ÖPPEN FRÅGA TILL ALLA PÅ FORUMET: krismöte

[PopJimmy]

Avantgardet har antytt att jag "gjort" något med forumet, att jag "gått för långt" etc. Jag ber därför alla er på forumet om hjälp att "gå till botten" med situationen som uppstått i bland annat dessa trådar.

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4437
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4462
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4464
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4468
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4473


Jag vill att ni, så ärligt som möjligt, dela med er och försöker klargöra vilka konsekvenser mitt handlande har resulterat i.

Vad har hänt?

Har jag "våldtagit" forumet?



Jag vädjar till alla att lägga ner er själ och hjärta i detta eftersom Avantgardet verkar vara riktigt upprörd på mig just nu... Jag tror ärligt talat att vi alla behöver hjälpa varandra att reda ut detta nu.


Jag behöver eran åsikt, och jag vädjar till er att vara ärliga och uppriktiga, detta är alltså ingen "skitslängar tråd". Jag ber här, explicit av moderatorer att gå in och städa upp om någon gör någon som helst antydan till personangrepp mot någon annan, i denna tråd.

Detta känns som ett kritiskt moment, man skulle kunna säga att det är forumets första - officiella krismöte. Hur vi tar oss igenom denna passage, kan avgöra stort hur klimatet på forumet kommer att se ut i fortsättningen.

Ni har alltså chans att döma mitt beteende och sätt mig på plats här. Men döm med fullständig ärlighet och rättvisa, när ni känner er emotionellt balanserade.

Är det öht någon som ser relevansen i det jag gör? Eller har jag "gått för långt"?


Jag hoppas att vi alla har tillit i varandra och i processen, att vi vågar vara mogna och ärliga mot varandra.

Hälsningar
Jimmy

[Zokrates]

Jag anser att allt som skrivits efter det att Johan Ågren försökt medla mellan er initialt, Algotezza och PopJimmy, endast har tjänat att förnya bränslet till fortsatt konflikt, men nu med fler deltagare. Jag själv upplevde skuld till utvecklingen och likt Algotezza, funderade jag ytterst seriöst på att lägga ned skrivandet för ett tag, kanske för gott. Återupptog skrivandet trotsigt, men ser att debatten vars lösning endast är att retirera, fortsätter in i andra trådar. Känner att jag orkar inte skriva länge till under sådana förutsättningar, jag menar, var finns glädjen och stimulansen om så mycket istället riktas mot olika former av försvar och taggar utåt?
Jag påverkas negativt av detta, vilket jag märker hos andra, likt ringar på vattnet, sprids negativa vibbar.

Detta är min ärliga mening, det har hållit på för länge, det har gått för långt,
det känns som ni straff******* varandra med slak ***!

Skrota tråden, i papperskorgen med den, tag vara på essensen i de eventuella givande inläggen, lär er samförståndets betydelse för givande utveckling, be om ursäkt till varandra, men framförallt, gå vidare med det som verkligen är betydligt viktigare än ens personliga prestigeförlust, vår samvaro.

Låt ältandet ta slut här och nu.

[Bz]

Jag tror att detta är en topp på isberget som kommer att smälta av sig själv.

[Algotezza]

Vad finns att reda ut? Ju mer jag försökt reda ut och förklara mig desto trassligare har det blivit.

Jag orkar inte älta detta ett varv till därför att det är jag som människa av kött och blod och medvetande och mitt agerande här som är ett av ämnena.

Jag har haft mina fifteen minutes of fame. Nu vill jag diskutera annat än mig själv.

Det är för mycket emotionell dokusåpa över detta för min smak.

Det får räcka med att ha blivit offentligt upptuktad av Pop-Jimmy. Har inte lust att bli hämndlysten och bitter på någon.

Så jag lägger ner mina vapen i denna patetiska ordstrid och ber alla inblandade om ursäkt om någon känt sig sårad eller illa berörd av vad jag skrivit! Och jag menar det!

Var och en får rådfråga sitt samvete...och göra sin bedömning...

MVH

Algotezza

[Bz]

Algotezza

Du ska inte behöva be om ursäkt för någonting, du har redan sagt det flera aldrig förmår till. Jag tycker inte att det finns någonting att reda ut längre. Misstänker att PopJimmy fick smak för 'energiflödet' som var...

[Algotezza]

Algotezza

Du ska inte behöva be om ursäkt för någonting, du har redan sagt det flera aldrig förmår till. Jag tycker inte att det finns någonting att reda ut längre. Misstänker att PopJimmy fick smak för 'energiflödet' som var...

MVH

Algotezza (som själv nu är ytterligt ego-trött)

[What Gives?]

Har inte läst så mycket i dessa trådar, och upplever därför inte själv situationen som särskilt överväldigande. Trots detta får jag intrycket av dina fem länkar att du tar dig själv på alldeles för stort allvar.

Vidare, för att få svar på din fråga är det väl rimligen mest lämpligt att fråga avantgardet själv vad han menar? Gärna via PM.

[PopJimmy]

Vidare, för att få svar på din fråga är det väl rimligen mest lämpligt att fråga avantgardet själv vad han menar? Gärna via PM.

Men som sagt, jag ser det som att det värsta allvaret är över, men det är inte det intryck jag får av Avantgardet.

Att jag är allvarlig just nu och skapade denna tråd är en annan typ av allvar, jag gör inte detta för "min" skull.

Ledarskapet har två sidor, dels att visa vägen men samtidigt att fånga upp de som kommer efter. Jämför vi den svenska skolan med den amerikanska, så är den "svenska" bättre (dock inte samma sak som tillräckligt bra) på att fånga upp, medans den "amerikanska" skolan mer på att uppmuntra sina elever att "ge allt". I Sverige får man dock inte ta plats eller ge allt - vi har (eller rättare sagt "hade") vår "välfärd".


Det jag gjorde tidigare var ett försök att visa vägen, det jag försöker göra nu är att fånga de som kommer efter. Kanske är det så att jag "skapar" problem. Kanske är det så att samhällstillståndet är okej och att det enda jag gör är att skapa spänningar. I den vardag jag levt i så har saker dock inte varit okej och det är därför jag inte ansver mig "skapa" problem, jag ser mig snarare som en problemlösare. På ett plan så håller jag med om att det inte finns något "problem här". Men som sagt, ska man dra detta till extremen, dvs argumentera för att det inte existerar något problem, över huvud taget, tja då har forumet ingen funktion längre. Varför mötas här om det inte finns något problem? Varför nöjer vi oss inte med de människor vi träffar i våra vardagliga möten? Anledningen att vi öht är här, är ju just pga av att det "fattas" en dimension i det vardagliga mötet utanför forumet.

Hela min poäng med mina inlägg på forumet är ju att öppna upp för just denna (djuphets) dimension som vi saknar i våran vardag. Skulle denna dimension redan finnas i vår vardag utanför forumet, skulle vi inte vara här...

[magicadehex]

popjimmy.. denna tråd ut som ett försök av dig att söka sympatier av andra forums-deltagare. det är rätt uppenbart. men jag antar att du ser rött nu & inte kan se klart på saken pga ditt ursinne mot avantgardet.

[Bz]

popjimmy.. denna tråd ut som ett försök av dig att söka sympatier av andra forums-deltagare. det är rätt uppenbart. men jag antar att du ser rött nu & inte kan se klart på saken pga ditt ursinne mot avantgardet.

Han är ju inte gosig precis. Jag är helt yr i huvudet tack vare han.

[Morningstar]

---

[PopJimmy]

popjimmy.. denna tråd ut som ett försök av dig att söka sympatier av andra forums-deltagare. det är rätt uppenbart. men jag antar att du ser rött nu & inte kan se klart på saken pga ditt ursinne mot avantgardet.

Ursinne? Var pratar du om? Jag är inte det minsta upprörd! Förstår ärligt talar inte vad du pratar om. Jag blir dock orolig för andra människors hälsa och väljer då att visa min sypati för andra forummedlemmar genom att skapa denna tråd.

Jag är stabil som ett berg, hyser ingen som helst frustration mot någon på detta forum. Om du tolkat mig som att jag är arg på Avantgardet så har du tolkat fel. Den enda personen jag var ledsen på tidigare var Algotrezza, men det är redan upprätt eftersom jag upplever att han delat med sin av sina känslor inför detta.

Jag är en mycket empatisk människa, har alltid varit det. Jag har hela mitt liv varit fast i denna roll, den empatiska snälla/duktiga tysta lugna jimmy. Förstår att många kanske inte ser detta av de små gnuttar av mig själv jag delar med mig av.

Jag har en enorm förmåga till empati, den är så stor att jag i långa perioder sett den som en "förbannelse" som vilar över mig.

[PopJimmy]

Jag tror att vi har vidrört kärnan i vår 'känslomässiga belägenhet' i detta debakel, detta drama. Utifrån denna kärna har vi också starka försvarsmekanismer och medvetna/omedvetna utkiksperspektiv.

Vad vissa vill göra nu är att gå vidare, fortsätta på samma gamla spår, och diskutera filosofi; understödja motviljan till den "sanna medvetenheten" med ytterligare intellektualiseringar.

Hur högt ska basunen måsta ljuda för att vår djupa rädsla ska, åtminstonde till viss grad, avdramatiseras, och vi ska förstå att vägen är faktisk gångbar?!

Jag är tacksam över att du delat med dig av detta...

[Plecto]

Plecto *skakar på huvudet*

[PopJimmy]

Plecto *skakar på huvudet*

Tala ut eller var tyst. Dessa typer av antydningar har inget här att göra.