Filosofi Målar Tavlor & Skulpterar Statyer
Moderator: Moderatorgruppen
Filosofi Målar Tavlor & Skulpterar Statyer
Filosofi och Konst ligger varandra mycket nära, kom jag på häromdagen. Jag tog min tid på att fundera ut vad filosofin och konsten har för gemensamt. Tanken har snurrat i huvudet ett tag nu. En liten fundering som jag måste skriva ner här. En fundering från mig till alla tankeskulptörer.
Under min korta vistelse på detta forum har jag faktiskt lärt mig vad filosofi egentligen bygger på. Jag har lärt mig att filosofi i grund och botten bygger på egna reflektioner och egna erfarenheter. Där inget är rätt och där inget är fel. Där allt vi säger, lilla minsta till det lilla stora är filosofi. Vilket fick mig att dra paralleller mellan filosofin och konsten.
Filosofi är som Pablo Picassos Trianglar och Cirklar. Där personen som ligger bakom uttalandet är personen som främst sätter vikt på den. Det är inte vad filosofern uttalar som ger tavlan dess rikhet, utan det är filosoferns namn som ger den dess skönhet. Varför är det så?
Varför är vissa banala uttryck klassade som filosofiska? Varför kan en person som uttalar sig med vulgära ord klassas som filosofisk? Varför är ett bråk på detta forum ansedd som en filosofisk företeelse och inte som ett barbariskt bråk, byggandes på hat och avund?
Allt vi säger och allt vi gör är filosofiskt. Ska det verkligen vara så? För att skapa en diskussion i denna tråd så vill jag att ni ska besvara min huvudfråga. Vad är det som gör ett uttalande så filosofiskt skönt?
Är det på grund av personen? Ordvalen? Eller bara sammahanget...
Måla mig tavlor mina vänner!
Under min korta vistelse på detta forum har jag faktiskt lärt mig vad filosofi egentligen bygger på. Jag har lärt mig att filosofi i grund och botten bygger på egna reflektioner och egna erfarenheter. Där inget är rätt och där inget är fel. Där allt vi säger, lilla minsta till det lilla stora är filosofi. Vilket fick mig att dra paralleller mellan filosofin och konsten.
Filosofi är som Pablo Picassos Trianglar och Cirklar. Där personen som ligger bakom uttalandet är personen som främst sätter vikt på den. Det är inte vad filosofern uttalar som ger tavlan dess rikhet, utan det är filosoferns namn som ger den dess skönhet. Varför är det så?
Varför är vissa banala uttryck klassade som filosofiska? Varför kan en person som uttalar sig med vulgära ord klassas som filosofisk? Varför är ett bråk på detta forum ansedd som en filosofisk företeelse och inte som ett barbariskt bråk, byggandes på hat och avund?
Allt vi säger och allt vi gör är filosofiskt. Ska det verkligen vara så? För att skapa en diskussion i denna tråd så vill jag att ni ska besvara min huvudfråga. Vad är det som gör ett uttalande så filosofiskt skönt?
Är det på grund av personen? Ordvalen? Eller bara sammahanget...
Måla mig tavlor mina vänner!
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
-
SportFilosofen
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 31 jan 2008 10:01
Re: Filosofi Målar Tavlor & Skulpterar Statyer
Plecto skrev:Filosofi och Konst ligger varandra mycket nära, kom jag på häromdagen. Jag tog min tid på att fundera ut vad filosofin och konsten har för gemensamt. Tanken har snurrat i huvudet ett tag nu. En liten fundering som jag måste skriva ner här. En fundering från mig till alla tankeskulptörer.
Under min korta vistelse på detta forum har jag faktiskt lärt mig vad filosofi egentligen bygger på. Jag har lärt mig att filosofi i grund och botten bygger på egna reflektioner och egna erfarenheter. Där inget är rätt och där inget är fel. Där allt vi säger, lilla minsta till det lilla stora är filosofi. Vilket fick mig att dra paralleller mellan filosofin och konsten.
Filosofi är som Pablo Picassos Trianglar och Cirklar. Där personen som ligger bakom uttalandet är personen som främst sätter vikt på den. Det är inte vad filosofern uttalar som ger tavlan dess rikhet, utan det är filosoferns namn som ger den dess skönhet. Varför är det så?
Varför är vissa banala uttryck klassade som filosofiska? Varför kan en person som uttalar sig med vulgära ord klassas som filosofisk? Varför är ett bråk på detta forum ansedd som en filosofisk företeelse och inte som ett barbariskt bråk, byggandes på hat och avund?
Allt vi säger och allt vi gör är filosofiskt. Ska det verkligen vara så? För att skapa en diskussion i denna tråd så vill jag att ni ska besvara min huvudfråga. Vad är det som gör ett uttalande så filosofiskt skönt?
Är det på grund av personen? Ordvalen? Eller bara sammahanget...
Måla mig tavlor mina vänner!
Oj!
Svårt!
Arga debatter här är inte mer än arga debatter oavsett var dom bedrivs.
Det blir inte mer filosofi för att det bedrivs på filosofiforum. Det upphäver nog inte debatternas nödvändighet. Dock.
Det verkar lättare att definiera vad som inte är skön filosofi än vad som är det. Men ok. Låt mig göra ett försök:
Skön filosofi måste innehålla ett enkelt ordval. De enkla orden är de kraftfullaste. Den måste förmedla ett budskap som är avser att beskriva något som förbättrar världen. I stort eller smått. Kanske kan man genom att kontrastera få fram vad jag menar på ett tydligare sätt. En klar och tydlig argumentation som enbart syftar till personlig vinst är retorik. För att filosofisk skönhet ska uppnås måste ett högre syfte finnas bakom orden. Det är dom orden som jag kan ta till mig och det är dom orden som får mig att sätta perspektiv på min egen tillvaro och mitt eget agerande.
Det går att fundera över allt.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag skulle vilja säga att filosofin aldrig kan driva en tes, den skall istället avtäcka sanningen. För att anknyta till föregående alltså... Nietzsche skriver på nåt ställe att filsofen (älskaren av sanningen) inte har något att vare sig vinna eller förlora på detta, han finns på sätt och vis inte ens med i beräkningen i sitt eget företag. Något sådant menar jag filosofi vara. Av den anledningen kan jag därför inte riktigt instämma i det SportFilosofen säger om ett enkelt språkbruk alla gånger, av den anledning att det inte är möjligt. Trohet mot sanningen kräver ibland ett mycket speciellt språkbruk. I min mening finns det inget som ett "enkelt språk", bara ett mer konventionellt, vilket är detsamma som att säga att en viss terminologi är förhärskande. Men jag kan instämma i Plectos tal om ett slags släktskap mellan konst och filosofi, de har vissa beröringspunkter. Att säga sanningen, utan att ge avkall på minsta lilla nyans, är ibland en delikat, elegant, balansgång, och det är en konst i sig själv.
Som att säga att reggea ska sjungas på skånska.
Som att säga att reggea ska sjungas på skånska.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
"Om filosofins uppgift var att reflektera över något så skulle den inte ha något skäl att existera. Om filosofin existerar så är det på grund av att den har sitt eget innehåll." (Deleuze)
Enligt Deleuze så är filosofin en disciplin som är lika kreativ och uppfinningsrik som alla andra discipliner, inte minst konsten.
Enligt honom så består filosofin i att skapa eller uppfinna nya koncept.
"Och koncepten finns inte färdiga i en sorts himmel där de väntar på att en filosof ska gripa tag i dem. Koncepten måste tillverkas." (Deleuze)
Vi kanske skall se oss som kun-skapare, snarare än avtäckare.
själv föredrar jag en sammansättning av upptäckare, avtäckare och kun-skapare. pronlemskapare snarare än problemlösare.
Det gäller ju att skapa sig ett begrepp (koncept) om något ( =förstå?) be-gripa (konceptuera?).
Redan Kant visar ju på de kreativa betingelserna för "hur" kunskap är möjlig överhuvudtaget. Och fenomenologi och hermeneutik måste väl ändå sägas vara mycket kreativa discipliner. För att inte tala om den matematiska logiken.
epistemologi = Läran om vårt kun-skapande, eller om betingelserna för vårt kun-skapande.
Vi avtäcker det som göms i de ursprungliga begreppen och som har gått förlorat och skapar genom det nya begrepp, destruerar, dekonstruerar.
"Att tänka är att förvandla sig själv" (Marcia Sá Cavalcante Schuback)
Snarare skulle man kanske säga: "Att tänka är att skapa sig själv". Filosofin skapar begrepp för att filosofen skall be-gripa och därmed skapa nya begrepp......osv. reflektionen är det som skapar filosofen självt. Man kanske kan säga att filosofin därför har två syften dels att skapa begrepp och dels att skapa filosofen själv. Filosofin och filosofen blir därmed en dikotomi som kan interpolera och skapa fler begrepp. eller kanske "Filosofi" och "Filoschofi". eller vad tycker Avantgardet?
Enligt Deleuze så är filosofin en disciplin som är lika kreativ och uppfinningsrik som alla andra discipliner, inte minst konsten.
Enligt honom så består filosofin i att skapa eller uppfinna nya koncept.
"Och koncepten finns inte färdiga i en sorts himmel där de väntar på att en filosof ska gripa tag i dem. Koncepten måste tillverkas." (Deleuze)
Vi kanske skall se oss som kun-skapare, snarare än avtäckare.
själv föredrar jag en sammansättning av upptäckare, avtäckare och kun-skapare. pronlemskapare snarare än problemlösare.
Det gäller ju att skapa sig ett begrepp (koncept) om något ( =förstå?) be-gripa (konceptuera?).
Redan Kant visar ju på de kreativa betingelserna för "hur" kunskap är möjlig överhuvudtaget. Och fenomenologi och hermeneutik måste väl ändå sägas vara mycket kreativa discipliner. För att inte tala om den matematiska logiken.
epistemologi = Läran om vårt kun-skapande, eller om betingelserna för vårt kun-skapande.
Vi avtäcker det som göms i de ursprungliga begreppen och som har gått förlorat och skapar genom det nya begrepp, destruerar, dekonstruerar.
"Att tänka är att förvandla sig själv" (Marcia Sá Cavalcante Schuback)
Snarare skulle man kanske säga: "Att tänka är att skapa sig själv". Filosofin skapar begrepp för att filosofen skall be-gripa och därmed skapa nya begrepp......osv. reflektionen är det som skapar filosofen självt. Man kanske kan säga att filosofin därför har två syften dels att skapa begrepp och dels att skapa filosofen själv. Filosofin och filosofen blir därmed en dikotomi som kan interpolera och skapa fler begrepp. eller kanske "Filosofi" och "Filoschofi". eller vad tycker Avantgardet?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
SportFilosofen
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 31 jan 2008 10:01
CAUSTIX skrev:"Om filosofins uppgift var att reflektera över något så skulle den inte ha något skäl att existera. Om filosofin existerar så är det på grund av att den har sitt eget innehåll." (Deleuze)
Enligt Deleuze så är filosofin en disciplin som är lika kreativ och uppfinningsrik som alla andra discipliner, inte minst konsten.
Enligt honom så består filosofin i att skapa eller uppfinna nya koncept.
"Och koncepten finns inte färdiga i en sorts himmel där de väntar på att en filosof ska gripa tag i dem. Koncepten måste tillverkas." (Deleuze)
Vi kanske skall se oss som kun-skapare, snarare än avtäckare.
själv föredrar jag en sammansättning av upptäckare, avtäckare och kun-skapare. pronlemskapare snarare än problemlösare.
Det gäller ju att skapa sig ett begrepp (koncept) om något ( =förstå?) be-gripa (konceptuera?).
Redan Kant visar ju på de kreativa betingelserna för "hur" kunskap är möjlig överhuvudtaget. Och fenomenologi och hermeneutik måste väl ändå sägas vara mycket kreativa discipliner. För att inte tala om den matematiska logiken.
epistemologi = Läran om vårt kun-skapande, eller om betingelserna för vårt kun-skapande.
Vi avtäcker det som göms i de ursprungliga begreppen och som har gått förlorat och skapar genom det nya begrepp, destruerar, dekonstruerar.
"Att tänka är att förvandla sig själv" (Marcia Sá Cavalcante Schuback)
Snarare skulle man kanske säga: "Att tänka är att skapa sig själv". Filosofin skapar begrepp för att filosofen skall be-gripa och därmed skapa nya begrepp......osv. reflektionen är det som skapar filosofen självt. Man kanske kan säga att filosofin därför har två syften dels att skapa begrepp och dels att skapa filosofen själv. Filosofin och filosofen blir därmed en dikotomi som kan interpolera och skapa fler begrepp. eller kanske "Filosofi" och "Filoschofi". eller vad tycker Avantgardet?
Om filosofin ska vara en kreativ process där man uppfinner nya begrepp så kanske det hela riskerar att bli väldigt insnöat? Vart ska dom begreppen tas ifrån? Tomma luften? Tidigare filosofer, vars begreppsvärld endast en smal grupp människor hört talas om?
Å andra sidan så blir filosofin högintressant för flertalet,
mig själv inkluderad, om den skapar nya begrepp för att beskriva vår omvärld och vår samtid. För att göra detta måste väl så klart denna samtid analyseras, avtäckas, före den kan beskrivas.
Det går att fundera över allt.
SportFilosofen skrev:Om filosofin ska vara en kreativ process där man uppfinner nya begrepp så kanske det hela riskerar att bli väldigt insnöat? Vart ska dom begreppen tas ifrån? Tomma luften? Tidigare filosofer, vars begreppsvärld endast en smal grupp människor hört talas om?
Som filosof så ingår man ju i den filosofiska traditionen. Det blir inte mer insnöat än för matematiker, kvanfysiker eller konstnärer mfl. som alla befinner sig i en mer eller mindre esoterisk kontext som "vanliga" människor inte kan förstå. Vad är problemet med det?
Å andra sidan så blir filosofin högintressant för flertalet,
mig själv inkluderad, om den skapar nya begrepp för att beskriva vår omvärld och vår samtid. För att göra detta måste väl så klart denna samtid analyseras, avtäckas, före den kan beskrivas.
Filosofin behöver alltså inte vara intressant för flertalet, dig inkluderad. utan för den "etablerade" filosofivärlden. På samma sätt som för bilmekaniker, snickare och elektrokvantfysiker så är det inte och behöver defenitivt inte vara högintressant för flertalet.
Problemet med att folk utalar sig i discipliner utan att ha koll är ju just det som Sokrates vill visa är skit och att de egentligen inte fattar ett dyft. Hedideggers "Das man" kanske är ett passande begrepp.
-
SportFilosofen
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 31 jan 2008 10:01
CAUSTIX skrev:SportFilosofen skrev:Om filosofin ska vara en kreativ process där man uppfinner nya begrepp så kanske det hela riskerar att bli väldigt insnöat? Vart ska dom begreppen tas ifrån? Tomma luften? Tidigare filosofer, vars begreppsvärld endast en smal grupp människor hört talas om?Som filosof så ingår man ju i den filosofiska traditionen. Det blir inte mer insnöat än för matematiker, kvanfysiker eller konstnärer mfl. som alla befinner sig i en mer eller mindre esoterisk kontext som "vanliga" människor inte kan förstå. Vad är problemet med det?
Självklart behöver en vetenskapsgren som filosofi en introspektiv sida. Jag anknyter dock till huvudfrågan: och för mig som filosofiintresserad lekman är den sköna filosofin den jag kan förstå och som klargör samtiden för mig.Filosofin behöver alltså inte vara intressant för flertalet, dig inkluderad. utan för den "etablerade" filosofivärlden. På samma sätt som för bilmekaniker, snickare och elektrokvantfysiker så är det inte och behöver defenitivt inte vara högintressant för flertalet.
Problemet med att folk utalar sig i discipliner utan att ha koll är ju just det som Sokrates vill visa är skit och att de egentligen inte fattar ett dyft. Hedideggers "Das man" kanske är ett passande begrepp.
Jaha tycker du det. Men detta är inget akademiskt forum. Om du känner frustration över att lekmän diskuterar filosofi så kanske du ska fundera på att ägna dig åt akademiska diskussioner på kongresser och i publikationer. När blir man föresten kvalificerad för att diskutera filosofi? 120 poäng? Doktorand? Docent? Antal publikationer?
Heideggers Das man, ja kanske, men än sen då? I vems ögon då? Dina, i så fall, och vem bryr sig om dom?
Det går att fundera över allt.
Självklart behöver en vetenskapsgren som filosofi en introspektiv sida. Jag anknyter dock till huvudfrågan: och för mig som filosofiintresserad lekman är den sköna filosofin den jag kan förstå och som klargör samtiden för mig.
Jaha tycker du det. Men detta är inget akademiskt forum. Om du känner frustration över att lekmän diskuterar filosofi så kanske du ska fundera på att ägna dig åt akademiska diskussioner på kongresser och i publikationer. När blir man föresten kvalificerad för att diskutera filosofi? 120 poäng? Doktorand? Docent? Antal publikationer?
Heideggers Das man, ja kanske, men än sen då? I vems ögon då? Dina, i så fall, och vem bryr sig om dom?
Ha-ha-ha ta inte så illa vid dig. Självklart behöver man inte vara proffessor för att syssla med filosofi. Men man bör vara riktad i mot den/de etablerade filosofiska traditionerna, annars urvattnas det ju helt. Man kan ju gå för sig själv och tycka att man sysslar med filosofi, man kan också gå runt och tycka att man är astrofysiker, men gör man det utan att förhålla sig till de discipliner och dess historia så kanske man inte sysslar med det man tror. Jag tror det är ganska dödfött om man inte har någon kunskap akademisk såväl som autodidaktisk om "filosofi".
Så om du svarar på mitt svar som främst riktade sig till Avantgardet så bör du ha någon koll på t.ex. Derridas differancé bergrepp (eller snarare icke-begrepp, eller inte.) och en allmänn koll på den kontinentala traditionen, annars blir det ju ingen filosofi utan förvirring.
-
SportFilosofen
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 31 jan 2008 10:01
CAUSTIX skrev:Självklart behöver en vetenskapsgren som filosofi en introspektiv sida. Jag anknyter dock till huvudfrågan: och för mig som filosofiintresserad lekman är den sköna filosofin den jag kan förstå och som klargör samtiden för mig.
Jaha tycker du det. Men detta är inget akademiskt forum. Om du känner frustration över att lekmän diskuterar filosofi så kanske du ska fundera på att ägna dig åt akademiska diskussioner på kongresser och i publikationer. När blir man föresten kvalificerad för att diskutera filosofi? 120 poäng? Doktorand? Docent? Antal publikationer?
Heideggers Das man, ja kanske, men än sen då? I vems ögon då? Dina, i så fall, och vem bryr sig om dom?
Ha-ha-ha ta inte så illa vid dig. Självklart behöver man inte vara proffessor för att syssla med filosofi. Men man bör vara riktad i mot den/de etablerade filosofiska traditionerna, annars urvattnas det ju helt. Man kan ju gå för sig själv och tycka att man sysslar med filosofi, man kan också gå runt och tycka att man är astrofysiker, men gör man det utan att förhålla sig till de discipliner och dess historia så kanske man inte sysslar med det man tror. Jag tror det är ganska dödfött om man inte har någon kunskap akademisk såväl som autodidaktisk om "filosofi".
Så om du svarar på mitt svar som främst riktade sig till Avantgardet så bör du ha någon koll på t.ex. Derridas differancé bergrepp (eller snarare icke-begrepp, eller inte.) och en allmänn koll på den kontinentala traditionen, annars blir det ju ingen filosofi utan förvirring.
Jag selfdeletar med en gång.
Det går att fundera över allt.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Man kan väl se det som så att filosofin många gånger misslyckas att ta plats i det "offentliga rummet", och att det på så sätt inte för in sin begreppsapparat i "das Mans" sfär. Akademism är sekteristiskt, men så var också kristendomen en gång i tiden. Det är lite olika mekanismer alltså, "utvecklandet" av ett fält och dess "spridning", det sträcker sig utefter olika axlar. Därför är det väl trevligt när populärkulturen (t.ex. Matrixtrilogin och liknande) söker uppfylla denna rollen. Bildningen i dag består ju, på gott och ont (mest ont om man frågar mig), av dokusåpornas vem-är-vem och individualistisk Hollywoodmoral.
Självutsuddandet är ju lite krångligt, men varför skall det vara krångligare än när syllogismen en gång i tiden gjorde sitt inträde i kulturen?
Självutsuddandet är ju lite krångligt, men varför skall det vara krångligare än när syllogismen en gång i tiden gjorde sitt inträde i kulturen?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Är inte självutsuddandet det som poststrukturalisterna lämnat som arv efter sig? Dekonstruktionen av människan är dagens jakt på "sig själv". Förvirringen lägras väll när finnandet av självet inte söks genom bilden av sig själv. Dekonstruktionen har inte letat sig in i tanken hos das man utan rör än så länge bara bilderna som tanken får sig förmedlat. Den är materiell, och vad jag tycker mig se så är en idealismens dekonstruktion i antågande. Ägandet ifrågasätts, makten ifrågasätts.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag tänker mig alltså att filosofins verkan, och dess plats i det sociala rummet, alltid kommer vara subtil och inte kunna uppmärksammas som att idéerna blir allomfattande. De blir bara rådande, utan das mans uppmärksamhet på hur de kom att bli rådande.
Det samma kan väl sägas gälla all vetenskap, dock särskiljer sig filosofin i det att dess produkt inte tjänar, produceras billigare, på att delas av massan av mänsklighet.
Filosofins problem är väl just dess problem, till skillnad från de pragmatiska sökningar som vi ser i de flesta andra vetenskapsfält? Den verkar inte behöva någon värld eller något sammanhang (annat än det som producerar tanken förståss)?
Det samma kan väl sägas gälla all vetenskap, dock särskiljer sig filosofin i det att dess produkt inte tjänar, produceras billigare, på att delas av massan av mänsklighet.
Filosofins problem är väl just dess problem, till skillnad från de pragmatiska sökningar som vi ser i de flesta andra vetenskapsfält? Den verkar inte behöva någon värld eller något sammanhang (annat än det som producerar tanken förståss)?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
J R Auk skrev:Är inte självutsuddandet det som poststrukturalisterna lämnat som arv efter sig? Dekonstruktionen av människan är dagens jakt på "sig själv". Förvirringen lägras väll när finnandet av självet inte söks genom bilden av sig själv. Dekonstruktionen har inte letat sig in i tanken hos das man utan rör än så länge bara bilderna som tanken får sig förmedlat. Den är materiell, och vad jag tycker mig se så är en idealismens dekonstruktion i antågande. Ägandet ifrågasätts, makten ifrågasätts.
Ja, jag förstår det på samma sätt. En spännande tid att leva i. Gäller bara för oss att hjälpa det på traven.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Dekonstruktionen är varken att jaga eller jagas utan ett steg tillbaka genom att gå framåt. det vi förutsätter hos oss själva visar sin omöjlighet genom att vända sig mot sig själv, genom att visa omöjligheten av varats närvaro, varken som presentation eller re-presentation utan som problematisering och kontaminering mellan de poler som förutsätts. Dekonstruktionen av självet kan inte vara "jakten" på "sig själv" utan själva problematiseringen av jagandet av "jakten" av uppklarandet av mening som ändå alltid sker när vi jagar oss själva såsom jagade jägare.J R Auk skrev:Är inte självutsuddandet det som poststrukturalisterna lämnat som arv efter sig? Dekonstruktionen av människan är dagens jakt på "sig själv".
Förvirringen lägras väll när finnandet av självet inte söks genom bilden av sig själv. Dekonstruktionen har inte letat sig in i tanken hos das man utan rör än så länge bara bilderna som tanken får sig förmedlat. Den är materiell, och vad jag tycker mig se så är en idealismens dekonstruktion i antågande. Ägandet ifrågasätts, makten ifrågasätts.
Dekonstruktionen händer alltid även i/hos det alldagliga (Das man). Idealismen är inte undantagen, utan var först uttagen. Idealismen är på sätt och vis Moder till Dekonstruktionens upptäckande(re). Derrida utvecklar ju sina ideér (eller inte det heller) just i sitt arbete med Husserls Logiska undersökningar. Så det är inte en frågan om antågande utan ett ständigt vridande av själva vaggans egna förutsättningar som förutsättningslös.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster