Självhat

[Morningstar]

-----

[J R Auk]

Måste man ha ett värderande förhållande till sig själv? Räcker det inte med att man bara är där? Det är ju liksom ofrånkomligt, och ingens fel. Vi är utkastade i tillvaron på gott och ont, ta till vara på det och försök göra livet lite vackrare för de du kommer i kontakt med.

Nej jag kan inte heller se värdet av den värderingen. Klart ett litet peptalk när magen är svulten skadar väl inte. Men att se relationen till den fysiska belägenheten och förekomma det påtagliga är inte det samma som att fråga sig vart värdet av den egna existensen ligger. Det är väl bara att vänta och se. Vem fan skulle veta bättre?

[Avantgardet]

Word!


sailaways,

Jag blir lite rädd för allt detta snack om ett Sant Jag, Äkta Känslor m.m. Vad är det? Hur vet man när man är där då? Hur man upplever något kommer väl an på hur man kontextualiserar det?

[Bz]

Du har uppenbarligen inte läst vad jag skrev.

[Morningstar]

----

[Bz]

Bemöt mitt svar genom att hävda dig själv återigen om de saker jag inte förstod i din post.

LÄS det jag skriver, gnäll sen.

[Morningstar]

------

[Bz]

Du tolkar ju hatet som döden!

Om försvars-/överlevnadsmekanismen tar över angriper det istället din egen organism vilket leder till döden. Du strävar ifrån det vad jag förstår.
Förmodar att du vill veta vad i dig som är falsk resp. riktig rädsla. Det kan man bara ta reda på ett sätt, att gå ner i djupet av sig själv och möta hatet i dig som den är. Se det som en tjänare som säger en massa hemska saker till dig vilka du vet är sanna och utgå ifrån att rätta dig efter dem (göra annorlunda) för att åter möta det och prova om du bättrat dig. Processen är inte direkt smärtfri så du måste även lära dig att förlåta det som dyker upp (det du får reda på) i annat fall kan du inte se sanningar i vitögat och går därmed även miste om det du säger dig vilja.

Utan hat finns det ingen konstruktiv och uppbygglig morgondag. Bara ett förnekande och förtryckande av vår egen upplevelse och vårt eget själv.

Tja... har försökt att få dig att förstå att det är bla. just det även jag påstår. Men eftersom du tror att jag är kristen, godtrogen och naiv lär du inte se vad jag egentligen menar.

Jag vet inte vad jag inte förstod av din post, så du får nog ta och uppprepa dig och förklara dig i nya termer.

Du får koncentrera dig och läsa utan dina fördomar så löser det sig nog.

[Morningstar]

---

[Bz]

Ok... Hatet är en del av vägen, inte målet. När du väl möter hatet vill du inte ha det kvar i din kropp. Du kan inte göra annat än ångra och göra det som måste göras nämligen att förlåta och släppa taget. Så enkelt är det egentligen. Du kan sträta emot hur länge du vill men var medveten om att om hatet får sin fäste så leder den dig en långsam död till mötes. Du gör som du vill...

[Morningstar]

---

[Bz]

Haha... men man GLÖMER aldrig den smärta man upplever om man verkligen vågar möta eländet i sig. Klamra dig inte fast vid smärtan, den gör sig defenitivt påmind vid behov, det den är till för. Den reflex och naturliga mekanism blir inte av om du inte verkligen mött komplexet och smärtan i dig ang. någonting. Om du gör grovjobbet nu så kan du koppla av sen också.

[Morningstar]

----

[Bz]

Du vill inte fatta va ?

När du står öga mot öga med din fulla smärta och lyssnar på vad den säger dig är ånger en naturlig del av det hela för att det gör så jävla ont. När du står face to face med din egen död kommer du inte kunna göra annat än att gråta ärslet av dig av den insikt av hur illa du behandlat dig själv. När du gått egenom detta kommer du att begripa vad jag säger.

Man måste lära sig att förlåta, vara snäll mot sig själv.

Varför hata ?

[Morningstar]

---