Varför titlar: kristen, ateist, feminist skapar lidande

[PopJimmy]

Men jag kan tycka det vara väldigt egendomligt att inte kunna argumentera för vad man tror på.

Det är okej att argumentera för det man tror på.
Det egetliga problemet jag försöker nå är att man då måste vara extremt medveten om vad man håller på med.
Annars blir det som Bush. Han argumenterar ju trots allt på det han tror på.....
....
....
....
Men hallå? Bin Ladin argumenterar jo mot honom!
Båda vill rädda världen......

Väldigt konstigt att dom då krigar mot varandra istället för att vara kompisar!

Det innebär att om man tror på något så kommer det alltid att finnas folk som tror på motsatsen, och folk som är rädda för motsatsen.

Och lidandet kommer fortlöpa för människor kommer att vara rädda.

En synsätt:
Jag argumenterar för det jag tror på

En bättre synsätt:
Jag argumenterar för att hjälpa människor ur lidande och förvirring

Det senare synsättet GÅR inte att säga emot, det är inte mänskligt att vara för mänsligt lidande.


Därför ska man inte kalla sig för något annat än människa.

[Pilatus]

Jag argumenterar för att hjälpa människor ur lidande och förvirring
Det senare synsättet GÅR inte att säga emot, det är inte mänskligt att vara för mänskligt lidande.

Ibland kan det vara så att hjälp innebär stort lidande. Behandling av cancer är ofta förenat med lidande. Att nå de mål man eftersträvar kan innebära stora umbäranden. Många har kämpat mot förtryck och ockupation.

Det är ytterst få människor som ser lidande och förvirring som något eftersträvansvärt mål. Det är så pass destruktivt att enbart politiska fanatiker erfar en känsla av att ha vunnit något genom sin terror. Krigshandlingar kan naturligtvis ha inslag av frustration, hat och terror. I situationer av otillräcklighet och efter stora förluster fattar ibland generaler fatala beslut att inte i tid ge upp en hopplös kamp. Vad som är mänskligt är inte alltid enkelt att avgöra.

Homo sum, humani nihil a me alienum puto. Terentius

[Anders]

Håller med, Jimmy

Kan inte besluta mig för om det är fegt eller snorkigt att "välja sida". Göra den bökiga verkligheten lite enklare. En människa som inte väljer sida är trovärdig.

Och det är inte alltid som jag hjälper människor ur lidande heller. Det beror på situationen.

Har jag fattat Heidegger rätt skall man kunna nå sitt inre jag ibland, förstå livets egentliga mening och inriktning, och bli nåt slags grundläggande beslutsam. Låter ju tjusigt, men jag tycker velandet är underskattat. Inte behagligt, vare sig för en själv eller ens omvärld. Men bra. Besluten får ta de tid de behöver.