Folk som förespråkar att kärlek ska vara villkorslös menar nog att kärlek ska kännas som om den är villkorslös. Det är klart att vi älskar upplevelsen av att bli villkorslöst älskade, d.v.s. "bli älskade oavsett hur vi beter oss". Det signalerar ju till vårt undermedvetna att vi inte har någon rival som kan lägga beslag på vår älskade. Det är nämligen bara om vi inte har någon rival som vi inte behöver bekymra oss om hur vi beter oss mot vår älskade. Känslan av att vara "villkorslöst älskad" är våra geners "belöning" till oss för att vi på något sätt säkrat våra geners överlevnadschanser - t.ex. genom att vi eliminerat våra rivaler eller på annat sätt skapat en sådan situation att vi inte kan bli fråntagna vår älskade. Varför vi längtar efter villkorslös kärlek är därmed en besvarad och avgjord fråga. Alla vill ju (allt annat lika) ha ett förhållande där de känner att de inte behöver oroa sig över om deras partner ska lämna dem.
Det finns inget sådant som villkorslös kärlek. Det finns inte en människa som skulle stanna hos dig oavsett hur du beter dig. Ett visst minimum av respekt måste du visa, för att få behålla din partner. Ju fler alternativ din partner har (eller rättare sagt upplever sig ha) att välja på förutom dig, desto mer respekt måste du visa henne/honom för att få behålla henne/honom. Om du upplever att din partner visar dig villkorslös kärlek, är det egentligen villkorad kärlek. Det finns alltid ett outtalat villkor att du fortsätter bete dig ungefär lika bra mot din partner som du gjort hittills. Bryt rejält mot det villkoret hela tiden från och med nu, dygnet runt, år efter år, så får du se.
Men hur kan det då komma sig, kanske någon undrar, att evolutionen sållat fram i oss en förmåga att ibland faktiskt uppleva att vi är villkorslöst älskade när det nu inte finns något sådant som villkorslös kärlek? Svaret tror jag är att så komplexa organismer som människan behöver kunna slappna av från all oro ibland. Vi måste få riktigt, riktigt stark lycka emellanåt, så att vi fortsätter sträva efter att hitta vår idealpartner, så att våra gener fortlever. Känslan av att vara villkorslöst älskad, känslan av villkorslös kärlek, är bara en illusion - dock en för våra geners överlevnad kanske livsviktig sådan. Liksom förmodligen är fallet med illusionen om fri vilja.
Villkorslös kärlek - ett kärlekslöst villkor?
Moderator: Moderatorgruppen
-
magicadehex
Justin Case skrev: Alla vill ju (allt annat lika) ha ett förhållande där de känner att de inte behöver oroa sig över om deras partner ska lämna dem.
Inte nödvändigtvis alla.. vad tror du om tex swingers?
Justin Case skrev:Det finns inget sådant som villkorslös kärlek.
Så du skulle påstå att inte ens villkorslös kärlek till sig själv existerar? Och om den villkorslösa kärleken är möjlig, men bara till sig själv, är det då mindre kärlek, för att den inte delas av 2 kött?
Tråkigt att du aldrig känt så Justin. Men varför tvivlar du på andras utsagor?
Hur kommer det sig att du vet svaren på denna fråga vi dryftat? För att du läst det i en bok? Eller har du själv forskat fram kunskapen du åberopar om att det är genetiska betingelser vi talar om?
Har du tur så hittar du någon som inte är så cynisk om människans natur som du är. Du vet en gång i tiden sade man inte att alla är rationella egoister. Det kan faktiskt finnas en chans att det också är så att inte alla agerar så, utan att vara konstiga knasiga kollriga icke-rationalister
Hur kommer det sig att du vet svaren på denna fråga vi dryftat? För att du läst det i en bok? Eller har du själv forskat fram kunskapen du åberopar om att det är genetiska betingelser vi talar om?
Har du tur så hittar du någon som inte är så cynisk om människans natur som du är. Du vet en gång i tiden sade man inte att alla är rationella egoister. Det kan faktiskt finnas en chans att det också är så att inte alla agerar så, utan att vara konstiga knasiga kollriga icke-rationalister
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kom att tänka på att det kanske är identitetsbegreppet som förvirrar. För det verkar som om du talar om kärlek som riktat till en individ i kött, så som att man kan byta ut allt beteende och fortfarande ha samma person.
Tja då är det klart det blir jobbigt.
-Är du säker på att du älskar villkorslöst?
-Ja!
-Men tänk dig om han/hon torterade dig och åt upp dina barn, skulle du inte vara beredd att sluta älska då?
-Jo det skulle jag kanske.
-Du ser, då är det villkorligad kärlek. Villkoret är ju att du inte blir torterad och dina barn uppätna. Du skall inte tro på illusioner.
Tja då är det klart det blir jobbigt.
-Är du säker på att du älskar villkorslöst?
-Ja!
-Men tänk dig om han/hon torterade dig och åt upp dina barn, skulle du inte vara beredd att sluta älska då?
-Jo det skulle jag kanske.
-Du ser, då är det villkorligad kärlek. Villkoret är ju att du inte blir torterad och dina barn uppätna. Du skall inte tro på illusioner.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
J R Auk skrev:Tråkigt att du aldrig känt så Justin. Men varför tvivlar du på andras utsagor?
Jag har upplevt det som om jag fått villkorslös kärlek. Vad jag säger är att den aldrig är villkorslös även om den känns som det. Jag tvivlar inte på andras utsagor om hur de upplevt vad de förhastat kallar villkorslös kärlek.
Hur kommer det sig att du vet svaren på denna fråga vi dryftat? För att du läst det i en bok? Eller har du själv forskat fram kunskapen du åberopar om att det är genetiska betingelser vi talar om?
Jag tycker svaret är uppenbart när man förstår evolutionsmekanismerna och kärlekens roll i evolutionen. Man behöver inte ha läst särskilt mycket. Man märker det i verkliga livet: folk styrs, även i sin kärlek, så uppenbart av evolutionsmekanismer att det är löjligt att försöka förneka det.
J R Auk skrev:Kom att tänka på att det kanske är identitetsbegreppet som förvirrar. För det verkar som om du talar om kärlek som riktat till en individ i kött, så som att man kan byta ut allt beteende och fortfarande ha samma person.
Jag förstår inte vad du pratar om här.
-Är du säker på att du älskar villkorslöst?
-Ja!
-Men tänk dig om han/hon torterade dig och åt upp dina barn, skulle du inte vara beredd att sluta älska då?
-Jo det skulle jag kanske.
-Du ser, då är det villkorligad kärlek. Villkoret är ju att du inte blir torterad och dina barn uppätna. Du skall inte tro på illusioner.
Jag förstår inte vad det är för fel på det beviset. Men det behövs inga extrema saker som tortyr och pedofagi. Det räcker ofta med något så banalt som att en man konsekvent under lång tid struntar i att torka upp efter sig på matbordet, kombinerat med en massa liknande slarv och oomtänksamheter som var och en spär på hans kvinnas irritation, så kan hans kvinna ledsna på honom och gå ifrån honom fastän hon tidigare sagt, och trott att hon menade, att hennes kärlek till honom är villkorslös. Naturligtvis kanske hon i någon mening alltid fortsätter älska honom fastän hon inte stod ut med att leva med honom, men att frivilligt och avsiktligt fysiskt lämna den man älskar är väl inte riktigt vad begreppet villkorslös kärlek för tankarna till.
Justin Case skrev:J R Auk skrev:Tråkigt att du aldrig känt så Justin. Men varför tvivlar du på andras utsagor?
Jag har upplevt det som om jag fått villkorslös kärlek. Vad jag säger är att den aldrig är villkorslös även om den känns som det. Jag tvivlar inte på andras utsagor om hur de upplevt vad de förhastat kallar villkorslös kärlek.Hur kommer det sig att du vet svaren på denna fråga vi dryftat? För att du läst det i en bok? Eller har du själv forskat fram kunskapen du åberopar om att det är genetiska betingelser vi talar om?
Jag tycker svaret är uppenbart när man förstår evolutionsmekanismerna och kärlekens roll i evolutionen. Man behöver inte ha läst särskilt mycket. Man märker det i verkliga livet: folk styrs, även i sin kärlek, så uppenbart av evolutionsmekanismer att det är löjligt att försöka förneka det.J R Auk skrev:Kom att tänka på att det kanske är identitetsbegreppet som förvirrar. För det verkar som om du talar om kärlek som riktat till en individ i kött, så som att man kan byta ut allt beteende och fortfarande ha samma person.
Jag förstår inte vad du pratar om här.-Är du säker på att du älskar villkorslöst?
-Ja!
-Men tänk dig om han/hon torterade dig och åt upp dina barn, skulle du inte vara beredd att sluta älska då?
-Jo det skulle jag kanske.
-Du ser, då är det villkorligad kärlek. Villkoret är ju att du inte blir torterad och dina barn uppätna. Du skall inte tro på illusioner.
Jag förstår inte vad det är för fel på det beviset. Men det behövs inga extrema saker som tortyr och pedofagi. Det räcker ofta med något så banalt som att en man konsekvent under lång tid struntar i att torka upp efter sig på matbordet, kombinerat med en massa liknande slarv och oomtänksamheter som var och en spär på hans kvinnas irritation, så kan hans kvinna ledsna på honom och gå ifrån honom fastän hon tidigare sagt, och trott att hon menade, att hennes kärlek till honom är villkorslös. Naturligtvis kanske hon i någon mening alltid fortsätter älska honom fastän hon inte stod ut med att leva med honom, men att frivilligt och avsiktligt fysiskt lämna den man älskar är väl inte riktigt vad begreppet villkorslös kärlek för tankarna till.
Jag tänkte på att ge villkorslös kärlek, eller snarare känna den, för det är inte något som ges utan något som är en givet.
Angående evolutionsmekanismer. Än en gång är det så att "det uppenbara" är relativt då jag inte delar din övertygelse.
Angående identitet. Vad är det som gör att vi kan säga att vi älskar en person? Jo att denne har en identitet som är sammanhållen och gör personen unik. Annars så älskar vi former, vilket jag tror att vi ofta gör, och kanske att vi även i grund och botten är, särskilt med evolutionsmekanismerna i beräkning.
Min poäng var att om du frågar någon om denne älskar någon villkorslöst och denne svarar jakande så kan man alltid få den kärleken att förbytas om man omkonstruerar kärlekens objekt till att inte vara detsamma. Men då är det bara en chimär att kärleken har förbytts, det är snarare så att identiteten har förbytts. Snårigt det där då vi oftast säger oss vilja älska någots realitet snarare än idealitet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
J R Auk skrev:Min poäng var att om du frågar någon om denne älskar någon villkorslöst och denne svarar jakande så kan man alltid få den kärleken att förbytas om man omkonstruerar kärlekens objekt till att inte vara detsamma. Men då är det bara en chimär att kärleken har förbytts, det är snarare så att identiteten har förbytts.
Människor förändras lite hela tiden, och kan när som helst rentav förändras ganska mycket, plötsligt, ögonblickligen, t.ex. genom att visa en ilska de hittills lyckats hålla dold. I praktiken betyder det, vad jag kan se, att din definition av "villkorslös", så som du beskriver den, innehåller att något kan vara villkorslöst endast gentemot nuet, inte gentemot framtiden, inte ens en extremt nära framtid. Är det rätt uppfattat? En villkorslöshet som inte sträcker sig in i någon som helst framtid, vad är den värd i praktiken? Nuet är ju som det är, oavsett om man ställer villkor på det eller inte.
Det är villkorslöst för att det som älskas inte behöver göra något, det finns inget att leva upp till för kärlekens objekt. Sen att objektet kan förändras gör inte att kärleken får ett villkor, det gör bara att objekt är föränderliga och att vi tvunget är låsta i vår subjektivitet.
Sen om vi verkligen skall penetrera ämnet så är inte sådana saker som olämpligt beteende något som bör jaga kärleken på flykt.
Se Sokrates resonemang om varför det är värre för den som gör orätt än den som lider orätt.
Jag ser inga problem med att kärleken består men att kärlekens objekt jagas på porten.
Du har fortfarande inte separerat kärleken och behovet, lusten. Gör det först och titta sen på mina ord, annars kommer du inte kunna förstå dem.
Sen om vi verkligen skall penetrera ämnet så är inte sådana saker som olämpligt beteende något som bör jaga kärleken på flykt.
Se Sokrates resonemang om varför det är värre för den som gör orätt än den som lider orätt.
Jag ser inga problem med att kärleken består men att kärlekens objekt jagas på porten.
Du har fortfarande inte separerat kärleken och behovet, lusten. Gör det först och titta sen på mina ord, annars kommer du inte kunna förstå dem.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
J R Auk skrev:Det är villkorslöst för att det som älskas inte behöver göra något, det finns inget att leva upp till för kärlekens objekt.
Vad är det för "det" du pratar om, som kan vara älskat och som inte behöver göra något? Är/har detta "det" ett medvetande, och hur tänker du i så fall att det medvetandet är beskaffat? Sitter detta "det" någonstans inuti den människa som är älskad? Hur är i så fall relationen mellan detta "det" och människan det sitter i, om nu detta "det" är/har ett eget, separat medvetande? Om detta "det" inte är/har medvetande, hur skulle man då alls kunna ställa villkor på det i någon psykologisk bemärkelse? Kan man ställa villkor på det endast i den bemärkelse man kan ställa villkor på t.ex. en bil innan man köper den? Om man å andra sidan inte kan ställa villkor på detta "det" som du pratar om, blir det inte då meningslöst att prata om villkorslös kärlek till det? I så fall är ju all kärlek till detta "det" automatiskt villkorslös, och vad finns det då någonsin för skäl att sätta ordet "villkorslös" framför ordet "kärlek"? Då räcker det ju med ordet "kärlek", så har man sagt precis samma sak, eller hur? För du anser väl att kärlek kan vara icke villkorslös, d.v.s. villkorlig, och ändå vara kärlek? Eller?
Om "det" är en människa har det ett medvetande, om "det" är ett ting har det kanske det med, men det är då inget jag vet eller tror, bara håller för möjligt.
"Det" är alltså det som kärleken riktas till, eller rättare det som gör att kärleken blir oss given.
"Det" är alltså det som kärleken riktas till, eller rättare det som gör att kärleken blir oss given.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Om jag har en bil och säger, bilen, så länge du är grön så älskar jag dig helhjärtat. Har jag då ställt ett krav på bilen? På objektet för min förälskelse?
Kan bilen uppfylla mitt krav på den?
Spelar det någon roll? Du ser kärleken som något delat mellan två. Ta bort det och ge den dess ensamt tronande, för att citera Aghaton (om jag inte missminner) position. Då framträder nog det jag säger tydligare.
Kan bilen uppfylla mitt krav på den?
Spelar det någon roll? Du ser kärleken som något delat mellan två. Ta bort det och ge den dess ensamt tronande, för att citera Aghaton (om jag inte missminner) position. Då framträder nog det jag säger tydligare.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Här tittar din underliggande misstro mot andra människor fram. Detta handlar alltså i första hand om att du inte hyser tillit till andra människor (eftersom du är rädd), och först i andra hand hurvida något kan vara villkorslöst (bortom dina uppfattningar).Justin Case skrev:Människor förändras lite hela tiden, och kan när som helst rentav förändras ganska mycket, plötsligt, ögonblickligen, t.ex. genom att visa en ilska de hittills lyckats hålla dold. I praktiken betyder det, vad jag kan se, att din definition av "villkorslös", så som du beskriver den, innehåller att något kan vara villkorslöst endast gentemot nuet, inte gentemot framtiden, inte ens en extremt nära framtid. Är det rätt uppfattat? En villkorslöshet som inte sträcker sig in i någon som helst framtid, vad är den värd i praktiken? Nuet är ju som det är, oavsett om man ställer villkor på det eller inte.
...
Vidare kan man även vända ditt argument mot dig själv. Du säger: "Människor förändras lite hela tiden, och kan när som helst rentav förändras ganska mycket, plötsligt, ögonblickligen" - betyder inte detta att människor även ganska mycket, plötsligt kan inse att det går att hysa ett villkorslöst kärleksförhållande till andra människor? Eller motsäger du sig själv genom att hålla fast vid att människor inte kan förädras till att börja älska villkorslöst?
Du sitter som sagt redan på nyckeln till den villkorslösa kärleken, dvs accepterandet av föränderligheten (dvs att villkorslöst älska att se andra växa och utvecklas).
Skillnaden mellan att älska någon villkorslöst eller inte handlar om den grad man vill styra utvecklingen. Det är en kravprocess, en kvalitetsprocess. Villkoret är samma sak som en "kvalitetsförsäkring" av ett (mätbart) resultat. Villkorslösheten är samma sak om en "kvalitetsförsäkring" av processen (som i sin tur kommer ge ett resultat, men resultatet är sekundärt).
Villkorslösheten är inte lika synlig eftersom den riktar sig till den underliggande (odefinierade) processen (subjektiviteten), snarare än villkoret som rör det definierade målet/objektivet.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster
