Tyvärr tror jag inte alla människor idag bär på en djup livskänsla, utan för mångas del är känslan uppsplittrad och drar åt olika håll och gäller kanske främst att skaffa sig materiella fördelar.
Känslan är varelsens naturliga livsegenskap.
Vem människovarelse kan inte i ord trovärdigt medge att den känner?
Känslan är det inget fel på eftersom den egenskapen kan vi inte ändra på.
Dilemmat är att det folkutbrett tänks och pratas fel om vad som orsakar känslan. Denna splittrade och "materialistiska" livsppfattning traderas språkligt till nya generationer. Livet tycks i accelererande grad bli alltmer splittrat. Mentala inställningen, psyket, utvecklas energiskt alltmera splittrad. Den konstruerade tillväxtekonomiska systemmodellen som praktiseras av allmänheten är ett tydligt exempel på vart sådant pyramidalt tänkande om känslan leder. Global social oro och överbeskattning av naturresurserna (energi).
Det står var och en människa fritt att när som helst börja använda hjärnorganismen som naturligt avsett eller fortsätta som man brukar. Det saknas inte välprövad mentalt klar insikt om detta men det råder utbrett motstånd till att vilja lämna den invanda mekanistiska livsuppfattningen som försvaras, kosta vad det kosta vill. Fritt tänkande förväxlas med lösaktigt tänkande vilket känns felaktigt.
Vem känner inte att utvecklingen som människorna reflexmässigt bedriver för tillfället är livsfientlig? Men hur många vill fria från förutfattningar gå till botten med problemet?
MVH
NEF