Vad tycker ni? Det är ju trots allt ingen annan som skapar tillvaron är vi..
Förmodligen är upplevelsen av ovärdighet mänsklighetens djupaste slag mot sig själv.
På tal om vårt "ansvar" (historisk möjlighet) -så kan jag ju påminna er om tillfredställelsen med att planera framtiden -för gruppen, tillsammans. Vi tittar upp på de vibrerande stjärnvägarna i himlen. Vi behöver inte ens lära & disciplinera oss själva, det räcker med att begagna sig av VILJAN. Sanningen är vår bilogi. Men vad väljer vi?