Hur långt fram kan/vill vi tänka?

[Iller]

Jag kommer utgå ifrån att människan gör val i denna tråd. Alltså ingen determinism här inte.

Mina tankegångar går till vår hjärnas möjlighet och vilja att kalkylera konsekvenser när vi gör val.

En hungrig hund som går in i en matbutik sniffar rätt på något som luktar gott och börjar äta det, för att han är hungrig.
En människa går in i en butik men börjar inte äta maten då han beräknar konsekvensen, att eftersom han inte betalar kommer han bli utslängd och får då ingen mat.
Många skulle genom detta säga att människan är smartare än hunden.
Men hur utvecklade är vi när det gäller en ännu mer avancerad konsekvensberäkning.

Många av oss är väldigt begränsade till konsekvenser som händer under vår egen livstid. Uttrycket "det spelar ingen roll, för då är jag död" har jag hört ofta bland äldre. Detta kanske inte är fel ändå, vem vet.

Skulle man försöka beräkna konsekvenser för sitt handlande 1000 år framåt blir det genast klurigare, speciellt om man vill lyfta upp det till samhällsnivå. Om tusen år vill vi att alla ska vara glada, alla sjukdomar borta och att planeten mår bra.
Okej, då: investerar vi i forskning om humor, dödar alla som har HIV och andra sjukdomar samt flyttar arbetarna i bilfabrikerna till att bli trädodlare i Amazonas.

Hmm, det funkar visst inte så. Hur stort och långt kan man tänka och hur mycket kan man offra nu för att de ska ha de bra om 1000 år?

[Joahn]

Det du skriver motsätter sig inte determinismen. Människan gör val, det anser deterministen också, men vad hon gör för val är förutbestämt beroende på hennes arv och hennes miljö.

börjar äta det, för att han är hungrig.

Detta är determinism i allra högsta grad. Hunden började äta p g a att han var hungrig.

[Iller]

Ja, jo, det stämmer. Jag tänkte bara att man kunde hålla diskussionen om determinismen i vår syster-tråd som just nu är väldigt aktiv.

[freddemalte]

Jag kommer utgå ifrån att människan gör val i denna tråd. Alltså ingen determinism här inte.

Mina tankegångar går till vår hjärnas möjlighet och vilja att kalkylera konsekvenser när vi gör val.

En hungrig hund som går in i en matbutik sniffar rätt på något som luktar gott och börjar äta det, för att han är hungrig.
En människa går in i en butik men börjar inte äta maten då han beräknar konsekvensen, att eftersom han inte betalar kommer han bli utslängd och får då ingen mat.
Många skulle genom detta säga att människan är smartare än hunden.
Men hur utvecklade är vi när det gäller en ännu mer avancerad konsekvensberäkning.

Många av oss är väldigt begränsade till konsekvenser som händer under vår egen livstid. Uttrycket "det spelar ingen roll, för då är jag död" har jag hört ofta bland äldre. Detta kanske inte är fel ändå, vem vet.

Skulle man försöka beräkna konsekvenser för sitt handlande 1000 år framåt blir det genast klurigare, speciellt om man vill lyfta upp det till samhällsnivå. Om tusen år vill vi att alla ska vara glada, alla sjukdomar borta och att planeten mår bra.
Okej, då: investerar vi i forskning om humor, dödar alla som har HIV och andra sjukdomar samt flyttar arbetarna i bilfabrikerna till att bli trädodlare i Amazonas.

Hmm, det funkar visst inte så. Hur stort och långt kan man tänka och hur mycket kan man offra nu för att de ska ha de bra om 1000 år?

Det är nog väldigt individuellt hur pass stor framförhållning man kan ha och det i sin tur är väl baserat på ens intellekt, känsla, kunskap, erfarenhet, intentionalitetsberäkningsförmåga, abstraktionsförmåga, fantasi, närvaro, koncentration, intresse etc. Ett genomsnitt i en vardaglig situation kanske hanteringen ligger på ett par, tre konsekvenssteg framåt. Vid mer genomtänkt situationer kanske det (åtminstone för vissa) kan landa på fyra till sex steg framåt. Men ju fler steg, destå osäkrare resultat. Om vi däremot fokuserar på extrema tidsavstånd så kan vi nog inte alls tänka ut vad som ska ske, men däremot komma med mer eller mindre lyckade gissningar.