Döden

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 jan 2008 14:15

Algotezza skrev:Hur var det efter mordet på Anna Lindh?


Skulle inte kunna uttala mig - Tv har jag ingen, och vill heller ingen ha, och har ingen haft på lång tid. Jag håller på med sånt här istället.

Algotezza skrev:Min identitet är som medmänniska och kommunikatör.


Det är möjligtvis din självbild, men när det gäller identiteten är det krångligare än så - det är den Andre som styr och ställer i den frågan (konventionen - das Man - kan här fungera som den Andre, vilket också är det antagande som jag nu i min tur antar att din självbild bygger på).

Angelina skrev:Är inte identiteten medmänsklig?


Mitt svar är ett rungande NEJ! Identiteten är ett sätt att handskas med människan såsom ett objekt, och genom detta grepp (som förvisso på ett plan gör världen enklare) så reducerar vi henne på allt det som gör henne unik - allt det som gör henne till just den hon är (det som gör henne oersättlig så att säga) och ingen annan. Så identiteten som grepp är direkt avhumaniserande - vilket också är kärnan i den kritik jag vill rikta mot en del på detta forum som kallar sig för "metafysiska idealister" (ingen nämnd, ingen glömd). Men på ett annat plan så klarar vi oss inte utan den.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 14 jan 2008 15:04

Avantgardet skrev:
Algotezza skrev:Min identitet är som medmänniska och kommunikatör.


Det är möjligtvis din självbild, men när det gäller identiteten är det krångligare än så - det är den Andre som styr och ställer i den frågan (konventionen - das Man - kan här fungera som den Andre, vilket också är det antagande som jag nu i min tur antar att din självbild bygger på).


Min självbild bygger på mina relationer med omvärlden, i synnerhet min  kommunikation med densamma. Agerande, reagerande... antaganden... En komplex dialektisk process.

Finns das Man/ den Andre till alls - eller får "han" sin styrka genom att  inte existera som ett påtagligt avgränsat, aktivt, agerande och reagerande  subjekt, utan mer som ett objekt vars sociala  allmakt man hänvisar till för att objektifiera sina egna subjektiva ståndpunkter?


MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 14 jan 2008 15:14

Jag skulle då säga att identiteten är en skapandeprocess som inte reducerar det unika utan poängterar det specifika.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 jan 2008 15:20

Algotezza skrev:Finns das Man/ den Andre till alls - eller får "han" sin styrka genom att  inte existera som ett påtagligt avgränsat, aktivt, agerande och reagerande  subjekt, utan mer som ett objekt vars sociala  allmakt man hänvisar till för att objektifiera sina egna subjektiva ståndpunkter?


Detta är dadaism, i min mening! Och du har förstås helt rätt. Men det förringar ju på inga sätt min poäng med det hela, eller? Det visar dock att du är mer införstådd i problematiken än vad dina tidigare utsagor gav sken av.

Härvidlag tycker jag Marshall McLuhans iaktagelser angående skillnader hos muntliga och skriftliga kulturer vara av vikt, där den förra per automatik ger en större närhet i interaktionen (inte endast geografiskt, utan också i en mer abstrakt men ack så viktig bemärkelse) där identiteter inte blir lika relevanta, eftersom antaganden inte görs i samma utsträckning (det blir med andra ord mer av "tvåvägskommunikation" och "samförstånd" än vad längre textmassor uppmuntrar till).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 jan 2008 15:21

Angelina skrev:Jag skulle då säga att identiteten är en skapandeprocess som inte reducerar det unika utan poängterar det specifika.


Hur skulle det vara möjligt, menar du?

Identitet - för vem?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 14 jan 2008 15:47

För den som upplever skapelsen.

Det vore såklart roligare att hitta omöjligheten, eftersom möjligheterna är så oändliga. Men berätta var du såg den.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 jan 2008 16:07

Har du lust att uttrycka dig i svenska också?

Vi skulle förstås kunna göra distinktioner (kanske starta en helt ny tråd?), såsom enkla identiteter och gruppidentiteter, men oavsett vilket så kommer man härvidlag alltid ändå att missa ett betydande överskott hos subjektet som inte får plats i klassifikationen.

Såsom jag ser det är det att föredra att tala med någon istället för att tala om densamme, även om båda är nödvändiga - men kanske inte i samma utsträckning och förhållande som vi genom konventionen kommit att tro? Och minns att våra egna tankar är ett tal, också det, som vi riktar till oss själva. Jag förnekar inte härigenom värdet hos ett narrativ, det har också sin plats, utan talar om dialogicitet. Och i förhållandet till den Andre så är identiteten - som substitut för den Andre själv -, något som exkluderar, genom att den antar och förenklar istället för att öppna upp och släppa in den Andre i dess absoluta annorlundahet.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 14 jan 2008 16:18

Alltså, jag anstränger mig verkligen här att vara så tydlig jag bara kan, men DET verkar vara omöjligt.
Så du menar att jag slänger upp narrativ som en form av identitet för att skyla mig från den andres närvaro?
Är det skapade objektet en mur, och inte en målning?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Talat och skrivet ord

Inläggav Algotezza » 14 jan 2008 16:48

Avantgardet skrev:
Algotezza skrev:Finns das Man/ den Andre till alls - eller får "han" sin styrka genom att  inte existera som ett påtagligt avgränsat, aktivt, agerande och reagerande  subjekt, utan mer som ett objekt vars sociala  allmakt man hänvisar till för att objektifiera sina egna subjektiva ståndpunkter?


Detta är dadaism, i min mening! Och du har förstås helt rätt. Men det förringar ju på inga sätt min poäng med det hela, eller? Det visar dock att du är mer införstådd i problematiken än vad dina tidigare utsagor gav sken av.


Sss...

Avantgardet skrev:Härvidlag tycker jag Marshall McLuhans iaktagelser angående skillnader hos muntliga och skriftliga kulturer vara av vikt, där den förra per automatik ger en större närhet i interaktionen (inte endast geografiskt, utan också i en mer abstrakt men ack så viktig bemärkelse) där identiteter inte blir lika relevanta, eftersom antaganden inte görs i samma utsträckning (det blir med andra ord mer av "tvåvägskommunikation" och "samförstånd" än vad längre textmassor uppmuntrar till).


Skriften alienerar oss från våra tankar, känslor och minnen. De blir en bestående del av omvärlden när de skrivs ner och då blir de allmän förtingligad egendom, inte vår egen levande. I muntlig form materialiseras våra tankar i en ursprungligen mycket förgänglig form, det talade ordets övergående vibrationer. Det talade ordets budskap övergår i lyssnarnas minnen och "återgår" till talaren, eftersom de efter talet dematerialiseras. Skriftspråket stjäl våra tankar och  minnen, vilket också visar sig genom att vi får allt sämre eget inre minne allteftersom yttre minneslagringsmöjligeheter yppar sig. Den enda "yttre" lagringsmöjligheten för det talade ordet före inspelningskonsten var ju i själva gemenskapen talarna och lyssnarna emellan.

Det talade ordet är i sann mening levande, det skrivna blott skenbart levande.

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 14 jan 2008 17:35

Angelina skrev:Så du menar att jag slänger upp narrativ som en form av identitet för att skyla mig från den andres närvaro?
Är det skapade objektet en mur, och inte en målning?


Ja, på sätt och vis. Det är "name calling" i en vid bemärkelse, det är att behandla subjektet som objekt.

Målningen i sig är ju ett slags mur, den täcker väl över något?

Det är klart att beskrivningar är viktiga i vissa sammanhang och direkt oumbärliga, men ämnar man närma sig den Andre så görs detta bättre genom att till exempel släppa in den i dess absoluta annorlundahet, utan några anspråk på att känna igen honom eller henne under vissa beteckningar som vi på förhand konstruerat.

Algotezza skrev:Skriften alienerar oss från våra tankar, känslor och minnen. De blir en bestående del av omvärlden när de skrivs ner och då blir de allmän förtingligad egendom, inte vår egen levande. I muntlig form materialiseras våra tankar i en ursprungligen mycket förgänglig form, det talade ordets övergående vibrationer. Det talade ordets budskap övergår i lyssnarnas minnen och "återgår" till talaren, eftersom de efter talet dematerialiseras. Skriftspråket stjäl våra tankar och  minnen, vilket också visar sig genom att vi får allt sämre eget inre minne allteftersom yttre minneslagringsmöjligeheter yppar sig. Den enda "yttre" lagringsmöjligheten för det talade ordet före inspelningskonsten var ju i själva gemenskapen talarna och lyssnarna emellan.

Det talade ordet är i sann mening levande, det skrivna blott skenbart levande.


Kanske kan vi ur detta också härleda många av de kommunikativa sammanbrott som vi ser i vår omvärld? Den muntliga kulturen har dock inte samma möjligheter till storskalighet och industriell produktion, men kanske är det just det som är gott med den?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Emergent
Inlägg: 42
Blev medlem: 12 jan 2008 22:48

Inläggav Emergent » 14 jan 2008 18:41

Efter att ha läst ett antal inlägg om döden kan man förstå hur lätt det är för all världens prästerskap att få makt över människors sinnen. Egentligen är det fel att använda ordet döden, för ordet associerar till en människoliknande skepnad. Man säger, är du rädd för döden, i stället för att säga, är du rädd för att dö. Att dö är att bli medvetslös för alltid och oåterkalleligt. Andra som har känt oss kan bara genom tänkande frammana bilder av oss och komma ihåg olika episoder. Men vårt bidrag till de som lever kan vara innovationer eller något annat som framtidens människor kan ha nytta av.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 14 jan 2008 21:14

Avantgardet skrev:
Algotezza skrev:Skriften alienerar oss från våra tankar, känslor och minnen. De blir en bestående del av omvärlden när de skrivs ner och då blir de allmän förtingligad egendom, inte vår egen levande. I muntlig form materialiseras våra tankar i en ursprungligen mycket förgänglig form, det talade ordets övergående vibrationer. Det talade ordets budskap övergår i lyssnarnas minnen och "återgår" till talaren, eftersom de efter talet dematerialiseras. Skriftspråket stjäl våra tankar och  minnen, vilket också visar sig genom att vi får allt sämre eget inre minne allteftersom yttre minneslagringsmöjligeheter yppar sig. Den enda "yttre" lagringsmöjligheten för det talade ordet före inspelningskonsten var ju i själva gemenskapen talarna och lyssnarna emellan.

Det talade ordet är i sann mening levande, det skrivna blott skenbart levande.


Kanske kan vi ur detta också härleda många av de kommunikativa sammanbrott som vi ser i vår omvärld? Den muntliga kulturen har dock inte samma möjligheter till storskalighet och industriell produktion, men kanske är det just det som är gott med den?


Ja, Hitler hade väl inte kunnat genomföra sin förintelsepolitik utan det skrivna ordet.

Fanns det storskaliga diktaturer före det skrivna ordets tid?

Var det inte rentav matriarkat under det enbart talade ordets tid?

Med det skrivna ordet kom också möjlighet till det storskaliga dödandet.

Det levande talade ordet är det som sker mellan människor i realtid i  realrum, inte det inspelade talet. Inspelningen dödar på samma sätt som nedskrivandet.

Kan chatten på nätet i realtid  ge nytt liv och ny direkthet åt det skrivna ordet?

undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 14 jan 2008 21:26

Emergent skrev:Efter att ha läst ett antal inlägg om döden kan man förstå hur lätt det är för all världens prästerskap att få makt över människors sinnen. Egentligen är det fel att använda ordet döden, för ordet associerar till en människoliknande skepnad. Man säger, är du rädd för döden, i stället för att säga, är du rädd för att dö. Att dö är att bli medvetslös för alltid och oåterkalleligt. Andra som har kännt oss kan bara genom tänkande frammana bilder av oss och komma ihåg olika episoder. Men vårt bidrag till de som lever kan vara innovationer eller något annat som framtidens människor kan ha nytta av.


Döden kan betyda många saker:

t.ex.

den personifierade Döden = "liemanen", "Skarprättaren" (Som i Sjunde inseglet: "Jag är Död'n")

att dö, döendet ("dö sotdöden", "dö i cancer")

vara död (att ha dött)

Det är inte säkert att alla här som talar om döden menar den personifierade döde, eller "liemannen". Jag gör det inte. Med döden menar jag "att ha dött, vara död". Jag lämnar över frågan  om det finns någon form av överlevnad av denna död till tron för att avgöra.

Jag startade denna fråga med utgångspunkt i att både den genom tiderna samlade mänsklighetens liv och det egna livet skulle kunna vara engångsföreteelser och om så vore fallet om det skulle vara ett problem. Själv tror jag att mitt liv är utan början (och i någon form existerat före detta liv)  och utan slut  (och i någon form fortsätter efter det att jag dött) men det vore inget problem för mig att i detta liv här och nu acceptera att  livet är en "skir tillfällig bubbla". Det är en fråga jag alllså inte kan veta svaret på och veta något om här och nu. Det är en fråga för tron - där kan man finna ett svar. Kanske kan parapsykologin så småningom veta något om det individuella medvetandets överlevnad av döden, men knappast idag.

MVH

Algoteza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 15 jan 2008 00:11

Algotezza skrev:Fanns det storskaliga diktaturer före det skrivna ordets tid?


Nej.

Algotezza skrev:Var det inte rentav matriarkat under det enbart talade ordets tid?


Det vet jag inte, var det?

Algotezza skrev:Kan chatten på nätet i realtid  ge nytt liv och ny direkthet åt det skrivna ordet?


Det är ju något av en blandform. Men det är likväl lite av min förhoppning åtminstone, men fortfarande är det en visuell kommunikationsform (skrift), så det har ju sin inverkan på hur vi strukturerar vårt tänkande. Jag ser en del positivt med utvecklingen i detta skede av historien, den tvingar oss att uppmärksamma vissa frågor - som dessa. Konsten har ju redan börjat känna av verkningarna iom. fildelning och liknande. Den måste förr eller senare ta sin "tillflykt" till det levande - gissningsvis konserter och liknande, men min förhoppning är ju som en typ av umgängesform. Räds lite tanken på jamsessioner över webcams, med det i åtanke att det likväl förblir ett substitut för den levande interaktionen.

Redan uttalandet dödar ju på sätt och vis, intentionen går förlorad, men inte i samma utsträckning dock.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster