***
Jag anser att begrepp som "minne", "process", "evolution" måste förstås för att förstå degreppet struktur.
Det finns två problem:
1. Vad en struktur är.
2. Hur de uppstår.
Eftersom dessa två problem inte klargörs uppstår flera andra problem som biprodukt:
3. Om strukturer ö.h.t. existerar (att denna diskussion, för mig, egentligen mer om att man inte förstått eller kommit över ens om vad en struktur är, och hur den uppstår).
4. Om det finns några "absoluta" (föregående) strukturer (biologerna tar t.ex. kemi och fysik för givet, vissa form av religiösa tar "skapelseberättelsen" för givet, poststrukturalismerna förkastar "strukturer" (enligt deras "definition", men de har som sagt ingen "definition") men ger samtidigt inget tillfredställande svar på trovärdiga alternativ).
Evolution (i snäv, biologisk, betydelse) och kreationism är exempel på teorier kring processen som skapar strukturer.
Det finns även synonymer för begreppen (här är mina):
Struktur: stabilitet, form, mönster, definition.
Process: förändrig, aktivitet, rörelse.
Alla dessa ord uppstår eftersom vi talar om olika nivåer och grader. Vi talar ibland om art- kontra gradskillnader (och det man menar här är att människor, när de börjar lära sig något nytt tenderar att resonera utifrån ett begränsat antal begreppskategoirer, vilket medför att de gör stora "artskillnader" mellan saker och ting. människor som är mer inlästa på området tenderar att vara mer försiktiga i att göra tydliga gränsdragningar mellan arter utan pratar helldre om grader. dock är det ofta svårt att tala om grader, och därför introducerar man nya former av "arter" som, så att säga, "bryter ut" och nyanserar, dvs, ger utrymme för flera olika grader. begreppsbildandet är alltså något som hela tiden pågår).
Vi talar även om strukturer på olika nivåer, vi talar om olika former av hierakrier. En vanlig hierarki är: subatmoiska partiklar (fysik) atomer (fysik och kemi), molekyler (kemi), kemiska-sammasättningar (kemi, biologi), celler och levandre varelser (biologi) osv. mer komplexa strukturer (psykologi) osv.
***
Jag upplever, att det egentligen inte finns någon skarp gräns mellan struktur och process, det är bara en fråga om hur stabil kontra föränderligt en mönster eller process är. Det är svårt att hitta ett bra begrepp för abstraktionen av struktur och process. Mönster lutar t.ex. mer åt en "stabil" form av mönster/rörelse.
***
Det är några saker jag stör mig på. Låt mig förklara.
Förut upplevde jag imitation som ett problem, men jag har på senare tid fått en djupare iniskt i vad imitiationens betydelse.
Vi kan definiera evolution på flera sätt:
(Snäv, konventionell definition av) evolution:
Något som sker genom mekanismer som "naturligt urval". Människor som förhåller sig konervativt, icke-kristiskt (och därför till en grad oventenskaplig) till vetenskap accepterar allämma uppfattningar kring denna teoribildning rakt av. Men det finns ett problem. Det går inte att dra en tydlig gräns mellan icke-biologiska och biologiska varelser.
På ett "högre plan av emerges" är det säkert så att dessa mekanismer har stor betydelse, men jag upplever att det finns ett behov av att behöva abstrahera teoribildningen, så att vi kan ta tillvara på evoultionen (i den breda betydelsen) INNAN biologiska varelser. Problemet som jag ser det, är att människor har ett ovetenskapligt förhållningsätt till den moderna biologin och tar den förgivet eftersom de förhåller sig som konservativt religiösa förhåller sig till "skapelseberättelsen". Dvs, det finns något som tas för givet som absolut.
Det jag försöker säga är att det finns en bredare definition av evolution, som även innefattar hur utvecklingen sker relaterat till kemi och fysik, men även tankar, idéer och vetenskaplig progression.
Jag återkommer till den breda definitionen av evolution.
***
Tar vi ett ämne som strukturalism, så går denna även att definieras i en snäv (rörande endast "språket") och en bredare variant. Det strukturalismen säger är att det finns ett "underliggande system" som är generellt.
***
Den biologen Rupert Sheldrake har introducerat begreppen "morhpic field" och "morphic resonance". http://en.wikipedia.org/wiki/Morphic_field
Sheldrake pratar om olika former av resonans, te.x. att slår man en sträng på ett piano, så vibrerar denna sträng på ett annat piano. Den beskriver även hur t.ex. en flock flyttfåglar känner av varandra.
Ervin László har även intressanta tankar om hur evolutionen är "informed", dvs att evolutionen, på alla nivåer, har tillgång till minnet.
***
Jag ser minnet som synonymt med själva strukturen. Minne är en struktur som upprätthålls genom upprepning. Tar vi t.ex. inlärning så lär man sig på ett subjektivt/individueltl plan av att reptera något, tex läsa på läxan. Tar vi på ett kulturellt plan, så upprätthålls samhällsstrukturer av att värderingar och strukter återskapas av att föräldrar repeterar sin egen värdegrund för ett barn, osv. Den struktur min kropp har, är starkt påverkad av mina minnen, det kan vara trauman så direkt påverkar min kropphållning. Mina "vardagsminnen", dvs rutuiner, t.ex matvanor, motionsvanor, meditationsvanor, drogvanor etc påverkar direkt min fysiska och mentala struktur.
***
För mig finns en medelväg mellan evolutionsteori (i snäv biologisk bemärkelse) och kreationism (som är en mer generell form av evolutionsteori). Det största problemet med kreatioinism är att den antar att evolutionen var något "som hände", dvs det finns en tendens att starkt förespråka konservation före progression, den evolution som sker nu "räknas" eller "upplevs" inte som Guds vilja eller Guds intention. Kreationster har en tendens att rent historiskt gå tillbaka till en startpunkt (som egentligen är mycket mer godtycklig än vad kreationsister anar), och utifrån denna punkt sedan "dömma" hur tillvida någons utveckling är "enligt den rätta läran", dvs det finns en stark tendens att vilja styra/kontrollera (dvs upprepa) evolutionen, eftesrsom man inte inser att evolutionen har både en konserverande (stabiliserande del) och en progressiv del. Kreationister har även en tydlig "slutpunkt" då man "döms".
På sätt och vis håller jag med om denna tanke. Problemet är att man tenderar att objektifer den subjektiva/intentionella dimensionen, dvs det handlar alltid om Guds (startande) intention och Gud (avslutande) dom. Man har så att säga objektifierat omdömmet och kulturen till Gud. Man har helt enkelt inte riktigt separerat och brytit ut den subjektiva dimensionen (kvadranten utifrån wilbers aqal modell) från den objektiva.
Vi kan alltså prata om olika former av "felaktig reduktion".
Kreatinister reducerar den subjektiva/intentionella dimensionsen till att exklusivt röra Gud.
Men detta är ganska intressant.
Pratar man om hur processen för projekt ser ut, så kan man prata om tre olika nivåer:
1. Ledning (som fattar beslut).
2. Projektledning (planerar aktiviteter och stämmer av riktningen på projektet, att det ligger inom projektets begränsningar, dvs tid budget, osv).
3. Projektgrupp (utför aktiviteter).
Det handlar om olika nivåer av anspråk. Ledningen är mer observerande (faller omdömmen och är subjektiv utifrån en värdegrund) och Projektgruppen är mer agerande (utför direktiven och producerar objetkiva artefakter/resultat utifrån materiella resurser).
Rent företagsmässigt, hur en verksamhet bör bedrivas under ett projekt, så är kristendomen en ganska bra modell.
***
Vidare pratar wilber om begreppet "hierarki":s ursprung, det var från början, rent kortfatttat den grad av kommunikation eller konktat med Gud, alltså hur andlingt kommunikativ man var.
***
Problemet med biologser, är som sagt att reducerar problemtatiken till en biologisk nivå, eftersom det är utifrån den nivån de tar avstamp ifrån.
***
Vad är då problemet med poststrukturalismen? Jo poängen är att man gör en annan form av "kvadrant reducering", man reducerar allt till den intersubjektiva kvadranten. Man tar alltså ett kvadrantperspektiv och förnekar alltså att det finns olika nivåer. Man talar om att det kulturella konstruktioner, och att det inte går att värdera en kultur från en annan. Problemet är bara här att man utgår ifrån en definition, en struktur, som man kallar "kultur", men som man på ett motsägelsefullt sätt inte erkänner. Denna motsägelsefullhelt är dock helt accepterade i samtiden, vilket är något jag stör mig på väldigt mycket.
För att dra en parallel: Det en religiös fundamentalist gör är att säga att Gud kommer att dömma (straffa ut) människor som begår "kätteri". Men börjar man interagera med dem, så märker man att den religiösas subjetktiva dimensionen är omedveten - vad försöker jag säga? Jo, att den religiösa fundamentalisten är antagligen den person som fäller flest omdömmen dock är detta hans blinda fläck, han tror att han representerar Gud sedan tidernas begynnelse.
Ska man vara korrekt, enligt en poststrukturalistisk begrepsvärld, så existerar enligt mig, inget sådant som "kultur" och därför kan inte något sådant som "kulturell konstruktion" existera. Om inte grupper av människor kan förstå varandra, kan inte heller kulturer ta form.
Mitt synsätt är istället att all form av kultur är ett försök att sammanföra människor genom att skapa en struktur. Denna struktur är stödjande, men kan bli hämmande för utvecklingen.
Vårat samhälle är under en slags organisationsprocess, då olika former av organ/institutioner skapas för att möta nya behov.
