Ljus.

[Isse]

Detta kära ämne. Filosoferade lite angående ljus och dimensioner/frihetsgrader. Finns det en koppling mellan ljusets egenskaper partikel och vågrörelse och dess tillstånd i vilket det har friheten att mer inneha de högre dimensionerna? Kan ljus krocka med ljus eller på annat sätt få extra energi? Varför/varför inte?

PLUR.

[Jörgen]

Jag inbiller mig att ljus fungerar på samma sätt som om man slänger två  stenar i en sjö - respektive vågorna som möts såväl ökar vågtopparna samt utjämnar den, samtidigt som vågorna planar ut ju längre bort från källan vågen går, kinetiske energin alltså.

Således skapas vågtoppar som inte refererar till existerande egna källor, utan till summor av källor.

Lägg till ankorna, eller i rymden, gigantiska rymdankor som plaskar runt i jakten efter stenen i tron att de kanske är brödbitar, så är det de som egentligen syns mest på våra monitorer.

Kanske jag missuppfattade frågan, nu går jag och lägger mig...

[Isse]

Hum. Tja asså man kan ju se typ en rörelseenergi hos materia som puttar till en elektron som blir exeterad. Man kan då säga att det bildas en spänning mellan elektronen atomkärnan o rummet. När balansen återställs så far energin iväg i en bestämd riktning som ljus. Man kanske kan se det som att rummet i sig självt får momentum? En intressant fråga e varför det just blir ljus i en viss riktning? Kan ljus inneha samma plats i rummet som ljus?

Vad har ljus för egenskaper då det kommer i kontakt med materia? Varför?

[Jörgen]

Ljus beskrivs på tvenne sätt

som foton, som i stort sätt far rakt fram som en partikel

som våg, som sprids åt alla håll enligt ankdammsbilden

Bägge beskrivningar anses giltiga, eftersom, beroende på bevisföringen man väljer, så kan bägge teorier bevisas var och en för sig, trots att de inte verkar förenliga.

Partikeln tränger in i ämnet och energin omvandlas till värme
- eller vågen, mikrovågsugnen som exempel.

En vågrörelsen kan komma i kontakt med materia på olika sätt (eller snarare: är i kontakt med materia mer eller mindre virtuellt).
Jag tänker då mest på

Fysisk direktkontakt (kollission)

Dragningskraft (där en ljusstråle avböjs - nå, Alfred Einstein menade att ljuspartikeln i själva verket alltid tar den rakaste vägen, och att det är rymden som böjs istället av en gravitationskälla.

Sen finns förmodligen de andra naturkrafterna med i spelet

Olika vågfrekvenser har olika verkan på ämnet,
För mikrovågsugnar gäller att fotonerna ska tas up som värme
för Röntgen gäller att de flesta ska ska passera igenom

[Isse]

Hum, inte för att låta konstig eller nått, men vadå är fotonen och vågen samma sak? Det är väll två skilda saker. Man kan logiskt anta att det alltid bildas en vågrörelse vid alla former av kollisioner. Så vad är då ljuset? En partikel i perfekt harmonisk svängning med gravitationsvågen? Borde man inte kunna leka lite med detta kanske..

PLUR.

[Skyline]

På tal om ljus. Jag läste i en tidning något väldigt intressant för ett tag sedan. En forskare vid namn Lene Vestergaard och hennes forskarteam lyckades sakta ner ljus och dess hastighet till 17m/s  !  :shock: alltså många miljoner gånger långnsammare än ljushastigheten i vakuum (300 000km/s)

Hittade en sida om det:


http://www.fysik.uu.se/pmwiki/pmwiki.php?n=VRLStud.LjusSomFardasExtremtLangsamtEllerMedOverljushastighetSub-AndSuperluminalLight



/Skyline

[Jörgen]

Intressant länk, tyvärr behöver man lösenord för att kolla in det mesta, att gå gratis på kurs på Uppsala Uiversitet över Internet går inte förr sig

Ljuset hastighet förändras beroende på vilket medium det råkar färdas i, behövs inga maskiner till det - i rymden reser det med 100%, när det går in i atmosfären tapper det några procent kanske, några till när det går in i vattnet, eller uppvandlas till värme och lite motlus när det träffar marken, eller rent av till klorofyl dessutom om det träffar en växt.



Man har alltid hört, att inget, inte ens en masslös partikel, någonsin kan komma upp i en hastighet som är högre än c, ljushastigheten i vakuum. Detta är också för det mesta sant, [i]men inte för ljusets grupphastighet under väldigt speciella förhållanden. Man har länge kunnat skicka ljuspulser med en hastighet högre än c, men fram tills nyligen har ljuspulserna man skickat alltid blivit starkt förvrängda på vägen, och det har således varit svårt att tolka experimenten. [/i]

Kul, Hyperdrive!

[Jörgen]

Två vågorfronter  träffar på varandra, skapar nya vågtoppar der
vågorna möts, dessa nya vågtoppar sänder ivåg nya mindra vågor,
som både möter de ursprungliga och de mindre vågorna, och skapar
både ännu mindre vågor av storleken mellan de ursprugliga vågorna,
och så vidare i all den tid det tat för rymdens yta åter igen har
blivit något sånä är platt.

Kanske meningslöst, men kanske en rolig bild.

Sedan så tillkommer, eftersom det är vågor, att det finns det såväl
en postiv del av vågen, samt den negative delen, lägg sen att denna
plats bestrålas från alla håll samtidigt, från otaliga ljuskällor, då blir
jag tillräckligt förvirrad för att kunna gå lägga mig och inte kunna
sova på ett tag.

Och...
att fotonen, satelliten eller himlakroppen inte vet något om
gravitation, utan att den tror att den tar den raka vägen, fästan
vi ser att den går i en böjd bana i förhållande till
gravitationskällan.

Det här med att ljus och materia förhåller sig på samma sätt,
alltså neutralt, gentemot gravitationen verkar skumt tycker jag.

[Isse]

Hm, ljus som mat.