Mattias.B skrev:Allt hänger ju på om du själv kan sätta dig in i ordet eller ej. Med det mänskliga jaget menar jag att ordet hålls vid liv. Frågan är bara hur "fastfryst" det mänskliga jaget är i ett ords betydelse.
Hålls vid liv, såsom i "animeras utav"? Det mänskliga "jaget" är ju i sig inget naturgivet - annat än som en referenspunkt - utan är en språklig konstruktion som uppstår i relation till alla andra.
Mattias.B skrev:Jag kan slå upp ett ord i diverse ordböcker och finna att dess inneboende betydelse i vissa fall är mångt mycket vidare än jag tidigare trott.
De betydelser som du där finner, oavsett hur många, vittnar likväl endast om hur ordet används, inte vad det skulle ha för "egentlig" betydelse. Vad ett ord rymmer för betydelser är avhängigt den historiska epok man befinner sig i.
Mattias.B skrev:För att vara en förespråkare av Logos måste man nog i sin självmedvetenhet begripa hur en själv bildat sig begreppet för ordet, exempelvis "bord". Alltså hur abstraktionen i begreppsbildningen har gått till.
Att kunna ställa sig själv frågan, hur har mitt medvetande kunnat uppfatta (begripa) dessa objekt som just varandes bord. Det är självmedvetenhet i all sin prakt. Det skapar människans förstånd.
Genom att anamma det redan förefintliga bruket av ett ord, som alltså är i omlopp. Vi lär oss språket, och kulturen, ungefär som vi lär oss en dans. Gör vi "fel" hojtar alltid någon att vi "trampat dem på tårna". Inte krångligare än så. Vad sen gäller frågan om hur begreppsbildningen går till så antar jag, på goda grunder, att det är en enkel sammankoppling mellan ett ljud och ett perceptuellt intryck av något slag. Såsom den mest fundamentala kopplingen. Sen att vi genom erfarenheten lär oss att bord är en abstrakt kategori som inte nödvändigtvis måste ha ett visst utseende, utan kännetecknas främst av sin funktion, är vad som ligger till grund för bildandet av begreppet såsom just varandes en föreställning. Ungefär så tänker jag mig det hela.