Funderingar kring massa och tid.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Funderingar kring massa och tid.

Inläggav J R Auk » 22 feb 2008 01:15

Om massa, och dess gravitationella kraft, böjer även tiden, genom rumstiden. Borde det då inte gå att påverka det som är forntiden genom att förbereda källor av gravitationell kraft som samverkar, med den starkaste och starkast tilldragande källan först, i forntiden efter sitt inträde i nutiden?

Jag tänker mig att en källa som i sig självt har en viss påverkan på rumstiden drar till sig en en annan källa till gravitionell distorsion av rumstiden och med den konvergerar till att göra en påverkan som inte tidigare, i forntiden men samtidigt från vår referenspunkt i nutiden, skulle ha inträffat.

Och jag tänker mig att detta borde vara överskådligt, på ett rent fysikaliskt plan, att nå en matematisk säkerhet kring.

Så frågan är hur stort objektet måste vara, vad den kritiska punkten är, för att göra en mätbar påverkan på rumstiden. Eller om alla objekt har sin egen, naggande goa, påverkan på rumstiden.

Lite naturvetenskapliga funderingar, men mest en fråga om ett tankeexperiment anser jag.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 27 feb 2008 00:44

Om vi hade jättebra teleskop, så bra att vi skulle kunna urskilja exakt vad som händer på marken på en planet 400 ljusår bort, och det fanns en väldigt spegelblank yta 200 ljusår bort, så skulle vi kunna se exakt vad som försigick på jorden för 200 år sedan. Men vi skulle inte kunna påverka det som hände. Om någonting kunde gå fortare än ljuset skulle vi kunna det. Då skulle vi till exempel kunna skjuta med laser på Napoleon, och döda honom innan han tog över makten. Men ingenting kan färdas fortare än i ljusets hastighet. Det är ganska skumt och sjukt intressant att det finns en viss universell maxhastighet, men så verkar det vara.

Tidens böjning är som max till att tiden nästan står stilla. För den formel som möjliggör att man ska kunna åka bakåt i tiden genom rumstidskrökning innebär samtidigt att det krävs mer än oändligt med energi för att man ska kunna göra det. Och det finns inte oändligt med energi, och alltså inte mer än oändligt med energi. Eftersom mer än oändligheten är en orimlighet kan man matematiskt visa att tidsresor bakåt i tiden är omöjliga, och även påverkan på saker i forntiden.

Att ett objekt har massa innebär att den har en gravitionell påverkan, vilket innebär att den kröker rumstiden. Alltså har alla objekt (med massa) sin egen, naggande goa, påverkan på rumstiden (även om två objekt kan ha exakt lika stor påverkan). Alla objekt utan massa (som solstrålar) har ingen påverkan.
Din gamle räv!

Användarvisningsbild
Anarkoman
Inlägg: 81
Blev medlem: 13 sep 2007 20:13

Inläggav Anarkoman » 06 mar 2008 00:32

Jag är jättedåligt insatt i fysik och fysikalisk teori o sånt, så mitt bidrag är väldigt begränsat. Sanningen att säga förstår jag inte hälften av orden som används så följande kanske är helt malplacé. Jag vill ge en kommentar till thurins påstående om att inget är snabbare än ljusets hastighet (vilket jag också är jättedåligt insatt). Jag fick förklarat för mig för länge sen något som kallas kvantfältet. Dum som sedligt lade jag inte förklaringen på minnet men det var något om ett experiment nånstans i Schweiz (tror jag) där man typ hade klyvt en electron genom att avfyra den mot en kantig yta eller nåt. Man hade på detta sätt lyckats klyva electronen och efter detta vridit på ena delen av electronen (fråga mig inte hur, detta får någon mer kunnig kommentera) och fått resultatet att exakt samma rörelse inträffade i andra delen av elektronen samtidigt, oavsett avstånd!


Detta innebär att det kringår regeln om att inget förflyttas snabbare än ljuset då själva rörelsen gör det. Det fick mig att fundera på zenons paradoxer om rörelse, och vidare funderingar kring om det finns en minsta möjliga sträcka nånting kan förflyttas. Det verkar logiskt att materia borde ha en minsta beståndsdel (eller?). Om det finns det borde det också finnas en minsta sträcka ? rörelsen mellan dessa sträckor måste då ske "teleportiskt" och innebär att rörelsen sker i en instant typ vilket i sin tur innebär att rörelse som nåt kontinuerligt är en illusion. Typ som att film är ett visst antal stillbilder per sekund som snabbt uppspelat gör att det ser ut som rörelse, så skulle alltså rörelsen som sådan vara beskaffad i verkligheten. Detta låter svinflummigt och jag är som sagt begränsat kunnig i frågan som sagt men jag hoppas att nån mer sakkunnig kan kommentera detta. I brist på förmåga att förklara det googlade jag lite och kom över en tråd på flashback där någon catclaw försökt sig på att förklara det. Det låter inte jätteövertygande tycker jag men någon sakkunnig kanske kan kommentera det:

"Inom kvantfysiken finns det något som man kallar för kvantfältet. Det är ungefär ett fält av kvanta som förnyas hela tiden och där de gamla spar informationen från strängar/supersträngar. Strängar/supersträngar är universums minsta byggstenar som bygger upp tid/rum/naturkrafterna som tillsammans bygger upp det som är energi. Energi är ju i sin tur, som Einstein sa: E=M*C^2 detsamma som materia, alltså det som bygger upp det fysiska universum runt oss. Allt är då uppbyggd med dessa strängar som rör sig i en 9 diminsions "diamant" kan man säga. Dessa strängar har alla olika frekvenser. Frekvensen anger vad strängen bygger upp.
Alla ändringar i kvantfälten sparas och en ny tom "sida" tillkommer direkt efter. Intervallet med vilket detta sker kallas för Plancktid, och räknas ut via planktids konstanten och är tPlanck=5.3906 × 10-44 sekunder. Detta är den kortaste tid som för förflytta mellan två händelser. (Inget kan ske under kortare tidsintervall i universum.)

Fältet är uppbyggt av såkallade kvantpartiklar. "Kvant" eller "kvanta" betyder "Något som inte existerar men som påverkar oss fysisk." Eftersom då allt är uppbyggt av kvanta i slutändan, så är universums totala summa alltså 0. Med andra ord så är vårt universum en illusion där själva tidrymden projeceras via de sk. Strängarna.
Avståndet mellan dessa "partiklar" som bygger upp tid och rymd är lPlanck, är 1.6160×10-35 meter. (Osäkerhet 1/13 av 1%, enlig sannolikhetsprincipen i kvantfysiken.) Inget kan bli mindre än en plankavstånd.

Då den totala summan av universum är 0, innebär det att även den längsta tidsintervallet och det längsta avståndet (hubble-radien) också är lika med 0. Med andra ord så är allt intrykt i en punkt utan dimensioner.
(Detta kan bevisas enkelt: Ta en elektron och skjut den mot kanten av en hård kristall-struktur. Om man siktar riktigt rätt, kommer elektronen att klyvas i två delar. Om du sedan flyttar dessa två delar ifrån varandra och gör något med ena halvan, som t.ex vrider den, så händer samma sak med den andra halvan meddetsamma, oavsett avstånd. Den kringgår då alltså regeln om att inget kan förflyttas snabbare än ljuset...)
Med andra ord så är det inte "omöjligt" att resa runt i universum, bara man kan röra sig i kvantfälten.
Detta tar oss till vår hjärna. Som bekant som styrs våra nervceller av elektriska impulser. Nervcellerna skickar pulsar av elektrisk ström för att överföra information.
Det har dock en nackdel. Om all information i vår hjärna skulle skickas runt på detta sättet, så skulle vi göra av med mkt mer energi än vad vi gör av med nu. Det skulle va totalt omöjligt. Våra hjärnceller har nämligen uppbyggnadstrukturen som det såkallade "neurala nätverk" (just för att hjärnan funkar så, så heter strukturen på det viset.) där varje nervcell vet allt som alla andra nervceller vet. Om ni tänker efter så förstår ni att kommunikation via nervimpulser i detta skedet skulle förmodligen bränna upp hjärnan inom några sekunder.
Man vet inte riktigt hur nervceller egentligen sparar information utom på väldigt grundläggande nivåer. Däremot så misstänker man att hjärnan jobbar på kvantnivå med informationshantering under nervpulsnivå. Om ni minns exemplet med elektronen som klövs i två delar, så förstår ni säkert hur man då skulle kunna bygga upp ett neuralt nätverk där alla enheter har samma information som alla andra och alla andra vet vad just den enheten vet, med kvantmekanismen.
Om hjärnan då jobbar på kvantnivå, då är den en del av hela kvantfältet. Då är astralplanet plötsligt väldigt möjligt och en del av hjärnan.
Eftersom vårt medvetna "Jag" har så svårt att upplösas och ta bort barriären mellan det som är ditt hela "Jag", alltså det undermedvetna och det medvetna delen av hjärnan som gör dig "medveten om din existens", är det svårt att genom ren meditation snabbt uppnå astralplanet, men inte omöjligt. Daglig träning räcker.
Däremot finns det skillnader mellan att meditera och komma till astralplanet genom psykadeliska medel och med ren meditation.
Genom ren meditation så krävs det att du rensar hjärnan helt och hållet på tankar. Du blir broende av din "Guide" (läs om "kanalisering" för att förstå vad jag menar med guide) och hur väl den visar dig vägen i astralplanet. Du blir mer och mindre en passiv beskådare som slår följe med en enhet i astralplanet.
Genom att använda psilocybin (och då helst bara psilocybin och inte LSD, då astralplanet är klarare med psilocybin och farorna mindre) behövs det inte stor ansträngning för att komma till astralplanet. Jag brukar lätta inom 45 - 50 minuter.
Dessutom så slipper man använda sig av kanalisering för att få en "guide", utan kan då röra sig fritt efter egen vilja på astralplanet vid full medvetande. Detta ger dig då tillgång till hela astralplanet (varav inte allt är av godo) och därifrån vidare till andra plan. Astralplanet är tydligen bara ett av många plan. Jag har dock bara varit på astralplanet. Om jag har förstått det rätt så kan man hitta dolda "gates" för att komma vidare till andra plan genom att lyssna på de olika ljud man hör och försöka hitta olika frekvenser som återkommer. Här skulle man då rent teoretisk komma åt hela kvantfältet och därifrån alltså åt vår fysiska värld. Detta skulle förklara många saker som telepati, teleportering, och många andra saker som man kallar för "paranormala" fenomen. (Vilka då blir väldigt normala om man kollar på kvantfysiken...)"


Samma snubbe har kallats "flashbacks största mytoman" och är fö en jävla druggie vilket inte gör detta mer trovärdigt. Mer om strängteori kan läsas på:
http://www.superstringtheory.com/
"Alla människor vill andas men ingen kan andas och många säger: Vi skall andas sen och de flesta dör inte för de är redan döda" - Paris -68

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 07 mar 2008 02:08

Det låter intressant, och nu när du säger det har jag också hört talas om saker i stil med att olika saker kan vara beroende av varandra oavsett avstånd (även om vi inte pratade någonting om sådant i den fysikkurs jag läst). Jag vet inte om det är någon slags vandringssägen eller om det finns någon riktig forskning bakom.

Pröva att fråga här:
http://www.fysik.org/website/fragelada/index.asp


Zenons paradox är ju inte egentligen så paradoxal, för samtidigt som sträckan Akilles färdas blir oändligt liten blir ju tiden det tar att färdas den också oändligt liten, och proportionerna mellan dem förändras ju inte. Så det enda Zenon gör är att ta ett mindre och mindre utklipp tid och sedan säga att sträckan man färdas i detta utklipp till slut blir otänkbart liten. Men tidsrymden är alltid precis lika otänkbart liten, varför det blir fel om man typ avrundar den jättelilla sträckan till noll.

I den mattekurs jag läste i samband med fysikkursen visade vi att Akilles kommer fram till slut, om man fortsätter i oändligheten på det sätt Zenon argumenterar.

Om det nu skulle finnas en minsta sträcka man kan färdas så skulle Zenon kunna visa på ett visst tidsutklipp där man inte rör sig denna minsta sträcka, och att man därför står helt still i detta tidsutklipp. Men genomsnittshastigheten för alla tidsutklippen skulle fortfarande vara densamma, så inte ens då tycker jag att paradoxen är riktigt giltig.




Tidsresor bakåt i tiden är däremot väldigt paradoxala. Det är ganska lätt att tänka ut scenarier där det blir paradoxalt att åka bakåt i tiden. Om man dödar sig själv till exempel. Det blir helt absurt. Jag misstänker därför att varje teori som möjliggör tidsresor bakåt i tiden har något fel.
Din gamle räv!

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 07 mar 2008 16:26

Anarkoman skrev: Detta innebär att det kringår regeln om att inget förflyttas snabbare än ljuset då själva rörelsen gör det.

Det är ju de här grejerna som gör att relativitetsteorin och kvantmekaniken inte går ihop. Båda teorierna är jättebra på att förutsäga fenomen i stor respektive liten skala, men de kan inte båda vara sanna i den form de har idag.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster