Nu ska jag säga det rätt ut...
JAG är aspackad.
Nu är hjag reddo att möta detta,
ibland söker jag utmaningar.
jag är självdestruiktiv.
när jag var sju år satt jag i sandlådan och byggde sandslott och kullabyrinter. jag hade transformers och hade en intuitviv känlsa för dramat,
jag känner pulsen nu, känner hur det är att leva,
jag bryter genom konventionen,
jag vill berätta om mina expriment.,
jag är inte överdrivet överdrivenm,m hag söker mig til ldet extrema. jagtänklkte ta livet av mig när jag sabbade min kuk, men nu känner jag att jag kan var a sexslavresten av mitt liv.,
det fonnns ingetr bhehhvoa att att agera. det kommer spointant.
sug min lkjkuk kuk. hag
fuck you
OKej fikusar
Moderator: Moderatorgruppen
Nej nej ni missförstår hela poängen. Det gäller att lära sig att rulla med slagen, att känna att dagen efter är man fortfarande den där djävulen som agerade i fyllan. Det är att visa sig sin potential. Härligt initiativ Jimmy!!!
Den som aldrig supit sönder sig brukar inte heller vara accepterande av hela sig i all sin prakt. Det döljs något i oss alla!!!!
Den som aldrig supit sönder sig brukar inte heller vara accepterande av hela sig i all sin prakt. Det döljs något i oss alla!!!!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Har han smullit av? 
Ibland måste man göra bort sig, och ordentligt, för att kunna få lite självdistans. Som Auk säger.
Själv ser jag oss som konstant drogade hur som helst, är det inte det ena så är det det andra. Supa kan bara norrlänningar göra ändå så.
Läste en rolig vits i nån gratistidning jag fått hem, en gammal en som ni säkert hört förut, men kul likförbannat:
En stockholmare flyttar upp till norrländska inlandet, mitt ute i ingenstans. Han ser inte en kotte på nio månader men sen en dag knackar det på dörren. Det är en lapp som frågar om han vill komma på fest dagen efter denna. "Visst", svarar stockholmaren. "Men det blir mycket sprit", säger lappen varpå stockholmaren svarar: "jag är inte den som spottar i glaset!". "Det blir en del våld också", fortsätter lappen. "Jag kan bruka nävarna om så behövs!". "...och en hel del sex också", varpå stockholmaren säger: "Underbart! Jag har inte sett en människa på nio månader! Blir vi många?". "Du och Jag", svarar lappen.
Nåt sånt. Jag skrattade som fan åt den, kan förvisso ha haft en svacka, men skulle så vara fallet så skiter jag blanka fan i det ändå.
Ibland måste man göra bort sig, och ordentligt, för att kunna få lite självdistans. Som Auk säger.
Själv ser jag oss som konstant drogade hur som helst, är det inte det ena så är det det andra. Supa kan bara norrlänningar göra ändå så.
Läste en rolig vits i nån gratistidning jag fått hem, en gammal en som ni säkert hört förut, men kul likförbannat:
En stockholmare flyttar upp till norrländska inlandet, mitt ute i ingenstans. Han ser inte en kotte på nio månader men sen en dag knackar det på dörren. Det är en lapp som frågar om han vill komma på fest dagen efter denna. "Visst", svarar stockholmaren. "Men det blir mycket sprit", säger lappen varpå stockholmaren svarar: "jag är inte den som spottar i glaset!". "Det blir en del våld också", fortsätter lappen. "Jag kan bruka nävarna om så behövs!". "...och en hel del sex också", varpå stockholmaren säger: "Underbart! Jag har inte sett en människa på nio månader! Blir vi många?". "Du och Jag", svarar lappen.
Nåt sånt. Jag skrattade som fan åt den, kan förvisso ha haft en svacka, men skulle så vara fallet så skiter jag blanka fan i det ändå.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Nu ska jag skriva ett sjukt bra inlägg:
här kommer stolparna:
* the form is in the function
* it is limitation
* form, limit
* function, limit
* games
* social games - etics, morality,
* self games - estetical, creative
* economy
perspective
attention
lost in the game - prevent
transcend the games..
nostaligia - take up lost games,
practice of getting knowledge
needed abstraction för
emotional game
social game
förklara hur datorn fungerar
att spel är överlägset
att ta in världen
att definiera världen¨¨
anspråk och anspråkslöshet
sanningen finns inte eftersom världen är en lek, sanningen finns i anspråket
minnet är ett anspråk
assosiativa ankare.
glömmer bort saker
språket fäster
standards
att titta på det använda
att titta på de uppenbara
mönser, upprepning, minne
varför fäster inte
granska, nyheter
första institutionernas plats
att klargöra begreppen
problemet med en ideolog
fördelen
relevansen
se ideologin som en lek
de humanisation
städad förståelse
makten kommer i anspråket
gömma information
visa information
self informing universe
information processing
invecklad utvecklad
f
här kommer stolparna:
* the form is in the function
* it is limitation
* form, limit
* function, limit
* games
* social games - etics, morality,
* self games - estetical, creative
* economy
perspective
attention
lost in the game - prevent
transcend the games..
nostaligia - take up lost games,
practice of getting knowledge
needed abstraction för
emotional game
social game
förklara hur datorn fungerar
att spel är överlägset
att ta in världen
att definiera världen¨¨
anspråk och anspråkslöshet
sanningen finns inte eftersom världen är en lek, sanningen finns i anspråket
minnet är ett anspråk
assosiativa ankare.
glömmer bort saker
språket fäster
standards
att titta på det använda
att titta på de uppenbara
mönser, upprepning, minne
varför fäster inte
granska, nyheter
första institutionernas plats
att klargöra begreppen
problemet med en ideolog
fördelen
relevansen
se ideologin som en lek
de humanisation
städad förståelse
makten kommer i anspråket
gömma information
visa information
self informing universe
information processing
invecklad utvecklad
f
här kommer en stor intellktuell käftsmäll..
Medans jag sitter hemma hos familjen över jul och tankar sjuka mängder extremt förnedrande och vidrig våldsporr ska jag passa på att dela med mig lite av mina filosofiska tankar.
jag har utvecklat masturbationen till en extremt sofistikerad form, men det är inte vad jag ska prata om nu.
...
okej fikusar nu ska jag göra en demonstation/manifestation av min mästerliga förmåga på att förklara varför jag förstå och kontrollerar världen mycket bättre än de flesta andra människor.
anledningen att jag förolämpar er är för att skapa lite känslor, lite vilja hos er att ö.h.t. förhålla er till texten. jag tycker fikus är ett lite malplacerat ord med tanke på att jag själv är "vad andra kanske skulle kunna kalla exprimentellt bisexuell" jag kallar det istället sexuell, dvs att att jag bejakar sexualiteten och exprimenterar med den istället för att utgå från konventioner.
vad är en text. en text är en mängd distinktioner.
för att förstå något behöver vi kunna naivgera i en begreppsvärld/terminologi.
en begreppsvärld är ett system av begrepp för att förhålla oss till en situation.
det jag nu gör är att insitfta en form av konvention. jag har "snedställt" begrepp för att visa att jag definierar dem, dvs jag ger dem en rad assosiationer så att ni ska förstå hur jag förhåller mig till begreppen, för att vi ska hålla samma typer av associationer mellan oss, eftersom alla språkproblem människor uppstär då människor gör associatoner som inte överrenstämmer med varandra. man börjar bråka och efter ett tag säger någon: "jaha menade du att x är y, jag trodde du menade att x var z" etc.
det finns olika former av sätt att förhålla sig till begrepp i den texten man själv skriver. t.ex. använder jag citationstecken dvs"sånna här" för att kapsla in "vagheter" dvs "tankeformer"/"tankemönster" som är subtila för vårat nuvande språk att hantera. det språket syftar till är att skapa ett "mentalt flöde" för att förhålla oss till "yttre strukturer".
jag använder ibland citationstecken för att gruppera begrepp för att visa att de "hänger ihop" vilket underlättar för er att tolka på det sätt jag vill. jag konstrukerar alltså vaga "halvbegrepp" eller "vagbegrepp" genom att sätta dem inom citationstecken eftersom vårat nuvarande språk inte kan hantera dem - jag har alltså någon form av "vag förståelse" för saker jag "snappat upp" i min "kogntiva/medvetande radar" som jag försöker tydliggöra för mig själv och andra.
att förstå hur ett begrepp bli till är "avgörande/essentiellt" till att kunna förstå saker. problemet med människor som är dåliga på att förstå saker är att de tar språket förgivet. alla ord/begrepp vi använder oss av har någon människa instiftat vi bör alltså förstå våra egna begrepp. det finns ett enormt djup i begreppen. för är begreppen en "assosiativ hierarki" som förhåller sig till andra begrepp. tar vi ett begrepp som "banan" som har de primära associationer som: gul, frukt, (osv).... när vi tar "en diskussion", dvs åbelägger att betrakta vad "begreppet banan är".
begreppet är, är det ondaste begreppet i våran begreppsvärld. för att förstå någonting ÖVER HUVUD TAGET. Måste man förstå att all ondska i världen är djupt bunden till försåelse av "är". Är, är en typ av begreppsrelation, dvs en form av relation mellan begrepp.
Allt är en lek, det är flöden. relationer (dvs "linjeflöden") mellan saker ("cirkelflöden"). "alla" "saker" "är" "alltså" "cirkelflöden", det finns "saker" som har en annan sakform är saker. en sak karaktäriseras av att vara stabil. en relation karaktäriseras av att vara en lösare form av sakform. Med sakform syftar jag alltså till en "form av cirkulation".
Problemet med "är", är att den "skapar illusionen av essentialism" mellan olika former av flöden. "Är" etablerar alltså en stabil/hård form av flöde, som är så stark att den är svår att penetera. Det är därför människor envisas med att hela tiden springa runt och övertyga andra om hur saker "är". Det är alltså ett anspråk vad vad "är" "är". Begreppet vad är i sig själv ett anspråk. vad är anspråket på vilken problemformulering.
Risk är en formulering av "känt och definierat problem" med möjlighet/potential att manifesters/"bli aktuell", en issue är en risk - som blivit aktuell, en issue är alltså "det problem vi nu står inför".
Politikens uppgift är att
Makten ger mersmak och korrumperar eftersom tillslut kan ingen hantera. Lekar som ger mersmak fastna vi i.
Du människor som med störst klarhet sett igen.
Det näst mest onda begreppet som existerar är "verklighet".
Det tredje mest onda begreppet som existerar är "existerar".
Som du kanske märker så är, "är" "verklighet" och "existerar" egentligen "samma sak", dvs de "syftar till" samma sak, dvs att prata om "det aktuella". Begreppet det är den bestämda formen av begreppen vad. Vad är alltså den öppna formen av "det".
Så varför envisas vi med att säga "denna sak är verklignet" eller "detta är verkligt", alla dessa begrepp gör anspråk på exakt samma sak (här menar jag inte en vanlig sak, utan en sak ur en extremt abstrakt sakform).
Poängen är att det som är, "är" en cirkulation. Vi vill hela tiden förstärka det som "är". Vi vill försvara det som (vi upplever vad som, dvs våran föreställning av....) "är" mot vad som (defacto) är. När vi pratar om vad saker "är", så pratar vi om toppen av isberget av det vi möts i "slaget i ansiket av verkligheten", dvs den informationsexplotion vi badar i som vi kallar livet.
livet är leken av rörelser. rörelser som upprepar sig bildar former. ur formen kommer funktionen.
det man gär när man programmerar är att skapa (med betoning på att det är en kretativ proces) en form. detta gör genom att man allokerar minne. (minne är här lite missvisande, eftersom det aktuella minnet existerar inte, dvs formen existerar inte ännu dvs innehållet hos variablen eller variablen i sig själv. När vi pratar om hårdvaruminne, är detta egentligen en potential för mjukvaruminne. Det är mjukvaru minnet vi vill åt, alla program så som: windows, mspaint, internet explorer, etc är egentligen olika former av "minneskonfigurationer". datorn har ett minne, datorminnet är en potentialitet.
det vi vill öka är förmågan att processera minnet, eftersom det är i den konternueliga processerande som "illusionen av rörelse" skapas. En sak jag vill poängtera är att när vi pratar om animation i t.ex. i en tecknad film, så pratar man om att det blir en illusion av rörelse, det är enligt mig, inte en illusion, det är röreelsen (som vi upplever den), alla annan form av rörelse är en illusion i exakt samma bemärkelse, den är ett "kollapsande av nödvändigheter" inför vad det potentiella definierat. tvrutan har alltså en potential och bilden är den aktuella kollapsade strukturen, bilden är vågen som slår mot rutan.
Verkligheten är alltså en (aktuell) (manifesterad)informationkollaps, "verkligheten", "det som är" (här med betoning på det aktuella - dvs det vi upplever). Det är vågen som slår mot stranden.
Vi villar bort oss att försöka förstå essentialismen, dvs "sanningen", det som "är", "existens". man blandar ihop onotlogi med metafysik. i min begreppsvärld handlar metafysik om det potentiella och ontologi med det aktuella. ontologi är alltså "det som kollapsat", det "aktuellla", "det faktiska", "det manifesterande" osv. metafysik är istället det potentiella.
det finns allstå en kreativ princip, som hela tiden "strömmar ut" i innehåll. det människor som aldrig blir stora gör är att de "fastnar
aledninge att upprepningen flera begrepp som betyder samma sak är att det blir en repition, dvs en förstärkning. repition och förstärkning är samma sak, dvs att upprepa att manifestera, att hålla kvar en form, att göra anspråk på det som är.
förmågan till storhet är förmågan att hålla kvar det som är. det vi är, är ett flöde. förmågan till makt är två förmågor: förmågan att stoppa informationskollapsen - hålla kvar den - dvs minnas den. anledningen att vi inte kommer ihåg någonting är att vi inte kan minnas det. det finns ingen sparat om våran historia eftersom vi inte minns den (det är iaf vad vi tror, vi har en ytlig förståelse av vad minne innebär).
jag är mänsklighetens största geni just nu, eftersom jag är det enda som är just nu, jag är, du är, jag är du, vi är cirkulationen. vi är cirkusen vi ställs inför informationsexplotionen, dvs big bang (eller snarare big bang bang bang eftersom vågen hela tiden slår mot oss). våran mening är att ordna i explosionen. exlosionen är kreativ. exlosionen är så kraftig att vågorna formar berget och skapar ett konsverk av berget. vågorna och explosionen är alltså inte godtycklig eller slumpmässig (dock är godtycklighet och slumpmässighet en av ASPEKTERNA hos "verkligheten" (dvs verklighetsexplosionen) men både darwinister och intelligent design förespråkare har båda rätt och fel, de belyser bara olika aspekter av samma "större sak"). förstår ni inte att vågorna är intelligenta? hur tror du annars att de skulle kunna skapa oss? de är intelleigenta eftersom de kan bearbeta ett innehåll, dvs de bearbetar sin omgivning. det är vad intelligens, dvs förmågan att kunna bearbeta sin omgivning och ge ett svar, mitt bord är t.ex. väldigt intelligent eftersom det kommunicerar ständigt och upprätthåller att min bärbara laptop får ligga kvar på det. bordet komminicerar alltså med datorn. bordet är intelligent. bordet ger svar och definierar ansrpåket för vart min dator bör stå. bordet är organiserande för min dator. bordet organiserar alltså min tillvaro annars skulle datorn flyga iväg. därför gillar jag mitt intelligenta bord. bordet och datorn har alltså två gränssnitt som kommunicerar. precis som badkaret och min kropp kommunicerar precis som kranen kommunicerar med vattnet. kranen leder vägen för vattnet och vattnet definierar hur rostig kranen bör vara. vattnet bearbetar krannen. att bordet står på mattan ÄR intelligent design av mitt vardagsrum, rummet är inte "mitt" eftersom jag äger det - ty ägandet är en essentiell illusion - vardagsrummet är mitt eftersom jag gör ett anspåk på det och dess innehåll genom att vara i det, jag behöver ingen ursäkt, jag är satt i detta vardagsrum av intelligent design. intelligent design är inget som "hände", intelligent design är det kommunikativa flödet i cirkusen.
Det går inte att rädda eller hjälpa någon annan av den enkla anledningen att informationen "tenderar att hittas då någon behöver den". Problemet med att kommunicera något för någon annan är att våran egna inre kommunikation har tagit lång tid att växa fram. våra egna minnen är väldigt organiserade, det tar tid att kommunicera något på djupet. tiden kräver (i någon grad) medvetet fokuserad uppmärksamhet, har den vi pratar med inte tillräckligt fokus kommer han inte att orka lyssna på oss, det kräver alltså en insats av honom, denna insats är ansvar. ansvar innebär att svara mot informationsexplosionen och möta den med öppna armar. det som hindrar honom från att se är att .
perversion, korrumption och
själv håller jag på med "det extrema transenaderandet", jag tänjer på saker så de spriker, bokstavligt talat, jag har så stor nyfikenhet och sexuell/kreativ energi att jag sliter sönder min kropp i mitt perverterade transcenderande av mina egna kroppsbegränsningar
[img]
http://www.bdsmshop.se/pix/products/cm622.jpg[/img]
, men jag är ett barn av min tid.
vi har inget längre att dölja. det är bara att öppna upp och låta det flöda.
artificella konflikter för mig själv för att få spänning. spänning är alltså två motsträvande mål. jag bänder in min kuk på artificiella sätt, dvs det finns en "ursprunglig funktion" för kuken, nämligen att vara stor, jag vänder istället på detta och hindrar den från det. samma sak med röven. samma . vi gör detta mot oss själva och vi älskar det det är därför vi finns. vi motarbetar våra egna gränser för det får oss att växa. men vi tar i för mycket och saker brister. det formade utgörs av sin begränsning. när du programmerar så handlar det om att ekonomiskt hantera minnet och processorkraften. detta ÄR vad programmering handlar om. problemet med programmering är huvudsakligen att få olika delar att kunna kommunicera med varandra.
jag älskar att gå till extrerna. ta kontrollen och dominera min parner till gränserna av vad hon tål. och tvärt om att totalt underkasta mig och låta min dominanta parner ta mina "naturliga funktioner" och helt vända på dessa för att skapa "articiella spänningar". För mig finns ingen distinktion mellan det naturliga och det artificella, för mig handlar det mer om ett organ, mittpunkt där optimal funktion delegeras till och sedan vänder man i leken på detta, man går till extremerna och sätt funktionen helt ur spel vilket gör att kroppen börjar skicka signaler om att det är något fel på gång. sadomasokism handlar om att övervinna signalernas kraft och få kontroll över kroppen/situationen. kroppen har alltså olika former av signalsystem och etik handlar om att bemästra dessa signaler. att övervinna alla ens begräsningar och att samtidigt vända alla våra invandra begräsningar som man själv bemästrat mot andra till deras nackdel. att gå igenom svåra saker göra att vi förstår hur vi ska hjälpa eller stjälpa andra att gå igenom dem. att stjälpa andra kan vara en källa till makt. jag säger inte att det är bra eller dåligt eller att jag håller på med dessa typer av psykologisk manipulation, jag här bara beskriver att dessa saker ständigt pågår. jag tror att få av oss är riktiga genuina psykopater, och alla som är genuina psykopater är detta genom att de blivit förstörda genom destruktiv social interaktion av andra. det är vi som väljer hur vi vill ha det, vilken typ av interaktion vi ska ha.
jag är sexuell sadomasokist. men jag är switch, jag förstår båda positionernas behov.
i större mening rörande infomraion är jag kosmisk sadomasokist. livet är ett mysterium. vi vet inte varför vi är här, vi vågar inte erkänna det för det gör att vi tappar fästet och förlorar kontrollen. anledningen att vi finns är för att förstå oss själva. vi är den större kosmiska processen och syftet är att utforska oss själva och våra gränser och gotta oss i våran kosmiska masturbation detta gör vi genom att skapa gränser som medför spänningar som vi sedan transcenderar vilket resulterar i frigörelse.
de människor som kommit längt i sin utveckling är de som blivit totalt befriade, problemet är bara att dessa är döda, de är befriade från maya, ffrån "sandlådeillusionen", dvs den materiella illusionen. de som levt och som kommit längst är de s.k. mystikerna. vad är då skillnaderna mellan en mystiker och andra former av personer som gör ett anspråk på något bortom den "inramade vardagen"? magiker, occultister, drömmare, självsuggesterande naiva new agrare. skillnaden ligger i tron. det vi tror på skapar och definierar vår egen verklighet. vi har alltså förmågan att forma vår egen tillvaro och detta kallas intention. jag hade t.ex. intentionen att skiva detta inlägg trots jag är sjukt bakis, för mig är det mycket belönande att hålla på med denna typ av psykologisk självonani, igår höll jag på med kroppslig självonani med hjälp av alkohol och apelsiner i röven. har två funktioner en explicit och en implicit: den explicita funktionen är den som strävar mot mitten, som knyter samma som ställer upp en relation, som sätter upp ett linjeflöde, en bro mellan två cirkelflöden: ett så kallat möte, detta är utövande av auktoritet på tillvaron sättandet av regler - uttalande av ordet, dvs på skapande/definierande/formande/explicierande av tillvaron. är gränssnittet. den implicita funktionen
den som har makt är den som har balans. balansen uppnås genom förankring. anledningen att vetenskap och religion är stora är att människor förankrar sina anspråk utifrån dessa plattformar. alla anspråk förhåller sig till historien, till minnet och upprätthåller minnet och historien. det är därför källförteckningen är avgörande för att få inflytande.
de stora konstnärerna blir även erkända.
institutionen regulerar vilka som alltså blir erkända. det en kostnär gör är att skapa olika former av referenser till historiska ankare. det som gör ett konstverk stort kan vara att det är väldigt fokuserat/smalt, tilltalar någon speciell målgrupp. men den stora konsten är generell, den säger något om något större. en konstnär kan nu skapa en "skittavla" om han förankrar den rätt. de andra i institutionen inser då att han är "innanför". olika former av sociala grupper har alltså olika former av krav som regulerar om man är innanför eller utanför, hit innefattar t.ex. dresscodes eller etikett (den lilla etiken). de största människorna är dock inte de som accepterar andras dresscodes hur som helst utan skapar egna dresscodes. jag menar inte att man inte, inte ska uppskatta andras verk, men då måste man verkligen förstå varför man gör det, inte bara flyta med.
i från stil kontra substas, erkänner jag att stilen alltid varit nedbeonad, jag erkänner att jag inte har smak för det eleganta, jag kan dock uppskatta det, men av att min fysiska kropp inte är speciellt elegant så har jag psykologiskt mha försvarsmekanismer intalat mig själv att stilen och det eleganta väl avvägda inom estetiken inte är det som huvudsakligen tilltalar mig (det beror naturligtvis på vilket sammanhang det är) men överlag är jag mer extremist, jag tilltalas av det vulägra, det överdrivna, det anspråksfulla. har dock märkt mer och mer att jag förlorat intresset för detta lite på sernare tid. enkelhet och elegans.
det måste finnas ett mått av spontanitet och lek i det jag gör, något nytt. dock uppskattar jag även andras skapelser, men det är mer och mer på senare tid mest av att jag själv insett hur svårt det är att skapa något som blir bra. det är svårt att vara ekonomisk med alla resurser.
hur som helst, det jag pratade om var mystiker. det mystikern, dvs han som gett upp världen säger, är att livet innehåller olika "stationer" för att nå total frihet måste man ge upp alla "stationer" på vägen. för att nå ditt på snabbast tid, måste man försöka få "stationerna"/lekarna avklarade så snabbt som möjligt.
så vad menar jag med lekstationer? Jo, det är helt enkelt det man insvesterar sitt intresse i. Detta relaterar till beroenden. En lekstation är idag t.ex. att bära märkesekläder. en annan är att bli en "erkänd konstnär". en annan är att "bli av med oskulden". en annan är att .
distinktionen stil kontra substans är intressant på många sätt. det religiösa sökande handlar om att gå bortom stilen och lekstationerna för att nå "substansen" dvs essensen. vad säger då relgiösa sökare som "nått fram"? jo att substansen "upphör" ju mer man penetrerar den. detta är ursprunget till varför religoner har sexförbud, och kallar den materiella/substantiella världen för en "illusion". Problemet med vissa religiösa är att de lägger ett negativt värderande av stilen/ytan. Men det är viktigt att notera att det är just p.g.a. att nedbetona stilens betydelse som man får kraften att penetrera lager av stil för att nå substansen. buddhister pratar som "sådanhet", och "tomhet". sådanhet syftar till att subtansen består av stillager och att i kärnan/essensen av tillvaron så existerar ingen substans - eftersom den redan är penetrerad, avklarad och lagd på hylla som "stil". sådanhet syftar till att det är stilen som är substansen. sådanhet pekar alltså på att "det inte var mer än detta". efter transcendensen finns det alltså inget mer att transcendera (i "form" av funktion, inte i "form" av innehåll, dvs det handlar om att man "polerat medvetandeverktyget" inte att man "upplevt alla upplevelser"). det är förlösandet av det kosmiska skämtet. innan du "fattat" skämtet så är det ett mysterium, ett magitrick. efter du penetrerat substansen så "fattar" du skämtet och när du då ska förklara svaret så låter det banalt. det är för att tjusningen ligger i processerandet av skämtet. det innebär att man "kollapssar funktionen" för att förstå och ge sig in i lekstationer. när man peneterar tillräckligt djupt kollapsar tvivlet inför tillvaron. jag är som sagt inte där. jag är upptagen i lekstationer på vägen. de är för underhållande för mig för att släppa mina beroenden till dem. jag pratar alltså om en beskrivning av en upplevelse (höll på att lägga till meningen "för er som inte fattade det", men insåg att jag då höll på att gå in i en defensiv position ungefär som att jag hade ett behov av att försvara hur verkligheten/tillvaron är för er andra, ungefär som jag tog bort eran förmåga att själv inse detta, och detta är problemet den naiva wannabe "religiöse ledaren" hela tiden gör, han tar bort ansvaret från den han pratar med att själv inse och bearbeta miraklet i sin iver av det han upplevt, han fick smak av något större och fastnade i en lekstation som kvävde minnet).
gillar inte ordet lekstation men det syftar till den lek, dvs den upprepning, dvs det minne, dvs den itentitet vi har och hur fast vi är i att leka oss själva utifrån att hela tiden intala oss själva om vem vi är, och station sytar till att vi inte vågar släppa och gå vidare. psykologiska försvarsmekanismer är en undergrupp till lekstationer, men även psykolohiska beroenden, saker vi gillar och håller fast vid, saker vi står för, saker vi gör anspråk på.
hur som helst skulle säga något om mystikern igen... mystikern är på ett djupare plan totalt anspråkslös. det finns ingen känsla av "vanmakt", hybris etc. eftersom han har fått det "gudomliga erkännandet" av Gud. Idioter som mig som springer run och berättar historien har inte gett upp behovet av erkännande. Men jag tror i extremen att det i praktien inte går att vara totalt anspråkslös inför alla situationer, dvs är det något som hotar att förinta denna gudomliga anspråkslöshet - på fel sätt - så kommer samurajen fram. men linjen är av den yttersta graden av finkänslighet och vilar på tillitens/omdömmets extremaste spets. så fort vi börjar tveka och bli osäkra, dvs att tilliten till att vi är här, hör och nu, så grumlas omdömmet och vi söker tillit i gamla minnen (faller tillbaka på auktoriteter, försvarsstrategier inkodade i våran varelse, etc). den yttersta graden av anspråkslöshet kan alltså bara nås när den yttresta graden av auktoritet är nådd, det finns inte längre något behov av att .
nej hur som helst, det genuine mystikern inser är att det inte går att fördömma stillager och lekstationer på vägen. saker måste få ha sin gång, pekpinnar behövs inte längre. fast inte i alla situationer. jag pekar alltså på potentialen i hur långt det kan gå, inte att man måste vara på toppen av sin form i alla situationer. jag pratar om att "det går att blomma ut".
(jättestort hopp)
eftersom jag har förmågan att bearbeta och sammaställa information i meningsfulla strukturer.
varje tangetbordstryckning är ett skapande. vi har ett tomt ark och vi skapar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111!!!1
att förstå vad minne är, är av yttersta vikt. när vi pratar om att förstå "verkligheten" eller "det som är" vill vi egentligen förstå "minnet", dvs "hur informationen är organiserad".
vad är då en struktur? det har debatterats åtskillit till och från om strukturer är permanenta (dvs essentiella) - om så är fallet så är de även tidlösa. men vi nöjer oss med att säga att allt som "manifesteras" gör detta inom tid och rum. finns det något som är essentiellt så kommer detta aldrig att manifesteras. vad menar jag? jo, jag har tidigare pratat om min beskrivning av den "kreativa processen". från ide/vision/intryck till manifestation/artefakt/uttryck. ordet "essentiellt" och tanken "essentiellt" i vårat huvud är manifestationer som uppstår här och nu i tid och rum de är i sig själva inte essentiella, däremot pekar de mot/på "något bortom sig själv" som är som syftar essentiellt
formen dvs den estetiska aspekten speglas i funktionen och vice versa. båda innebär begränsningar. vad menar jag med detta?
det som avgör formen är dess begränsning detta är den estetiska aspekten.
vad är då en aspekt?
aspekt är ett av många "gränssnitt" eller "ansikten" för en företeelse, den "del" av "något större". detta "något större" är en aggregation eller komposition av flera aspekter.
tar vi politik så är olika "ideologier" politikens olika aspekter. du kan inte börja plocla bort ideologierna, eftersom då återstår inget av politiken. problemet med människors problemskapande är att de inte inser att alla företelser precis allting är aspekter av större (dvs mer abstrakta företeelser). för att förstå "politikens kropp" måste vi förstå hur alla kroppsdelar/aspekter fungerar för att ha en fungerande kropp. det vi i samhället gör nu är att stifta olika institutioner eller organ som specialiserar sig på att ta hand om olika former av flöden, dvs olika former av "problemspänningar".
är då institutioner bra eller dåliga?
det finns två perspektiv,
är tro bra och dåligt.
det finns en dold/implic aspekt hos/med "saker som" insitutioner och tro - dvs att oavsett vilken form av förhållningsätt vi väljer att sympatisera med både som en generell hållning (dvs en attityd eller ett "ställningstagande", dvs tro). Ställningstaganden/hållning handlar om balans för att hantera flöden.
eller som
utskott och tillväxt.
vad är då ett grässnitt.
gå in i ditt badrum och studera det. finner du någon abstrakt egenskap som tilltalar på precis alla föremål i badrummet? gränsnittet är det vi söker. i ditt badrum finns artefakter/"verktyg". För att vara till nytta behöver de ett gränssnitt. Jag ska nu räkna upp olika artefakter och peka på deras gränssnitt: handfatet har ett inflöde för vatten och ett utflöde för vatten. det som gör handfatet användbart är att både in och utflöde existerar. handfatet går även i sig att se som ett gränssnintt men då intar handfatet en annan "roll" (den aktuella beskrivningen i åskådningen) därför håller vi oss en liten stund kvar vid att se handfatet som en artefakt och inte som ett gränssnitt. toan, badkaret - hålet för vattnet och karet för fkroppen, schampoot - hålet och innehållet möter håret, alla har sina gränssnintt. stolen har sitt gränssnitt - dynan. rummet har sina gränssnitt - golvet och väggarna. kudden är ett gränssnitt för huvudet. hörlurarna har två gränssnitt - för öronen och för ljudsignal.
det låter banalt när jag räknar upp alla gränssnitt, men poängen är att när du kollar på något om du inser att att det är gränssnittet du tittar efter så kommer du se att alla verktyg har gränssnitt och det är då olika former av rörelser kommuniceras.
vad innebär abstraktion. abstraktion innebär processen att föra två vitt skilda saker samma och bygga brorar. abstraktionen är grunden för kommunikation. alla begrepp är abstraktioner. problemet med platons idélära är att den är lite skev. tar vid bordet, så har den ingen idé - den har dock en abstraktion. abstrahetera man saker tillräckligt långt så kommer man till begreppet "klass" eller kanske "egenskap", men jag tycker detta är missvisande. mer korrekt är "aspekt" eller kanske "feature". de har sina olika betoningar.
äsch resten av skiten får jag skriva någon annan dag. mina öron blöder av för hög musik, mina ögon av att jag sprängt dem av bihålleinflammation och sitta framför datorn, magen av sprit och magsår hunger,. måste fan börja vårda min kropp den kommer att falla i sönder annars.........
får skriva klart resten av mina stödpunkter någon annan dag.
* games
* social games - etics, morality,
* self games - estetical, creative
* economy
perspective
attention
lost in the game - prevent
transcend the games..
nostaligia - take up lost games,
practice of getting knowledge
needed abstraction för
emotional game
social game
förklara hur datorn fungerar
att spel är överlägset
att ta in världen
att definiera världen¨¨
anspråk och anspråkslöshet
sanningen finns inte eftersom världen är en lek, sanningen finns i anspråket
minnet är ett anspråk
assosiativa ankare.
glömmer bort saker
språket fäster
standards
att titta på det använda
att titta på de uppenbara
mönser, upprepning, minne
varför fäster inte
granska, nyheter
första institutionernas plats
att klargöra begreppen
problemet med en ideolog
fördelen
relevansen
se ideologin som en lek
de humanisation
städad förståelse
makten kommer i anspråket
gömma information
visa information
self informing universe
information processing
invecklad utvecklad
f
Medans jag sitter hemma hos familjen över jul och tankar sjuka mängder extremt förnedrande och vidrig våldsporr ska jag passa på att dela med mig lite av mina filosofiska tankar.
jag har utvecklat masturbationen till en extremt sofistikerad form, men det är inte vad jag ska prata om nu.
...
okej fikusar nu ska jag göra en demonstation/manifestation av min mästerliga förmåga på att förklara varför jag förstå och kontrollerar världen mycket bättre än de flesta andra människor.
anledningen att jag förolämpar er är för att skapa lite känslor, lite vilja hos er att ö.h.t. förhålla er till texten. jag tycker fikus är ett lite malplacerat ord med tanke på att jag själv är "vad andra kanske skulle kunna kalla exprimentellt bisexuell" jag kallar det istället sexuell, dvs att att jag bejakar sexualiteten och exprimenterar med den istället för att utgå från konventioner.
vad är en text. en text är en mängd distinktioner.
för att förstå något behöver vi kunna naivgera i en begreppsvärld/terminologi.
en begreppsvärld är ett system av begrepp för att förhålla oss till en situation.
det jag nu gör är att insitfta en form av konvention. jag har "snedställt" begrepp för att visa att jag definierar dem, dvs jag ger dem en rad assosiationer så att ni ska förstå hur jag förhåller mig till begreppen, för att vi ska hålla samma typer av associationer mellan oss, eftersom alla språkproblem människor uppstär då människor gör associatoner som inte överrenstämmer med varandra. man börjar bråka och efter ett tag säger någon: "jaha menade du att x är y, jag trodde du menade att x var z" etc.
det finns olika former av sätt att förhålla sig till begrepp i den texten man själv skriver. t.ex. använder jag citationstecken dvs"sånna här" för att kapsla in "vagheter" dvs "tankeformer"/"tankemönster" som är subtila för vårat nuvande språk att hantera. det språket syftar till är att skapa ett "mentalt flöde" för att förhålla oss till "yttre strukturer".
jag använder ibland citationstecken för att gruppera begrepp för att visa att de "hänger ihop" vilket underlättar för er att tolka på det sätt jag vill. jag konstrukerar alltså vaga "halvbegrepp" eller "vagbegrepp" genom att sätta dem inom citationstecken eftersom vårat nuvarande språk inte kan hantera dem - jag har alltså någon form av "vag förståelse" för saker jag "snappat upp" i min "kogntiva/medvetande radar" som jag försöker tydliggöra för mig själv och andra.
att förstå hur ett begrepp bli till är "avgörande/essentiellt" till att kunna förstå saker. problemet med människor som är dåliga på att förstå saker är att de tar språket förgivet. alla ord/begrepp vi använder oss av har någon människa instiftat vi bör alltså förstå våra egna begrepp. det finns ett enormt djup i begreppen. för är begreppen en "assosiativ hierarki" som förhåller sig till andra begrepp. tar vi ett begrepp som "banan" som har de primära associationer som: gul, frukt, (osv).... när vi tar "en diskussion", dvs åbelägger att betrakta vad "begreppet banan är".
begreppet är, är det ondaste begreppet i våran begreppsvärld. för att förstå någonting ÖVER HUVUD TAGET. Måste man förstå att all ondska i världen är djupt bunden till försåelse av "är". Är, är en typ av begreppsrelation, dvs en form av relation mellan begrepp.
Allt är en lek, det är flöden. relationer (dvs "linjeflöden") mellan saker ("cirkelflöden"). "alla" "saker" "är" "alltså" "cirkelflöden", det finns "saker" som har en annan sakform är saker. en sak karaktäriseras av att vara stabil. en relation karaktäriseras av att vara en lösare form av sakform. Med sakform syftar jag alltså till en "form av cirkulation".
Problemet med "är", är att den "skapar illusionen av essentialism" mellan olika former av flöden. "Är" etablerar alltså en stabil/hård form av flöde, som är så stark att den är svår att penetera. Det är därför människor envisas med att hela tiden springa runt och övertyga andra om hur saker "är". Det är alltså ett anspråk vad vad "är" "är". Begreppet vad är i sig själv ett anspråk. vad är anspråket på vilken problemformulering.
Risk är en formulering av "känt och definierat problem" med möjlighet/potential att manifesters/"bli aktuell", en issue är en risk - som blivit aktuell, en issue är alltså "det problem vi nu står inför".
Politikens uppgift är att
Makten ger mersmak och korrumperar eftersom tillslut kan ingen hantera. Lekar som ger mersmak fastna vi i.
Du människor som med störst klarhet sett igen.
Det näst mest onda begreppet som existerar är "verklighet".
Det tredje mest onda begreppet som existerar är "existerar".
Som du kanske märker så är, "är" "verklighet" och "existerar" egentligen "samma sak", dvs de "syftar till" samma sak, dvs att prata om "det aktuella". Begreppet det är den bestämda formen av begreppen vad. Vad är alltså den öppna formen av "det".
Så varför envisas vi med att säga "denna sak är verklignet" eller "detta är verkligt", alla dessa begrepp gör anspråk på exakt samma sak (här menar jag inte en vanlig sak, utan en sak ur en extremt abstrakt sakform).
Poängen är att det som är, "är" en cirkulation. Vi vill hela tiden förstärka det som "är". Vi vill försvara det som (vi upplever vad som, dvs våran föreställning av....) "är" mot vad som (defacto) är. När vi pratar om vad saker "är", så pratar vi om toppen av isberget av det vi möts i "slaget i ansiket av verkligheten", dvs den informationsexplotion vi badar i som vi kallar livet.
livet är leken av rörelser. rörelser som upprepar sig bildar former. ur formen kommer funktionen.
det man gär när man programmerar är att skapa (med betoning på att det är en kretativ proces) en form. detta gör genom att man allokerar minne. (minne är här lite missvisande, eftersom det aktuella minnet existerar inte, dvs formen existerar inte ännu dvs innehållet hos variablen eller variablen i sig själv. När vi pratar om hårdvaruminne, är detta egentligen en potential för mjukvaruminne. Det är mjukvaru minnet vi vill åt, alla program så som: windows, mspaint, internet explorer, etc är egentligen olika former av "minneskonfigurationer". datorn har ett minne, datorminnet är en potentialitet.
det vi vill öka är förmågan att processera minnet, eftersom det är i den konternueliga processerande som "illusionen av rörelse" skapas. En sak jag vill poängtera är att när vi pratar om animation i t.ex. i en tecknad film, så pratar man om att det blir en illusion av rörelse, det är enligt mig, inte en illusion, det är röreelsen (som vi upplever den), alla annan form av rörelse är en illusion i exakt samma bemärkelse, den är ett "kollapsande av nödvändigheter" inför vad det potentiella definierat. tvrutan har alltså en potential och bilden är den aktuella kollapsade strukturen, bilden är vågen som slår mot rutan.
Verkligheten är alltså en (aktuell) (manifesterad)informationkollaps, "verkligheten", "det som är" (här med betoning på det aktuella - dvs det vi upplever). Det är vågen som slår mot stranden.
Vi villar bort oss att försöka förstå essentialismen, dvs "sanningen", det som "är", "existens". man blandar ihop onotlogi med metafysik. i min begreppsvärld handlar metafysik om det potentiella och ontologi med det aktuella. ontologi är alltså "det som kollapsat", det "aktuellla", "det faktiska", "det manifesterande" osv. metafysik är istället det potentiella.
det finns allstå en kreativ princip, som hela tiden "strömmar ut" i innehåll. det människor som aldrig blir stora gör är att de "fastnar
aledninge att upprepningen flera begrepp som betyder samma sak är att det blir en repition, dvs en förstärkning. repition och förstärkning är samma sak, dvs att upprepa att manifestera, att hålla kvar en form, att göra anspråk på det som är.
förmågan till storhet är förmågan att hålla kvar det som är. det vi är, är ett flöde. förmågan till makt är två förmågor: förmågan att stoppa informationskollapsen - hålla kvar den - dvs minnas den. anledningen att vi inte kommer ihåg någonting är att vi inte kan minnas det. det finns ingen sparat om våran historia eftersom vi inte minns den (det är iaf vad vi tror, vi har en ytlig förståelse av vad minne innebär).
jag är mänsklighetens största geni just nu, eftersom jag är det enda som är just nu, jag är, du är, jag är du, vi är cirkulationen. vi är cirkusen vi ställs inför informationsexplotionen, dvs big bang (eller snarare big bang bang bang eftersom vågen hela tiden slår mot oss). våran mening är att ordna i explosionen. exlosionen är kreativ. exlosionen är så kraftig att vågorna formar berget och skapar ett konsverk av berget. vågorna och explosionen är alltså inte godtycklig eller slumpmässig (dock är godtycklighet och slumpmässighet en av ASPEKTERNA hos "verkligheten" (dvs verklighetsexplosionen) men både darwinister och intelligent design förespråkare har båda rätt och fel, de belyser bara olika aspekter av samma "större sak"). förstår ni inte att vågorna är intelligenta? hur tror du annars att de skulle kunna skapa oss? de är intelleigenta eftersom de kan bearbeta ett innehåll, dvs de bearbetar sin omgivning. det är vad intelligens, dvs förmågan att kunna bearbeta sin omgivning och ge ett svar, mitt bord är t.ex. väldigt intelligent eftersom det kommunicerar ständigt och upprätthåller att min bärbara laptop får ligga kvar på det. bordet komminicerar alltså med datorn. bordet är intelligent. bordet ger svar och definierar ansrpåket för vart min dator bör stå. bordet är organiserande för min dator. bordet organiserar alltså min tillvaro annars skulle datorn flyga iväg. därför gillar jag mitt intelligenta bord. bordet och datorn har alltså två gränssnitt som kommunicerar. precis som badkaret och min kropp kommunicerar precis som kranen kommunicerar med vattnet. kranen leder vägen för vattnet och vattnet definierar hur rostig kranen bör vara. vattnet bearbetar krannen. att bordet står på mattan ÄR intelligent design av mitt vardagsrum, rummet är inte "mitt" eftersom jag äger det - ty ägandet är en essentiell illusion - vardagsrummet är mitt eftersom jag gör ett anspåk på det och dess innehåll genom att vara i det, jag behöver ingen ursäkt, jag är satt i detta vardagsrum av intelligent design. intelligent design är inget som "hände", intelligent design är det kommunikativa flödet i cirkusen.
Det går inte att rädda eller hjälpa någon annan av den enkla anledningen att informationen "tenderar att hittas då någon behöver den". Problemet med att kommunicera något för någon annan är att våran egna inre kommunikation har tagit lång tid att växa fram. våra egna minnen är väldigt organiserade, det tar tid att kommunicera något på djupet. tiden kräver (i någon grad) medvetet fokuserad uppmärksamhet, har den vi pratar med inte tillräckligt fokus kommer han inte att orka lyssna på oss, det kräver alltså en insats av honom, denna insats är ansvar. ansvar innebär att svara mot informationsexplosionen och möta den med öppna armar. det som hindrar honom från att se är att .
perversion, korrumption och
själv håller jag på med "det extrema transenaderandet", jag tänjer på saker så de spriker, bokstavligt talat, jag har så stor nyfikenhet och sexuell/kreativ energi att jag sliter sönder min kropp i mitt perverterade transcenderande av mina egna kroppsbegränsningar
[img]
http://www.bdsmshop.se/pix/products/cm622.jpg[/img]
, men jag är ett barn av min tid.
vi har inget längre att dölja. det är bara att öppna upp och låta det flöda.
artificella konflikter för mig själv för att få spänning. spänning är alltså två motsträvande mål. jag bänder in min kuk på artificiella sätt, dvs det finns en "ursprunglig funktion" för kuken, nämligen att vara stor, jag vänder istället på detta och hindrar den från det. samma sak med röven. samma . vi gör detta mot oss själva och vi älskar det det är därför vi finns. vi motarbetar våra egna gränser för det får oss att växa. men vi tar i för mycket och saker brister. det formade utgörs av sin begränsning. när du programmerar så handlar det om att ekonomiskt hantera minnet och processorkraften. detta ÄR vad programmering handlar om. problemet med programmering är huvudsakligen att få olika delar att kunna kommunicera med varandra.
jag älskar att gå till extrerna. ta kontrollen och dominera min parner till gränserna av vad hon tål. och tvärt om att totalt underkasta mig och låta min dominanta parner ta mina "naturliga funktioner" och helt vända på dessa för att skapa "articiella spänningar". För mig finns ingen distinktion mellan det naturliga och det artificella, för mig handlar det mer om ett organ, mittpunkt där optimal funktion delegeras till och sedan vänder man i leken på detta, man går till extremerna och sätt funktionen helt ur spel vilket gör att kroppen börjar skicka signaler om att det är något fel på gång. sadomasokism handlar om att övervinna signalernas kraft och få kontroll över kroppen/situationen. kroppen har alltså olika former av signalsystem och etik handlar om att bemästra dessa signaler. att övervinna alla ens begräsningar och att samtidigt vända alla våra invandra begräsningar som man själv bemästrat mot andra till deras nackdel. att gå igenom svåra saker göra att vi förstår hur vi ska hjälpa eller stjälpa andra att gå igenom dem. att stjälpa andra kan vara en källa till makt. jag säger inte att det är bra eller dåligt eller att jag håller på med dessa typer av psykologisk manipulation, jag här bara beskriver att dessa saker ständigt pågår. jag tror att få av oss är riktiga genuina psykopater, och alla som är genuina psykopater är detta genom att de blivit förstörda genom destruktiv social interaktion av andra. det är vi som väljer hur vi vill ha det, vilken typ av interaktion vi ska ha.
jag är sexuell sadomasokist. men jag är switch, jag förstår båda positionernas behov.
i större mening rörande infomraion är jag kosmisk sadomasokist. livet är ett mysterium. vi vet inte varför vi är här, vi vågar inte erkänna det för det gör att vi tappar fästet och förlorar kontrollen. anledningen att vi finns är för att förstå oss själva. vi är den större kosmiska processen och syftet är att utforska oss själva och våra gränser och gotta oss i våran kosmiska masturbation detta gör vi genom att skapa gränser som medför spänningar som vi sedan transcenderar vilket resulterar i frigörelse.
de människor som kommit längt i sin utveckling är de som blivit totalt befriade, problemet är bara att dessa är döda, de är befriade från maya, ffrån "sandlådeillusionen", dvs den materiella illusionen. de som levt och som kommit längst är de s.k. mystikerna. vad är då skillnaderna mellan en mystiker och andra former av personer som gör ett anspråk på något bortom den "inramade vardagen"? magiker, occultister, drömmare, självsuggesterande naiva new agrare. skillnaden ligger i tron. det vi tror på skapar och definierar vår egen verklighet. vi har alltså förmågan att forma vår egen tillvaro och detta kallas intention. jag hade t.ex. intentionen att skiva detta inlägg trots jag är sjukt bakis, för mig är det mycket belönande att hålla på med denna typ av psykologisk självonani, igår höll jag på med kroppslig självonani med hjälp av alkohol och apelsiner i röven. har två funktioner en explicit och en implicit: den explicita funktionen är den som strävar mot mitten, som knyter samma som ställer upp en relation, som sätter upp ett linjeflöde, en bro mellan två cirkelflöden: ett så kallat möte, detta är utövande av auktoritet på tillvaron sättandet av regler - uttalande av ordet, dvs på skapande/definierande/formande/explicierande av tillvaron. är gränssnittet. den implicita funktionen
den som har makt är den som har balans. balansen uppnås genom förankring. anledningen att vetenskap och religion är stora är att människor förankrar sina anspråk utifrån dessa plattformar. alla anspråk förhåller sig till historien, till minnet och upprätthåller minnet och historien. det är därför källförteckningen är avgörande för att få inflytande.
de stora konstnärerna blir även erkända.
institutionen regulerar vilka som alltså blir erkända. det en kostnär gör är att skapa olika former av referenser till historiska ankare. det som gör ett konstverk stort kan vara att det är väldigt fokuserat/smalt, tilltalar någon speciell målgrupp. men den stora konsten är generell, den säger något om något större. en konstnär kan nu skapa en "skittavla" om han förankrar den rätt. de andra i institutionen inser då att han är "innanför". olika former av sociala grupper har alltså olika former av krav som regulerar om man är innanför eller utanför, hit innefattar t.ex. dresscodes eller etikett (den lilla etiken). de största människorna är dock inte de som accepterar andras dresscodes hur som helst utan skapar egna dresscodes. jag menar inte att man inte, inte ska uppskatta andras verk, men då måste man verkligen förstå varför man gör det, inte bara flyta med.
i från stil kontra substas, erkänner jag att stilen alltid varit nedbeonad, jag erkänner att jag inte har smak för det eleganta, jag kan dock uppskatta det, men av att min fysiska kropp inte är speciellt elegant så har jag psykologiskt mha försvarsmekanismer intalat mig själv att stilen och det eleganta väl avvägda inom estetiken inte är det som huvudsakligen tilltalar mig (det beror naturligtvis på vilket sammanhang det är) men överlag är jag mer extremist, jag tilltalas av det vulägra, det överdrivna, det anspråksfulla. har dock märkt mer och mer att jag förlorat intresset för detta lite på sernare tid. enkelhet och elegans.
det måste finnas ett mått av spontanitet och lek i det jag gör, något nytt. dock uppskattar jag även andras skapelser, men det är mer och mer på senare tid mest av att jag själv insett hur svårt det är att skapa något som blir bra. det är svårt att vara ekonomisk med alla resurser.
hur som helst, det jag pratade om var mystiker. det mystikern, dvs han som gett upp världen säger, är att livet innehåller olika "stationer" för att nå total frihet måste man ge upp alla "stationer" på vägen. för att nå ditt på snabbast tid, måste man försöka få "stationerna"/lekarna avklarade så snabbt som möjligt.
så vad menar jag med lekstationer? Jo, det är helt enkelt det man insvesterar sitt intresse i. Detta relaterar till beroenden. En lekstation är idag t.ex. att bära märkesekläder. en annan är att bli en "erkänd konstnär". en annan är att "bli av med oskulden". en annan är att .
distinktionen stil kontra substans är intressant på många sätt. det religiösa sökande handlar om att gå bortom stilen och lekstationerna för att nå "substansen" dvs essensen. vad säger då relgiösa sökare som "nått fram"? jo att substansen "upphör" ju mer man penetrerar den. detta är ursprunget till varför religoner har sexförbud, och kallar den materiella/substantiella världen för en "illusion". Problemet med vissa religiösa är att de lägger ett negativt värderande av stilen/ytan. Men det är viktigt att notera att det är just p.g.a. att nedbetona stilens betydelse som man får kraften att penetrera lager av stil för att nå substansen. buddhister pratar som "sådanhet", och "tomhet". sådanhet syftar till att subtansen består av stillager och att i kärnan/essensen av tillvaron så existerar ingen substans - eftersom den redan är penetrerad, avklarad och lagd på hylla som "stil". sådanhet syftar till att det är stilen som är substansen. sådanhet pekar alltså på att "det inte var mer än detta". efter transcendensen finns det alltså inget mer att transcendera (i "form" av funktion, inte i "form" av innehåll, dvs det handlar om att man "polerat medvetandeverktyget" inte att man "upplevt alla upplevelser"). det är förlösandet av det kosmiska skämtet. innan du "fattat" skämtet så är det ett mysterium, ett magitrick. efter du penetrerat substansen så "fattar" du skämtet och när du då ska förklara svaret så låter det banalt. det är för att tjusningen ligger i processerandet av skämtet. det innebär att man "kollapssar funktionen" för att förstå och ge sig in i lekstationer. när man peneterar tillräckligt djupt kollapsar tvivlet inför tillvaron. jag är som sagt inte där. jag är upptagen i lekstationer på vägen. de är för underhållande för mig för att släppa mina beroenden till dem. jag pratar alltså om en beskrivning av en upplevelse (höll på att lägga till meningen "för er som inte fattade det", men insåg att jag då höll på att gå in i en defensiv position ungefär som att jag hade ett behov av att försvara hur verkligheten/tillvaron är för er andra, ungefär som jag tog bort eran förmåga att själv inse detta, och detta är problemet den naiva wannabe "religiöse ledaren" hela tiden gör, han tar bort ansvaret från den han pratar med att själv inse och bearbeta miraklet i sin iver av det han upplevt, han fick smak av något större och fastnade i en lekstation som kvävde minnet).
gillar inte ordet lekstation men det syftar till den lek, dvs den upprepning, dvs det minne, dvs den itentitet vi har och hur fast vi är i att leka oss själva utifrån att hela tiden intala oss själva om vem vi är, och station sytar till att vi inte vågar släppa och gå vidare. psykologiska försvarsmekanismer är en undergrupp till lekstationer, men även psykolohiska beroenden, saker vi gillar och håller fast vid, saker vi står för, saker vi gör anspråk på.
hur som helst skulle säga något om mystikern igen... mystikern är på ett djupare plan totalt anspråkslös. det finns ingen känsla av "vanmakt", hybris etc. eftersom han har fått det "gudomliga erkännandet" av Gud. Idioter som mig som springer run och berättar historien har inte gett upp behovet av erkännande. Men jag tror i extremen att det i praktien inte går att vara totalt anspråkslös inför alla situationer, dvs är det något som hotar att förinta denna gudomliga anspråkslöshet - på fel sätt - så kommer samurajen fram. men linjen är av den yttersta graden av finkänslighet och vilar på tillitens/omdömmets extremaste spets. så fort vi börjar tveka och bli osäkra, dvs att tilliten till att vi är här, hör och nu, så grumlas omdömmet och vi söker tillit i gamla minnen (faller tillbaka på auktoriteter, försvarsstrategier inkodade i våran varelse, etc). den yttersta graden av anspråkslöshet kan alltså bara nås när den yttresta graden av auktoritet är nådd, det finns inte längre något behov av att .
nej hur som helst, det genuine mystikern inser är att det inte går att fördömma stillager och lekstationer på vägen. saker måste få ha sin gång, pekpinnar behövs inte längre. fast inte i alla situationer. jag pekar alltså på potentialen i hur långt det kan gå, inte att man måste vara på toppen av sin form i alla situationer. jag pratar om att "det går att blomma ut".
(jättestort hopp)
eftersom jag har förmågan att bearbeta och sammaställa information i meningsfulla strukturer.
varje tangetbordstryckning är ett skapande. vi har ett tomt ark och vi skapar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!111111111!!!1
att förstå vad minne är, är av yttersta vikt. när vi pratar om att förstå "verkligheten" eller "det som är" vill vi egentligen förstå "minnet", dvs "hur informationen är organiserad".
vad är då en struktur? det har debatterats åtskillit till och från om strukturer är permanenta (dvs essentiella) - om så är fallet så är de även tidlösa. men vi nöjer oss med att säga att allt som "manifesteras" gör detta inom tid och rum. finns det något som är essentiellt så kommer detta aldrig att manifesteras. vad menar jag? jo, jag har tidigare pratat om min beskrivning av den "kreativa processen". från ide/vision/intryck till manifestation/artefakt/uttryck. ordet "essentiellt" och tanken "essentiellt" i vårat huvud är manifestationer som uppstår här och nu i tid och rum de är i sig själva inte essentiella, däremot pekar de mot/på "något bortom sig själv" som är som syftar essentiellt
formen dvs den estetiska aspekten speglas i funktionen och vice versa. båda innebär begränsningar. vad menar jag med detta?
det som avgör formen är dess begränsning detta är den estetiska aspekten.
vad är då en aspekt?
aspekt är ett av många "gränssnitt" eller "ansikten" för en företeelse, den "del" av "något större". detta "något större" är en aggregation eller komposition av flera aspekter.
tar vi politik så är olika "ideologier" politikens olika aspekter. du kan inte börja plocla bort ideologierna, eftersom då återstår inget av politiken. problemet med människors problemskapande är att de inte inser att alla företelser precis allting är aspekter av större (dvs mer abstrakta företeelser). för att förstå "politikens kropp" måste vi förstå hur alla kroppsdelar/aspekter fungerar för att ha en fungerande kropp. det vi i samhället gör nu är att stifta olika institutioner eller organ som specialiserar sig på att ta hand om olika former av flöden, dvs olika former av "problemspänningar".
är då institutioner bra eller dåliga?
det finns två perspektiv,
är tro bra och dåligt.
det finns en dold/implic aspekt hos/med "saker som" insitutioner och tro - dvs att oavsett vilken form av förhållningsätt vi väljer att sympatisera med både som en generell hållning (dvs en attityd eller ett "ställningstagande", dvs tro). Ställningstaganden/hållning handlar om balans för att hantera flöden.
eller som
utskott och tillväxt.
vad är då ett grässnitt.
gå in i ditt badrum och studera det. finner du någon abstrakt egenskap som tilltalar på precis alla föremål i badrummet? gränsnittet är det vi söker. i ditt badrum finns artefakter/"verktyg". För att vara till nytta behöver de ett gränssnitt. Jag ska nu räkna upp olika artefakter och peka på deras gränssnitt: handfatet har ett inflöde för vatten och ett utflöde för vatten. det som gör handfatet användbart är att både in och utflöde existerar. handfatet går även i sig att se som ett gränssnintt men då intar handfatet en annan "roll" (den aktuella beskrivningen i åskådningen) därför håller vi oss en liten stund kvar vid att se handfatet som en artefakt och inte som ett gränssnitt. toan, badkaret - hålet för vattnet och karet för fkroppen, schampoot - hålet och innehållet möter håret, alla har sina gränssnintt. stolen har sitt gränssnitt - dynan. rummet har sina gränssnitt - golvet och väggarna. kudden är ett gränssnitt för huvudet. hörlurarna har två gränssnitt - för öronen och för ljudsignal.
det låter banalt när jag räknar upp alla gränssnitt, men poängen är att när du kollar på något om du inser att att det är gränssnittet du tittar efter så kommer du se att alla verktyg har gränssnitt och det är då olika former av rörelser kommuniceras.
vad innebär abstraktion. abstraktion innebär processen att föra två vitt skilda saker samma och bygga brorar. abstraktionen är grunden för kommunikation. alla begrepp är abstraktioner. problemet med platons idélära är att den är lite skev. tar vid bordet, så har den ingen idé - den har dock en abstraktion. abstrahetera man saker tillräckligt långt så kommer man till begreppet "klass" eller kanske "egenskap", men jag tycker detta är missvisande. mer korrekt är "aspekt" eller kanske "feature". de har sina olika betoningar.
äsch resten av skiten får jag skriva någon annan dag. mina öron blöder av för hög musik, mina ögon av att jag sprängt dem av bihålleinflammation och sitta framför datorn, magen av sprit och magsår hunger,. måste fan börja vårda min kropp den kommer att falla i sönder annars.........
får skriva klart resten av mina stödpunkter någon annan dag.
* games
* social games - etics, morality,
* self games - estetical, creative
* economy
perspective
attention
lost in the game - prevent
transcend the games..
nostaligia - take up lost games,
practice of getting knowledge
needed abstraction för
emotional game
social game
förklara hur datorn fungerar
att spel är överlägset
att ta in världen
att definiera världen¨¨
anspråk och anspråkslöshet
sanningen finns inte eftersom världen är en lek, sanningen finns i anspråket
minnet är ett anspråk
assosiativa ankare.
glömmer bort saker
språket fäster
standards
att titta på det använda
att titta på de uppenbara
mönser, upprepning, minne
varför fäster inte
granska, nyheter
första institutionernas plats
att klargöra begreppen
problemet med en ideolog
fördelen
relevansen
se ideologin som en lek
de humanisation
städad förståelse
makten kommer i anspråket
gömma information
visa information
self informing universe
information processing
invecklad utvecklad
f
Tyvärr är det så situationen ser ut. Många är lata orkar varker läsa eller skriva inlägg. De är tilllags och har slutat kämpa vidare.Algotezza skrev:Jävligt långt inlägg, Pop-mannen. Få se när jag orkar läsa det.
Det finns olika anledningar. Jag skriver inlägg för att minnas det jag tänker och göra anspråk på tillvaron. Om folk läser dem eller inte är upp till dem själva, visst skulle jag kunna packetera varan på ett annat sätt för att manipulera deras uppmärksamhet på ett annat sätt. För mig handlar skrivandet mest om mig själv, att bearbeta detta.Varför skriver man långa resp korta inlägg? Varför skriver man inlägg alls?
Skriver du inlägget för att "tipsa mig" om hur jag bör skriva inlägg genom att få mig att "tänka till", eller är det för att du själv är för lat och okapabel att bidra med något substantiellt och givande till tråden bortom några rader av små kommentarer, ungefär som det handlar om en fotnot i ett verk och inte verket i sig själv.
Här är en fråga till dig:
Skriver du verk eller fotnötter?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Vi villar bort oss att försöka förstå essentialismen, dvs "sanningen", det som "är", "existens". man blandar ihop onotlogi med metafysik. i min begreppsvärld handlar metafysik om det potentiella och ontologi med det aktuella. ontologi är alltså "det som kollapsat", det "aktuellla", "det faktiska", "det manifesterande" osv. metafysik är istället det potentiella.
Så här har jag sett på begreppen: Det "ontiska" är det som är för handen, det för subjektet uppenbarade. "Ontologi" är den metafysiska härledningen; varseblivningens logiska härledning till varats primära orsaker. Men beroende på vilken lära så appliceras begreppen kanske lite olika. För naiv-realisten så bottnar ontologin i den ontiska erfarenheten.
Jämför med David Bohms implicita respektive explicita aspekter av universum. Då blir det verkligen relevant att tala om potential. Annars så finns det metafysiska varianter av varat där det är mindre relevant att tala om potential. Potentiellt för vem i så fall? Krävs mottagare och uppgraderingar för att något ska vara potentiellt. Även om det existerar metafysiska aspekter av varat så kan det vara så att det explicita är det enda potentiella; varat är statiskt i sitt tillstånd. Jag tror dock inte det. Utan jag anser fortfarande att David Bohm har gett oss den närmaste beskrivningen av varat, och det vi som människor kallar vilja är frammatningsmekanismen - naturlagen som den känns i oss. Är alltjämt metafysisk idealist.
/Johan
Svar till Pop-Jimmy
PopJimmy skrev:
Här är en fråga till dig:
Skriver du verk eller fotnötter?
På diskussionsfora på nätet skriver jag mest korta kommentarer, kalla det fotnoter, och ibland lite längre betraktelser, dock ej alltför långa och slingrande med tanke på att jag vill ha läsare och kommentarer. Själv tycker jag det är jobbigt att ta del av längre texter på en datorskärm - då skriver jag hellre ut dem på papper - men eftersom jag inte vill skriva ut alltför mycket på papper, händer det att jag hoppar över att läsa väldigt långa inlägg. Eller bara skriver någon gnällkommentar om inläggets storlek - som nyss! Om andra liksom jag ogillar att läsa långa inlägg på skärmen, skriver jag mest kortare inlägg. Det här är ju ett offentligt forum och inte bara min privata kompisklubb...
Jag lägger ut en del längre och kortare skönlitterära alster på nätet men dessa har jag i regel jobbat med väldigt mycket så jag tror det kan vara värt besväret att ta del av dem för andra.
I min ensamhet skriver jag långa haranger och utredningar för att förstå mitt liv men det är inget jag lägger ut på nätet i obearbetad form. Det känns för egotrippat. Men var och en får följa sitt hjärta och sin hjärna...
Man kan säga att jag skriver sådant jag själv vill läsa och på ett sådant sätt att det skulle tillltala mig om någon annan skrivit det.
Gott Nytt!
meddelar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Svar till Pop-Jimmy
Så du menar att du anpassar dig till att skriva lättsmälta saker som andra vill höra?Algotezza skrev:På diskussionsfora på nätet skriver jag mest korta kommentarer, kalla det fotnoter, och ibland lite längre betraktelser, dock ej alltför långa och slingrande med tanke på att jag vill ha läsare och kommentarer.
Skriver du även till tidningar, typ aftonbladet och kp?Eller bara skriver någon gnällkommentar om inläggets storlek - som nyss!
Tja, som jag tidigare sa: information tenderar att läsas av dem som behöver den. Att människor är för lata för att läsa det jag skriver är inget som stör mig direkt.Om andra liksom jag ogillar att läsa långa inlägg på skärmen, skriver jag mest kortare inlägg. Det här är ju ett offentligt forum och inte bara min privata kompisklubb...
Att andra människor inte orkar läsa mina inlägg jag skriver på ett offentligt forum ser jag som sagt inte som något problem, jag har inget behov av att tilltala alla i allt jag skriver.
Vidare menar du alltså att du skriver långa inlägg i din privatakompisklubb? Tja, vad du gör i dina privata kompisklubbar är inget som intresserar mig här.
Tja jag lägger i första hand ner mycket arbete på att tänka, vidare är det jag skriver ofta kreativa saker på gränsen av jag själv kan hantera. Skriver jag en uppsats kanske arbetar med layout etc, men här arbetar jag med mer saker jag ofta inte ens har ord eller struktur på. För mig är det viktigare att lägga ner energin på att ta fram nya sätt att se på saker.Jag lägger ut en del längre och kortare skönlitterära alster på nätet men dessa har jag i regel jobbat med väldigt mycket så jag tror det kan vara värt besväret att ta del av dem för andra.
Jag tycker det är omotiverande att sitta och skriva saker i någon vrå någonstans.I min ensamhet skriver jag långa haranger och utredningar för att förstå mitt liv men det är inget jag lägger ut på nätet i obearbetad form. Det känns för egotrippat. Men var och en får följa sitt hjärta och sin hjärna...
Vad menar du förresten med egotrippat? Jag förstår inte vad du menar? Menar du att jag skriver på någon annans bekostnad? Förstår inte alls hur du resonerar... Vad skulle någon annan förlora på att jag skriver inlägg här? Kanske är det möjligtvis påfrestande för tankepoliser och stilpoliser men annars förstår jag inte hur en tråd jag själv skapat skulle skada någon annan...
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster