Kantianismen och utilitarismen syn på otrohet ?

Moderator: Moderatorgruppen

Daliia
Inlägg: 2
Blev medlem: 23 nov 2007 00:05

Kantianismen och utilitarismen syn på otrohet ?

Inläggav Daliia » 26 nov 2007 22:13

Vad tror ni när man drar slutsatserna om vad kantianismen och utilitarismen har för syn på otrohet ?
Dalia

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 27 nov 2007 09:06

Tillsammans?

Dom är lite motstridiga kantianerna och utilitaristerna.
Jag skulle inte tro att Kant skulle acceptera otrohet.

Fråga dig själv. Skulle du vilja se upphöjt till allmän lag att personer är otrogna, i den situation du föreställer dig? Och behandlar du den part som sviks som någon med ett mål i sig, och denne så att ni tillsammans kan leva i ett etiskt rike?

Utilitarismen säger ja till all otrohet som är utan ångest. Lyckan måste bli större. Enkelt och klart som korvspad.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Daliia
Inlägg: 2
Blev medlem: 23 nov 2007 00:05

Inläggav Daliia » 27 nov 2007 23:29

oo Tackk =)
Men ifall det skulle finnas en lag då ?
Dalia

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 30 jan 2008 04:33

Kants typ vettigaste resonemang är det om lögn, att om alla ljög skulle ingen lita på någon och då skulle man inte kunna ljuga. Så om man applicerar det kategoriska imperativet på lögn så blir det faktiskt en motsägelse, vilket är mycket svårare att få på det mesta annat.

Iallafall. Just i fallet ljuga är kant glasklar, det är fel. Många förhållanden baserar sig på ett löfte om trohet. Att vara otrogen i ett sådant förhållande är att ljuga, vilket är fel.

Utilitarismens hållning till otrohet beror på konsekvenserna. Ofta leder otrohet dock till dåliga konsekvenser och ofta är lyckan mycket liten i förhållande till de dåliga konsekvenserna. Även om risken för dåliga konsekvenser är liten kan konsekvenserna vara så dåliga att det ändå inte är värt att göra det. Det måste vara mindre än 1%chans för upptäckt för att det skall kunna vara värt det om netto-olyckan är 100ggr större om man blir upptäckt än netto-lyckan är om man inte blir det. Typ.

Därför är det oftast fel att vara otrogen även ur ett utilitaristiskt synsätt, även om man kan tänka sig situationer där det är rätt.
Din gamle räv!

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 02 feb 2008 04:00

J R Auk skrev:Tillsammans?

Dom är lite motstridiga kantianerna och utilitaristerna.
Jag skulle inte tro att Kant skulle acceptera otrohet.

Fråga dig själv. Skulle du vilja se upphöjt till allmän lag att personer är otrogna, i den situation du föreställer dig?


Anta att du, din fru och en annan kvinna du tänder på är antagna till Big Brother. Anta vidare att en miljardär som vill testa ditt samvete lovar ge dig en miljard kronor om du älskar med denna andra kvinna inför kamerorna inne i Big Brother-huset. Han erbjuder sig att inför vittnen skriva ett kontrakt om detta med dig. Att det hela ska ske i Big Brother-huset är för att ni båda ska ha bevis i händelse av juridisk tvist om huruvida kontraktet brutits av någon av er eller ej. Ni ska in i huset genast efter att kontraktet skrivits under (så att du inte hinner tillfälligt separera med din fru bara för att gifta dig med henne igen efter att ni kommit ut ur Big Brother-huset). För att få miljarden måste du alltså vara otrogen mot din fru.

Med den miljarden kronor skulle du kunna t.ex. köpa loss regnskog från skövlande skogsbolag, och på det sättet bidra kraftigt till att rädda planeten. Eller skänka pengar till något annat som räddar människoliv.

Utilitarismen ger att du moraliskt sett bör vara otrogen mot din fru så att du får den där miljarden, i en sådan situation, eftersom du kan göra mer gott med en miljard kronor än med ett fortsatt äktenskap. Vad säger då kantianismen?

Jo, den säger ju att du ska handla på det sätt som du kan vilja vore upphöjt till allmän lag. Anta att du vet att du, om du skulle anta dealen med miljardären, skulle köpa regnskog för pengarna för att rädda planeten. Då ger kantianismen att du bör fråga dig:

- Vad vill jag ska gälla för allmängiltig lag för alla dem som hamnar i situationen att de är gifta, tänder på en person utanför äktenskapet, och har möjlighet att bidra kraftigt till att rädda planeten genom att köpa loss regnskog för en miljard kronor som de kan få genom att vara otrogna mot sin make/maka med denna andra person?

Kantianismen ger då att alla bör vara otrogna mot sin make/maka i en sådan situation, och därefter köpa loss regnskog och rädda planeten. Om alla skulle handla så, skulle visserligen (kanske) en massa äktenskap gå i kras, men i gengäld skulle chanserna för att den globala miljön ska räddas öka kraftigt. Relationer går i kras i vilket fall som helst i många fall, och det lidande sådant kan orsaka drabbar bara människor under en begränsad tid, och inte framtida generationer (inte så tydligt iaf). En livsduglig miljö på vår planet däremot, är för överskådlig framtid en fullständigt omistlig förutsättning för alla framtida generationers lycka och existens. Sammantaget skulle det därmed bli mer lycka och mindre lidande i världen om alla följde en allmängiltig lag som sa att man ska vara otrogen i ovan nämnda typ av situation, än om ingen följde en sådan lag.

(Att det inte finns tillräckligt med galna miljardärer för att alla människor skulle _kunna_ hamna i nämnda situation, gör naturligtvis det här exemplet hypotetiskt, men även alla andra frågor av typen "vad skulle jag vilja att alla gjorde i min situation" är lika hypotetiska, eftersom man vet att åtminstone några människor alltid kommer att göra annorlunda än man vill att de ska göra. Hela kantianismen vilar på total hypotetiskhet. Så att mitt tankeexperiment är hypotetiskt är ingen giltig invändning mot det, och mot vad det säger om kantianismen.)

I praktiken torde kantianismen logiskt sett leda till samma handlingsrekommendationer som utilitarismen gör. Att den gör det från fel grund kanske inte är något man som utilitarist behöver kritisera. Konsekvenserna är ju det enda viktiga. Problemet är dock att kantianister inte lever enligt kantianismen. De missförstår sin egen ideologi.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 02 feb 2008 04:38

Erik Thurin skrev:Utilitarismens hållning till otrohet beror på konsekvenserna. Ofta leder otrohet dock till dåliga konsekvenser och ofta är lyckan mycket liten i förhållande till de dåliga konsekvenserna. Även om risken för dåliga konsekvenser är liten kan konsekvenserna vara så dåliga att det ändå inte är värt att göra det. Det måste vara mindre än 1%chans för upptäckt för att det skall kunna vara värt det om netto-olyckan är 100ggr större om man blir upptäckt än netto-lyckan är om man inte blir det. Typ.


Jag undrar om det är så.
Är människan verkligen helt odelat gjord för konstant, undantagslös trohet? Hon beter sig inte som om hon vore det. 30% av de tillfrågade i en stor undersökning om otrohet svarade att de är eller har varit otrogna. Jag tror det var i USA, alltså i ett land där man (om man är naiv) kunde förvänta sig att gudstro, som omfattas av 90% av befolkningen, skulle få folk att vara särskilt trogna. Av ett folk som i princip enhälligt förespråkar trohet lyckas alltså inte mer än 70% vara trogna. Mörkertalet av otrogna som svarar felaktigt i undersökningen kan dessutom vara stort, med tanke på trycket att vara trogen. Jag skulle gissa (utan att ha något större underlag för det iofs) att den korrekta siffran är närmare 50%.

Om nu människan inte riktigt är gjord för konstant trohet, är det då så självklart att äktenskap alltid mår dåligt av lite otrohet emellanåt? Lyckoforskning visar visserligen att gifta är lyckligare än ogifta, men man har vad jag vet inte undersökt om de av de gifta som aldrig är otrogna och aldrig blir bedragna är lyckligare än de gifta som ibland är otrogna och de gifta som ovetandes blir bedragna. Kanske är de två sistnämnda grupperna minst lika lyckliga som de två förstnämnda, och kanske är en del av de människor som ofta bedrar, och en del av de människor som ofta blir bedragna, mycket lyckligare än vad de hade varit om de hållit sig trogna respektive inte blivit bedragna!

Det är inte alls säkert att utilitarismen ger att man, ens i allmänhet, bör vara trogen, vad jag kan se. Däremot är det tänkbart att samhället av utilitaristiska skäl bör (som det gör idag) _låtsas_ som om alla vinner på att vara trogna, och kategoriskt mana till trohet. Man kan nämligen tänka sig att en värld full av _öppen_ otrohet skulle innebära mer lidande än en värld full av _dold_ otrohet, även om en värld full av dold otrohet innebär mer lycka och mindre lidande än vad en värld utan otrohet skulle!

Men ett ännu bättre alternativ är nog att folk går över till att ha öppna förhållanden i den mån de känner behov av att älska med någon annan än sin partner ibland. Då behöver inte så många familjer splittras av otrohet och misstankar om otrohet. Kom ihåg att även _misstankar_ om otrohet ofta förstör förhållanden. Om otrohet försvinner som begrepp genom att bli tillåten, försvinner även anledningen att _misstänka_ otrohet, och det innebär mer harmoni i förhållandena. Och så tror jag att man bör tillåta polygami och polyfamiljer, och rentav uppmuntra till sådana konstellationer. Om fler förhållanden består av fler personer, behöver kanske inte så många människor söka sig utanför sitt förhållande för sexuella upplevelser som idag.

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 02 feb 2008 18:10

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Tillsammans?

Dom är lite motstridiga kantianerna och utilitaristerna.
Jag skulle inte tro att Kant skulle acceptera otrohet.

Fråga dig själv. Skulle du vilja se upphöjt till allmän lag att personer är otrogna, i den situation du föreställer dig?


Anta att du, din fru och en annan kvinna du tänder på är antagna till Big Brother. Anta vidare att en miljardär som vill testa ditt samvete lovar ge dig en miljard kronor om du älskar med denna andra kvinna inför kamerorna inne i Big Brother-huset. Han erbjuder sig att inför vittnen skriva ett kontrakt om detta med dig. Att det hela ska ske i Big Brother-huset är för att ni båda ska ha bevis i händelse av juridisk tvist om huruvida kontraktet brutits av någon av er eller ej. Ni ska in i huset genast efter att kontraktet skrivits under (så att du inte hinner tillfälligt separera med din fru bara för att gifta dig med henne igen efter att ni kommit ut ur Big Brother-huset). För att få miljarden måste du alltså vara otrogen mot din fru.

Med den miljarden kronor skulle du kunna t.ex. köpa loss regnskog från skövlande skogsbolag, och på det sättet bidra kraftigt till att rädda planeten. Eller skänka pengar till något annat som räddar människoliv.

Utilitarismen ger att du moraliskt sett bör vara otrogen mot din fru så att du får den där miljarden, i en sådan situation, eftersom du kan göra mer gott med en miljard kronor än med ett fortsatt äktenskap. Vad säger då kantianismen?

Jo, den säger ju att du ska handla på det sätt som du kan vilja vore upphöjt till allmän lag. Anta att du vet att du, om du skulle anta dealen med miljardären, skulle köpa regnskog för pengarna för att rädda planeten. Då ger kantianismen att du bör fråga dig:

- Vad vill jag ska gälla för allmängiltig lag för alla dem som hamnar i situationen att de är gifta, tänder på en person utanför äktenskapet, och har möjlighet att bidra kraftigt till att rädda planeten genom att köpa loss regnskog för en miljard kronor som de kan få genom att vara otrogna mot sin make/maka med denna andra person?

Kantianismen ger då att alla bör vara otrogna mot sin make/maka i en sådan situation, och därefter köpa loss regnskog och rädda planeten. Om alla skulle handla så, skulle visserligen (kanske) en massa äktenskap gå i kras, men i gengäld skulle chanserna för att den globala miljön ska räddas öka kraftigt. Relationer går i kras i vilket fall som helst i många fall, och det lidande sådant kan orsaka drabbar bara människor under en begränsad tid, och inte framtida generationer (inte så tydligt iaf). En livsduglig miljö på vår planet däremot, är för överskådlig framtid en fullständigt omistlig förutsättning för alla framtida generationers lycka och existens. Sammantaget skulle det därmed bli mer lycka och mindre lidande i världen om alla följde en allmängiltig lag som sa att man ska vara otrogen i ovan nämnda typ av situation, än om ingen följde en sådan lag.

(Att det inte finns tillräckligt med galna miljardärer för att alla människor skulle _kunna_ hamna i nämnda situation, gör naturligtvis det här exemplet hypotetiskt, men även alla andra frågor av typen "vad skulle jag vilja att alla gjorde i min situation" är lika hypotetiska, eftersom man vet att åtminstone några människor alltid kommer att göra annorlunda än man vill att de ska göra. Hela kantianismen vilar på total hypotetiskhet. Så att mitt tankeexperiment är hypotetiskt är ingen giltig invändning mot det, och mot vad det säger om kantianismen.)

I praktiken torde kantianismen logiskt sett leda till samma handlingsrekommendationer som utilitarismen gör. Att den gör det från fel grund kanske inte är något man som utilitarist behöver kritisera. Konsekvenserna är ju det enda viktiga. Problemet är dock att kantianister inte lever enligt kantianismen. De missförstår sin egen ideologi.



Jag undrar om detta verkligen stämmer. Jag hörde på min filosofikurs i gymnasiet att kant sade att man alltid måste tala sanning. Om en mördare springer efter en oskyldig människa och du vet var den oskyldiga har gömt sig måste du svara sanningsenligt om mördaren frågar dig, enligt kant. Han tycker inte att man ska göra en lag i stil med "Alla borde ljuga för att rädda någon annans liv" utan att lagen alltid borde vara "Alla borde alltid ljuga", vilket alltid leder till motsättningar. Det är ett exempel från Kant själv. Om man inte får ljuga för att rädda någon annans liv låter det konstigt att man skulle få vara otrogen för att rädda regnskog.

För om man kommer fram till att man kan rädda världen med sin miljon så är det utilitaristiska motiveringar som måste användas, precis som du påpekade. Då finns det inga logiska motsättningar som gör allt enkelt för en, utan man måste avgöra vilken värld som är bäst typ.
Din gamle räv!

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 02 feb 2008 18:19

Justin Case skrev:
Erik Thurin skrev:Utilitarismens hållning till otrohet beror på konsekvenserna. Ofta leder otrohet dock till dåliga konsekvenser och ofta är lyckan mycket liten i förhållande till de dåliga konsekvenserna. Även om risken för dåliga konsekvenser är liten kan konsekvenserna vara så dåliga att det ändå inte är värt att göra det. Det måste vara mindre än 1%chans för upptäckt för att det skall kunna vara värt det om netto-olyckan är 100ggr större om man blir upptäckt än netto-lyckan är om man inte blir det. Typ.


Jag undrar om det är så.
Är människan verkligen helt odelat gjord för konstant, undantagslös trohet? Hon beter sig inte som om hon vore det. 30% av de tillfrågade i en stor undersökning om otrohet svarade att de är eller har varit otrogna. Jag tror det var i USA, alltså i ett land där man (om man är naiv) kunde förvänta sig att gudstro, som omfattas av 90% av befolkningen, skulle få folk att vara särskilt trogna. Av ett folk som i princip enhälligt förespråkar trohet lyckas alltså inte mer än 70% vara trogna. Mörkertalet av otrogna som svarar felaktigt i undersökningen kan dessutom vara stort, med tanke på trycket att vara trogen. Jag skulle gissa (utan att ha något större underlag för det iofs) att den korrekta siffran är närmare 50%.

Om nu människan inte riktigt är gjord för konstant trohet, är det då så självklart att äktenskap alltid mår dåligt av lite otrohet emellanåt? Lyckoforskning visar visserligen att gifta är lyckligare än ogifta, men man har vad jag vet inte undersökt om de av de gifta som aldrig är otrogna och aldrig blir bedragna är lyckligare än de gifta som ibland är otrogna och de gifta som ovetandes blir bedragna. Kanske är de två sistnämnda grupperna minst lika lyckliga som de två förstnämnda, och kanske är en del av de människor som ofta bedrar, och en del av de människor som ofta blir bedragna, mycket lyckligare än vad de hade varit om de hållit sig trogna respektive inte blivit bedragna!

Det är inte alls säkert att utilitarismen ger att man, ens i allmänhet, bör vara trogen, vad jag kan se. Däremot är det tänkbart att samhället av utilitaristiska skäl bör (som det gör idag) _låtsas_ som om alla vinner på att vara trogna, och kategoriskt mana till trohet. Man kan nämligen tänka sig att en värld full av _öppen_ otrohet skulle innebära mer lidande än en värld full av _dold_ otrohet, även om en värld full av dold otrohet innebär mer lycka och mindre lidande än vad en värld utan otrohet skulle!

Men ett ännu bättre alternativ är nog att folk går över till att ha öppna förhållanden i den mån de känner behov av att älska med någon annan än sin partner ibland. Då behöver inte så många familjer splittras av otrohet och misstankar om otrohet. Kom ihåg att även _misstankar_ om otrohet ofta förstör förhållanden. Om otrohet försvinner som begrepp genom att bli tillåten, försvinner även anledningen att _misstänka_ otrohet, och det innebär mer harmoni i förhållandena. Och så tror jag att man bör tillåta polygami och polyfamiljer, och rentav uppmuntra till sådana konstellationer. Om fler förhållanden består av fler personer, behöver kanske inte så många människor söka sig utanför sitt förhållande för sexuella upplevelser som idag.


Du har givetvis rätt i att utilitarismen inte förkastar otrohet generellt. Att inte lägga fram några generella regler utan se till sammanhanget är ju själva grunden för utilitarism.


Däremot så är det nog ganska ventenskapligt befäst att människan i stor utsträckning är en parbilande art. Jag tror nog också att den gamla kristna normen om att alla partnerskap skall vara monogama (och heterosexuella för den delen) är dålig för oss, men jag tror inte att otrohet kommer försvinna som begrepp. För det är nog ganska inprogrammerat i många av oss att vara svartsjuka, att kräva av vår partner att den skall vara trogen.
Din gamle räv!

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 09 feb 2008 08:05

Erik Thurin skrev: Jag hörde på min filosofikurs i gymnasiet att kant sade att man alltid måste tala sanning. Om en mördare springer efter en oskyldig människa och du vet var den oskyldiga har gömt sig måste du svara sanningsenligt om mördaren frågar dig, enligt kant. Han tycker inte att man ska göra en lag i stil med "Alla borde ljuga för att rädda någon annans liv" utan att lagen alltid borde vara "Alla borde alltid ljuga", vilket alltid leder till motsättningar. Det är ett exempel från Kant själv. Om man inte får ljuga för att rädda någon annans liv låter det konstigt att man skulle få vara otrogen för att rädda regnskog.


Vad skulle Kant ha svarat på frågan "Bör man rädda någon annans liv?"?
Om han inte skulle ha kunnat svara oreserverat ja på den frågan, med vilken rätt svarade han då oreserverat ja på frågan "Bör man tala sanning?"

Om han å andra sidan kan svara oreserverat "ja" på båda frågorna, hur ska man då göra när dessa två frågor krockar, d.v.s. när man kan rädda liv endast genom att ljuga?

Hur gör kantianister för att avgöra hur specificerad en moralregel ska vara innan den ska passera Kants kategoriska imperativ?

T.ex. en fråga som "Ska man slå?" kan väl inte ha något kategoriskt svar, för ibland är det väl bra att slå, t.ex. när man ska slå i en spik med en hammare, medan det är ofta dåligt att slå om det är fråga om att slå en oskyldig människa. På samma sätt kan man inte heller avgöra om frågan "Ska man tala sanning?" ska besvaras jakande eller nekande utifrån det kategoriska imperativet. Frågor _måste_ specificeras. Och inte nog med det, de måste specificeras så mycket att kantianismen till slut sjunker under tyngden av sina detaljer.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 09 feb 2008 08:42

Erik Thurin skrev:Däremot så är det nog ganska ventenskapligt befäst att människan i stor utsträckning är en parbilande art.


Och samtidigt en ofta otrogen art.

Jag tror nog också att den gamla kristna normen om att alla partnerskap skall vara monogama (och heterosexuella för den delen) är dålig för oss, men jag tror inte att otrohet kommer försvinna som begrepp.


Kanske inte mer än vad t.ex. ordet "neger" försvunnit som begrepp. Föreställningen att otrohet skulle vara något negativt kanske, i likhet med föreställningen att mörk hudfärg skulle vara något negativt, kan upphöra att vara utbredd allmänheten, om man driver på för en sådan förändring.

För det är nog ganska inprogrammerat i många av oss att vara svartsjuka, att kräva av vår partner att den skall vara trogen.


Om det sitter i våra gener att skaffa så mycket egendom vi kan, är det nog destruktivt att, för att förhindra avundsjuka, försöka skapa kommunistiska samhällen där alla äger lika mycket. På samma sätt: om det sitter i våra gener att vara otrogna, är det nog destruktivt att försöka upprätthålla normen att man ska vara trogen bara för att förhindra svartsjuka.

Det avgörande kanske är hur vanligt det är att längtan efter flera partners gör monoförhållanden sämre, och hur pass mycket sämre, samt hur många människor som skulle må bättre av att leva i polyförhållanden istället, och hur pass mycket bättre.

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 27 feb 2008 18:20

Om det blev standard att ha ett poly- istället för monogamt förhållande misstänker jag att det skulle innebära en nettoförlust, att de som skulle må sämre än innan är betydligt fler än antalet som skulle må bättre än innan. Men jag vet såklart inte säkert.

Däremot så finns det säkert de som mår bättre av att leva polygamt och att ge dem möjlighet att göra det ser jag absolut inget problem med.

Jag tycker också att det kategoriska imperativet verkar ganska orimligt.
Din gamle räv!

Makterna
Inlägg: 1274
Blev medlem: 27 apr 2005 23:10

Inläggav Makterna » 28 feb 2008 00:53

Är människan verkligen helt odelat gjord för konstant, undantagslös trohet?¨


Det stämmer att både otrohet och trohet kan leda till olycka. Det finns dock ett tredje alternativ, att inte lova nåt som man inte kan hålla. Inget passar alla, men något av dessa tre alternativ borde passa var och en.

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 257
Blev medlem: 12 jul 2007 01:21
Ort: Borås
Kontakt:

Inläggav JemyM » 28 feb 2008 08:25

Som utilitarist väger jag konsekvenserna för otrohet. Vad jag har är viktigare än sex med någon annan och därmed inte värt det.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt

gråa hår
Inlägg: 474
Blev medlem: 04 feb 2005 17:26
Ort: Sverige
Kontakt:

Inläggav gråa hår » 10 mar 2008 22:25

J R Auk skrev:Lyckan måste bli större.


eller var det njutelsen och inte lyckan?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 11 mar 2008 01:38

gråa hår skrev:
J R Auk skrev:Lyckan måste bli större.


eller var det njutelsen och inte lyckan?


Det beror på. Jag skulle väl ha sagt; det ska maximeras!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster