vill tro

[Melime]

Halloj!
Jag är på sätt och vis troende. Det är inte så att jag tror på Gud eller bibeln, men jag tror att det finns något mer. För något år sedan diskuterade jag och en kille filosofi, han tyckte att det var självklart att det fanns liv på andra planeter och så där. Jag däremot tyckte att det var mest troligt att vi var ensamma här i universum. Jag hade aldrig riktigt reflekterat över detta det var bara så det var. Jag insåg att jag tyckte att det var något speciellt med oss jordbor, att det liksom var menat att allt skulle hända. Det är iallafall det jag vill tro, annars måste jag slopa idéerna om att vi kanske har lite fri vilja, att kärlek finns och att det kanske finns något efter döden.

[Zokrates]

Halloj!
Jag är på sätt och vis troende. Det är inte så att jag tror på Gud eller bibeln, men jag tror att det finns något mer. För något år sedan diskuterade jag och en kille filosofi, han tyckte att det var självklart att det fanns liv på andra planeter och så där. Jag däremot tyckte att det var mest troligt att vi var ensamma här i universum. Jag hade aldrig riktigt reflekterat över detta det var bara så det var. Jag insåg att jag tyckte att det var något speciellt med oss jordbor, att det liksom var menat att allt skulle hända. Det är iallafall det jag vill tro, annars måste jag slopa idéerna om att vi kanske har lite fri vilja, att kärlek finns och att det kanske finns något efter döden.

Vad som är mest troligt, är att vi inte är ensamma i universum, det är alltså mest troligt att det förekommer liv även på andra planeter. Och visst är det något speciellt med jorden, dess sammansättning, avstånd till solen, vår måne, att liv finns och har utvecklats här är en mängd slumper som just har råkat bli så tillräckligt optimala att jorden kan hysa liv.
Men just alla dessa slumper gör väl att en del är benägna att tro på en högre makt. Däremot finns det ingen mening bakom vårt varande,
det spelar egentligen ingen som helst roll om det finns liv eller inte, då livet tydligen bara har uppstått ur grundämnen som i sig själva är omedvetna om sin existens.

Däremot behöver du inte slopa din tro på fri vilja, den är lika fri som som dina fantasiers gränser. Men att vilja en sak och göra den viljan är inte och kommer inte någonsin att vara fritt utan motstånd. Kärlek finns ju även det med, som kemiska reaktioner i hjärnan, som innebär att omdömet grumlas, lite som en sinnessjukdom om man betraktar det rent krasst, så nog finns det kärlek alltid.

Ett liv efter döden är ju även det ett bevis på din fria vilja, du kan ju tro att det existerar, det kanske till och med existerar ett liv efter döden för att vi vill tro detta, ett slags självskapande varande, vem vet?

[Melime]

Om vi är en följd av utveckling och anpassning följer vi antagligen bara våra drifter, våra hormoner, vi kan inte välja att inte vilja ha barn (oftast inte), vem vi ska bli kär i osv. Kärlek skulle bara vara en överlevnadsgrej. Du verkar inte ha en så särskilt romantisk syn på tillvaron, men det har jag, ibland. Det brukar vara då jag är lycklig.

[Zokrates]

Om vi är en följd av utveckling och anpassning följer vi antagligen bara våra drifter, våra hormoner, vi kan inte välja att inte vilja ha barn (oftast inte), vem vi ska bli kär i osv. Kärlek skulle bara vara en överlevnadsgrej. Du verkar inte ha en så särskilt romantisk syn på tillvaron, men det har jag, ibland. Det brukar vara då jag är lycklig.

Ja så kan det vara att även en människa som lider av en psykos kan vara lycklig. Livets självändamål är endast fortplantning i brist på annat då vi inte lever för evigt,  detta styrs av drifter påverkade av hormoner, men förälskelse är inte en nödvändighet för att ha sex, men det är ett skydd, precis som kärleken även det är en skyddsmekanism, (  tur är väl det annars så skulle det inte finnas något som hindrade oss från att äta upp vår avkomma ), romantik däremot är en ritual oftast starkt kulturellt bunden. Att vara romantiskt är egentligen endast ett rävspel för att se till att själv sitta med alla essen på handen, men det är klart, vill man ge sig in i leken så följer man de spelregler som finns, trots det finns det alltid den fria viljan att välja bort avkomman ( livets naturliga väg till utveckling och förökning ) till förmån för något annat substitut.

[Melime]

Håller inte med dig, livet mening är enligt mig att bli lycklig. Det är ju ialla fall det alla gör. Man skulle såklart kunna säga att lycka är den drift som för oss framåt, men det tror jag inte.

[Zokrates]

Håller inte med dig, livet mening är enligt mig att bli lycklig. Det är ju ialla fall det alla gör. Man skulle såklart kunna säga att lycka är den drift som för oss framåt, men det tror jag inte.

Så talar en stark egoist!

[Zokrates]

Lycka eller tillfredsställelse. När du har sex, eller när du äter, så belönar din kropp dig genom att ge dig ett välbefinnande. Vad som händer är att kemiska signalsubstanser ger dig ett rus, även en viss del av det du äter ombildas till alkohol, vilket även detta tjänar till att höja välbefinnandet.
Detta är grundmekanismer i kroppen, som syftar till att höja viljan att ha sex eller att äta, kopplat till vår överlevnadsinstinkt.

Men även andra ämnen kan skapa berusningar, adrenalin är ett av dem.
Adrenalinkickar får en del av att utsätta sig för faror, men det finns fler sätt att lura kroppen, droger som funkar som en genväg till vårt belöningssystem. Är då detta lycka? Full och glad?

Om målet med livet var denna "lycka", så skulle vi ju enkelt kunna knarka allihop och det med gott samvete och därmed skita i allt annat.

Att leva ett liv efter en lyckoprincip, är att vara en slav under sina drifter, att inte förstå att mat är ett nödvändigt ont, precis som om inte jag med logikens hjälp skulle förstå att utan mat så dör jag, jag måste belönas medvetet dessutom, känna ruset i skallen och känslan av stimulerad mättnad, bullshit.
Om det är denna slags trygghet som avses med lycka, fyllda skafferier och en partner i sängen som är det ditt största mål här i livet, ja då borde det inte bekomma dig hur detta uppnåddes heller?

[Melime]

Det är väl klart jag är egoist. Jag är snäll för att jag har ett samvete och för att andras lycka gör mig glad ibland. Jag lever ju bara en gång och det här är min enda chans. Man måste ha lite upp- och nedgångar för att få lycka. Jag vill leva ett fullt liv med sorg, hat, ilska, gråt, skratt, kärlek och sådant. Men visst rent teoretiskt, knarka kanske är lycka. Valet är ditt och uppenbarligen gillar du att vara en cynisk typ och om det gör dig lycklig så är det helt okej så länge det inte drabbar mig.

[Zokrates]

Valet är mitt, därför avstår jag knark och alkohol, jag avstår också romantik som enbart används för att slå blå dunster i ögonen på varandra.  Lycka är inte heller ett mått på livets värde, egoism är inget jag använder som en ursäkt ifall vi bara lever en gång, allt detta enkom för att mitt samvete är större än min mänskliga natur, vad hände med din tro förresten, försvann den?

[Melime]

Det du säger bekräftar mitt argument. Du väljer det som gör dig lycklig. Om de kan komma på någon gång som någon gjort ett val som gjort dom olyckliga trots att de kunde välja så äter jag upp min hatt. Min tro är väl kvar, men jag vill ju vara på den säkra sidan. Och dessutom, jag är helt förvirrad så jag vet aldrig riktigt vad jag snackar om.

[Zokrates]

Det du säger bekräftar mitt argument. Du väljer det som gör dig lycklig.

Jag är inte lycklig, jag har bara gjort mig av med alla illusioner och försöker att stå ut med tillvaron. Jag är därmed inte heller olycklig, snarast så är jag bara.

Om du så gärna vill tro, men saknar tron, så är det väl meningslöst att tvinga sig själv, eller?

[kaktus]

Jag håller med dig Zokrates,du har gått igenom ngt mkt hårt.En relation kan ta slut och ingen hjälper dig om du hamnar med foten i rävsaxen,då måste du klara sig själv.Då är det ingen annan än en själv som lever med konsekvenserna av att ett äktenskap går åt skogen.
Lycka är så mkt mera än ett parförhållande,tänk på alla som är olyckliga tillsammans och som inte ens kan dela på sig

[Melime]

Okej, jag omformulerar det hela. Du väljer kanske inte något som gör dig lycklig, du väljer det som gör dig mest lycklig. Till exempel: jag sitter och pluggar till något prov. Det gör mig inte lycklig att plugga så mycket, men jag blir olycklig om jag inte gör det. Senaste gången jag var lycklig var igår kväll när jag  tittade ut ur fönstret i mitt sovrum och kände lukten av sommarregnet. Och då var jag ju ensam. Lycka är mer än belöningshormoner! Tror jag...

[Zokrates]

Precis, det kan ibland räcka med att enbart finnas till för att det skall kunna vara en sorts lycka. Felet med många är att de skapar framtidsplaner om hur de vill ha det, typ gör ett schema, som de sedan följer till punkt och pricka, men livet är alltid här och nu, det skall tas vara på och helst på ett sätt som gör att man står ut med sig själv. Lycka behöver inte vara vare sig dyrt eller komplicerat, lycka är inte ett drömjobb, hög status, eller ens en idealisk partner. Lycka är att kunna njuta av det man har just nu, att kunna ta tillvara på livets glädjeämnen, att inte bekymra sig över morgondagen, ekonomin, oavsett om den är usel. Lycka är motsatsen till lidande och så länge man inte lider är ju allt ok. Men å andra sidan, att ha lidit gör att man uppskattar dess motsatts i än högre grad även i mindre mängder. Själv tänker jag sällan i termer av att vara lycklig, kanske för att det inte är ett självandamål i sig självt att vara lycklig. Kanske skulle fler må bättre av att ha realistiska förväntningar istället för att ställa upp höga krav som oftast bara bäddar för besvikelser och därmed olycka. Många motsattser blev det dock.

[Melime]

AHA! Det du beskriver har ju inte alls med överlevnadsgrejer att göra. Det verkar som om du också tror på något mer, precis som jag