Menlös debatt kring abstrakta paraplybegrepp
Moderator: Moderatorgruppen
Menlös debatt kring abstrakta paraplybegrepp
Jag har på senare tiden kört fast på en filosofisk utgångspunkt vilket jag ibland känner antingen hämmar min möjlighet att tänka eller öppnar det vilket gör att jag slipper ägna mig åt menlösa frågor.
Exempel: Upplevelse, Själ, Religion, Gud...
I vårat språk finns en stor mängd värdeladdade abstrakta paraplybegrepp som få är överens om vad begreppen står för. Ibland finns viss överenskommelse men vid en närmare analys går meningarna ofta isär. Dessa abstrakta begrepp kan samtidigt ha ett väldigt stort värde för vissa och inget värde alls för andra, vilket är skapandet av många debatter på nonsens. Vissa av dessa ord hade en gång i tiden en stor innebörd men har nu ersatts med andra ord, trots det har språket hängt kvar. Begreppen fyller en viktig innebörd i poesi eftersom ett ord kan säga så mycket och samtidigt inte säga något alls, men bortom det fyller de ingen funktion utan att de definieras och specificeras.
Skall vi försöka definiera dessa begrepp eller skall vi försöka göra oss kvitt dem? Själv tar jag inte i de här orden längre utan att de först definieras tydligt om vad det är man snackar om.
Exempel: Upplevelse, Själ, Religion, Gud...
I vårat språk finns en stor mängd värdeladdade abstrakta paraplybegrepp som få är överens om vad begreppen står för. Ibland finns viss överenskommelse men vid en närmare analys går meningarna ofta isär. Dessa abstrakta begrepp kan samtidigt ha ett väldigt stort värde för vissa och inget värde alls för andra, vilket är skapandet av många debatter på nonsens. Vissa av dessa ord hade en gång i tiden en stor innebörd men har nu ersatts med andra ord, trots det har språket hängt kvar. Begreppen fyller en viktig innebörd i poesi eftersom ett ord kan säga så mycket och samtidigt inte säga något alls, men bortom det fyller de ingen funktion utan att de definieras och specificeras.
Skall vi försöka definiera dessa begrepp eller skall vi försöka göra oss kvitt dem? Själv tar jag inte i de här orden längre utan att de först definieras tydligt om vad det är man snackar om.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
Kan väl bjuda på mina definitioner på dina exempel;
Upplevelse: reaktionen av samspelet inre världen/yttre världen, egna medvetandet/den fysiska världen, egna själen/guds själ
Själ: föreställningen om medvetandet som en seperat entitet från den fysiska kroppen, antas av somliga kunna existera självständigt efter den fysiska kroppens upphörande.
Religion: föreställningen om att krafter som ej ska defineras vetenskapligt styr tillvaron, och ska dyrkas - hur defineras av de centrala författarna.
Gud: kraften, den allting omfattande själen, där våra själar är som dennes reflektioner/krusningar på vattenytan.
Föreställningen kan även ses som konsekvensen av frågan om hirarkin:
Om jag är större än du, och du är större än en hund, och någon människa då måste vara större än jag, och någon är störst - vad är större än denne?
Då är det trösterikt att den störste människan har något större över sig, som gör att denne blir lika liten som jag inför denne storhet.
Den finns många anledningar till att vilja skapa denna föreställning.
Älgen: Älgen är det enda tigrar är rädda för (saxat från den tecknade filmen Djungelboken, förstår kanske inte den riktig)
Upplevelse: reaktionen av samspelet inre världen/yttre världen, egna medvetandet/den fysiska världen, egna själen/guds själ
Själ: föreställningen om medvetandet som en seperat entitet från den fysiska kroppen, antas av somliga kunna existera självständigt efter den fysiska kroppens upphörande.
Religion: föreställningen om att krafter som ej ska defineras vetenskapligt styr tillvaron, och ska dyrkas - hur defineras av de centrala författarna.
Gud: kraften, den allting omfattande själen, där våra själar är som dennes reflektioner/krusningar på vattenytan.
Föreställningen kan även ses som konsekvensen av frågan om hirarkin:
Om jag är större än du, och du är större än en hund, och någon människa då måste vara större än jag, och någon är störst - vad är större än denne?
Då är det trösterikt att den störste människan har något större över sig, som gör att denne blir lika liten som jag inför denne storhet.
Den finns många anledningar till att vilja skapa denna föreställning.
Älgen: Älgen är det enda tigrar är rädda för (saxat från den tecknade filmen Djungelboken, förstår kanske inte den riktig)
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Förstår inte vad problemet är?
Göra sig av med eller definiera? Beror väl på vilken användning vi har av dem? Beror alltså på vad det är du söker säga med dem, och om den utsagan äger nåt slags tyngd. Bra att vara flexibel, men dekonstruktioner är alltid givande och intressanta.
Göra sig av med eller definiera? Beror väl på vilken användning vi har av dem? Beror alltså på vad det är du söker säga med dem, och om den utsagan äger nåt slags tyngd. Bra att vara flexibel, men dekonstruktioner är alltid givande och intressanta.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Förstår inte vad problemet är?
Göra sig av med eller definiera? Beror väl på vilken användning vi har av dem? Beror alltså på vad det är du söker säga med dem, och om den utsagan äger nåt slags tyngd. Bra att vara flexibel, men dekonstruktioner är alltid givande och intressanta.
Jag har kommit i kontakt med många försök att prata om och debattera frågor som för människor varit enormt stora och värdeladdade men egentligen inte är mer än språkliga fallgropar. Ibland används ett abstrakt begrepp som motargument eller argument för ett annat abstrakt begrepp och sådant får mig att böja ner pannan i handflatorna och skaka på huvudet.
Frågan om Själen är enormt stor för vissa t.ex. men få av dem har igentligen någon direkt koll på att "Själ" är ett filosofiskt abstrakt paraplybegrepp som i olika kulturer och olika erfarenheter betyder extremt olika saker.
Ett annat återkommande problem är försök att applicera "mening" på naturliga fenomen. "Mening" är ju egentligen endast ett mänskligt värde som inte existerar utanför människans tankevärld. Även filosofer och vetenskapsmän faller gärna i denna fallgrop.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Håller förvisso med, men då är icket att förglömma att även "Människan" är något som "bara" existerar i människans begreppsvärld, vilket kan tyckas lite motbjudande eftersom vi då inget har att prata om längre. Vet inte vad poängen skulle vara att försöka tänka sig världen utan att tänka sig att detta sker genom tänkandet, förlorar man då inte det enda som finns att förankra upplevelsen/tanken i? Ser vi inte redan världen i mening? Upplever vi den inte i sammanhang, förutan vilka det vore fullkomligt omöjligt att ens få in maten i munnen? Eller använda dasspappret på ett förnuftigt sätt? Själv tror jag inte att det är så enkelt. Tror inte vi kan göra oss av med språket, men vi kan omförhandla om de begreppsliga innebörderna genom att koppla dem till andra tankar/tankeserier, sätta dem i andra perspektiv, belysa dem från annat håll. Vi bebor språket, på gott och ont. Det må va ett bekymmersamt redskap men det är dock det enda vi har.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Håller förvisso med, men då är icket att förglömma att även "Människan" är något som "bara" existerar i människans begreppsvärld, vilket kan tyckas lite motbjudande eftersom vi då inget har att prata om längre. Vet inte vad poängen skulle vara att försöka tänka sig världen utan att tänka sig att detta sker genom tänkandet, förlorar man då inte det enda som finns att förankra upplevelsen/tanken i? Ser vi inte redan världen i mening? Upplever vi den inte i sammanhang, förutan vilka det vore fullkomligt omöjligt att ens få in maten i munnen? Eller använda dasspappret på ett förnuftigt sätt? Själv tror jag inte att det är så enkelt. Tror inte vi kan göra oss av med språket, men vi kan omförhandla om de begreppsliga innebörderna genom att koppla dem till andra tankar/tankeserier, sätta dem i andra perspektiv, belysa dem från annat håll. Vi bebor språket, på gott och ont. Det må va ett bekymmersamt redskap men det är dock det enda vi har.
Yrsel. Skrev svar men glömde posta och nu har jag glömt om jag svarat färdigt eller ej. Jag svarar ändå, om det låter helgalet så är det för att jag är sån...
Förståelse är en grundförutsättning av mänskligt samspel. Vissa begrepp är applicerade på yttre objekt som vi kan se och ta på och sådant kan vi komma överens om relativt fort. Klassificeringen av vad ett träd är för något har inte så enormt mycket betydelse för oss utan vi kan relativt fort komma överens om vad det är. Det är när vi börjar ägna oss åt mer abstrakta ideér som problemen börjar och då tycker jag det är viktigt att se skillnad på vår omgivning och vår tolkning av den.
Ta begreppet "själ" som är ett paraplybegrepp som blandannat innefattar personlighet, minnen, tankeförmåga, medvetande, erfarenheter, ett antal religiösa idéer m.m. Att diskutera huruvida vi har en "själ" eller inte blir en ganska menlös fråga, för själ i sig egentligen inte har en defination utan är ett löst abstrakt begrepp på en mängd fenomen.
Ett annat exempel:
Är "Naturens Lagar" naturens lagar, eller är det istället vårt bästa försök att tolka naturen? Vi värdesätter "lagarna" för att vi kan förhålla oss till dem och förutse framtiden genom dem, så för oss fyller våra studier av naturen ett värde. Detta innebär dock inte att naturen själv känner igen lagar. "Naturens Lagar" är mönster vi människor har lyckats urskilja som tycks vara förutspårbara och genom att känna till dessa mönster kan vi göra en hel del positivt för oss. Egentligen är dock "mönster" bara något som existerar inom våra hjärnor och existerar inte utanför. Om du inte sett mönstret eller förstått det så existerar det inte.
Vissa mönster är egentligen bara idéer som är skapade för att alltid ha rätt eftersom de förhåller sig till verkligheten på ett sätt som gör att de styrker sig själva oavsett vad som händer. Ta Freuds Psykodynamik. Problemet med den är att den är skapad för att alltid ha rätt och skulle den ha fel har den ändå rätt. Socialismen styrker sig själv genom att öppna en dagstidning. Tron på en Gud kan också bevisa sig själv oavsett vad som egentligen sker i verkligheten.
Jag tycker det är bra att se skillnad på verkligheten och våra "enkla tolkningar" av den. Det är bra att komma ihåg skillnaden då detta är viktigt för att göra framsteg. Mycket av våra kommande upptäckter bygger nämnligen på att bryta ner föråldrade tolkningar av verkligheten istället för att debattera föråldrade begrepp som egentligen inte betyder något.
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Du lever alltså under den naiva föreställningen att vi kan tala om Verkligheten? Tinget-i-sig. Hur vore det möjligt? Vi har bara språket, och de begrepp som däri rymmes. Vi är tusenkonstnärer (i Lévi-Strauss termer), som använder gamla pusselbitar och pusslar ihop ständigt nya mosaiker för oss själva att uppleva världen genom. Vart skulle pusselbiten som berättar Sanningen komma ifrån? Ramla från himlen?
I frågan om naturlagar, så är det en pragmatisk sanning. Naturlagarna, som jag förstår dem, existerar dock oavsett människan, eftersom de skall föreställa parametrarna som rymmer hennes existens. Är det inte så? Och jag begriper inte vilken Verlklighet det är du pratar om som står bortom våra upplevelser, finns det ingen korrelation alls mellan vad vi upplevever och världen "där ute"?
Att Freuds psykoanalys är, i Poppers ögon, en "amöbateori" gör den väl inte automatiskt felaktig? Jag ser det som mer fruktbart att applicera de "mönster" som tillhandahålls (av t.ex. Freud, eller Darwin, eller vem det nu vara månde) för att säga något om ett fenomen som man fokuserar på. Tycker det är lite orättvist att hävda att Freud bara var ute efter att ha rätt, han har en del att säga om det själv på den punkten.
Det är alltså inte begreppen i sig själva som är poänglösa, jag skulle snarare säga att det hänger på hur de används (och i vilket syfte, som på samma gång gör det till en direkt mer etisk fråga), alltså, med andra ord, vad som sägs, i egentlig mening, i den utsaga som rymmer dessa begrepp.
Annars vet jag inte vad din kritik är en kritik av. Jag ser ett direkt problem för dig att tala om den Verklighet du menar att man "feltolkar" redan nu - utifrån vilken position skulle det göras, och denna är ju alltid redan fast i traditionerna, inte sant? Och vidare ser jag ingen egentlig kritik mot vare sig socialism eller freudianism, som inte är så pass generell att den inte drabbar precis hela fältet av föreställningar.
Eller vad tror du?
I frågan om naturlagar, så är det en pragmatisk sanning. Naturlagarna, som jag förstår dem, existerar dock oavsett människan, eftersom de skall föreställa parametrarna som rymmer hennes existens. Är det inte så? Och jag begriper inte vilken Verlklighet det är du pratar om som står bortom våra upplevelser, finns det ingen korrelation alls mellan vad vi upplevever och världen "där ute"?
Att Freuds psykoanalys är, i Poppers ögon, en "amöbateori" gör den väl inte automatiskt felaktig? Jag ser det som mer fruktbart att applicera de "mönster" som tillhandahålls (av t.ex. Freud, eller Darwin, eller vem det nu vara månde) för att säga något om ett fenomen som man fokuserar på. Tycker det är lite orättvist att hävda att Freud bara var ute efter att ha rätt, han har en del att säga om det själv på den punkten.
Det är alltså inte begreppen i sig själva som är poänglösa, jag skulle snarare säga att det hänger på hur de används (och i vilket syfte, som på samma gång gör det till en direkt mer etisk fråga), alltså, med andra ord, vad som sägs, i egentlig mening, i den utsaga som rymmer dessa begrepp.
Annars vet jag inte vad din kritik är en kritik av. Jag ser ett direkt problem för dig att tala om den Verklighet du menar att man "feltolkar" redan nu - utifrån vilken position skulle det göras, och denna är ju alltid redan fast i traditionerna, inte sant? Och vidare ser jag ingen egentlig kritik mot vare sig socialism eller freudianism, som inte är så pass generell att den inte drabbar precis hela fältet av föreställningar.
Eller vad tror du?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Det här var varför jag förespråkade ett dimensionellt införande av strukturella förklaringar av begrepp. Det som oftast skiljer och skapar meningsskiljaktigheter, de som inte lätt undviks, är när en extension möts i två intensioner.
Livets parametrar konstituerar ett nät som är strukturellt utan att för den skull vara uppenbart, därav de ofta refererade till icke-naturliga (för oss helt naturliga) värdena. Något som filosofen i jakt på "klarhet" förträngt.
Först och främst ligger problemet i den form som medvetenhet tagit. Medveten alltmer om det yttre konstituerande, och i denna fascination förglömmande det inre. Denna förvirring är övergången från avatavismer till det nya. Sitt stil, gör ditt. Systems applikation fungerar inte. Sök det som går att sökas. Meningsfulla kommunikationer i situationen. Annars går du på samma nit som du uppmärksammar. Varför tror du de gamla skolorna till mycket vägrade skriftliga källor?
Livets parametrar konstituerar ett nät som är strukturellt utan att för den skull vara uppenbart, därav de ofta refererade till icke-naturliga (för oss helt naturliga) värdena. Något som filosofen i jakt på "klarhet" förträngt.
Först och främst ligger problemet i den form som medvetenhet tagit. Medveten alltmer om det yttre konstituerande, och i denna fascination förglömmande det inre. Denna förvirring är övergången från avatavismer till det nya. Sitt stil, gör ditt. Systems applikation fungerar inte. Sök det som går att sökas. Meningsfulla kommunikationer i situationen. Annars går du på samma nit som du uppmärksammar. Varför tror du de gamla skolorna till mycket vägrade skriftliga källor?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Avantgardet skrev:Du lever alltså under den naiva föreställningen att vi kan tala om Verkligheten? Tinget-i-sig. Hur vore det möjligt? Vi har bara språket, och de begrepp som däri rymmes. Vi är tusenkonstnärer (i Lévi-Strauss termer), som använder gamla pusselbitar och pusslar ihop ständigt nya mosaiker för oss själva att uppleva världen genom. Vart skulle pusselbiten som berättar Sanningen komma ifrån? Ramla från himlen?
I frågan om naturlagar, så är det en pragmatisk sanning. Naturlagarna, som jag förstår dem, existerar dock oavsett människan, eftersom de skall föreställa parametrarna som rymmer hennes existens. Är det inte så? Och jag begriper inte vilken Verlklighet det är du pratar om som står bortom våra upplevelser, finns det ingen korrelation alls mellan vad vi upplevever och världen "där ute"?
Det är alltså inte begreppen i sig själva som är poänglösa, jag skulle snarare säga att det hänger på hur de används (och i vilket syfte, som på samma gång gör det till en direkt mer etisk fråga), alltså, med andra ord, vad som sägs, i egentlig mening, i den utsaga som rymmer dessa begrepp.
Men vad uppstår då mellan orden? Är det inte förmedlingen av metafysiteten? Är det inte det som är i-sig-it?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Menlös debatt kring abstrakta paraplybegrepp
JemyM skrev:
Exempel: Upplevelse, Själ, Religion, Gud...
...I vårat språk finns en stor mängd värdeladdade abstrakta paraplybegrepp som få är överens om vad begreppen står för. Ibland finns viss överenskommelse men vid en närmare analys går meningarna ofta isär....
Hej JemyM
Kul.
Begreppet "själ" dess definition -bredvid "ande"- berörs här:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=2032
Kanske kan vara nåt?
mvh asp
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kom faktiskt att tänka på din distinktion när jag besvarade Jemy här ovanför faktiskt. Alldeles för dåligt insatt i den analytiska språkfilosofin. Personligen tänker jag att benämnandet av begreppens funktion är en menlös diskurs (men som sagt kan det säkert vara ett bra redskap för att snabbt lokalisera dessa meningsskiljaktigheter), jag söker hellre se till vad det är som försöks sägas med dem.
Mellan orden? Paus, rytm, ton, stämning? Vet inte riktigt vad du frågar efter.
Mellan orden? Paus, rytm, ton, stämning? Vet inte riktigt vad du frågar efter.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Nils-Erik Forsberg
- Inlägg: 64
- Blev medlem: 29 dec 2007 19:49
Du skriver
"Skall vi försöka definiera dessa begrepp eller skall vi försöka göra oss kvitt dem? Själv tar jag inte i de här orden längre utan att de först definieras tydligt om vad det är man snackar om."
Klart att ord ska vara kommunicerbart begripliga - vad annat ska språkförmågan vi har vara bra för om inte till att förstå och bli förstådd?
Frågan att allmänbegripligt, dvs opartiskt, besvara språkligt först av allt. Vilken är förutsättningen för att vi kan skapa ord - dvs vad i grund och botten möjliggör ordbildning?
Vad tänker och säger du om detta?
Missar vi definiera den saken blir orden mångtydiga och otjänliga för samtal. Associeringen blir godtycklig. Var och en tolkar orden partiskt.
MVH
NEF
"Skall vi försöka definiera dessa begrepp eller skall vi försöka göra oss kvitt dem? Själv tar jag inte i de här orden längre utan att de först definieras tydligt om vad det är man snackar om."
Klart att ord ska vara kommunicerbart begripliga - vad annat ska språkförmågan vi har vara bra för om inte till att förstå och bli förstådd?
Frågan att allmänbegripligt, dvs opartiskt, besvara språkligt först av allt. Vilken är förutsättningen för att vi kan skapa ord - dvs vad i grund och botten möjliggör ordbildning?
Vad tänker och säger du om detta?
Missar vi definiera den saken blir orden mångtydiga och otjänliga för samtal. Associeringen blir godtycklig. Var och en tolkar orden partiskt.
MVH
NEF
För mig ligger det något i vad Benjie skriver, tror jag.
Begrepp är universella medan föreställningen är ett individualiserat begrepp (knyten till en individ). Så egentligen bör man talar om "sanna" eller "falska" föreställningar. Begreppet "tiger" kan egentligen inte vara sann eller falsk, det kan vara mer eller mindre mättat eller omfattande. Min föreställning "tiger" kan däremot ha en personlig färgning. Men detta behöver inte innebära någon brist. En "levande" föreställning kanske "överträffar" blodfattiga begrepp, eller inhämtade beteckningar.
Kanske går "begreppet" mer i riktning av "tinget i sig" medan föreställningen greppar "tinget för mig"?
/cogito
Begrepp är universella medan föreställningen är ett individualiserat begrepp (knyten till en individ). Så egentligen bör man talar om "sanna" eller "falska" föreställningar. Begreppet "tiger" kan egentligen inte vara sann eller falsk, det kan vara mer eller mindre mättat eller omfattande. Min föreställning "tiger" kan däremot ha en personlig färgning. Men detta behöver inte innebära någon brist. En "levande" föreställning kanske "överträffar" blodfattiga begrepp, eller inhämtade beteckningar.
Kanske går "begreppet" mer i riktning av "tinget i sig" medan föreställningen greppar "tinget för mig"?
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
-
Nils-Erik Forsberg
- Inlägg: 64
- Blev medlem: 29 dec 2007 19:49
Benjie tänkeroch säger
Är det inte så de flesta tänker med åtföljande språkförbistring? Det som bl.a. JemyM inte accepterar.
NEF
Vi MENAR oftast då vi refererar till begreppet "träd" tex, till dess ytliga yttre begrepp om dess existens och inte att vi förstår dess djupast tagna väsen , dvs hur det kan finnas till eller har blivit till...det är för oss ett mysterium.
Är det inte så de flesta tänker med åtföljande språkförbistring? Det som bl.a. JemyM inte accepterar.
NEF
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 37 och 0 gäster