Ordets livshistoria och språkmissbruk
Moderator: Moderatorgruppen
-
Mattias.B
Ordets livshistoria och språkmissbruk
Jag har i en annan diskussion (på ett annat forum) debatterat lite om ordets egentliga innebörd och hur de genom tiderna har förvanskats. Jag tänkte starta en ny tråd i detta forum om just detta och se om andra människor i min omgivning har uppfattat det jag har upptäckt.
Det sägs att i begynnelsen var ordet, och med detta menar jag att ordet hade sin hela och fulländade innebörd – något som i sig innebär att ordet kan sägas, med alla sanning, vara.
Vad menas då med att ordet är, kan man fråga sig. Jag skulle säga att ordet därmed har liv – att vara är enligt mig att leva.
Idag saknar i mångas betydelser av ordet liv, eller snarare liv och rörelse. Detta har kommit att bli något jag kallar den konventionella betydelsen av ordet. Ord är i många medvetanden ”döda ting”. Detta menar jag är en felaktig uppfattning. Ord har liv, men många har inte förmågan att inse det eller besitter en ovilja att inse det. Man vill idag gärna använda ord men saknar den respekt de faktiskt är förtjänta av. Många använder ordet som man själv vill använda det, vilket jag menar är respektlöst. Detta är enligt min mening språkmissbruk.
Ordet har egentligen en konceptuell innebörd, till skillnad från den konventionella (som blott är en överenskommen betydelse, något en grupp endast är ense om). Den konceptuella innebörden av ordet är oberoende av subjektet, dvs är objektiv men det är samtidigt beroende av sin historia och tillblivelse. Därför är begripandets konst och begreppsbildningsförmågan hos människan A och O för att verkligen kunna förstå något.
Är du med så långt?
Se även de diskussioner jag för parallellt med denna i ämnet på...
Cognito:
http://cognito.se/forum.asp?alt=read&ForumMessage_Id=166790
Flashback:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=624715
Debatthuset:
http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=10908
... om du vill.
Det sägs att i begynnelsen var ordet, och med detta menar jag att ordet hade sin hela och fulländade innebörd – något som i sig innebär att ordet kan sägas, med alla sanning, vara.
Vad menas då med att ordet är, kan man fråga sig. Jag skulle säga att ordet därmed har liv – att vara är enligt mig att leva.
Idag saknar i mångas betydelser av ordet liv, eller snarare liv och rörelse. Detta har kommit att bli något jag kallar den konventionella betydelsen av ordet. Ord är i många medvetanden ”döda ting”. Detta menar jag är en felaktig uppfattning. Ord har liv, men många har inte förmågan att inse det eller besitter en ovilja att inse det. Man vill idag gärna använda ord men saknar den respekt de faktiskt är förtjänta av. Många använder ordet som man själv vill använda det, vilket jag menar är respektlöst. Detta är enligt min mening språkmissbruk.
Ordet har egentligen en konceptuell innebörd, till skillnad från den konventionella (som blott är en överenskommen betydelse, något en grupp endast är ense om). Den konceptuella innebörden av ordet är oberoende av subjektet, dvs är objektiv men det är samtidigt beroende av sin historia och tillblivelse. Därför är begripandets konst och begreppsbildningsförmågan hos människan A och O för att verkligen kunna förstå något.
Är du med så långt?
Se även de diskussioner jag för parallellt med denna i ämnet på...
Cognito:
http://cognito.se/forum.asp?alt=read&ForumMessage_Id=166790
Flashback:
http://www.flashback.info/showthread.php?t=624715
Debatthuset:
http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=10908
... om du vill.
Om jag förstår dig rätt (vilket inte är helt lätt) så ser du på ord på ett sätt som påminner om Platons idévärld, där ett ord har en fast, objektiv betydelse som är helt eller delvis oberoende av människan?
För mig är detta sätt att tänka väldigt främmande.
Det jag först och främst undrar är vilka ord som du menar har välsignats med detta egna "liv", som du kallar det? För jag antar att du inte menar att jag kan hitta på ett ord här och nu och så får det plötsligt ett eget liv med en objektiv betydelse?
För mig är detta sätt att tänka väldigt främmande.
Det jag först och främst undrar är vilka ord som du menar har välsignats med detta egna "liv", som du kallar det? För jag antar att du inte menar att jag kan hitta på ett ord här och nu och så får det plötsligt ett eget liv med en objektiv betydelse?
-
Mattias.B
Waggho skrev:Om jag förstår dig rätt (vilket inte är helt lätt) så ser du på ord på ett sätt som påminner om Platons idévärld, där ett ord har en fast, objektiv betydelse som är helt eller delvis oberoende av människan?
För mig är detta sätt att tänka väldigt främmande.
Det jag först och främst undrar är vilka ord som du menar har välsignats med detta egna "liv", som du kallar det? För jag antar att du inte menar att jag kan hitta på ett ord här och nu och så får det plötsligt ett eget liv med en objektiv betydelse?
Jag menar att det finns ett ord som har liv och detta är "jag" i var och en av oss. Med detta jag kan vi upptäcka allehanda ting. Detta menar jag också vara begynnelsen av den egna och erfarenhetsmässiga uppfattningen av världen (som inkluderar den självmedvetna människan).
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Jag tycker detta var intressant.
Jag brukar ibland leka med tanken på "vad som skulle hända" om alla gjorde ett gemensamt experiment där vi var oplanerade/ohämmade spontana* i ORDET, utan reflektion. Samtidigt som det här skapa en tillit till varandra och föreställa oss att alla kände "precis såhär" just i tillfället.
*dvs. uppenbara de sanna konturerna, genom gränsöverskridandet.
Något cirkulärt. (Avd: Signs/tecken och minnet.)
Jag brukar ibland leka med tanken på "vad som skulle hända" om alla gjorde ett gemensamt experiment där vi var oplanerade/ohämmade spontana* i ORDET, utan reflektion. Samtidigt som det här skapa en tillit till varandra och föreställa oss att alla kände "precis såhär" just i tillfället.
*dvs. uppenbara de sanna konturerna, genom gränsöverskridandet.
Något cirkulärt. (Avd: Signs/tecken och minnet.)
-
Mattias.B
Åkes granne skrev:Jag tycker detta var intressant.
Jag brukar ibland leka med tanken på "vad som skulle hända" om alla gjorde ett gemensamt experiment där vi var oplanerade/ohämmade spontana* i ORDET, utan reflektion. Samtidigt som det här skapa en tillit till varandra och föreställa oss att alla kände "precis såhär" just i tillfället.
*dvs. uppenbara de sanna konturerna, genom gränsöverskridandet.
Något cirkulärt. (Avd: Signs/tecken och minnet.)
Varför gör du det?
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Logos är död. Punkt. Lexikon och liknande sysslar med att kartlägga bruket av ord, inte någon inneboende betydelse. Telos alltså. Valet av betecknande är godtyckligt. På svenska säger vi "jag", på engelska säger man "I", godtyckligt alltså.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Mattias.B
Avantgardet skrev:Logos är död. Punkt.
Vad får dig att tro det?
Avantgardet skrev:Lexikon och liknande sysslar med att kartlägga bruket av ord, inte någon inneboende betydelse. Telos alltså.
På vad baserar du denna teori?
Avantgardet skrev:Valet av betecknande är godtyckligt. På svenska säger vi "jag", på engelska säger man "I", godtyckligt alltså.
Vad säger dig att Logos utesluter ordets egentliga innebörd, dvs dess begrepp?
Ett ord på vägen, bildar inget samförstånd.
Ett ord utalat i skräck eller kärlek kan förstås.
Två ord är början till ett språk.
Med flera ord kan du börja komunicera och dela. Befalla och älska.
För att älska krävs två eller flera som kan dela förståelsen av orden.
Orden är det uttalade av vårat liv.
Det som går att beskriva. Och känslan av det obeskrivbara.
När ordet får liv i oss kan det beröra vårat sinne, vårat allt.
Ett ord utalat i skräck eller kärlek kan förstås.
Två ord är början till ett språk.
Med flera ord kan du börja komunicera och dela. Befalla och älska.
För att älska krävs två eller flera som kan dela förståelsen av orden.
Orden är det uttalade av vårat liv.
Det som går att beskriva. Och känslan av det obeskrivbara.
När ordet får liv i oss kan det beröra vårat sinne, vårat allt.
-
Mattias.B
Marksa skrev:Ett ord på vägen, bildar inget samförstånd.
Ett ord utalat i skräck eller kärlek kan förstås.
Två ord är början till ett språk.
Med flera ord kan du börja komunicera och dela. Befalla och älska.
För att älska krävs två eller flera som kan dela förståelsen av orden.
Orden är det uttalade av vårat liv.
Det som går att beskriva. Och känslan av det obeskrivbara.
När ordet får liv i oss kan det beröra vårat sinne, vårat allt.
Mycket fint skrivet. Älska kan också göras i tron och hoppet om att en dag kunna dela förståelsen med någon annan.
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Mattias.B
Åkes granne skrev:Handlar om olika typer av relatering --> åter-manifestation (upplevelse) av oss själva
-- GENOM olika TIDSPERSPEKTIV (signs), och inget annat..
Vi tänker tillsammans ihop en GÅTA som HYPNOTISERAR oss...
Det där var väldigt kortfattat av dig. Kan du utveckla dina tankegångar ytterligare, kanske i fler ord?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Mattias.B skrev:Avantgardet skrev:Logos är död. Punkt.
Vad får dig att tro det?
Det är allmänt vedertaget i samtiden, och jag finner själv inga bra argument emot detta påstående varför jag av nödvändighet måste ge dem rätt (de som förfäktar denna idé).
Mattias.B skrev:Avantgardet skrev:Lexikon och liknande sysslar med att kartlägga bruket av ord, inte någon inneboende betydelse. Telos alltså.
På vad baserar du denna teori?
Hur menar du att det skulle kunna vara annorlunda?
Mattias.B skrev:Avantgardet skrev:Valet av betecknande är godtyckligt. På svenska säger vi "jag", på engelska säger man "I", godtyckligt alltså.
Vad säger dig att Logos utesluter ordets egentliga innebörd, dvs dess begrepp?
Logos skulle ju rimligtvis vara ordets "egentliga" innebörd, men eftersom logos är något man övergivit så finns ingen sådan längre. Det finns alltså ingen bord-het i bordet, i kraft av vilken den är ett bord, utan endast ett användande (telos) av ett tingest såsom ett bord, varför vi kallar det för ett bord. Ett bord kan se ut hur som helst, så länge det fyller denna funktion, och fortfarande vara ett bord. Det är ju förstås en enkel grej när det handlar om konkreta ting, men när vi rör oss bland abstrakta idéer så blir det direkt mycket krångligare.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
magicadehex
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster