Jag vaknar upp. Ingenting har någon betydelse. Jag har inget att göra. Jag känner ett behov av att fly in i någon form av meningskapande aktivitet för att fylla upp den meningslösa tomheten i mitt liv.
Jag saknar kärlek i mitt liv. Jag saknar betydelse. Jag saknar mening. Jag är fri att göra vad jag vill, men kan inte hantera friheten.
Jag känner att jag skulle vilja träffa någon. Jag behöver någon.
Jag känner mig inte som centrum av hela universum, utan snarare som en tom, meningslös, pappdocka.
Jag känner mig som en halv människa.
Jag känner att jag vill vara någonstan där "saker händer". Förut brukade jag känna att jag själv skapade betydelsen i mitt liv. Det känns som jag har försummat den förmågan.
Jag vill inte vakna upp till detta.
Det senaste 365 dagarna i mitt liv har verkligen rört om mycket. Allt faller i bitar. Förut försökte jag få saker att gå ihop. Nu känns allt.... tomt.
Jag skulle verkligen vilja träffa någon som förstår.
Jag är så trött på att känna mig utanför, isolerad.
Jag vet att jag skapar mitt egna helvete, men jag vill verkligen träffa någon som är intresserad av att förstå mig.
Äsch. glöm allt jag skrivit. jag ska gå och grina.
En lördag utan kärlek
Moderator: Moderatorgruppen
Jag har födds in i en komplex labyrint. Jag har ingen aning om vart jag ska gå.
Jag sitter ner och grinar.
Jag förstår inte varför ajg inte bara kan undersöka . undersöka vad det handlar om.
Jag flrsöker hålla något uppe. Jg vet inte Jag ligger med pannan på b0rdet och försölker skriva något.
När jag ser på människor ser jag ofta hur jag upplever att de gått in i en återvändsgränd, och att de gärna vill stanna där. Anledningen att de vill stanna där. Jag förstår inte. De vill gärna dekorera.
Ibland känner jag mig så ensam. Jag försöker verkligen förstå något av layrinten.
Mitt fängelse.
Jag är fast i adet jag vet. Allt känns uppenbart. Alla gränser är definierad. Allt är utstakat. Jag har sett allt som livet erbjuder. Allt annat jag inte sett känns som en repetition av allt annat. Varför måste jag vaknar.
Varför fortsätter min kropp att hålla uppe denna misär. Varför håller min kropp uppe detta fängelse. Jag förstår ingenting.
Jag vet inte längre om jag vill förstå, verkligen vill förstå. Jag gör allt så ytligt. Jag har ingen passion. Kanske lider jag inte tillräckligt mycket för att vilja göra något åt det.
Jag vet inte.
Jag är inte förvirrad längre. Bara osäker. Jag ser hur männisors säkerhet alltför ofta är ytlig. Jag vill hitta något.
JAg ville ha något. Varför vill jag något? Varför hållre detta beteende på inom mig. Varför kan inte allt bara stanna upp.
Samhället är en cirkus. Så mycket tyckande. Så mycket imitation. Så mycket imitation. Repetition. Folk gör samma saker. Inget utforskande.
Jag sitter ner och grinar.
Jag förstår inte varför ajg inte bara kan undersöka . undersöka vad det handlar om.
Jag flrsöker hålla något uppe. Jg vet inte Jag ligger med pannan på b0rdet och försölker skriva något.
När jag ser på människor ser jag ofta hur jag upplever att de gått in i en återvändsgränd, och att de gärna vill stanna där. Anledningen att de vill stanna där. Jag förstår inte. De vill gärna dekorera.
Ibland känner jag mig så ensam. Jag försöker verkligen förstå något av layrinten.
Mitt fängelse.
Jag är fast i adet jag vet. Allt känns uppenbart. Alla gränser är definierad. Allt är utstakat. Jag har sett allt som livet erbjuder. Allt annat jag inte sett känns som en repetition av allt annat. Varför måste jag vaknar.
Varför fortsätter min kropp att hålla uppe denna misär. Varför håller min kropp uppe detta fängelse. Jag förstår ingenting.
Jag vet inte längre om jag vill förstå, verkligen vill förstå. Jag gör allt så ytligt. Jag har ingen passion. Kanske lider jag inte tillräckligt mycket för att vilja göra något åt det.
Jag vet inte.
Jag är inte förvirrad längre. Bara osäker. Jag ser hur männisors säkerhet alltför ofta är ytlig. Jag vill hitta något.
JAg ville ha något. Varför vill jag något? Varför hållre detta beteende på inom mig. Varför kan inte allt bara stanna upp.
Samhället är en cirkus. Så mycket tyckande. Så mycket imitation. Så mycket imitation. Repetition. Folk gör samma saker. Inget utforskande.
Jag börjar fundera på om det inte ligger på en kemis nivå. Att det egentligen är totalt utanför min kontroll. Att det är någon substans jag har för mycket eller för lite av. Jag känner att jag det innte är normalt att må som jag gör , eller jag det kanske det är.
nÄr jag växte upp fick jag inte mycket stöd. det känns som jag växte snett. jag är sne nu. jag vet inte vad jag ska göra åt det. systemet är i rullning, det går inte att stoppa något.
jag orkar inte läsa saker längre. det känns så ytligt. jag vill gå direkt på källan.
det handlar inte om tänkande längre, även fast tänkandet är en del av det.
det handlar inte om hur jag tänker.
jag vet inte vad jag ska göra. varför känner jag hela tiden att något bör göras.
varför.
jag kan inte fråga mit varför i all evighet. då återstår ingenting.
jag vet ine.
ajg vet ine.
jag är i ett emotionellt svall.
nÄr jag växte upp fick jag inte mycket stöd. det känns som jag växte snett. jag är sne nu. jag vet inte vad jag ska göra åt det. systemet är i rullning, det går inte att stoppa något.
jag orkar inte läsa saker längre. det känns så ytligt. jag vill gå direkt på källan.
det handlar inte om tänkande längre, även fast tänkandet är en del av det.
det handlar inte om hur jag tänker.
jag vet inte vad jag ska göra. varför känner jag hela tiden att något bör göras.
varför.
jag kan inte fråga mit varför i all evighet. då återstår ingenting.
jag vet ine.
ajg vet ine.
jag är i ett emotionellt svall.
Re: En lördag utan kärlek
PopJimmy skrev:Jag saknar kärlek i mitt liv. Jag känner att jag skulle vilja träffa någon. Jag behöver någon..
Jag tror att det du bahöver är att hitta kärleken. Hitta en tjej som förstår sig på dig och som du kan uttrycka känslor och tankar för. Någon som lyssnar. Någon som älskar och tycker om. Som bryr sig om. Sådant har betydelse! Kanske det enda som betyder något här i livet tror jag.
Men hur skall du hitta denna kvinna i praktiken? Ja, det skulle du kunna göra vart somhelst, när somhelst. Försök träffa nya människor, lär känna dem, hitta på något kul med någon. börja som vänskap men kanske så utvecklar det sig till något djupare..
PopJimmy skrev:Jag känner mig som en halv människa..
Precis! Det är just därför det finns två kön. för allt komplettera varann. För att två ska bli en, bildligt talat.
PopJimmy skrev:Jag har inget att göra. Jag känner ingen mening
.
Har du ingen hobby som du gillar att syssla med?
PopJimmy skrev:Jag känner att jag vill vara någonstans där "saker händer"..
Angelinas råd. Åk ut i världen och res till spännande platser. Nytt folk, nya kulturer, ny mat, nytt språk osv. Eller börja med någon aktivitet, var med i tävlingar, skapa något, det finns massa kul o göra.
Mvh
Skyline
Meningen med livet är att leva det.. /DS
Jag har också gått sönder. Ätit för många äpplen Flyr in i konsten. Ja, det handlar ju om det. Sökande. Skapande. Skönhet. Kärlekstörst. Vill någon vänligen räcka mig en näsduk?
Räcker den här storleken?
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Hej, kul ändå att du lever och andas, Skogis
Angelina tycker att jag saknar konstnärssinne och att jag ska lämna den biten åt bättrevetande. (som hämtas från de lappländska träskmarkerna? Torne träsk?)
Tycker att hon har fel. Visserligen är jag en teknokrat i grund och botten men saknar inte sinne för humor.
Angelina tycker att jag saknar konstnärssinne och att jag ska lämna den biten åt bättrevetande. (som hämtas från de lappländska träskmarkerna? Torne träsk?)
Tycker att hon har fel. Visserligen är jag en teknokrat i grund och botten men saknar inte sinne för humor.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster