Personliga PROBLEM

[Åkes granne]

Alltså. Jag har inget minne av att ha "gjort något". Det är därför jag är så opersonlig, och saknaden rå. Därimot minns jag alla och vet precis var jag har dem, men det berör mig inte.

Jag har inget inre liv. Jag tycker det är jättejobbigt. Jag fyller behovet med musik ibland, men jag orkar inte med den totala bristen på självvärde.

"-Alltså, det handlar om att.." - "-Jag fattar inte"

Alltså. Jag tror inte att man kan ha ett mindre självvärde än detta. Jag har alltid sårats oerhört av att andra människor känner större känslor än jag. Men jag håller inte på och gråter längre. Det är inte riktigt mänskligt.

[Åkes granne]

Jag har en intensiv relation till min mentala hälsa och dess experimentiella gåvor, thats it.


Jag vet hur jag ska agera. Inga vill ju något. Det är fan aldrig någon som ställt upp på ett enda förslag.

[Åkes granne]

Detta är en Qå ÄRR ESS Thé IS -----------------> . . .

Hm. Jag var säker på att jag skrev KRIS. Det var i alla fall vad jag menade.


Vad är detta? Ingenting. Det är ju det jag säger. Vad väntar ni på? Bättre tider? Det var inte idag -och där ryms lögnen. Vi centreras oss kring DÅTIDEN. Ålderdomshemmet identifierat! Här är vi!

Vore det inte allas vår högsta önskan att vi slapp? Men vi tror att vi inte är "klara" än.

Jag vill befria mig från den slutgiltiga kärleken. "-Vänta, kände jag så nu, jaha, hmm.. nej, jag vill inte, alltså, vadå, är det här jag, eller vill jag, jag måste härifrån till hem." "Men vad vill DU? Jag känner inte dig, jo genom jobbet, vet allt om dig, men det vill du inte erkänna.."

Den evigt ofrivilliga madonnan. Barndommens våldsamma soliga centrering inom en familj som tycktes perfekt representera de inre valen -de gjorde de också. Den är inte sann. Det är alla människors högsta önskan att åter vinna sitt namn. Den har inte med någon annan att göra. Vi vet inte ens om den -förens vi tar en titt på vår livssituation. Jag ser tydliga spår av omoget sentiment i inläggen som skrevs för över en vecka sen. Så långt från min självbild man kan komma, och därmed det totala misslyckandet med livet själv.


Och ni säger att osäkra människor inte har en inre stolthet. De har de inte heller -men de vill de hålla hemligt.

Potentialen ligger i den fruktansvärda skräcken för fadersögonens dömmandeutsaga om den vi känt oss som i hela vårt liv. Mardrömmarna om att få födelsedagspresenter.

Den inre och yttre rollen ska förenas för att kunna höja sig över drömmarna -upplevelsen av livet.


Vet vi inte alla precis vad ärlighet är för något?


Jag har inte tagit mig för den jag är. Det första minnet från uppvaknandet i den mentalt isolerade känslosanningen på psyket är när jag går fram till en blivande sjuksköterska och frågar vad hon heter. "-Maria" "-Men det är ju en myt" Jag har alltid tyckt att studenter är de mest sanna människorna, som lärt sig förena vänskap med allvar. Studera FOCUS -där existerar minnet från de verkliga myterna. Örnen.


Syftet var här inte vidöppet. Det är missförståndet om vår sanna natur -den kvalmiga intellektuella hettan och fruktansvärda självomsorgen, det vi kallar för galenskapen. Har ni träffat människor som ni känner en instinktiv avsmak och projicerat lidelsetvång inför? Sådana vi ofta dras till hur som helst. Nej, det är inte riktigt kärleken. Inte till att börja med.


När vi börjar vecka ut våra verkliga problem från det inre dunklet, utifrån högsta möjliga tivellöshet börjar det hända saker.



Okej. Men hur vill ni ha det? Vi existerar, på något sätt, även fast vi inte vet om det.

Här är vårt inre kvarstående erbjudande: Det ädla är att finna den högsta sublimaste känslan i hela universum ni tror på. Den fria familjen -utan minsta tanke på kladd eller bedömningar.

Just nu är det fina systemet inuti en djup förstörelse, eftersom vi inte tillåts att se varandra klart och tydligt -genom den fina gränsen, som inte ens finns.

[Åkes granne]

Jag känner ett desperat behov av att regenerera min kropp -vill spränga bort all smärta. Detta är egentligen min helvetiska depression -jag sitter alltid och utvärderar min kärlek. Jag äcklas djupt av den extrema tryckande värmen som strålar från mitt hjärta. Jag är inte mer än någon annan, det är förolämpande -därför är jag rak med mina tankespår -fast oftast på fragmenterade sätt. Den överensstämmer inte med allt annat. Allt står mig upp i halsen. Finns inte utrymme för någonting. Måste disciplinera mig stenhårt för att få någon som helst fördjupning -känna musikens innerlighet omkring mig. Vad är det här för känsla? Hur ska jag veta att min observation av universum är rätt. Jag har inget intresse i att sälja mig till den officiella tekniken för "njutandet av godbitarna" överhuvudtaget -jag tycker allt är fult i livets fysisk. Inte de verkliga detaljerna som typ tunnelbanor och liknande men.

Förut ville de medicinera ner mig, eftersom de trodde att jag hade skulle göra mig själv illa. Varför skulle jag göra mig ILLA? Tar de mig för att vara psykiskt sjuk. Er -tänker jag främst på. Ni har blivit behandlade på detta sätt. Hur tar ni detta? Jag vet inte vad jag skulle gjort. Ni lyssnar inte -sluta skyll på era outgrundliga behov. Vi är flera här.

Ska jag hjälpa dig slita av dig ditt hår darling? Jag kan trassla in mig i våra rännstensbeslut om du vill, men kreativiteten är så oerhört överspelad. Märks inte det? Lägensen du frågade din granne vad han tyckte om maten? Ni värderar inte varandra. Jag förstår inte vad ni håller på med. Jag gjorde mig till kock mellan när jag var mellan 15 och 16. Var det enda jag gick och planerade -SJÄLV. Inte så att jag åt mycket. Jag längtade alltid till de tidpunkter jag hade satt upp, och bjöd mamma på vegetarisk mat, som hon aldrig ville ha, eftersom jag inte sa vad det var, och vågade inte säga att det var gott, eftersom hon är psykiskt sjuk -eller vad jag ska kalla det. Man kan inte ha en sympati med henne ..det har jag försökt med. Alla i min familj går och sköter sina behov helt fritt. Men det värsta är ju de bakomliggande orsaksförhållandena -vilka jag inte ska tänka för mycket på.

Om jag vill så vill du. Telepati kallas det. Man vet inte vad man ska säga. Ärligheten -ALLT VI HAR -det vi vet om allt som är, och ingeting annat. Trodde ni det? Tycker nästan synd om er, det är främst oviljan till emotionell medkapacitet jag föraktar.

Förut var jag rädd för att dö, fysiskt. Nu är jag helt öppen med att jag letar spännande kreativa önskingar som tillhör min själ på ett autentiskt sätt. Det vill säga, jag pratar om det och är vänligt inställd till andra människors djupa individualitet. Jag kan hoppa ut genom fönstret om jag vill när som helst. Bara inte så upphetsande direkt. En gång gick jag på fönsterkarmen i vårt radhus som liten, ca 12 cm. Är rädd att andra ska se mig som ett psykotiskt ufo, jag har gjort lite konstiga saker ibland.  

Den enda känslan -HOPPET, som kan inge mig en stort lugn och insprierande glädje för framtiden, är idéen och sanningen i det stora självmordet -finns det något roligare att göra med sin fritid?

Jag såg mig själv i min sanna natur i mitt parallella universum innan jag kom hit. Jag får ibland visionen -det är den bestående inre respekten för Henne -min naturs sanna hemliga jag-individ, som jag måste begagna mig av för att kunna leva vidare. Jag förglömmer detta alltid, det är inte värdigt att bete sig så. Är för idealistisk, så jag ser annat.


Lyssna noga nu. All denna fruktansvärda illamående över min egen linjära storhet -man förstår allting som är -målet med hela det förflutnas manipulation. Jag sitter och känner allting det man kan känna, identifierar mig med allting -men gått ner i dunkla filosofier om min egen MYT och tänkte i allt; allt-eller-inget-termer, -som jag försökt projicera på halva stan. Det har skapat problem.

Jag har länge suttit och funderat ut tekniker för att återskapa vitaliteten. Tänk på holotropisk anding, t.ex -men jag vet inte. Har aldrig fått någon information om mitt hälsotillstånd. Känns som man försöker hålla det hemligt, jag står inte ut med det.

Jag beundrar min lillasyster. Hon gör allting öppet. Sitter och gapskrattar åt skämten helt fritt ..

Haha. Vad är det som är så jävla kul? Haha. Jag dör. NEJ. Det gjorde jag inte. Åh nej......


Har haft ett djupt intresse för innebörden av självskärande under tonåren. Testade själv under foten några ggr, men detta intensifierade bara mitt värdelösa ickevarande.

Avskyr att jag målar fram mig själv som ett jävla mystrium som jag tror att alla är intresserade av. Alltså -det är inte det jag vill att ni ska tro om mig. Detta stämmer inte. Jag försöker komma med helt vanliga idéer på ett så balanserat sätt som möjligt.

Vet ni inte att vilka ni är? Gud. Livet. (Universum är något större.) Vi är människor -vi gör allt vad vi kan. Ni har missförståt människans väsen och det gör fruktansvärt ont inuti ..speciellt era ödmjuka sammarbeten.

Se på er själva. Hur vi har det egentligen. Allt speglar hur dåligt ni mår.


Jag känner en sån överväldigande sinnesbedövning så ni anar inte. Känner som bedövade rör från mina öron. Extremt alternerande blodcirkulation i fötterna, men perfekt i övrigt. Har anpassat mig till allting. Känner som inre blåmärken överallt i hela kroppen.

Har som en tjock eld genom hela halsen och ner i lugnorna. Extremt uppmärksam på allt som rör sig och hörs. Värker konstant i lugnorna. Har testat massa astmamediciner förut, helt verkningslöst. Ont i ögonen oftast. Min syn förstördes marginellt när jag åt mediciner förra året. Mina njurar kände svår smärta i flera år efter att jag hade gjort magnetkameraundersökningar. Kunde ine böja mig ner ibland. Känner alltid en djup förnedring av att hålla på och tända och släcka lampan på toaletten -känner liksom inte kontaken utifrån, till universum. Det är inga som kan svara mig på saker jag undrar. Vill pränta bort allt hår med laser men min omgivning har alltid reagerat med dömmande på mina inre val hela tiden. BDD! Fy fan. Trodde de att jag skulle sitta och prata om mina personliga djupa analyser av mina drag. Det är något fel på min hud också, den ska vara samma vita färg som när den är dränkt i vatten. Var mycket snyggare i en viss period som 15. Minns att jag stod framför spegeln på toaletten innan jag skulle in till expertisen på Karolinska, och sa typ "fan vad snygg jag är".

I framtiden kommer de enda klinikerna handla om helt andra saker -universums system och estetik, och människans delaktighet i att hjälpa att skapa utökade dimentioner i den enda och sanna verkligheten.

Jag har sagt det så många gånger. Gud är den lögndetektor, och inandingen, assimileringen av livet sker genom din kropp.

Ni tror typ att huvudvärk är "normalt". Jag har alltid brottats med frågan om jag har en konstant huvudvärk eller aldrig har haft någon.

Ni är så trygga i ert fysiska behov av er kultur, era föräldrars historia, osv. Ni ser ingenting annat. Alla dess kränkningar och patetiska självklarheter. Forskingen håller på? Visst. Jag tror er. Ni analyserar BIOLOGIN --


ERA JÄVLA IDIOTER

Jag har kört in mig så mycket på det religiösa att jag skapat en extremuthållig smärtgräns och total obryddhet över att jag anses finnas.

Upplevde en balanserad telepatisk enhet med psykiatrin på Ulleråker efter att jag hade befrias från ocd-hemmets och mitt ömsesidiga självberägeri


Vi får inte göra vad vi vill. Vem är det som har bestämt detta? Kan VI står för det här? Detta ställer jag mig distinkt utanför, aldrig i livet att jag skulle dömma mina människor så.


Har haft en paranoia i hela mitt liv, att andra "just nu" misstolkar mig på något sätt för att onanera. Vågade inte göra situps hemma när jag var liten, om någon skulle misstänka mig. Mamma är på mig för allt. Skriver upp min mens, det har jag redan sagt. Vaknar av att jag går till toaletten. Går utanför när man är därinne.

"Jaha, så du vill vara ifred.. det finns sjukdomsnamn på sånt". Jag har aldrig varit själv en timma på någon plats. Suttit och kollat upp öppentiderna på kyrkor överallt och nästan dagligen planerat var jag ska ta mig in och gömma mig, men orkar aldrig. Har gett upp sen födseln.




Detta är ett energicentrerat HELL, kan jag lova. Jag hatar min egen existen så mycket att jag inte kan göra annat än att se allt som ett jävla stort skämt.


Minns nu vad det var jag skulle säga, men så är det alltid. Det ni ska intressera er för med era liv är SYFTET -sina alla betydelser. Vad syftar du på med det här? Detta "anspråk" ÄR jag hela tiden.

[Åkes granne]

Det här är så Johan Rheborg ser på sig själv. Nötfrisk galenskap. Björn Gustafsson uttalar samma idéer som jag. Skulle vilja be honom att mobilisera sin fria vilja och överbevisa sammahanget. Det är han verkligen värd -men han har inte riktigt kommit dit än.

Det stod på löpsedeln för typ två dagar sen att de skulle göra en film om Knutby. Stoppa filmtillverkningen, det har jag alltid sagt. Vad är syftet med filmen? Driver ni med oss? Jag tror det. Hur som helst. Se vad som händer. Tror ni att jag ska vräka ut mig på scenen och skämma ut mig helt själv? Aldrig i livet. Någonsin.

Öppnade mitt facebookkonto igår och interagerar helt privat med gamla vänner. JAG har inte råd med annat.


The Parlament. Tittarsiffor. Ganska facinerande. Ägs av vem? Definera den innebörden. Och TA REDA PÅ den bakomliggande SANNA partifördelningen; i den självklara estetiska assimileringsgrodan hemma i Billy. Tjockis, osv. Va? Är det jag? Japp.


En sak som jag hatar mer än allt annat. Det är att ni tror att jag är så "känslig" och oanpassbar och inte kan släppa människor, det är det enklaste som finns. Jag hatar att vara ett beroende. Man ska inte behandla människor så. Känslig? Hm. Vad skulle de vara för omvända idéer jag sitter och förnekar 180 grader till? Jag är brutal och värnar överdrivet om det privatliv jag aldrig haft. Vet ni vad privat betyder? Inget annat än individens telepatiska assimilerings RENA zon -utan INTRÅNG. "-Detta är en omöjlighet". Nej det är det inte alls det. Där spenderar jag annars min tid -med personer jag verkligen känner. Jag måste hitta en genuinare placering. Jag har en tendens att förmedla det omdelbara intrycket av människans natur. Det betyder inte att vi är samma människor -ni måste lära er att själva ta ansvar för er moral. Däri vilar grunden till allt.


Jag vill radera mig från allt det jag identifierat mig med hittils -så att säga.

[Åkes granne]

Falskheten och den illusoriska friheten nästan hela ungdomssläktet lever i, är att gå runt och "tro att man är något" -dvs. plocka upp legobitar och säga "jag har alltid varit sån", "mamma berättade att mitt första ord var &%#", det ligger väldigt djupt i mig".. "-har du frågat om du får sätta dig innan gästena kommit". Frågat? Okej. Jag erkänner! JAG BOR HÄR.

Hur hanterar ni själva sådana här fåfänga luftiga extrempatos?

[Åkes granne]

Jag måste bara säga hur djupt pinsamt mitt inlägg om astrologin och prästen är. Jag bara maler på en ägd sanning, det ser hemskt ut. Jag stänger av min egen närvaro och agerar utanför tiden (som de flesta)

Sen använder jag bilderna som vapensköldar när jag behöver försvara mig, jag har ju insett hur relateringen fungerar. Men börjar automatisk självplåga mig själv om jag får för mycket intryck från tv, musik, etc. Kan vi inte sluta larva oss i nån barnslig ödeslek -som om den inte redan fanns någonstans. Jag har brukar lyssna till människors riktiga historier, eller nej, inte alls, men det är väl min avsikt -eller nej, jag hatar det, det blir för familjärt. Alltså jag kan inte låta människor vara, jag har förstört mitt eget liv. Svår återuppbyggnad. Att inordna mig i systemet för att hitta "livskamrater" passar mig inte -där jag kan bli kontaktad av vem som helst och tivngas leva i en flykt. Alltså, bara att jag typ loggar in på msn kan riva upp allt igen. Jag har fått genuina planer, men jag har redan varit där och lagt ut "romantiska" spår i samhällssverige -dessutom tror ju alla att jag är galen och efter dem. "Hunger" är samma sak som oro, fattar ni inte det?

Jag vill ha mina tankar ifred och inte gå runt som en vidöppen kanal och SKYLLA på alla andra och dra ner mig själv i båten som en jävla idiot. Jag har varit livrädd hela tiden för att någon ska göra intrång in databasen och ta bort mina inlägg, eller att sidan ska läggas ner eller något. Massa saker har försvunnit när vår dator kraschat, förut.

Min mamma har aldrig förståt livet. Hon är helt.. pappa med. Hon ville att jag skulle gå till en antroposof -nej, fel. Jo, det också. Jag har en flaska oöppnad utspedd arsenik i mitt nattduksbord som mamma tog hem från vidarkliniken, det blir för gulligt, jag står inte ut med detta uppassande, dit jag lovades att åka -men eftersom jag inte hade någon lämplig diagnos från dem så. Vete fan om jag ska.. skulle bli kul. HAHAHHA. Jag har ingen stil, ursäkta.

Jag äcklas så av att andra tar synkroniciteter på så personligt. Framtiden bygger på ett instiktivt inbyggt ansvar för det. Undra hur man kommer se på den här tiden i framtiden. Hahahaha. Detta är kaoset. Alla måste väl förstå det. Det finns ytterst fina sällskap i andra kulturer. Definiera Mozart? Lugna er.


Måste bara säga det här. Vet inte om jag gjort det. Min mamma gick in i klassrummet när jag skolkade i sjuan och sa att jag hade social fobi och går på en forskningprogram för social fobi på, ..hon hade nämligen inte sett några "kompisar hemma hos mig".. vad fan vet hon, jag hade flera förfinade kärleksrelationer till de jag tyckte om men det var så mycket hiearkier och initieringar som jag inte ville tvingas vara med i..

Helt ovärdigt. Allt detta började efter att jag gjorde mina tumöroperatioer i sexan -det var de värsta skammen jag varit med om. Min lärare hade gått in och sagt att jag


Kan lika gärna hora ut mig för att ni ska förstå!



Jag har ett mycket underligt beteende mot människor. Kan sluta umgås med dem och de sa något fel till mig.

Jag tar ansvar för andras emotioner till mig och försöker hela tiden återbalansera dem till lämligt avstånd. Jag har inte ansvar för något annan än mig själv. Jag är livrädd för att andra ska försöka hjälpa mig.

Jag har i hela mitt liv varit livrädd för att min familj skulle "efterlysa" mig i typ tidningen med ett fult foto på mig. Då är det ju riktigt kört sen. Min familj skulle kunna göra så, det är precis deras stil. Min pappa ger ut Fysikböcker. Jag menar allvar. Han har äger formler som man vägrar förklara för någon annan. Han frågade mig om jag visste hur det gick för min bror på hans matteprov. "Någon måste ju kunna lyckas med sina uppgifter". Pappa fattar ingenting, han spelar bara på dina desperata försök till uppmärksamhet -sina, skulle jag skriva.

Jag har o-medvetet förtört och tappat bort alla mobiler jag haft för att jag hatar att bli förföljd på ett billigt sett.

Vad är Kon-tiki? Pappa sa att jag skulle läsa den för att "det står om" hans

Har ni ibland undrat varför man i djupa begrundanden kan tänka några få tankar under en mycket lång tid. Nu vill jag inte gå in mig själv igen, men det handlar om att jag stiger upp i mitt intellekt för att få en respekt för mig själv och mina värderingar. Vi har gett mänskligheten de verktyg de behöver för att förverkliga sig själva. Återgå till era prioriteringar.

17:40 Ska rätta stavfelen om ett tag. Har suttit och stirrat i datorn sen kl. 1 imorse tror jag imorse tror jag.. suttit och filosoferat som vanligt och skrivet ner nån kul detalj eller så. I samma stil som jag brukar, innebörden av min lathet är frukstansvärd.

Haha. Jag tycker allt är så jävla roligt. Är det någon som vill diagnocisera mig? Skogsälvan?

[Skogsälvan]

Gärna det (hoppas att det kan hjälpa dig på något sätt). Från mig blir det smekningar och piskrapp varierat.

Vi börjar med piskrappen. Du projicerar. Allt är andras fel. Du har inget fel. Ingen förstår. Du har problem med din sexualitet. Det är uppenbart. Du skriver inlägg där du sedan skriver att "det där skrev inte jag!". Du måste sova för guds skull! Du skriker efter närhet samtidigt som du tar avstånd från den. Gör ett val!

Smekningar. Jag har förstått att du har haft det svårt. Du är väldigt intelligent och grubblar mer än gränserna tål. Jag är övertygad om att du vill väl och vill att någon förstår/accepterar/älskar dig. Därför är du så utelämnande. Ditt språk är dock svårt att förstå. Jag är inte alls insatt i astrologi tex.

Jag tror att du måste lära dig att tycka om dig själv och det är du värd!

[Skogsälvan]

Och vill du leva i samma värld som de andra - det är ju ditt val - så är neuroleptika (abilify, zyprexa, trilafon osv) ett stort hjälpmedel. Det får du dock avgöra själv baserat på hur du vill leva ditt liv.

[Avantgardet]

Jag läser, precis som Skogsälvan, in ett behov av närhet här. Eller annorlunda uttryckt: du vill bli kramad, Åkes granne.

[A]

Hej Åkes granne!

[Åkes granne]

Jag hatar kramar, det känns som en djup blockering av min livsväg (något alla försökt projicera på mig -hur skulle någon kunna veta vad jag behöver -detta var KNAPPAST det, samtidigt som jag just lägger upp en perfekt hinderbana för mig själv) -eller, jag kan uppskatta vad som helst i rätt så facinerande läger. Jag skrev ju just vad jag menade med. Hur vet du att jag inte upplever närhet? Jag är knappast orolig för andras omdömmen i realitet -jag har bara gjort ett inre försäkringskontrakt. DET är min fåfänga och paranoia. Alla löjlig mystik omkring mig.

Varför frågar ni inte varandra hur detta upplevs? Ni kanske riskerar att förstöra något otroligt djupt i andra. Jag pratade med några prostituerade tjejer på psyket, det gav MIG starka förnimmelser om mig själv och min livsväg.

Skulle jag vilja att NÅGON "satte sig in i" min situation. Tror ni inte att jag är klok?


Varför tror ni barnen i Afrika svälter? Svar: för att ni tycker synd om dem! Prova själva det VERKLIGA rollspelet -och avsluta med den slutgiltiga bedömningen. Ni ser INTE varandra som jämlikar, ett öppet system där ärligheten är idealet. Ni jagar er själva.

Med den objektiva passionen menar jag det vi kan kalla för odödlighet.


Jag har vissa personliga problem med bemästrandet av min existensiella panikångest.

Hur många ggr ska jag säga detta! GUD är en LÖGNDETEKTOR. Kroppen är vår "sexualitet" och potential till odödligheten. VI är MÄNSKLIGHETEN. Ni behöver INTE smörgåsar och mjölk. Ni vet kanske att människor i andra delar av "världen".


DET ÄR INGET FEL PÅ MIG -inte er heller. Skogsälvan -du har inte begrundat ämnet tillräckligt. Faktiskt så tänkte jag på detta nyligen, i sitt djupaste botten. Jag orkar inte ens. Jag gör inte det. Jag måste gå djupare ner i mitt sanna SYFTE här för att GENOM min djupaste vision om livet. Detta är MINA VAL jag ställer upp. Jag minns hur jag skrev Soltecken, jag menar allvar.

Du har aldrig FULLFÖLJT cykeln Avantgardet. Du undviker slutet av dig själv -det blir för "snurrigt" med alla metafysiska involveringar du samlat på dig -återvändsgränden. Förstår du inte vad detta leder till?


Mamma kommer springande med nötter till mig, och går efter mig hela tiden. Det är som en jävla porrfilm. Jag vill vara själv så jag kan känna djupet i mitt hjärta och närvaron från mystiken -i värsta fall, för att erbjuda mig själv livets värden

Jag har ju SÅ svårt att utveckla mitt inre. Jag är alldelles för  


Jag har haft en mycket djup romantisk fantasi i hela mitt liv om hela mänskligheten. Jag har begrundat kändisar med liknande planetkonstellationer som jag konstant som 17åring, för att förstå och utvärder dessas inre trauman -som jämförande kompasser. Jag mådde riktigt dåligt, eftersom jag gjorde en lång plan. Hör ni här hur språket depraveras ..mitt intellekt känns förstört.

Jag hade en tumör i nyckelbenet som bytte form genom min egen vilja. Jag har sagt detta. Jag samlar på mig alla DUNKLA "hjälpinsatser" till min stora fasa, och trycker undan min vägledande kritik. Folk är rädda för mig.

Jag har en stor fobi för småbarn. Jag vet inte vad ni tror alltså.

Vad symboliserar Sverige utifrån?


Vad har jag då fått allt ifrån? Jag har ju hittat på allt själv.

Detta är inget nytt. Jag kände mig som fullvuxen, jag är här igen


Ska kanske prata om Vattumannes innebörd av sexualitet på ett djupare plan snart.  


Jag försöker "kontrollera" er här, ser ni det? -det är ett djupt självbedrägeri. Det är inte samma sak som jag tvivlar. Jag är helt otvivelaktig.



JAG VILL DÖ. Det har jag gjort i hela mitt liv. Rör mig inte för helvete. Den var en sån fruktansvärd inre kränkning att penetreras utan att få VET DET BAKOMLIGGANDE MOTIVET. Jag får inte se mig själv.


Jag tar totalt tappat allt förtroende för läkarvetenskapen. Tror ni inte jag vet vad jag gör? Shit.

Jag vet hur den RENA initieringen till vuxenlivet ser ut. Jag har oerhört djupa behov av existensiell konst och regenerering. Allt förutom krig och mord. Jag hatar alla fejkade uttryck av passion. Jag vill se min estetiska avbild -ville inte alla det. Jag älskar alla avvikande kreativa sexuella anspråk i sin råa form. Det känns inte värdigt att kalla det vid dess energi. Jag försöker skapa ett luftigare klimat.

Jag tror jag har föreställt mig allt som går att förstå i mina helt upphöjda konstnärliga uttryck som jag inte lägger märke till i min närvaro.    



Jag sitter ju bara och roar mig vanligen. Jag har velat döda min familj i hela mitt liv. Jag skulle kunna göra det oberört. Men det gör jag inte. Jag planerade att ringa Kristi Brud och berätta om min mamma igår eller när det var. Jag har bara en enda stor idé -det är det fantastiska i allt det här. Men jag är så förenderlig.

Jag har vid två tillfällen i min barndom, 6 år kankse, skadat mig djupt när jag skulle hoppa över staket så att min mamma fick torka blod.

Min mamma har tagit eller kollat på min brors kuk en gång för 1 ½ år sen. Hon älskar sin syster, hon förstår inte. Det enda hon höjer upp är överklassen, och vad DE säger till SINA barn -hon ser mig som sin skapelse.

Skulle vilja få mitt astroförflutna arkiv utrett, jag vet inte vad jag ser. Min farmor föddes samma dag som Titanic åkte sin jungfrufärd, 12 arpil 1912. Farfar har också ett vackert horoskop. Pappa hade en underbar familj -han är livrädd för sina föräldrar, och detta har

Farmor mindes massa saker innan hon skrev ett brev mitt i natten och gick ut för några år sen, sendessss bor hon på världens äckligaste demenssjukhus och blir en flummare av medicinen. Samma snygga STIL alltså.  

12 april fyllde även min

Hela mammas och pappas relation bygger på ett självförsvarande krig.


Hon vågar inte förstå det. Mamma säger att jag är pervers som gillar Fanny och Alexander. .. . . . . .

Berättade jag? Jag hade en paranoid marddrömstillvaro som 5åring där jag drömde att mormor hade en kuk, och att mina riktiga föräldrar förbytta, kidnappade till yttre rymden, eller något. Minns exakt när jag gick på ett café och åt baguette med mamma en sommareftermiddag, där en en blond tvkändis blev skjuten senare på kvällen. Men det kanske inte var samma dag.. minns i alla fall hur jag frågar exakt vilken dag farmor är född för att utvärdera misstankarna..

Jag har brytit upp låsta dörrar med min vilja. De förnekade de på psyket för att jag skulle "glömma".. men det är helt okej. Skapat egna sidor på tvn med pulserande texter "hypnos" och "vill du få makt" -innan jag åkte till psyket, tyvärr. Det får inte ske igen. All min kreativitet vilar i denna dualism.

12 april 13 år innan mamma föddes, föddes den första av det första tvillingparet -samma dag som mammas syster hittade sin bror dränkt i badkaret efter att hans fru hade varit otrogen med sin chef i ca 20 år. Konstigt att hon inte vill ha kontakt med henne. Konstigt, verkligen.

Mamma har världens största hybris. Vet du vad hon kan säga "-Titta, det står att man väljer sina tankar.." Förföljer mig varje dag med detta.


Sanningen är att vi alla är rymdvarlser. Inse det. Det är Kärlek.


Återkommer när jag har tid för detta.

[Åkes granne]

Okej. Jag kan erkänna urpsrunget till min facination med kniven i hjärtat. Jag såg Döda Poeters sällskap i sjuan på biografen på min gata. De ville interjuva mamma första dagen vi flyttade hit, ang. våldtäkterna på orten. Hade ett inre raseri mot att människor sa att de "älskade" materiella objekt extremt intensivt under denna tiden.

Fattar nin inte att det blonderade tjejer med Buffaloskors högsta önskan att bli bekräftade?

Jag tog bussen till norrtälje och gick och tackade två nvandrarkillar för deras rena bris.. de är genuina, lojala. Vi associerade lite kring namn och objektifierign. Linda centrerar nära i tiden. Jag VET att Linda Rosing är ett dolt geni.

Kan berätta lite om det mamma säger om min systers kompisar sen.


En gång när mamma och hennes syster cyklade förbi en kyrka ställde sig håret rakt upp på hennes syster. Som yngre. Mamma bryr sig bara om en "ära" -om två guldmedaljer som någon släkting hade fått för ditt jordbruk och framavlande. Som Ann -hade smält ner för att få typ tio tusen..

Ville desterat ha hennes vindsvåning i Skövde. FANAAAASDB

Jag frågade alla hela tiden -men min morbror som är BÄSTIS med bert karlsson vill bara ha pengarna och resorna och vad fan vet jag.

[Åkes granne]

Mamma påstår även att hon är syssling med Anders Björk. Vetefan. Haha

[Åkes granne]

Vilka tror ni att ni är.. vad i helvete är detta?


Har velat skicka Sten Sture Skaldemans geniala formula till Göran Persson, flera gånger, men får aldrig något gjort.


Skrev fel.

Sen: Det är så ovärdigt. En kurator från skolan gav mig boken "pojken som kallades för det" -vafan är det för något?

Hade redan läst den innan eftersom min mammas vänninna -kleptomanen, älskar att skuldbelägga andra. Grät för att jag kände mig så jävla oälskad pga. allt familjärt i boken.

En tjej som jag träffade på psyket hånades av personalen på psyket för att hon sa "jag är gud" när hon efter ca 45 minuters skrik i bältesäng med handukar, osv.

"-det är som med trippar"

Vet ni vad hon gjorde? Gick ut i korridoren, där det är omöjligt att gå ut.


Varför inte vara öppna med era mystiska kraftreurser i så fall?

Det roliga är ju att samma skötare hade den som favoritbok på facebook. Jättekul.