LÄS DETTA: JAG VET VAD DITT LIV GÅR UT PÅ!

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 dec 2004 03:48

Chilla lite nu. Det var ingen kritik du vet, tyckte bara det var lustigt. Texten alltså :)

Jag håller med dig i det mesta som jag läst och du skrivit.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 02 dec 2004 03:57

J R Auk:

Du förstår inte - jag älskar dig!
Jag kan inte bli arg!
Jag älskar alla människor!

Jag har insett att vi är sanningen - vi är univsersum.

Du måste göra dig av med alla missuppfattningar.

Du tror att du är kritskt. Du är inte det.
TRO inte på vad någon någonsin har sagt.
Du kan upplösa dina falska uppfattningar genom meditiaion.
Då menar jag riktigt meditation, inte att man försöker kontrollera tankarna.

Var helt enkelt avslappnad och se hur dina tankar styr sig själva.
Observera hur du har lärt dig saker. Hur du har associerat saker.
Observera bara, låt tanken flyta fritt.

Du måste vara mera skeptisk än vad du redan är!
Vi lever i en illusion!
Var kritisk!

Det är när du är kritisk som du samtidigt är mottaglig - det är då du accepterar sanningen istället för att acceptera lögnen!

Deuce Deceptor
Inlägg: 318
Blev medlem: 23 maj 2004 23:12

Inläggav Deuce Deceptor » 02 dec 2004 11:04

JIMMY:
Hur 17 kan man motstå att läsa en tråd med en sådan rubrik...

Har nu bökat mig igenom och tänkte komma med lite kommentarer. Har inte direkt varit i något trancendentalt tillstånd senaste veckan. Det tillstånd jag varit i har mest handlat om att jag upplever världen som kaotisk, men att jag känner mig tvungen att leva i ordning. Nu har du lite koll på min utgångspunkt.

Måste vara grymt att vara i ett tillstånd då tvivlet är utplånat. Det är det jag aldrig undslipper. Som du därför förstår så är jag kritisk mot det du skirver. Mest eftersom jag inte kan rellatera till det och inte heller se det som något som kan härledas av vad jag tror.

Håller med om att vi har en BILD. Vi kan ju, som du skriver, enbart uppfatta något om vi har ett perspektiv. Just det att vi enbart kan se världen i ett perspektiv är väll vad som gör att vi kan prata om vår bild. Jag tror att vi enbart kan se en sak genom att sätta den i rellation till något annat. Eftersom vi har olika förflutet så har vi olika bilder och olika referensramar.

"We are what we think, having become what we thought"/Siddharta Gautama Buddha

Ett problem med ditt resonemang är att du verkar mena att vi kan och skall göra oss av med vår bild, våra tidigare upplevelser och vårt subjektiva perspektiv. För mig blir detta att göra sig av med sig själv...att upphöra att existera.

Genom att meditera, klura över sitt förflutna osv så kan vi ändra och bli medveten av vad som skapat oss...dock inte göra sig av med det. Tanken, och upplevelse kräver dynamik...dynamik kräver substans...du verkar försöka vara ett jag utan substans.

För att uttrycka mig i mer Buddhistiska termer... Jag tror inte vi kan förbränna vårt karma...men att vi kan fylla på med gott karma. Genom att bli medveten om vilket karma som vi bär med oss så går det att hantera...BUT; "we are still what we thought..."

Dina tvärsäkra åsikter om meningen med livet och universums beskaffenhet upplevs av mig mycket svårgripbara då jag har svårt att förstå hur något överhuvudtaget kan sägas vara "sant".

Mina tankar rörande lycka kan läsas under Buddhisttråden....kommentera gärna.

Nu ska det bli promenad.

Hoppas du kan förbli orädd och lycklig Jimmy.

Ha en trevlig dag/DD

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 03 dec 2004 02:14

Måste vara grymt att vara i ett tillstånd då tvivlet är utplånat. Det är det jag aldrig undslipper. Som du därför förstår så är jag kritisk mot det du skirver. Mest eftersom jag inte kan rellatera till det och inte heller se det som något som kan härledas av vad jag tror.

Dina tankar härleds alltid av dina uppfattningar (minnen), så länge du har uppfattnngar. Det är alltid när vi bildar försvarsmekanismer som vi slutar att lära oss. Varför tror du barn är så nyfikna och orädda?


Håller med om att vi har en BILD. Vi kan ju, som du skriver, enbart uppfatta något om vi har ett perspektiv. Just det att vi enbart kan se världen i ett perspektiv är väll vad som gör att vi kan prata om vår bild. Jag tror att vi enbart kan se en sak genom att sätta den i rellation till något annat. Eftersom vi har olika förflutet så har vi olika bilder och olika referensramar.

Det är klart att vi utgår ifrån våran BILD.
Problemet är att någonstans i våran BILD har vi en koppling till försvarmekanismer (uppfattning om smärta) - denna bild av smärta associeraras till mycket vi vet. När smärtan associeras till allt vi vet blir vi schizofrena - paranoida. Vi tolkar allt till försvarsmekanismer - vi blir rädda för allt.

"We are what we think, having become what we thought"/Siddharta Gautama Buddha

Det här är det jag menar med att ha psykologiska värderingar. Man blir låst i värderingarna.

Ett problem med ditt resonemang är att du verkar mena att vi kan och skall göra oss av med vår bild, våra tidigare upplevelser och vårt subjektiva perspektiv. För mig blir detta att göra sig av med sig själv...att upphöra att existera.

Det är för att du inte vet vad DU egentligen är. Det är klart att DU är något. Men VAD? Du är precis som en paranoid person - en person som totalt lever i sin egen fatasi värld, fast du är det i en mindre skala. När du gjort av dig med dina fantasier - så ser du att du är univserum.

Genom att meditera, klura över sitt förflutna osv så kan vi ändra och bli medveten av vad som skapat oss...dock inte göra sig av med det. Tanken, och upplevelse kräver dynamik...dynamik kräver substans...du verkar försöka vara ett jag utan substans.

När vi mediterar så frikopplar vi rädslor. (mönster i hjärnan som är kopplade till försvarsmekanismer slutar att kopplas till försvarsmekanismer)
Att meditera är att ha självterapi.

Nej vi är inte utan substans. Vi är ett subsystem till univsersum, vi är universum. Universum är substans - men inte i den formen din mänsliga hjärna tolkar den.


För att uttrycka mig i mer Buddhistiska termer... Jag tror inte vi kan förbränna vårt karma...men att vi kan fylla på med gott karma. Genom att bli medveten om vilket karma som vi bär med oss så går det att hantera...BUT; "we are still what we thought..."

Jag vet inte vad du menar med karma hära. Förklara.

Dina tvärsäkra åsikter om meningen med livet och universums beskaffenhet upplevs av mig mycket svårgripbara då jag har svårt att förstå hur något överhuvudtaget kan sägas vara "sant".

Vi kan uppleva sanningen - den relativa verkligheten. Men då måste hjärnan vara öppen. Inga som helst spänningar får finnas. Varje uppfattning, varje mönster vi upprätthåller skapar en spänning i hjärnan.
Förvirring är en spänning i hjärnan. När du upplever univserum rä det inga spänningar - det är ett flöde och du är mottaglig


Hoppas du kan förbli orädd och lycklig Jimmy.

Jag har också funderat på detta, jag faller tillbaka till mina uppfattningar ibland. Många zenmunkar som når insikt struntar i att vårda sitt sinne. Detta gör att man styr in på ett spår igen.
Jag har bestämt mig för att meditera varje dag - att göra mig fri från spänningen - att göra mig fri från spåret.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 03 dec 2004 02:30

Det första en upplyst zenmunk gör är väl att se till att hålla snattran stängd? Jag trodde att predikan går emot allt vad zen säger?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 03 dec 2004 11:48

"Sedan Buddha nått upplysningen, låg det närmast för honom att genast åtnjuta nirvana, i likgiltighet för människorna. En version sätter frestelsen efter bodhi och låter den bestå däri. Men Buddha övervann frestelsen till egoistisk ro och gick ut att predika. Medlidande med människorna grep honom. Det strider mot buddhismens frälsningslära och inkräktade på Buddhas ro. Men denna lyckliga inkonsekvens, denna fläkt av verksam människokärlek i strid mot hela grundåskådningen får ej förgätas, om man vill förstå Gautama Buddhas makt."

Predikan går emot upplysningens tillstånd. Vet inte om det i Jimmys fall är självvalt eller om hans upplysning bara är fragmentarisk och svåruppnåelig. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att i ett transcendentalt tillstånd sitta här och skriva, det vore helt förryckt. Att jag befinner mig här är ett bevis på mitt förfall.

Tror själva impulsen att vilja hjälpa andra är ett egoistiskt begär. Hjälper helheten gör vi bäst genom att helt avsäga oss alla irrationella begär. Det är möjligt att Buddhas predikan är ett tecken på förfall också, en önskan att övertyga andra om sina egna erfarenheter, och den självkänsla detta medför.

Att vara upplyst är ett tillstånd och inget man blir för att sedan gå vidare med livet något modifierat. Så frågan är: Är du upplyst i denna stund? Om du svarar ja på det så bedrar du dig.

Deuce,

Ett problem med ditt resonemang är att du verkar mena att vi kan och skall göra oss av med vår bild, våra tidigare upplevelser och vårt subjektiva perspektiv. För mig blir detta att göra sig av med sig själv...att upphöra att existera.


Det är inte att upphöra att existera utan att ersätta sin irrationella personlighetsdynamik med en intuitiv sådan. Det är ungefär som att ställa hela sitt personlighetskomplex åt sidan som ett skal; som en fjäril kryper ut ur en puppa. Dualiteten upphör; ditt jag iaktar inte längre dina handlingar utan det som erfars är det hela.

"When the movement in the direction of becoming something other than what you are isn't there any more, you are not in conflict with yourself." U.G. Krishnamurti

Det är tankefelet att vi är våra tankar som skapar denna dualitet. Våra tankar är en del av oss på samma sätt som våra kroppar, men de tankar vi refererar till är ett rum i rummet och består av indoktrinerade föreställningar. Ontologin tillåter den intuitiva utvecklingen och frigörelsen. Vi är inte en tankebehållare bestående av materia, denna bild är endast ett symptom av jaget/egots invecklingar och distansiering från det intuitiva flödet.

Johan

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 03 dec 2004 14:50

Johan Ågren skrev:Att jag befinner mig här är ett bevis på mitt förfall.


Herregud så bra, den ska jag köra med.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 03 dec 2004 15:58

Och att du läser det är ett bevis på ditt förfall.

Wonderwall
Inlägg: 1
Blev medlem: 03 dec 2004 17:10

Inläggav Wonderwall » 03 dec 2004 17:17

:shock:

Bra tänkt, riktigt bra.

jag är helt shockad, nu har jag lite och tänka på dem närmaste timmarna :) Tack :)
Det löser sig

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

fråga till upplysta

Inläggav cogito » 03 dec 2004 17:55

Jag undrar om ni som varit med om tillståndet av upplysning kan gå vidare med mera specifika "upplysningar" än generella typ "sett helheten", vet vad livet går ut på" etc ?

Kan man bli upplyst om enskildheter som man är interesserat av?

Tex vilken roll Jesus eller Mohammed spelar i mänskligheten, om det finns änglar eller andra översinnliga väsen eller vad tankar är för något...

Mao, kan man "forska" med hjälp av upplysningen?

mvh/ cogito

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 03 dec 2004 23:18

Johan Ågren skrev:Predikan går emot upplysningens tillstånd. Vet inte om det i Jimmys fall är självvalt eller om hans upplysning bara är fragmentarisk och svåruppnåelig. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att i ett transcendentalt tillstånd sitta här och skriva, det vore helt förryckt. Att jag befinner mig här är ett bevis på mitt förfall.

Jag ställer mig skeptisk till detta. Om man tror att man har sanningen, eller till och med "vet" det, så är det väl klart att man vill berätta om den för alla andra? Själv argumenterar jag oftast för att låta andra personer agera bollplank - för att slipa på mina egna åsikter - men om man använder argumentation för att "omvända" andra så ser jag inte det som negativt, så länge man inte blir alltför efterhängsen. Vidare är jag inte säker på vad ordet förryckt innebär.

Har hört ett talesätt som säger något i stil med att den som vet sanningen är tyst och lugn och fridfull och allt sånt, medan de som inte vet försöker övertyga alla andra fast i själva verket sig själva. Men jag vet inte om det alltid ligger så mycket i det.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 04 dec 2004 02:22

Johan Ågren skrev:Att vara upplyst är ett tillstånd och inget man blir för att sedan gå vidare med livet något modifierat. Så frågan är: Är du upplyst i denna stund? Om du svarar ja på det så bedrar du dig.

Jag är inte upplyst i denna stund. Det har avtagit senaste två dagarna, men jag har varit med om ett upplysande. En transcendental upplevelse. Det var ingen dualism längre. Allt var självklart. Jag såg universums helhet.
Det är svårt att hålla detta tillstånd eftersom man blir "bortskämd". Just nu är jag bara extremt extremt nyfiken på vad jag varit med om och forskar runt bland ALLA källor jag kan hitta som uttrycker detta. Och det är mycket källor som faktiskt försöker uttrycker detta.

Att jag sitter och pratar om det här är för att jag vill kommunicera.
Jag har sett helheten och helheten ÄR kärlek. Även fast jag inte har samma kontakt med mitt transcendentala medvetande så är det klart att jag vill komminucera det för andra, att det faktiskt går att hitta detta efter man gjort sitt omedvetna till medvetenhet.

Jag har själv varit skeptiskt till mycket mystik m.m. Men förstår nu svårigheten att kommunicera detta. Det går inte.

Egentligen vill jag inte använda någon annan mening än den här: vi ÄR universum ÄR kärlek ÄR helhet, men människor förstår då inte "vad fan" jag snackar om, om jag bara använder denna mening. Därför måste jag möta människor på deras villkor. Man kan inte kommunicera med någon annan om man inte pratar samma språk.

När jag lyckats forska fram vad andra källor sagt om detta och kommunicerat det till människor i min närvaro ska jag börja meditera mera ordentligt igen för att uppnå helheten.

Men just nu ska jag i mina små förhoppningar, spänningar, nyfikenhet och min förvirring försöka förstå lite mera vad andra källor sagt om denna upplevelse.

Tror själva impulsen att vilja hjälpa andra är ett egoistiskt begär.

Detta är helt fel eftersom när du uppfattar helheten - kärleken så sprider du otroligt mycker kärlek och förståelse för alla människor du träffar. Definitionen av egoistiskt begär är ju att man vill göra en begränsning från sig själv och andra. Kärlek ÄR motstas till Konflikt. Egoism är konflikt eftersom det är en dualism (jag/du eller jag/ni).

Kärlek/Helhet är det man uppfattar i det transcendentala tillståndet eftersom det inte finns dualism utan bara helhet.

Det du pratar om är en annan sak. Det du pratar om "att hjälpa andra är ett egoistiskt begär" då menar du att man gör det för att få högre tillfredställelse p.g.a. ett begär. Jag hjälper inte andra p.g.a. begär - eftersom för att nå det transcendentala tillståndet måste man gjort av sig med alla begär.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 04 dec 2004 02:59

Det första en upplyst zenmunk gör är väl att se till att hålla snattran stängd? Jag trodde att predikan går emot allt vad zen säger?

Jag struntar i vad alltind säger.
Jag vill sprida kärlek.


Ett problem jag har stött på är detta:
Människor, speciellt äldre människor har levt i deras egna uppfattningar hela deras liv.

Jag vet inte om jag ska förklara dessa saker för äldre människor eftersom dom är så hårt knutna till deras uppfattningar att det bara kommer att leda till konflikt av att förklara för dom hur dom lever i sina föreställningar.

Yngre människor är ju mera formbara och kan acceptera förändring.
Är det någon som kan hjälpa mig?
Jag vill bara sprida minsta möjliga antal männskliga konflikter.

Ska jag bara prata med yngre människor och ge äldre människor en bok av dala ilama?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Re: fråga till upplysta

Inläggav PopJimmy » 04 dec 2004 03:05

cogito skrev:Jag undrar om ni som varit med om tillståndet av upplysning kan gå vidare med mera specifika "upplysningar" än generella typ "sett helheten", vet vad livet går ut på" etc ?

Kan man bli upplyst om enskildheter som man är interesserat av?

Tex vilken roll Jesus eller Mohammed spelar i mänskligheten, om det finns änglar eller andra översinnliga väsen eller vad tankar är för något...

Mao, kan man "forska" med hjälp av upplysningen?

mvh/ cogito

Enskildheter som man är interesserat av är alltid minnen.
Minnen bidrar aldrig till upplysning, eftersom upplysning är total frigörelse från spänningar och total frigörelse från minnen.
Minnen bidrar till spänningar. Och omstrukturering av minnet kan bidra till mindre spänningar.
Men för att bli upplyst måste man släppa allt minne. Det är det som är hela poängen. Man skulle kunna säga att upplysning är att möta tillståndet man föddes i.

Man kan "forska" med hjälp av att förstår vad det är som leder till upplysning, alltså att forska på olika tekniker som gör att man blir avslappnad och släpper spänningar.
Men man kan inte nå upplysningen genom forskning, detta går bara genom att släppa spänningar i hjärnan.

digeridoodoo
Inlägg: 7
Blev medlem: 04 dec 2004 13:24

Inläggav digeridoodoo » 04 dec 2004 14:14

Yo PopJimmy dude! Jag gillar att stolpa upp så nu stolpar jag lite här:

* Om du är fri ifrån minnen och inte ens minns var toaletten står, uträttar du då dina behov i sängen?

* Om du är fri från dualism hur vet du då när ditt barn behöver mat eller när det har fått för mycket mat?

* Varför göra något alls åt något alls när allting ändå är fulländad perfektion?

* Hur skall du kunna behålla ditt sinne blankt som en spegel när du inte kan behålla något alls?

PopJimmy my man, jag hör dig när du säger att du har varit med om ett tillstånd du vill bevara eller återgå till. Tydligaste tecknet på att du inte längre är där utan går straight to hell as an arrow!

Om du inte aktar dig kommer du att utvecklas till självgod snubbe som pratar om den "magiska veckan" år 2004, då du "fattade allt" och därför numera kan berätta för alla andra "hur allting är" och hur "man skall leva". Skit oödmjukt och verkligen totalt långt ifrån allt som har med allt du vill uppnå gissar jag?!

The only way to keep it up man; get over it dude!

Jag är mycket nyfiken på vad du tänker/tycker om det jag skrev, så jag checkar in härlite senare för att förhoppningsvis se om jag kan få lära mig något mer av dig!


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster