Determinism, är framtiden förutsägbar?

[Marty on mariba]

När jag läste om determinism i filosofin i skolan blev jag inte mycket klokare, det var väldigt luddigt och rörigt tyckte jag, men när stötte på determinismen i Stephen Hawkings texter blev det mycket mer givande och lättförståligt. Detta är egentligen mer fysik än filosofi. Men om du är intresserad av determinism kan detta vara värt att läsa.


Determinism
Är framtiden determinerad dvs. Är framtiden förutbestämd? Är den förutsägbar? Förr var det vanligt att man trodde att gud bestämde allt som skulle ske. På senare tid har argumenten för determinismen baserats mer på vetenskap. Finns det kanske en enda stor teori, som enar alla våra teorier, som med sina lagar diktatoriskt bestämmer allting i minsta detalj? Kan det verkligen vara så att även våra handlingar är determinerade vilken skulle innebära att den fria viljan är en illusion.
Är framtiden förutsägbar?
Den franske astronomen och matematikern, Pierre Simon Laplace var 1814 den första att formulera determinismen, såhär löd formuleringen:
”Ett intellekt som vid en given tidpunkt viste kände alla naturens krafter och alla partiklars lägen, om detta intellekt hade kapaciteten att samla all sin information för analys, kunde få in rörelserna hos de största kropparna i universum och hos de minsta atomerna i en enda formel: för ett sådant intellekt kunde inget vara osäkert; och framtiden såväl som det förflutna skulle uppenbaras framför våra ögon.” För att göra den uträkning som skulle visa universums tillstånd i det förflutna och i framtiden skulle ett enormt intellekt krävas långt större än någon människas och de bästa datorernas, möjligtvis besitter gud detta intellekt. Men Laplaces avsikt var huvudsakligen att förklara principen att universum är förutbestämt, han trodde nog aldrig att människan skulle kunna göra uträkningen.
I början av 1900-talet kom kvantmekaniken, denna teori innefattade obestämbarhetsprincipen som säger att vi inte samtidigt kan mäta läge och hastighet exakt för en partikel. Ju noggrannare vi mäter läget desto mindre noggrant kan vi bestämma hastigheten och viceversa. Laplace menade som sagt att om ett stort intellekt viste alla partiklars lägen och hastigheter samt alla naturlagar skulle det kunna förutsäga framtiden. Men om det är omöjligt att göra en exakt mätning av en partikels läge och hastighet hur ska vi då ens kunna börja. Oavsätt hur komplext eller bra detta intellekt är så får man endast ut skräp till förutsägelser om man matar in skräp till data.
Ens första tanke är kanske att obestämdhetsprincipen skulle innebära slutet för determinismen men faktum är att obestämdhetsprincipen kan betraktas som en modifikation av determinismen. En exakt förutsägelse för framtiden har visats omöjlig ty fastställandet av partiklars exakta hastighet och läge förefaller vara omöjligt. Men även om en partikel inte har ett välbestämt läge och ingen välbestämd hastighet kan dess tillstånd representeras med hjälp av vad som kallas en vågfunktion. Med dessa vågfunktioner kan man grovt utryckt ge en exakt förutsägelse för hälften av vad man skulle förvänta sig att kunna förutsäga enligt det klassiska synsätt Laplace företrädde.
Albert Einstein trodde aldrig på kvantmekaniken och dess obestämbarhetsprincip. Han var övertygad om att det inte fans någon slump i naturen. Hans synsätt lyder enligt hans kända uttalande ”Gud spelar inte tärning”. Han menade att obestämbarheten bara var ytlig och att det fans en underliggande verklighet där partiklarna faktiskt hade bestämda positioner och hastigeter och skulle följa deterministiska lagar, han trodde alltså fortfarande att Laplace hade rätt. Denna underliggande verklighet kanske kan ses av gud men är dold för oss på grund av ljusets kvant natur menade Einstein. I dag skulle man kalla Einsteins synsätt en ”dolda variabel” -teori. Den brittiska fysikern John Bell har bevisat att dessa ”dolda variabel” -teorier inte stämmer. Så det verkar som att även gud är bunden av obestämbarhetsprincipen, vilket innebär att gud faktiskt spelar tärning. Men många gånger i historien har vi sett vetenskapliga ”bevis” ersättas av nya. Så jag tycker att man fortfarande kan fråga sig om Einstein hade rätt eller om han bara hade fastnat i ett dogmatiskt slummer där han vägrade erkänna att determinismen inte stämde.
Det finns ett ytterligare problem för determinismen som dyker upp när gravitation böjer rumtiden till en sådan grad att det uppstår områden som vi inte kan observera. Förvånansvärt nog skrev Laplace själv 1799 om hur vissa stjärnor kunde ha en så stark gravitation att ljus inte kan undfly utan skulle dras tillbaka till stjärnan. Även om Laplace inte var medveten om det så hade engelsmannen John Mitchell 16 år tidigare varit den första att skiva denna idé. Både Laplace och Mitchell betraktade ljus som bestående av partiklar vilket innebor att ljus, på samma sätt som kanonkulor, skulle påverkas av gravitation. Men år 1887 genomfördes ett känt experiment som visade att ljuset hade en konstant hastighet. Hur skulle då gravitation kunna sakta ner ljusets fart?
Detta var omöjligt enligt de då accepterade idéerna om tid och rum. Men 1915 kom lösningen på detta problem när Einstein utgav sin allmänna relativitets teori. I denna var inte rummet och tiden separerat och självständigt. Istället var de bara olika riktningar i en enda sak som heter rumtiden. Rumtiden var inte plan och konstant utan den kunde böjas av massan och energin i den.
För att bättre förstå detta kan man tänka sig att man spänner upp ett stycke plastfolie och sedan placerar föremål på plastfoliet. Vad som nu händer är att det kommer att bli inbuktningar eller gropar vid föremålen. Och när ett föremål har över en viss vikt och under en viss volym så kommer det att göra hål i plastfoliet och falla ner.
Detta är vad som händer i rumtiden vid svart hål. Vad har då svarta hål med determinism att göra? Svaret finns att finna i klistermärket på Professor Stephen Hawking’s dörr där det står ” Black holes are out of sight”. Inte nog med alla partiklar som faller in i ett svart hål aldrig kommer ut igen utan den information de bär går förlorad för evigt, åtminstone från vår region av universum. Oavsätt vad som faller in i ett svart hål så är det enda det kommer ihåg den totala massan och dess rotation eller som John Wheeler uttryckte det ”ett svart hål har inget hår”.
Denna förlust av information var inte av någon större betydelse så länge man trodde att svarta hål fortsatte att existera i evighet. Man kunde då forfarande påstå att informationen existerade inne i det svarta hålet bara det att man utifrån inte kan avläsa den. Men senare när Stephen Hawking upptäckte att svarta hål inte är helt svarta förändrades situationen.
Det vi kallar tomrum är i själva verket inte helt tomt utan det är fyllt av par av partiklar och antipartiklar. Om det finns ett svart hål i närheten kan en i paret falla in i det svarta hålet och den andre medlemmen lämnas ensam. Den ensamme partikeln kan även den falla in i hålet men den kan även fly långt från hålet där den blir en riktig partikel som kan mätas av en partikel detektor. För en observatör långt ifrån ser det ut som att den har kommit ut ur det svarta hålet.
Denna förklaring till varför svarta hål inte är helt svarta gör det klart att hålets strålning beror på dess storlek och rotation. Men eftersom svarta hål inte har något hår, som Wheeler utryckte det, kommer rotationen inte påverkas av vad som faller in i hålet. Det spelar ingen roll om vi kastar in astronauter, tv-apparater eller något annat in i det svarta hålet för vad som kommer ut blir alltid desamma.
Vad detta visar är nämligen att många lägen, innehållande astronauter, tv-apparater och annat, kan leda till att senare bli ett och samma läge, åtminstone för en observatör utanför det svarta hålet. Detta strider mot Laplaces determinism där bara ett läge kunde leda till ett annat.
Laplace var nog inte medveten om denna paradoxallitet som råder mellan hans deterministiska synsätt och hans teori om svarta hål.

Slutsats
Antagligen stämmer kvantmekaniken vilket innebär att obestämbarhetsprincipen begränsar oss till att kunna förutsäga ungefär hälften av vad Laplace menade var möjligt och dessutom minskar våra möjligheter att förutsäga framtiden ytterligare när vi går miste om information i ett svart hål.
Einsteins uttalande ”Gud spelar inte tärning” förefaller vara felaktigt, det mesta tyder på att han faktiskt spelar tärning och dessutom kastar han tärningarna där vi inte kan se dem för att förvirra oss, om man nu vill tro att en gud determinerar framtiden.
Men trotts att sannolikheten för determinismen verkar väldigt liten så tycker jag inte att man helt kan utesluta den. En del forskare däribland Stephen Hawking påstår att verkligheten kan bestå av upp till 11 dimensioner, 4 som vi upplever plus ytterligare 7. Anledningen till att vi inte upplever de övriga 7 dimensionerna menar han är att vår hjärna är konstruerad så att den förenklar det för oss, vi har inte något behov av att uppleva alla dimensioner i vårt vardagliga liv och vi hade inte kunnat hanterat all information vi då skulle få. Min fråga är nu: kan det vara så att det är möjligt att mäta partiklars hastighet och läge exakt för den observatör som ser partikeln i samtliga 11 dimensioner.

Källor
Black holes and baby universes an other essays, Stephen Hawking, 1993
Universum i ett nöskal, Stephen Hawking, 2002
http://www.hawking.org.uk/lectures/lindex.html, Does god play dice
http://www.sfu.ca/philosophy/swartz/freewill3.htm

[PopJimmy]

För det första måste jag säga att det var en väldigt interessant artikel.

För det andra så förstår jag din syn på artikeln eftersom vi har en liknande syn på den eftersom vi båda läst dao och Krishnamurti m.fl.

Jag har också läst den asiatiska filosofins närhet till fysiken.

Min fråga är nu: kan det vara så att det är möjligt att mäta partiklars hastighet och läge exakt för den observatör som ser partikeln i samtliga 11 dimensioner.

Problemet är att vi är människor. Vi är begränsade att uppfatta saker till våra sinnen.
Om vi ska se partikeln i 11 dimensioner samtidigt måste vi bygga en maskin som kan uppfatta dessa 11 dimensioner samtidigt och sedan översätta dessa till de dimensioner vi kan uppfatta med våra sinnen.
Frågan är om det går att bygga en sådan maskin? Jag vet inte, jag tror ingen vet det i nuläget. Forskarna kanske kan ta reda på det, vem vet?

Jag ska här förklara min syn på universum.....
För det första måste vi ha en definition på liv, jag definierar liv som: ett dynamiskt system som hela tiden utvecklas i en process.
Jag ser universum levande eftersom det faller in i min definition på liv. Universum är helheten för allt liv.

Allt liv inom universum är universum eftersom universum ÄR helheten.
Men för att obervera universum så måste observatören ha ett perspektiv (en utgångspunkt).
Utan utgångspunkt innebär det vi kallar död.

Universums utveckling utvecklar hela tiden mer komplexa system. En människa är ett komplext system i universum.
En cell är ett komplext system i en människa men är också en del av universum.
Människan är en del av universum.

Människan kan bara uppfatta universum utifrån ett perspektiv, utgångspunkt. En perspektiv kan sättas ihop av flera mindre perspektiv. Men för att inta alla perspektiv samtidigt måste man vara, ja död - eftersom man då längre inte intar något perspektiv.
Felet vi gör att vi tror att utgångspunkten är helheten vilket är fel.
Utgångspunkten är en bråkdel av helheten.

Alltså är du och jag en helhet - universum.

Och därför måste vi dö varje ögonblick för att förstå universum.
Detta är enligt mig den högsta sanningen. Att förstå universum.
Att dö är den totala friheten från ett perspektiv.
Att hitta tillbaka till den totala helheten.
De separerande konflikternas motpol - kärleken.

[Kalle]

Jag säger som PopJimmy, MYCKET bra skrivet .

Personligen är jag med Einstein här. Jag tror inte Gud kastar tärning. Kanske gör han det, men utfallet av tärningskastet är då determinerat.

Jag har lite frågor på texten?

exakt HUR har den där Bell bevisat att dolda variabel teorin inte fungerar? Det låter som en omöjligt uppgift. Tror mer att den där Bell är en flummare som inte duger till mycket.

En sak måste leda till en annan för att laplaces toeri ska gälla. X kan inte leda till X. X måste leda till Y.

Saker som kastas in i ett svarthål har ingen effekt, och en orsak har ingen verkan. Detta är dock bara vad vi ser. Kanske har det någon form av verkan, men som vi inte kan observera. Detta är inte alls omöjligt.

För övrigt tycker jag inte determinism är bundet till X leder till Y. X kanske leder till X, sen till X igen, SEN till Y. Helt enkelt för att orsakerna integrerar med varandra. Det är ofta flera orsaker som gett upphov till verkan. Allt beror på hur vi gör indelningarna på orsak och verkan. VAD vi pekar ut som orsak och inte osv...

Einstein kommer nog visa sig ha rätt....kvantmekaniken kommer bli en pseudovetenskap i framtiden.

[Joahn]

En till determinismdiskussion? Tja, varför inte. Lika bra att skapa en riktig determinismtråd i stället för att det ska dyka upp som sidospår i diverse andra diskussioner.

Jag förstår mig inte på det där med kvantar hit och dit, men jag har svårt att tänka mig att händelser inte skulle determinera varandra helt och hållet.

En av orsakerna till det är att jag inte kan tänka mig att alla händelser inte skulle ha en orsak. För det är väl lite det som det här med kvantar handlar om? Att någonting skulle uppstå av sig själv... näe.

Dessutom så har jag hört diverse troliga historier om folk som har kunnat se in i framtiden. Jag förstår inte hur det skulle vara möjligt om framtiden inte var förutbestämt.

Har aldrig själv mediterat, men tydligen så kan man under meditation komma in i ett slags tidlöshet. Jag har en teori om att det finns något utanför vår värld, och där finns inte tiden. Tänk er en Gud eller ett Något som skapat allt detta. Hur troligt är det själv att den är en del av det?

Man kan likna tiden vid en bok. Vi finns alla med i boken. Och så finns det vissa som lyckas tjuvkika på ett kapitel längre fram. Och så har vi Gud, som har skrivit boken, som kan läsa lite här och där och kan lägga ifrån sig den när som helst.

Eller nåt.

//Joahn

[MattiasB]

Jag säger också, mycket bra skrivet! Även detta ett oerhört intressant ämne. Är inte speciellt påläst, varken fysikst eller matematiskt. Men jag har funderat i dessa banor:

Om något kan hända av en slump, alltså hända utan orsak. Måste då inte denna "slump" ha ett oändligt antal valbara möjligheter att utnyttja?
Men om då oändligheten finns, kan den inte slumpmässigt ta slut? då är det väl ingen oändlighet!!

Därför tror jag inte på slumpen, utan på oändligheten. Universum har aldrig skapats, för det har funnits i oändlighet.

Om ingen slump finns beror alltså allt på orsaker och följder.
På samma sätt som man matematiskt kan beräkna hur en biljardboll kommer att påvärka de andra biljardbollarna skulle man teoretiskt även kunna räkna ut hela händelseförloppet i universum. Det vill säga att det jag gör nu endast är en produkt av tidigare händelser. Vilket gör att min vilja redan är förutbestämd.

Men om vi teoretiskt tänker oss att människan skulle komma till den punkt då vi kunde räkna ut framtiden, va skulle då hända. Att vi fick bevisat, svart på vitt att vår egen vilja bara är en illusion. Vad skulle hända? Scenariot matrix är en liten petites jämfört med detta!

[Tore]

exakt HUR har den där Bell bevisat att dolda variabel teorin inte fungerar? Det låter som en omöjligt uppgift. Tror mer att den där Bell är en flummare som inte duger till mycket.

Jag kan försäkra dig att Bell var en framstående fysiker och att hans bevis var allt annat än flummigt. Vad Bell visade var att alla dolda variabel-teorier som överensstämmer med kvantmekaniken måste vara ickelokala, dvs tillåta avståndsverkan. Bells slutsats bygger dock, enkelt uttryckt, på antagandet att varje mätning bara kan ha ett bestämt utfall. I den s.k. multiversumteorin kommer man runt problemet genom att anta att flera olika utfall kan realiseras vid en och samma mätning, men då i var sitt universum. Multiversumteorin kan alltså sägas vara både deterministisk och lokal.

[Marty on mariba]

Jag skrev tidigare:

Min fråga är nu: kan det vara så att det är möjligt att mäta partiklars hastighet och läge exakt för den observatör som ser partikeln i samtliga 11 dimensioner.

PopJimmy svarade:

Problemet är att vi är människor. Vi är begränsade att uppfatta saker till våra sinnen.
Om vi ska se partikeln i 11 dimensioner samtidigt måste vi bygga en maskin som kan uppfatta dessa 11 dimensioner samtidigt och sedan översätta dessa till de dimensioner vi kan uppfatta med våra sinnen.
Frågan är om det går att bygga en sådan maskin? Jag vet inte, jag tror ingen vet det i nuläget. Forskarna kanske kan ta reda på det, vem vet?

Om det finns 11 dimensioner så lever vi i en förenklad värld, detta av den anledning att vi inte skulle klara av all information som vi skulle fått om vi uppfattade alla 11 dimensionerna och dessutom klarar vi oss utmärkt utan att uppfatta dom.
Men även om vi inte klarar bygga denna maskin som översätter informationen åt oss, så kan det ändå vara så att framtiden är determinerad bara det att vi inte kan få reda på vad som kommer att hända.


Joahn skrev

Har aldrig själv mediterat, men tydligen så kan man under meditation komma in i ett slags tidlöshet. Jag har en teori om att det finns något utanför vår värld, och där finns inte tiden.

Jag vet inte men är det inte bara så att man kan tappa tidsuppfattningen när man mediterar?

Enligt Eistains relativitsteori så är rummet och tiden sammanbundet i det man kallar rumtiden, detta medför att det inte kan finnas tid utan rum och det kan inte finnas rum utan tid. Rätta mig om detta var felaktigt...


MattiasB skrev

Därför tror jag inte på slumpen, utan på oändligheten. Universum har aldrig skapats, för det har funnits i oändlighet.

Stephen Hawking har övertygat mig om att universum har skapats (big bang) och samtidigt som universum skapades så skapades tiden, på så sätt kan man inte fråga sig vad som var före big bang.
Dessutom kommer troligtvis univerum och tiden sluta att existera i big crush, då alla planeter dras samman av sin egen gravitation och krockar, gravitationen skulle då vara så stark att all massa skulle försvinna under sin egen gravitation.

Förlåt för att jag råkar släppa ämnet lite men jag ska bara säga en sak till. Jag tror inte att ens univerum är oendligt stort, jag tror inte heller att det finns en gräns eller kant där univerum plötsligt slutar, för om det finns 11 dimensioner skulle univerum kunna böjas ihop enligt Stephen Hawking. Det kan liknas lite vid jordens yta som är begrensad men ändå kan du färdas i evighet utan att nå ytans slut, däremot skulle du tillslut hamna på en plats du varit tidigare. Samma sak skulle gälla i rymden fast man kan fär färdas i alla riktinngar. Vi kan förståss inte tänka oss hur ett 11 dimensionellt univerum skulle se ut.

[PopJimmy]

Om det finns 11 dimensioner så lever vi i en förenklad värld, detta av den anledning att vi inte skulle klara av all information som vi skulle fått om vi uppfattade alla 11 dimensionerna och dessutom klarar vi oss utmärkt utan att uppfatta dom.
Men även om vi inte klarar bygga denna maskin som översätter informationen åt oss, så kan det ändå vara så att framtiden är determinerad bara det att vi inte kan få reda på vad som kommer att hända.

Fast när jag tänker efter, jag är rätt nöjd med dom ynkligt få dimensioner jag upplever. Jag kräver inte mycket. Jag är nöjd eftersom jag vet att när jag är död kommer jag att förstå alla universums dimensioner eftersom jag då kommer vara ett med universum, fri från mitt begränsade mänskliga perspektiv.

[Joahn]

Om man utgår från determinismen så uppstår en mängd nya tankesätt och grejer, saker som förefaller naturliga om man är determinist (vilket man visserligen inte ska kalla sig enligt PopJimmy, vilket det kanske kan ligga något i) som jag tycker är väldigt positiva.

- Det blir helt absurt att gräma sig för saker och ting som var förut som man skulle vilja ändra. För det gååår inte, och det kunde omöjligt ha blivit annorlunda.

- Det finns inga plikter och inget ansvar som man har liksom i och med att man är människa. Man kan ta på sig ansvar, skuld och tycka att något är ens plikt, men om framtiden är förutbestämd så är det absurt att tilldela någon plikter.

- Du kan inte förtjäna att ha det bättre eller sämre än andra. Om du är mördare eller volontärarbetare så är det i vilket fall bara en produkt av tidigare händelser, och du kunde inte ha gjort något annat. Nåd (=att få något man inte förtjänar) finns bara i tanken, straff är irrationellt och dumt. Ingen är heller bättre eller sämre än någon annan.

- Att förlåta andra deras missgärningar blir något högst naturligt, vad det än är så kan allt förlåtas.

Vad säger ni om detta?

[Kalle]

Jag kan försäkra dig att Bell var en framstående fysiker och att hans bevis var allt annat än flummigt. Vad Bell visade var att alla dolda variabel-teorier som överensstämmer med kvantmekaniken måste vara ickelokala, dvs tillåta avståndsverkan. Bells slutsats bygger dock, enkelt uttryckt, på antagandet att varje mätning bara kan ha ett bestämt utfall. I den s.k. multiversumteorin kommer man runt problemet genom att anta att flera olika utfall kan realiseras vid en och samma mätning, men då i var sitt universum. Multiversumteorin kan alltså sägas vara både deterministisk och lokal.

Oj många termer där jag inte kan . Vad betyder begreppet "lokal" i fysiken? Avståndsverkan? Skulle jag få reda på det, kan nog en googling på Bell klargöra saker och ting för mig.

[Tore]

Oj många termer där jag inte kan . Vad betyder begreppet "lokal" i fysiken? Avståndsverkan? Skulle jag få reda på det, kan nog en googling på Bell klargöra saker och ting för mig.

Ickelokalitet eller avståndsverkan innebär enkelt uttryckt att en mätning på en plats kan påverka utfallet av en mätning på en helt annan plats, utan tidsfördröjning och utan att effekten avtar med avståndet. Normalt sett tänker vi oss att all påverkan måste ske via någon förmedlande kraft, och att alla krafter avtar med avståndet samtidigt som ingen kraft utbreder sig snabbare än ljuset. I Einsteins relativitetsteori blir detta viktigt, då hela kausalitetsbegreppet står och faller med att ingen påverkan sker snabbare än ljuset.

[Kalle]

whut? En mätning på en plats påverkar resultatet av en mätning på en annan plats? Det låter krångligt. Något säger mig att man bör ha läst X antal kurser i fysik innan man förstår något av det där.

Då jag inte gjort det, saknar jag kanske kompetens att kritisera Bells teori. Jag hävdar dock fortfarande att den inte är absolut på något sätt.

[MattiasB]

Du kan inte förtjäna att ha det bättre eller sämre än andra. Om du är mördare eller volontärarbetare så är det i vilket fall bara en produkt av tidigare händelser, och du kunde inte ha gjort något annat. Nåd (=att få något man inte förtjänar) finns bara i tanken, straff är irrationellt och dumt. Ingen är heller bättre eller sämre än någon annan.

Determinismen blir bara mer absurd ju mer man tänker på den. Alla val jag gjort har innan de gjorts redan varit "gjorda". Jag är bara en skådespelare som får givna repliker utan att vara medveten om att det är repliker. Jag är en liten bricka i ett oändligt spel som redan har ett slut. Frågan är då vad jag som omedveten skådespelare har för ansvar?

Men så kan man inte tänka, det får man helt enkelt förtränga. Lev livet som du fått, o försök se så mycket av det som möjligt. När man har köpt biobiljetten är det onödigt att somna i mitten, man vill ju se så mycket av filmen som möjligt, för du vet aldrig hur det slutar. Spänningen finns fortfarande där, eftersom du inte vet slutet.

[Tore]

whut? En mätning på en plats påverkar resultatet av en mätning på en annan plats? Det låter krångligt. Något säger mig att man bör ha läst X antal kurser i fysik innan man förstår något av det där.

Då jag inte gjort det, saknar jag kanske kompetens att kritisera Bells teori. Jag hävdar dock fortfarande att den inte är absolut på något sätt.

Ja, man bör nog ha läst en del fysik för att kunna komma med någon kvalificerad kritik.

[Tore]

Om man utgår från determinismen så uppstår en mängd nya tankesätt och grejer, saker som förefaller naturliga om man är determinist (vilket man visserligen inte ska kalla sig enligt PopJimmy, vilket det kanske kan ligga något i) som jag tycker är väldigt positiva.

- Det blir helt absurt att gräma sig för saker och ting som var förut som man skulle vilja ändra. För det gååår inte, och det kunde omöjligt ha blivit annorlunda.

- Det finns inga plikter och inget ansvar som man har liksom i och med att man är människa. Man kan ta på sig ansvar, skuld och tycka att något är ens plikt, men om framtiden är förutbestämd så är det absurt att tilldela någon plikter.

- Du kan inte förtjäna att ha det bättre eller sämre än andra. Om du är mördare eller volontärarbetare så är det i vilket fall bara en produkt av tidigare händelser, och du kunde inte ha gjort något annat. Nåd (=att få något man inte förtjänar) finns bara i tanken, straff är irrationellt och dumt. Ingen är heller bättre eller sämre än någon annan.

- Att förlåta andra deras missgärningar blir något högst naturligt, vad det än är så kan allt förlåtas.

Vad säger ni om detta?

Om determinismen är sann så blir det inte absurt att gräma sig eller irrationellt att straffa. Det blir oundvikligt. Om du är determinerad att gräma dig och straffa så är det det du kommer att göra. Du har inget annat val.