Hur är det med det här.
Vi bygger våran värld på vad vi (subjektivt) upplever... rätt?
Och allt vi vet kommer från våra fem sinnen.
Men hur kommer det sig att hur mycket jag än lägger huvet på sne så är golvet neråt? Hur kan jag "veta" saker som mina sinnen motsätter sig?
Fär hur kan jag sittandes i en stor centrifug o med precis ett G mot väggen ändå förstå att marken är nedåt? Är detta beviset för att tanken är överlägsen sinnet? eller bara att jag både tänker o ser dåligt?
Och hur tror ni en kille med minnesförlust skulle tänka?
Många frågor
veta säkert med huvet på sne...
Moderator: Moderatorgruppen
Vi kan istället se det som att du inte lägger huvudet på sne, utan att du lägger det rakt, och att du - liksom alla andra - hela tiden har gått med huvudet på sne. "Egentligen" är marken åt höger (alt. vänster), men iochmed att vi alltid har gått omkring med huvudet snett har vi kallat detta höger för "neråt". Om du var född snehövdad (kan man säga så?) skulle det vara helt naturligt, och du kunde orientera dig i alla fall, även om du då lade huvudet på "sne" (det vi idag kallar att ha huvudet rakt). Det sitter väl i minnet och vanan, skulle jag tro.
Om jag får ta mig friheten att tolka ditt inlägg fritt, och skriva ett lekmannasvar utan större baktanke (men med mindre framtanke?).
Om jag får ta mig friheten att tolka ditt inlägg fritt, och skriva ett lekmannasvar utan större baktanke (men med mindre framtanke?).
Re: veta säkert med huvet på sne...
Reedler skrev:Hur är det med det här.
Vi bygger våran värld på vad vi (subjektivt) upplever... rätt?
Och allt vi vet kommer från våra fem sinnen.
Men hur kommer det sig att hur mycket jag än lägger huvet på sne så är golvet neråt? Hur kan jag "veta" saker som mina sinnen motsätter sig?
Fär hur kan jag sittandes i en stor centrifug o med precis ett G mot väggen ändå förstå att marken är nedåt? Är detta beviset för att tanken är överlägsen sinnet? eller bara att jag både tänker o ser dåligt?
Och hur tror ni en kille med minnesförlust skulle tänka?
Många frågor
Många av dessa frågor har forskare teorier om, och det finns att läsa inom området Kognitiv psykologi.
Att vi uppfattar marken neråt i naturen har bland annat med horizonen att göra.
Tanken är inte överlägsen sinnet, eftersom båda är en del av hjärnan.
Hur en person som minnesförlust skulle tänka? Det beror på om han fått några hjärnskador och i så fall på vilken del av hjärnan.
Vad jag tycker är intressant med det här är att hjärnan verkar föredra att se världen på det sätt som vi ser den - det vi kallar "rättvänt", marken neråt och himlen uppåt. När ljus kommer in i ögat så är allting upp-och-ner, men i hjärnan så vänds det "rätt". Varför? Jag tycker det är väldigt märkligt. Om hjärnan inte vände på bilden så skulle vi väl tycka att det var rättvänt med himlen neråt? Varför gör hjärnan så?
jo precis.
Men jag försöker förstå om vi använder vårat förnuft för att tolka sinnet. eller om vi med utgångspunkt från de vi upplevt tänker vidare.
exempel. skulle ett barn tänka "detta måste vara nedåt för annars skulle inte jorden fungera..."
eller "undrar vilket håll jag ska ha fötterna för att inte få ont i näsan"
Men jag försöker förstå om vi använder vårat förnuft för att tolka sinnet. eller om vi med utgångspunkt från de vi upplevt tänker vidare.
exempel. skulle ett barn tänka "detta måste vara nedåt för annars skulle inte jorden fungera..."
eller "undrar vilket håll jag ska ha fötterna för att inte få ont i näsan"
Reedler
Joahn skrev:Vad jag tycker är intressant med det här är att hjärnan verkar föredra att se världen på det sätt som vi ser den - det vi kallar "rättvänt", marken neråt och himlen uppåt. När ljus kommer in i ögat så är allting upp-och-ner, men i hjärnan så vänds det "rätt". Varför? Jag tycker det är väldigt märkligt. Om hjärnan inte vände på bilden så skulle vi väl tycka att det var rättvänt med himlen neråt? Varför gör hjärnan så?
Vad är det hjärnan gör menar du? Menar du att bilden finns inne i hjärnan någonstans, rent fysiskt, och så vänder hjärnan på den? Eller talar du bara om upplevelsen?
Joahn skrev:Vad jag tycker är intressant med det här är att hjärnan verkar föredra att se världen på det sätt som vi ser den - det vi kallar "rättvänt", marken neråt och himlen uppåt. När ljus kommer in i ögat så är allting upp-och-ner, men i hjärnan så vänds det "rätt". Varför? Jag tycker det är väldigt märkligt. Om hjärnan inte vände på bilden så skulle vi väl tycka att det var rättvänt med himlen neråt? Varför gör hjärnan så?
Fysiskt upp och ner och upp och ner i ditt medvetande är på helt olika nivåer och har mycket lite med varandra att göra. Det är ingen perfekt liknelse med det är lite som att bilden i en bildskärm inte ändras beroende på om datorburken ligger ned eller står upp.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster

