Mackie's ifrågasättande av Hume's teori

[ingenspeciell]

Utdrag ifrån Wikipedia:

"för fram en annan invändning mot samma tes. Mackies invändning går ut på att fenomenet önsketänkande visar att passioner och förnuft kan strida mot varandra, exempelvis när personer som vill röka och samtidigt vara friska intalar sig att rökning inte är skadligt. Då slår två passioner ut en föreställning." http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Hume  (i länken finns ursprungsteorin av Hume's teorin beskriven)

.det hela blir att låta bisarrt i mina öron,
Hur kan han godtyckligt sätta in önsketänkande som drivkraft till passion, jag säger detta eftersom jag lika gärna kan konstruera denna modell:

Förnuft: rökning är skadligt +att avstå rökning ger mig evigt liv
passion: rökning ger mig tillfredsställelse

tankar?

[ingenspeciell]

ytterligare..
Jag menar, visst kan önsketänkande vara en villfarelse men önsketänkande är ju redan en part i både passion och förnuft, men Mackie väljer att segregera önsketänkande som något unikt. Hur kan han göra det?

[PostDebornit]

Wikipedia-artiklar är inte alltid så lyckade när de exakt skall beskriva en idé. Låter som det kan vara fallet här.

[J R Auk]

En av Humes centrala teser i Om passionerna är dels att förnuftet aldrig är någon drivkraft till mänskligt handlande, och att förnuftet aldrig kan strida mot passionerna (det råder viss debatt om hur man ska tolka Humes användande av termen "passion"; den dominerande synen är att det används liktydigt med "viljeattityd").[5] Det strider inte mot förnuftet, skriver han, att önska världens undergång framför ett sår på fingret. Tanken är här att passioner aldrig kan vara oförnuftiga. De kan tyckas vara det på två sätt; om en passion grundas på eller riktas mot ett objekt som inte existerar, och om vi väljer otillräckliga medel för att tillfredsställa en passion. Men i själva verket är passionerna inte ens i dessa fall oförnuftiga, det är våra trosföreställningar som är falska.

Anledningen till att Hume tar upp frågan om just förnuftet som drivkraft är att många andra filosofer tänker sig att vårt handlande är ett resultat av en dragkamp mellan förnuftet och de oförnuftiga begären. Men Hume vänder sig alltså helt mot denna syn på mänsklig drivkraft; förnuftet kan aldrig få oss att handla ensamt, och den påstådda dragkampen mellan förnuft och oförnuftiga passioner kan således aldrig uppstå eftersom förnuftet endast vägleder passionerna.

Det Mackie bestrider enligt artikeln är det andra jag har fetmarkerat, att förnuftet och passionerna strider mot varandra.

Det han gör är att han anger trosföreställningar, beliefs, som något som vi kan ha önskningar om. Det skulle då bli en önskning som handlar om vad vi tror om världen. Och som sådan en önskan som skulle kunna tänkas rationellt kritiseras.

Jag tror att det hela handlar om "direction of fit". Det är en idé om att trosföreställningar handlar om världen som den är, medan önskningar handlar om världen som vi vill att den skall vara. Här finner man också en relation till hävdandet att önskningar inte har något sanningsvärde. De handlar inte om världen som den är.

Vidare så är detta med att önskningar, passioner, saknar sanningsvärde förmodligen det som Hume bottnar sin föreställning om att förnuftet inte kan motsäga sig passionerna i. Känslor kan inte rationellt kritiseras.

Det hela verkar handla om detta "önsketänkande" skall sägas vara "beliefs" eller "desires". Jag tycket det verkar som om vi har en "desire" som förtäcks av att riktas mot världen som den är. Jag tror dock inte att det får ett sanningsinnehåll, om vi beskriver det utförligt och korrekt.

Men jag förstår inte riktigt vad det är som är konstigt?
Kan du inte utveckla din fråga lite. Det här är ju ett lite skissartat inlägg.

[ingenspeciell]

Ni får hemskt gärna kritisera detta, det är dock det bästa jag kan komma upp med just nu i förklaring utan er hjälp
Båda teorierna förutsätter att förnuft och känsla i individuell form är lika starka.

teori 1: (max 200%, förnuft och passion segregerade)
förnuft:0-100%
passion:0-100%
det man kan göra är att öva upp sitt förnuft, så att det blir lika starkt el. starkare än passionen, men om passionen har en lika hög potential, så riskerar man att aldrig bli helt fri ifrån begäret.

teori 2(Hume's teori, såsom jag uppfattar den och en teori som jag också är benägen att hålla med om):
förnuft/passion:sammanlagt 100%
enkelt beskrivet, det som i % tas ifrån passion läggs till i förnuft och omvänt på samma sätt. Om man börjar på 50-50(kanske man börjar mera såhär: 0-100, men hursomhelst..), och förnuftet/passionen stimuleras med 1% påverkan så ser utfallet ut såhär: 49-51.

..vad gäller önsketänkande så vill jag inte ha med det i någon formel alls, då önsketänkande redan finns integrerat i både förnuft och passion. slutnot. ta mitt exempel för vad det är, jag är ingen bildad man

[J R Auk]

Ni får hemskt gärna kritisera detta, det är dock det bästa jag kan komma upp med just nu i förklaring utan er hjälp
Båda teorierna förutsätter att förnuft och känsla i individuell form är lika starka.

teori 1: (max 200%, förnuft och passion segregerade)
förnuft:0-100%
passion:0-100%
det man kan göra är att öva upp sitt förnuft, så att det blir lika starkt el. starkare än passionen, men om passionen har en lika hög potential, så riskerar man att aldrig bli helt fri ifrån begäret.

teori 2(Hume's teori, såsom jag uppfattar den och en teori som jag också är benägen att hålla med om):
förnuft/passion:sammanlagt 100%
enkelt beskrivet, det som i % tas ifrån passion läggs till i förnuft och omvänt på samma sätt. Om man börjar på 50-50(kanske man börjar mera såhär: 0-100, men hursomhelst..), och förnuftet/passionen stimuleras med 1% påverkan så ser utfallet ut såhär: 49-51.

..vad gäller önsketänkande så vill jag inte ha med det i någon formel alls, då önsketänkande redan finns integrerat i både förnuft och passion. slutnot. ta mitt exempel för vad det är, jag är ingen bildad man

Nej Hume säger att förnuftet inte kan påverka känslan. Det krävs en känsla i förnuftets förlängning för att ändra den ursprungliga känslan.

Diskussionen Mackie framför handlar alltså inte om styrkan förnuftet har gentemot känslan, eller passionen, utan om det överhuvudtaget kan "trumfa" känslan för att göra handlandet förnuftigt framför känslostyrt.

[ingenspeciell]

Tack, jag ska när jag har tid läsa igenom allt det här och bilda mig en egen uppfattning

[ingenspeciell]

Nej Hume säger att förnuftet inte kan påverka känslan. Det krävs en känsla i förnuftets förlängning för att ändra den ursprungliga känslan.

Det är också så jag menar tror jag, alltså att det krävs någonting mera än bara en "regelmässig princip" för att avstå frestelsen. Därför strider inte förnuftet mot känslan utan det både underbygger och undergräver densamme.

utan om det överhuvudtaget kan "trumfa" känslan för att göra handlandet förnuftigt framför känslostyrt.

Ja, och att trumfa känslan iform av önsketänkande. Det är här jag inte förstår/ är tveksam, då jag inte tror att önsketänkande är något som befinner sig segregerat ifrån förnuft/passion.

[J R Auk]

Ja och det är också där det blir svårt att fortsätta diskutera det utan att definiera tydligt vad som diskuteras.

Vad är en passion? Är det önskningar? Är det något som har att göra med världen som vi vill att den skall vara?

Vad är en trosföreställning? Är det något som har att göra med världen som den är?

Är att önska sig en tro ens något som relaterar till tro?

Hur uppstår motivationen till att önsketro?

Som sagt var, jag har inte läst Mackies argumentation, så tror jag att det hela faller tillbaks på distinktioner gjorda av "directions of fit".

Det är också intressant att inbegripa frågan om hur pass separerat förnuftet är från känslan i denna fråga. Vad händer med argument som hävdar att förnuftet kan konfliktera känslan om det är konstituerat till viss del av känslan?

[ingenspeciell]

Jag håller med dig om att det blir rörigt, då jag själv inte är nog insatt för att kommentera det här mer konkret och teorin på Wikipedia är inte återgiven i sin helhet, så det gör det än mer omöjligt. Skissartat sa du, och jag får lov att hålla med dig där.