Post-religiös sekt
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Varför sekt?
Diskussionsklubb?
Och varför religiös och inte bara troende?
Om det handlar om att skapa en generell arena för andakt, kontemplation eller liknande så är jag med. Men om det skall handla om det ena föredraget framför det andra så är jag det inte.
Håller bara på Einsteins gud.
Diskussionsklubb?
Och varför religiös och inte bara troende?
Om det handlar om att skapa en generell arena för andakt, kontemplation eller liknande så är jag med. Men om det skall handla om det ena föredraget framför det andra så är jag det inte.
Håller bara på Einsteins gud.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
PopJimmy skrev:Jag återkommer när jag blivit lite mer organiserad.
Skall vi tolka det som att du organiserar saker runt dig, eller att du organiserar dig runt saker?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Jag känner mer behov av sånt här nu.
Fast ett sammanhang som låter människor ha sin perversa frihet -en upplysning av de spiralsystem som vi kastas runt i och förlöses i. Alltså en slags "anslagstavla" som ger uppmärksamhet och mening till ett djupare och högre sammanhang, som leder till att man blir mer ohämmad, vilket stöder potentialer....
Livet blir annars mycket en hägring om vi inte uttrycker oss själva -som är DET HÄR och det "där borta". Jag vill "samlas", eftersom jag är passionerad är men "utanför" hela mänskligheten, och söker därför pubertalt offentlig dramatisering för att analysera mig själv, vilket bara blir mer isolerat.
Jag inser att jag pratar om ett känsligt/provokativt/positivt frimureri "bortom bilden" som bygger på frihet, det ohämmade och det vi inte förstår.
Fast ett sammanhang som låter människor ha sin perversa frihet -en upplysning av de spiralsystem som vi kastas runt i och förlöses i. Alltså en slags "anslagstavla" som ger uppmärksamhet och mening till ett djupare och högre sammanhang, som leder till att man blir mer ohämmad, vilket stöder potentialer....
Livet blir annars mycket en hägring om vi inte uttrycker oss själva -som är DET HÄR och det "där borta". Jag vill "samlas", eftersom jag är passionerad är men "utanför" hela mänskligheten, och söker därför pubertalt offentlig dramatisering för att analysera mig själv, vilket bara blir mer isolerat.
Jag inser att jag pratar om ett känsligt/provokativt/positivt frimureri "bortom bilden" som bygger på frihet, det ohämmade och det vi inte förstår.
Jag har fått en idé om att öppna min andrahandslägenhet till en port för ett sökande nätverk -ett rörligt kollektiv. Det känns som det enda naturliga. Fördomsfrihet. Tyvärr ligger det i Malmö, men jag kan försöka hitta människor. Ser iget syfte med hur jag använder lägenheten nu... Någon mer som vill bidra? Vi måste ju ta nya steg.
Jag har sett detta framför mig. Är på T-centralen och gick på toa.. brevid de där skåpen. Hade starka bilder förra våren, om att använda de verkliga andliga-fysiska systemen med sina begåvningar, för att höja tillfredställelsen av att leva med ett transparent väsen. Bilder just om mig själv i del av en djup vänskap med en helhet av mänskligeheten.. fri, med mina tillhörigheter i T-centralens låsta skåp. Tror befrielsen från bindningen till saker är ett av de fortaste stegen till närhet och sanning. För att gå in i det principlösa djupet behöver vi rena de gamla praktiska vanorna, och verkligen uttrycka våra resurser från hjärtat. Sen kan vi börja laborera med döden.
För människor som söker föreningen bortom köttet i en ny ohämmad ren jord.
Detta är inte vi, varför måste vi spela det? Titta på oss, vi lever i en lek. Jag gör det med. Vi menar inte riktigt något, för att vi ständigt ger upp inför oss själva och vill att någon annan ska ta hand om ett mirakel.
Jag syftar på att VÄNDA PÅ isoleringen och uppleva sanningen och det konkreta mysteriet i strukturerna/det som är/verkligheten, det är "drömmen" -att VAKNA INUTI sig själv, och det är vi, helheten. Vi kan inte resa till Thailand och röka för att "komma dit". Men vi kan VARA vårt eget tänkande, ingå i fusioner och låta dramatiken sköta systemet åt oss.
Friheten från dualitet (filosofisk "psykos"). Skönheten av vad som är tragiskt, och befrielsen från dess ego. (Behöver en tung tripp på ca 10 blotter, för att gå in i förlossningstrauman med hela min själ).
Hur ska vi UPPNÅ det här, är det vi hela tiden frågar oss. Det är något vi döljer (vi vill dö) -det finns kompromisser, i alla fall tills dess att vi klurat ut vår vision med säkerhet. Vi behöver "komma ihop", vi behöver fred genom åsikters och sanningars tillsammansskap.
Vi har identifierat oss med vårt skådespel. Vi blev hypnotiserade av detta alternativ, för att känna till det andra, men drog aldrig upp oss själva, och kämpar efter upprepningar av en död sexuell struktur -det är verkligheten/säkerhet, och vi kan inte göra några rörelser utanför den om vi inte vill bli riktigt galna. Potentialen är kanske att gränsa, men det är också ett jävla bedrägeri om vi inte är helt närvarande i varje val. Vi kan bara förstå den fullt ut, och ta ansvar för vår historia/form.
Den där galenskapen var något jag föll ner i med egen vilja förra sommaren och våren. Visste att jag behövde upplösa mitt jag men "läste" det genom en gammal utsaga och experimenterade så extremt att jag aldrig varit mer osann. Det var som att "lära känna bluffen om sig själv". Jag ville befrias från mina gamla sanningar och gick in i pubertala åsikter jag snappat upp för att krossa mig själv.
När jag tog en lapp syra i måndags ..efteråt kände jag att jag inte var lika besatt längre, men förstod samtidigt hur sjukt besatt jag verkligen är. Det är verkligen en illusion vi lever i.
(Känner att jag babblar på nu pga min mentaliserande sexualitet, har tagit en kapsel Ritalin som ger denna effekt). Jag vill krossas, av mig själv.
Jag har sett detta framför mig. Är på T-centralen och gick på toa.. brevid de där skåpen. Hade starka bilder förra våren, om att använda de verkliga andliga-fysiska systemen med sina begåvningar, för att höja tillfredställelsen av att leva med ett transparent väsen. Bilder just om mig själv i del av en djup vänskap med en helhet av mänskligeheten.. fri, med mina tillhörigheter i T-centralens låsta skåp. Tror befrielsen från bindningen till saker är ett av de fortaste stegen till närhet och sanning. För att gå in i det principlösa djupet behöver vi rena de gamla praktiska vanorna, och verkligen uttrycka våra resurser från hjärtat. Sen kan vi börja laborera med döden.
För människor som söker föreningen bortom köttet i en ny ohämmad ren jord.
Detta är inte vi, varför måste vi spela det? Titta på oss, vi lever i en lek. Jag gör det med. Vi menar inte riktigt något, för att vi ständigt ger upp inför oss själva och vill att någon annan ska ta hand om ett mirakel.
Jag syftar på att VÄNDA PÅ isoleringen och uppleva sanningen och det konkreta mysteriet i strukturerna/det som är/verkligheten, det är "drömmen" -att VAKNA INUTI sig själv, och det är vi, helheten. Vi kan inte resa till Thailand och röka för att "komma dit". Men vi kan VARA vårt eget tänkande, ingå i fusioner och låta dramatiken sköta systemet åt oss.
Friheten från dualitet (filosofisk "psykos"). Skönheten av vad som är tragiskt, och befrielsen från dess ego. (Behöver en tung tripp på ca 10 blotter, för att gå in i förlossningstrauman med hela min själ).
Hur ska vi UPPNÅ det här, är det vi hela tiden frågar oss. Det är något vi döljer (vi vill dö) -det finns kompromisser, i alla fall tills dess att vi klurat ut vår vision med säkerhet. Vi behöver "komma ihop", vi behöver fred genom åsikters och sanningars tillsammansskap.
Vi har identifierat oss med vårt skådespel. Vi blev hypnotiserade av detta alternativ, för att känna till det andra, men drog aldrig upp oss själva, och kämpar efter upprepningar av en död sexuell struktur -det är verkligheten/säkerhet, och vi kan inte göra några rörelser utanför den om vi inte vill bli riktigt galna. Potentialen är kanske att gränsa, men det är också ett jävla bedrägeri om vi inte är helt närvarande i varje val. Vi kan bara förstå den fullt ut, och ta ansvar för vår historia/form.
Den där galenskapen var något jag föll ner i med egen vilja förra sommaren och våren. Visste att jag behövde upplösa mitt jag men "läste" det genom en gammal utsaga och experimenterade så extremt att jag aldrig varit mer osann. Det var som att "lära känna bluffen om sig själv". Jag ville befrias från mina gamla sanningar och gick in i pubertala åsikter jag snappat upp för att krossa mig själv.
När jag tog en lapp syra i måndags ..efteråt kände jag att jag inte var lika besatt längre, men förstod samtidigt hur sjukt besatt jag verkligen är. Det är verkligen en illusion vi lever i.
(Känner att jag babblar på nu pga min mentaliserande sexualitet, har tagit en kapsel Ritalin som ger denna effekt). Jag vill krossas, av mig själv.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster