Om man nu tror att man bara lever ett liv som individ vad är problemet om mänskligheten bara lever en gång som kollektiv? Vad är problemet om livet som vi känner det har uppstått en gång och sedan försvinner? Det är en underbart sorglig och vacker tanke som manar mig att värna om det sköra livet, och skörast av allt är det mänskliga medvetanadet, pärlan i musslan, och det vi ofta trampar ned i dyn.
Jag tror på reinkarnation, att livet är evigt, men jag utesluter inte att det kan vara en mycket skör bubbla vilande i en omgivande evig död.
Det finns bara livet här och nu. Även om livet är oändligt utsträckt upplever vi det alltid i form av livet här och nu.
MVH
Algotezza
Döden
Moderator: Moderatorgruppen
Döden
Algotezza aka Algotezza
Algotezza Jag kommer och tänka på detta som du en gång har sakt
Tiden är vår mest omhuldade myt, rummet vår käraste illusion
Det är väll samma med döden och livet, när vi befinner oss på gränsen till inget så se vi inte skillnad mellan död och liv.
För mig står det med endas ett liv som vetenskap, och då säger jag, vad är sannolikheten att liv bara skulle kunna uppstå en gång. i ett sånt universum som vi nu har.
/ FIG
Tiden är vår mest omhuldade myt, rummet vår käraste illusion
Det är väll samma med döden och livet, när vi befinner oss på gränsen till inget så se vi inte skillnad mellan död och liv.
För mig står det med endas ett liv som vetenskap, och då säger jag, vad är sannolikheten att liv bara skulle kunna uppstå en gång. i ett sånt universum som vi nu har.
/ FIG
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Re: Döden
Algotezza skrev:Om man nu tror att man bara lever ett liv som individ vad är problemet om mänskligheten bara lever en gång som kollektiv? Vad är problemet om livet som vi känner det har uppstått en gång och sedan försvinner? Det är en underbart sorglig och vacker tanke som manar mig att värna om det sköra livet, och skörast av allt är det mänskliga medvetanadet, pärlan i musslan, och det vi ofta trampar ned i dyn.
Jag tror på reinkarnation, att livet är evigt, men jag utesluter inte att det kan vara en mycket skör bubbla vilande i en omgivande evig död.
Det finns bara livet här och nu. Även om livet är oändligt utsträckt upplever vi det alltid i form av livet här och nu.
MVH
Algotezza
Hej!
Bettil heter jag och är ny här.
Livet likt kärleken eller kärleken till livet, är någonting som hela tiden förändras och där det finns liv finns det alltid förändring. Så om grundförutsättningen för liv är förändring torde människan och mänskligheten inneha stora möjligheter att leva mer än en gång, men i förändrad och förhoppningsvis förbättrad form...
Att varje dag vilja bli lite bättre som människa är ju en förändring för individen, som gör livet lite bättre i det "nu" som han/hon lever i.
Vanans makt och trygghetsnarkomani gör denna process svår, både för individen och samhället. Finns inte tron på gud så kan den alltid ersättas med en diktator. Ta bort en vana och den måste ersättas med en annan...
Hälsningar /B
Balans
Om man nu tror att man bara lever ett liv som individ vad är problemet om mänskligheten bara lever en gång som kollektiv? Vad är problemet om livet som vi känner det har uppstått en gång och sedan försvinner?
Du ställer dessa frågor, retoriskt, som om du trodde, att det var liktydigt att tro, att man bara lever en gång, och att tycka, att detta inte är ett problem. Tvärtom!
För många av oss, som valt att leva i förvissningen om varats fundamentala tomhet, meningslöshet och förgänglighet, så finns det knappast något mer skrämmande än denna tanke, åt vilken vi gett oss hän. Det är en mörk avgrund, framför vars rand i hamnat, och som vi nu stirrar ned i med skräckblandad förtjusning. Vi ger oss hän åt avgrunden, men bara för att våra intellekt inte tycks erbjuda någon annan lösning, och vi inte är beredda att hänfalla åt självbedrägeri.
I "Myten om Sisyfos" beskrev Albert Camus denna tillvarons totala brist på mening som "absurd", och hävdade, att den absurda människan är den friaste av alla. Själv har jag ännu inte kunnat överyga mig själv om att han har rätt i detta, men jag håller tummarna.
Den ångest som öppnar upp sig inför den egna tillvarons absurditet, blir förvisso bara större när den utsträcks till att omfatta absurditeten hos tillvaron i allmänhet. Vi kan inte ens förlita oss på att våra handlingar ska ha en mening för eftervärlden, för denna är ju i sin tur meningslös. Alla kedjor av successiva "för vars skull" slutar oundvikligen i intet.
Det är en underbart sorglig och vacker tanke som manar mig att värna om det sköra livet, och skörast av allt är det mänskliga medvetanadet, pärlan i musslan, och det vi ofta trampar ned i dyn.
På mig har det motsatt effekt. Om livet ändå är förgängelse, vad spelar det för roll om livet upphör nu, eller senare? I den ovan nämnda boken brottas Camus med frågan, "ställd inför tillvarons absurditet, bör jag ta självmord?" Hans slutgiltiga svar blir "nej", men att han ens ställer frågan visar situationens allvar.
/Kalle
My name's Calvino and I rock the telly. I'm half Joe Camel and a third Fonzarelli. I'm the kung fu hippie from Gangsta City, I'm a rappin' surfer, you the fool I pity!
Öppna ditt sinne, Då lär du se, att döden, så som vi nu kalla för döden, kanske inte är det som nu tro att det var.
Själv så kan jag färdas mellan värdarna i minna drömma, minna drömma berätta för mig vad verkligheten är, och vad som inte är det för mig.
Likväl du reser runt på denna jorden, likväl så behöver vi resa runt i vårt sinne.
Det är få i dagens tid, som våga tro på sina drömma, det gör vi bara till en illusion av värden.
Jag är inte rädd för döden, för jag tro att det finns hopp efter vi har lämnat denna värden, för mig är döden samma saka som att blir vuxen, ett steg i livet bara.
/ FIG
Själv så kan jag färdas mellan värdarna i minna drömma, minna drömma berätta för mig vad verkligheten är, och vad som inte är det för mig.
Likväl du reser runt på denna jorden, likväl så behöver vi resa runt i vårt sinne.
Det är få i dagens tid, som våga tro på sina drömma, det gör vi bara till en illusion av värden.
Jag är inte rädd för döden, för jag tro att det finns hopp efter vi har lämnat denna värden, för mig är döden samma saka som att blir vuxen, ett steg i livet bara.
/ FIG
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Tack för samtliga svar så här långt!
Tack för samtliga svar så här långt.
Min syn på livet - kontra döden
Det finns för mig två renodlade synsätt
1. Vi har evigt liv och evigt skapande och upplevande - det har ingen början och inget slut - och det pågår här och nu. Det eviga livet kan ingen ta ifrån oss hur vi än agerar. Det är hårdvaron i tillvaron. Allt annat är föränderlig mjukvara: våra kroppar, psyken. Döden är en illusion - en övergång från ett levande tillstånd till ett annat. Livet är den sanna verkligheten. Allt har mening. Var och en är Gud i sitt liv.
2. Vi har bara ett timligt liv här och nu. Det har en början och ett slut och det råkar bara pågå här och nu. Sedan är det alltså slut. Ingen kan ge oss evigt liv om vi inte redan har det. Livet är en tillfällig, oförklarlig, meningslös fluktuation i intigheten. Livet blossar upp och dör ut. Livet är en illusion. Döden är den sanna verkligheten. Döden är hårdvaran och livet är blott en tillfällig mjukvara. Allt är i grunden meningslöst. Döden är Gud.
För min mentala och kroppsliga överlevnad i detta liv hä roch nu har jag valt alternativ ett - men jag kan inte fullt ut bevisa att det är sant.
Visst kan man tänka sig mellanformer - men dessa menar jag bara är mer eller mindre kamouflerade varianter av dessa två.
MVH
Algotezza
Min syn på livet - kontra döden
Det finns för mig två renodlade synsätt
1. Vi har evigt liv och evigt skapande och upplevande - det har ingen början och inget slut - och det pågår här och nu. Det eviga livet kan ingen ta ifrån oss hur vi än agerar. Det är hårdvaron i tillvaron. Allt annat är föränderlig mjukvara: våra kroppar, psyken. Döden är en illusion - en övergång från ett levande tillstånd till ett annat. Livet är den sanna verkligheten. Allt har mening. Var och en är Gud i sitt liv.
2. Vi har bara ett timligt liv här och nu. Det har en början och ett slut och det råkar bara pågå här och nu. Sedan är det alltså slut. Ingen kan ge oss evigt liv om vi inte redan har det. Livet är en tillfällig, oförklarlig, meningslös fluktuation i intigheten. Livet blossar upp och dör ut. Livet är en illusion. Döden är den sanna verkligheten. Döden är hårdvaran och livet är blott en tillfällig mjukvara. Allt är i grunden meningslöst. Döden är Gud.
För min mentala och kroppsliga överlevnad i detta liv hä roch nu har jag valt alternativ ett - men jag kan inte fullt ut bevisa att det är sant.
Visst kan man tänka sig mellanformer - men dessa menar jag bara är mer eller mindre kamouflerade varianter av dessa två.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Om du säger det på det viset, så måste jag säga med hela mitt hjärta att jag önska att alternativet 1 är den som stämmer.
Och sedan märker jag att du och jag har rätt lika synsätt.
Jag läster en bok, ( stiftelsen ) där var det ett avsnitt om något som kallas för Gaja,
Som var en planet med ett goblat medvetande. Alla på den värden var en del av en enda superorgamis, stena, jorden, djuren, människor, allt.
Kanske det är så med vår värd också. bara det att vi inte själva har insett det eller att vi inte vill göra det.
/ FIG
Och sedan märker jag att du och jag har rätt lika synsätt.
Jag läster en bok, ( stiftelsen ) där var det ett avsnitt om något som kallas för Gaja,
Som var en planet med ett goblat medvetande. Alla på den värden var en del av en enda superorgamis, stena, jorden, djuren, människor, allt.
Kanske det är så med vår värd också. bara det att vi inte själva har insett det eller att vi inte vill göra det.
/ FIG
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
FIG skrev:Om du säger det på det viset, så måste jag säga med hela mitt hjärta att jag önska att alternativet 1 är den som stämmer.
Och sedan märker jag att du och jag har rätt lika synsätt.
Jag läster en bok, ( stiftelsen ) där var det ett avsnitt om något som kallas för Gaja,
Som var en planet med ett goblat medvetande. Alla på den värden var en del av en enda superorgamis, stena, jorden, djuren, människor, allt.
Kanske det är så med vår värd också. bara det att vi inte själva har insett det eller att vi inte vill göra det.
/ FIG
Stiftelsen av Isaac Asimov? Jag har läst delar av Stiftelsetrilogin men mest koncentrerat mig på hans noveller. Jag tycker SF passar bäst i novellform. Asimov skrev ju också novellsamligen Jag, robot som blev film för ett tag sedan.
Jag ser vårt jordklotet som en medveten makrovarelse, lika medveten och levande som vi. Och uppåt är både solsystemet och galaxen levande och medvetna som jag tror och ser det.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Stiftelsen av Isaac Asimov Jo det stämmer var boken jag tänker på, det är nog sista boken som handla om Gaja.
Jo, Varför skulle vi inte göra det? Jag har fysik i skolan just nu, prata lite om naturlagarna.
Och allt som finns i universum samverka för att forma det som vi kan uppleva.
på sätt och vis så stämmer det ju, där frågan blir mer otydligt är hur långt upp i käjdan det gäller.
Själv så är jag rätt säker på att det gäller upp till oss, och ännu mer där efter som vi inte förstår.
jag läster en annan bok, bärnstenkikaren ( i samma som serie som boken guldkompassen )
Där tog dom upp en intressant sak... Dagens forskare tro att vårt universum kommer att blir större och så, men vi förstår inte hur vårt universum kan hålla i hopp.
Det saknas materia och sånt. som man i vanligt tal kalla för mörk materia.
Men frågan blir då, det behövs mer mörk materia ju större vårt universum blir.
tillbaka till boken, där lägger dom fram en tiori om att denna så kalla mörk materia kan färdas mellan olika universum.
man kan se det som flera olika ballonger med luft, luften i ballongerna är mörk materia.
Och ballonger i säg är materia som vi känner till.
Och ifall vi pressa ut luften i en ballong så blåser vi upp en annan.
Så hela "alltet" kanske är som jättelika lungor, när ett universum blir stor, så kanske ett annat håller på och dö.
vem vet vad som är rätt, man får alltid gissa..
/ FIG
Jo, Varför skulle vi inte göra det? Jag har fysik i skolan just nu, prata lite om naturlagarna.
Och allt som finns i universum samverka för att forma det som vi kan uppleva.
på sätt och vis så stämmer det ju, där frågan blir mer otydligt är hur långt upp i käjdan det gäller.
Själv så är jag rätt säker på att det gäller upp till oss, och ännu mer där efter som vi inte förstår.
jag läster en annan bok, bärnstenkikaren ( i samma som serie som boken guldkompassen )
Där tog dom upp en intressant sak... Dagens forskare tro att vårt universum kommer att blir större och så, men vi förstår inte hur vårt universum kan hålla i hopp.
Det saknas materia och sånt. som man i vanligt tal kalla för mörk materia.
Men frågan blir då, det behövs mer mörk materia ju större vårt universum blir.
tillbaka till boken, där lägger dom fram en tiori om att denna så kalla mörk materia kan färdas mellan olika universum.
man kan se det som flera olika ballonger med luft, luften i ballongerna är mörk materia.
Och ballonger i säg är materia som vi känner till.
Och ifall vi pressa ut luften i en ballong så blåser vi upp en annan.
Så hela "alltet" kanske är som jättelika lungor, när ett universum blir stor, så kanske ett annat håller på och dö.
vem vet vad som är rätt, man får alltid gissa..
/ FIG
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
För min mentala och kroppsliga överlevnad i detta liv hä roch nu har jag valt alternativ ett - men jag kan inte fullt ut bevisa att det är sant.
För mig är du då någon som nått fram till avgrundens rand, men ryggat tillbaka inför de fasor som kan anas där nere och vänt åter.
Jag kan inte uppfatta detta annat än som ett slags feghet.
/Kalle
My name's Calvino and I rock the telly. I'm half Joe Camel and a third Fonzarelli. I'm the kung fu hippie from Gangsta City, I'm a rappin' surfer, you the fool I pity!
Calvino skrev:För min mentala och kroppsliga överlevnad i detta liv hä roch nu har jag valt alternativ ett - men jag kan inte fullt ut bevisa att det är sant.
För mig är du då någon som nått fram till avgrundens rand, men ryggat tillbaka inför de fasor som kan anas där nere och vänt åter.
Jag kan inte uppfatta detta annat än som ett slags feghet.
/Kalle
Visst kan man kalla det för ett slags feghet!
Alternativet vore att kliva ned i avgrunden... som jag på sätt och vis en gång gjorde och då började dala ned i denna avgrund... Inte så kul... om man säger så... Det handlade då inte bara om tankelekar och filosofiska spekulationer...
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Förhållandet till döden genomgår en process som alla relationer kan sägas genomgå. Förutsatt att vi till en början ser på döden med oro, börjar vi därefter vänja oss vid den för att i slutändan omfamna den. Alla stegen måste man nog ta. Livet är allvarligt, tills vi blir less på det. Tycker inte vi skall missunna någon att göra denna erfarenhet, släpp in döden i livet! Sluta ta till fega tillflykter! Måste vi göra döden till nåt hemskt? Kan den inte få vara en efterlängtad ynnest?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster