Finns det någon här som kan något om den fenomenologiska filosofin och vill diskutera den? Eller kanske någon som inte kan något ett dugg om den men vill diskutera ändå?
Under de senaste dagarna har jag studerat filosoferna Edmund Husserl och Martin Heidegger. Det finns många idéer hos dem jag inte gillar, det mesta faktiskt, men också en del idéer jag funnit intressanta.
Jag gillar deras kritik av den ofta förekommande uppdelningen mellan subjekt och objekt. Vidare tycker jag om deras betonande av upplevelserna: "Tillbaka till sakerna själva".
Att spekulera om huruvida vår verklighet är en illusion och i så fall vad den sanna verkligheten är tycker jag inte är särskilt givande. Jag ser det som så att den verklighet jag upplever är mig given. Jag kan svårligen betvivla den utan accepterar den och spelar med. Den känns mycket verkligare än alla fantasifoster. Härvidlag står jag nog också nära "common sense"-filosofin. Man kan jämföra mig med förrädaren i den första delen av Matrix-triologin som föredrog verkligheten i matrisen framför den tråkigare verkligheten utanför. Skillnaden är att jag aldrig svalt det röda pillret och sett verkligheten utanför.
De föremål jag uppfattar ser jag inte som om de är objekt med en existens oberoende av mig själv. De är fenomen som framträder i min egen lilla värld. Att tala om "mig själv" är i och för sig också tvivelaktigt enligt fenomenologerna. De tror ju inte att medvetandet är en substans. Husserl bortser helt från medvetandet och anser att det bara finns fenomen och riktadhet mot dem, typ. Heidegger använder istället för begreppet "medvetande" begreppet "tillvaro". Jag har ännu inte förstått vad han menar.
Mina upplevelser innehåller regelbundenheter och jag kan bara till viss del styra vad som händer. Att blunda är ett enkelt sätt, men när jag öppnar ögonen igen så ser jag ungefär samma sak som innan.
Att andra har liknande upplevelser som jag kan jag inte veta, men jag gissar mig till det eftersom de fenomen jag kallar "människor" uppför sig på ett sätt som tyder på att de har sådana upplevelser.
Förutom direkta upplevelser finns det svagare upplevelser som minnen och fantasier exempelvis. Dessa är dock lätt att skilja från de direkt upplevelserna, som är mycket starkare.
Sanning är enligt Husserl när en upplevelse överensstämmer med hur man förväntat sig att den ska vara, d.s.v. med en fantasibild man skapat. Om jag påstår att min säng är bäddad är påståendet sant om det är så att när jag går in på mitt sovrum så möts jag av en synperception i vilken min säng är bäddad. Om denna upplevelse inte övertygar mig kan jag gå ut ur rummet och gå in igen för att kontrollera saken en gång till. Jag menar, alla kan ju göra misstag, så helt säker kunskap finns inte.
Ovanstående kanske kan ses som någon sorts empirism. Det är ju upplevelserna och inte fantasierna som är det primära. Fantasierna jämförs hela tiden med direkta upplevelser.
Upplevelsen av ett föremål är för övrigt inte en ögonblicksbild utan är utsträckt i tiden. Jag kan gå runt föremålet och undersöka det på olika sätt med olika sinnen. Det bästa sättet att uppleva ett verktyg är enligt Heidegger att använda det.
Vetenskapen ser jag idag som ett sätt att upptäcka strukturer i den av mig upplevda världen. Att försöka finna regler för hur upplevelserna uppträder. Vetenskapen blir jämförbart med kartritande. De av fysikerna postulerade objekten, som atomerna, ser jag som mindre sanna än mina upplevelser. De är bara modeller som man kan använda för att beskriva varför världen ser ut som den gör. Jag ser dem som ett medel att förutsäga vad jag kommer att uppleva om jag gör olika saker. Detta kanske kan kallas instrumentalism.
Nåja, denna fenomenologiska uppfattning är omöjligt att upprätthålla i det dagliga livet, men den är min metafysiska uppfattning idag.
Ursäkta om det har blivit fel med terminologin. Fenomenologerna är ju kända för att de uppfann många nya ord som bara de använder och jag har svårigheter med att rensa ut icke-fenomenologiska ord som "jag" ur mitt språk. Kan man tala om en fenomenologisk metafysik förresten eller är det motsägelsfullt? Ovanstående ska heller inte ses som en tillförlitlig avhandling om fenomenologin utan det är bara den bild jag fått efter ett ytligt studium av den.
Jag inväntar längtansfullt er sågning av dessa dagsfärska metafysiska spekulationer samt min tolkning av Husserl och Heidegger.
Vänligen
Camilla
Fenomenologisk metafysik
Moderator: Moderatorgruppen
-
Patrizia
Edmund Husserl i sin bok Philosophi als strenge Wissenschaft skriver att det råder kaos i filosofin. Man kan hitta alla slags värlsåskådningar och åsikter osv. Han ville börja från början och göra filosofin vetenskapligt. Jag kan delvis förstå det. Men inte helt. Idag har ja bra en viss förståelse för honom.
Kära Camilla,
jag vet inte varför du är intresserad av Husserl och fenomenologin överhuvudtaget men jag väljer att svara ditt inlägg för att du verkar veta en hel del om filosofin i övrigt. Jag kan förstå sånt av människors skrift och språk. Jag har läst Husserl och Heidegger länge sen och minns inte så mycket i detalj. Tyvärr har jag inte mina filosofi böcker kvar längre då jag slängde de allt. Jag har kommit till insikten att jag är ganska dum och begränsad i förståndskapacitet och böjat intressera mig för att veta varför är jag så dum istället. Idag vill jag veta varför det mänskliga fårståndet är så begränsad. Hur som helst, för att återgå till fenomenologin, så vill jag att du berättar för mig varför det finns så många olika teorier om verkligheten och allt, i filosofin. Låt oss börja från början (som Husserl sa) och se vart vi hamnar. Tycker du att det är någon mening att diskutera det överhuvudtaget? Tycker du inte att själva Husserl med sin åsikt kan få plats i denna "varför"? Är det någon ide att lyssna på Husserl och börja gå till "sakerna själva"? Vad kan vi se där, tror du?
Kära Camilla,
jag vet inte varför du är intresserad av Husserl och fenomenologin överhuvudtaget men jag väljer att svara ditt inlägg för att du verkar veta en hel del om filosofin i övrigt. Jag kan förstå sånt av människors skrift och språk. Jag har läst Husserl och Heidegger länge sen och minns inte så mycket i detalj. Tyvärr har jag inte mina filosofi böcker kvar längre då jag slängde de allt. Jag har kommit till insikten att jag är ganska dum och begränsad i förståndskapacitet och böjat intressera mig för att veta varför är jag så dum istället. Idag vill jag veta varför det mänskliga fårståndet är så begränsad. Hur som helst, för att återgå till fenomenologin, så vill jag att du berättar för mig varför det finns så många olika teorier om verkligheten och allt, i filosofin. Låt oss börja från början (som Husserl sa) och se vart vi hamnar. Tycker du att det är någon mening att diskutera det överhuvudtaget? Tycker du inte att själva Husserl med sin åsikt kan få plats i denna "varför"? Är det någon ide att lyssna på Husserl och börja gå till "sakerna själva"? Vad kan vi se där, tror du?
Hej Patrizia!
Detta är ett projekt jag ser som utsiktslöst. Jag tror i alla fall inte att man kan använda fenomenologin för att lägga en grund för vetenskapen eller filosofin som alla kan vara överens om.
Fenomenologin är för mig istället mer ett sätt att betrakta världen som tilltalar mig. Jag ser mina upplevelser som det primära medan idealistiska spekulationer om en eventuell sann verklighet bakom verkligheten känns ganska meningslösa.
Ja, det är det. Enligt min uppfattning ligger människans förstånd inte långt över gränsen för vad som krävs för att civilisation överhuvudtaget ska kunna uppstå.
Därför att det är svårt att bevisa riktigheten i de filosofiska teorierna. Valet av filosofisk teori blir därför ganska godtyckligt och beror på saker som filosofens smak. Då någon faktiskt lyckas bevisa något övergår den teorin från filosofin till vetenskapen. Kvar inom filosofin blir bara en massa idéer som ännu inte har bevisats eller motbevisats.
Jag förstår inte riktigt vad du menar att vi ska göra.
Menar du Husserls väsenskådande? I Filosofilexikonet står följande om väsenskådandet:
Ett problem med detta väsenskådande kanske kan vara att det verkar lite godtyckligt. Olika människor kanske genom det kommer fram till olika slutsatser och det går inte att avgöra vem som har rätt.
Vänligen
Camilla
Patrizia skrev:Edmund Husserl i sin bok Philosophi als strenge Wissenschaft skriver att det råder kaos i filosofin. Man kan hitta alla slags värlsåskådningar och åsikter osv. Han ville börja från början och göra filosofin vetenskapligt.
Detta är ett projekt jag ser som utsiktslöst. Jag tror i alla fall inte att man kan använda fenomenologin för att lägga en grund för vetenskapen eller filosofin som alla kan vara överens om.
Fenomenologin är för mig istället mer ett sätt att betrakta världen som tilltalar mig. Jag ser mina upplevelser som det primära medan idealistiska spekulationer om en eventuell sann verklighet bakom verkligheten känns ganska meningslösa.
Idag vill jag veta varför det mänskliga fårståndet är så begränsad.
Ja, det är det. Enligt min uppfattning ligger människans förstånd inte långt över gränsen för vad som krävs för att civilisation överhuvudtaget ska kunna uppstå.
Hur som helst, för att återgå till fenomenologin, så vill jag att du berättar för mig varför det finns så många olika teorier om verkligheten och allt, i filosofin.
Därför att det är svårt att bevisa riktigheten i de filosofiska teorierna. Valet av filosofisk teori blir därför ganska godtyckligt och beror på saker som filosofens smak. Då någon faktiskt lyckas bevisa något övergår den teorin från filosofin till vetenskapen. Kvar inom filosofin blir bara en massa idéer som ännu inte har bevisats eller motbevisats.
Låt oss börja från början (som Husserl sa) och se vart vi hamnar. Tycker du att det är någon mening att diskutera det överhuvudtaget? Tycker du inte att själva Husserl med sin åsikt kan få plats i denna "varför"?
Jag förstår inte riktigt vad du menar att vi ska göra.
Är det någon ide att lyssna på Husserl och börja gå till "sakerna själva"? Vad kan vi se där, tror du?
Menar du Husserls väsenskådande? I Filosofilexikonet står följande om väsenskådandet:
Härmed menar han att det är möjligt att gå utöver de faktiskt föreliggande akterna och med fantasins hjälp variera dessa tills det uppstår en punkt där variationen inte kan komma vidare. När denna punkt är nådd som resultat av fantiserande variation, hävdar H. att det föreligger en insikt i en väsensnödvändighet. Således är det möjligt att föreställa sig medvetandeakter med olika innehåll, men det är inte möjligt att föreställa sig att det skulle kunna finnas en medvetandeakt helt utan någon form av objekt.
Ett problem med detta väsenskådande kanske kan vara att det verkar lite godtyckligt. Olika människor kanske genom det kommer fram till olika slutsatser och det går inte att avgöra vem som har rätt.
Vänligen
Camilla
-
AntiGenteknik
- Inlägg: 19
- Blev medlem: 28 jan 2005 14:54
Camilla jag läste nått om han Husserl, ungefärlich:
Vi måste känna till de universiella strukturerna i hur vi skapar våra erfarenheter/kunskap, det finns en osäkerhet i att inte veta hur vi gör när vi skapar vår kunskap om någonting, det finns en objektiv verklighet, men människor skapar sin verklighet. Om vi inte vet hur vi gör när vi producerar kunskap/verklighet, då betyder det att inte ens empirisk kunskap som går att bevisa är helt säker.
Vi måste känna till de universiella strukturerna i hur vi skapar våra erfarenheter/kunskap, det finns en osäkerhet i att inte veta hur vi gör när vi skapar vår kunskap om någonting, det finns en objektiv verklighet, men människor skapar sin verklighet. Om vi inte vet hur vi gör när vi producerar kunskap/verklighet, då betyder det att inte ens empirisk kunskap som går att bevisa är helt säker.
-
Patrizia
Camilla,
Du har besvarat mina frågor och jag vet nu vad du är ute efter. Jag hoppas att du någon gång hittar det du söker.
Camilla skrev:
Om Einstein visste vad han orsakar med sin relativitetsteori, tror jag inte att han skulle yppa sin upptäckt förrän han har upptäckt även "motgiftet". Men det är ingenting som hindrar honom att berrätta det i enrum för sitt livs bästa vän.
hej
Du har besvarat mina frågor och jag vet nu vad du är ute efter. Jag hoppas att du någon gång hittar det du söker.
Camilla skrev:
Vetenskapen ser jag idag som ett sätt att upptäcka strukturer i den av mig upplevda världen. Att försöka finna regler för hur upplevelserna uppträder.
Om Einstein visste vad han orsakar med sin relativitetsteori, tror jag inte att han skulle yppa sin upptäckt förrän han har upptäckt även "motgiftet". Men det är ingenting som hindrar honom att berrätta det i enrum för sitt livs bästa vän.
hej
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster
