Filosofiska problem

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 jan 2005 12:22

Stefan,

Stefan skrev:Grue-människorna har som sagt position 1. Våra teorier har naturligtvis materia, färg och ljus som predikat. Men det skulle kunna finnas en annan teori, med predikaten muteria, fyrg och ljos, som säger att något är materia fram till t, och sedan anti-materia, osv. Eller är det nåt annat du är ute efter?


Vad skönt att detta nu äntligen står klart för mig! OK. I så fall resonerar jag så här:

För att grue-paradoxen ska uppkomma måste en jämförelse vara möjlig. Om det är omöjligt att översätta ordet till vårt språk så att betydelsen bevaras så uppstår ingen paradox. För att kunna gå vidare på detta spår och komma med relevanta förklaringar till paradoxen måste jag ha svar på två frågor:

*Skulle grue-människorna kunna existera på jorden?
*Skulle vi kunna samtala på ett sånt sätt att en oenighet om exempelvis juvelers beskaffenhet kunde uppenbara sig?

Om de fysiska förutsättningarna på deras planet är nödvändiga för att deras teorier m.m. ska uppkomma så är det svårt för mig att komma med någon kommentar. I så fall föreligger dock ingen paradox för jordens saffirer och färgegenskaper. Om ingen oenighet skulle uppenbara sig vid diskussion så resonerar jag som tidigare kring 1 (det blir i praktiken som om jag pratade med en fransman utan att förstå franska - till slut skulle jag förstå "bleu" som "blå" även om han menade något annat som han utifrån sina primitiva begrepp inte kan förklara för mig).

Min fråga blir således än en gång: Hur är paradoxen ens möjlig? Alltså: hur kan jag förstå grue-människorna på ett sånt sätt att motsägelsen uppenbaras? Även deras förklaring av muteria-teorin kommer att låta exakt som materia-teorin i mina öron, eftersom deras primitiva begrepp är annorlunda än mina.

Med 1) blir skeptiska argument inte aktuella som jag tidigare påpekade, instämmer du?

Stefan skrev:Visst, de som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. De går efter "muteria"-teorin. Det var det jag talade om, men jag var något oklar.


Omöjligt! Om de inte har våra primitiva begrepp kommer skillnaden inte att uppenbaras. Det kommer att låta precis som deras "muteria"-teori när vi förklarar hur vi ser på saken. Vår syn på saken kommer ens aldrig att komma på tal - våra färgbegrepp kommer att ha ett-till-ett-översättningar. Vad grue (enligt 1) visar enligt min mening är att det måste finnas likheter innan det kan finnas skillnader. Hur ska vi veta att vi inte är överens innan vi vet vad vi är överens om? Just denna roll spelar de primitiva begreppen.

Stefan skrev:Vad vi vill veta är inte om det ÄR så att grue-predikat utvecklas, utan huruvida vi BÖR använda grue-predikat.


Det beror som sagt på. Ligger samma fysikaliska förutsättningar till grund? Om nej, använd inte grue (olämplig för våra förutsättningar). Om ja, hur förstår vi då att det är en skillnad? Endast om vi använder samma primitiva begrepp. Grue-människorna intar då en annan metafysisk åskådning med stöd av skeptiska argument (modell 2 i mitt förra inlägg - den som du menade att Grue inte följde). I detta fall är det dock fel att använda grue, eftersom våra vanliga färgbegrepp inte gör anspråk på eviga, temporala aspekter (som J R Auk skriver). "Gul" betyder inte "gul före T, gul efter T" för alla T. Således fel av mig - det beror inte på. Vi bör aldrig använda färgpredikat av grue-typ.

Stefan skrev:Hursomhelst tror jag att man måste inse att rationaliteten har vissa gränser. Det kan kanske visas att just detta problem kan lösas med rationella principer, men jag tror inte att alla filosofiska frågor kan lösas med rationella metoder.


Jag håller med dig helt och fullt, och det är också här som grue-paradoxen måste välja. Antingen är det ett rationellt problem (modell 1) och då kan det lösas med rationella metoder, eller så är det av skeptisk typ (modell 2) och då också irrationellt. Man kan inte först utge sig för att vara 1 och sedan ducka undan med 2 så fort de rationella argumenten börjar hagla. Alla skeptiska problem kan inte lösas rationellt, men hur många som kan det beror i stora drag på hur stränga definitioner man har på "kunskap" och "sanning". Å andra sidan tror jag detta är skeptikerns seger: Om han får rationalisten att tumma på sina absoluta krav för kunskap och sanning har han redan vunnit. Det är svårt att ge en rationell grund för vad "rationellt" bör betyda, så visst har rationaliteten sina gränser.

§

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 31 jan 2005 13:19

MrTambourineMan skrev:Grue-paradoxen kan uttryckas på ett annat vis; t ex i form av två stycken olika teorier, som bägge adekvat redogör för ett fenomen på djupet men som inte är kompatibla med varandra efter en viss tid T.

Kan du ge exempel på två sådana teorier?

Stefan skrev:Visst, de som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. De går efter "muteria"-teorin. Det var det jag talade om, men jag var något oklar.

Någon kan då invända att enkelhetskriterier tvingar oss att välja "materiateorin". Men enkelhet är som sagt relativt valet av predikat: för gruemänniskorna är grue ett enkelt predikat.

Ja, om du kan formulera en sådan muteria-fysik, som hänger ihop logiskt, som stämmer överens med gjorda observationer, och som ger samma förutsägelser bortsett från färgen på smaragder efter tidpunkten T; då får man förstås behandla den precis som vilken annan vetenskaplig hypotes som helst.

Stefan skrev:I princip kunde det väl finnas en "intergrated grue-bleen science". Den skulle naturligvis vara mer komplicerad, sedd med våra ögon, men enkelhet är som sagt relativ. Jag kan inte se att det spelar någon roll om man övergår till mer komplicerade nivåer.

Om det kan finnas en sådan teori vet vi ju inte förrän någon har presenterat den i detalj. Fram till dess finns liksom ingenting att ta ställning till.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 jan 2005 14:10

Jag har fortfarande inte fattat poängen med exemplet.
Vad vill han visa på för problem?

Att vi kan kalla ett ting för vad vi vill, det förstår väl alla rent instinktivt.

Ordet boll ger inte tinget "Bollen" sin runda form.

Och vad det gäller sanna påståenden så är inte påståendet om ett "grue" ting sant förräns T passerat. Vilket det aldrig gjort i denna diskution.

Finns det någon poäng överhuvudtaget?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 31 jan 2005 23:17

Tore skrev:
MrTambourineMan skrev:Grue-paradoxen kan uttryckas på ett annat vis; t ex i form av två stycken olika teorier, som bägge adekvat redogör för ett fenomen på djupet men som inte är kompatibla med varandra efter en viss tid T.
Kan du ge exempel på två sådana teorier?
Jag kan inte tänka mig att du har för avsikt att be mig tänka ut nya kosmologiska modeller, varför jag begränsar mig till ett allmänt resonemang med reservation för att exemplen jag presterar inte nödvändigtvis är de bästa. (Jag tar för övrigt avsaknaden av ansats till explicit refutation, som ett tecken på att Du åtminstone erkänner den fördjupade Grue-paradoxens möjlighet).

teori 1) Rådande fysikalisk teori. Vi begränsar oss exempelvis till Newtons gravitationslag, som ju så ofta uttrycks F=G*m(1)*m(2)/r2. Gravitationskraften F är här, i sin grundläggande form, en funktion av massa och avstånd.

teori 2) För att uppfylla kriteriumet du ställer, om att de två teorierna ska producera skilda prognoser efter T, inför jag en egen gravitationslag där F är en funktion av massa, tid och avstånd. Hur tiden spelar in i ekvationen är ganska komplicerat och djupt.* Jag är inte i denna timme i stånd att presentera den fullständiga ekvationen, men låt mig i varje fall hävda att för alla t < T, så reduceras min gravitationslag till den Newtonska varianten, men att så inte är fallet för alla andra t.

*Ett exempel skulle vara att de konstanta naturlagar som vi observerar, egentligen är periodiska (säg att naturkonstanterna varierar med disktreta tidsintervall) och att universums maskineri som kontrollerar detta, vid tiden T kommer att göra diverse förändringar. Man kan självklart även göra andra förändringar i de rådande teorierna och låta förändrade fysikaliska aspekter framträda efter olika tider T', T'', T''', etc. Variationsrikedomen är stor.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 01 feb 2005 14:16

*Skulle grue-människorna kunna existera på jorden?


Som sagt är det inte särskilt rimligt att tro att den kan finnas sådana människor. Se Kripkes argument nedan. Men "grue-människorna" är inte viktiga. Frågan är om smaragder är grue eller gröna, inte huruvida det kan finnas grue-människor.

Dessutom talar vi naturligtvis om jorden, och inte om konstiga annorlunda världar.


Min fråga blir således än en gång: Hur är paradoxen ens möjlig? Alltså: hur kan jag förstå grue-människorna på ett sånt sätt att motsägelsen uppenbaras? Även deras förklaring av muteria-teorin kommer att låta exakt som materia-teorin i mina öron, eftersom deras primitiva begrepp är annorlunda än mina.


Det här är en mer intressant fråga. Jag har för mig att Kripke diskuterar liknande saker; ska gå hem och titta. Förresten tror jag att den boken skulle intressera dig (hans bok om Wittgenstein). Kan läsas parallellt med Filosofiska undersökningar (som man bör ha gott om andrahandslitteratur till för att förstå ordentligt).

Men som sagt, jag undrar om inte det är en lite annorlunda fråga. Frågan är om smaragder är grue eller inte, inte om vi kan förstå grue-människor. Men det kanske finns en koppling.


Tore/

Stefan skrev:
I princip kunde det väl finnas en "intergrated grue-bleen science". Den skulle naturligvis vara mer komplicerad, sedd med våra ögon, men enkelhet är som sagt relativ. Jag kan inte se att det spelar någon roll om man övergår till mer komplicerade nivåer.

Om det kan finnas en sådan teori vet vi ju inte förrän någon har presenterat den i detalj. Fram till dess finns liksom ingenting att ta ställning till.


Den teorin är väl mycket lätt att konstruera. Det är bara att ta alla vetenskapliga begrepp och säga att fram till t är de x/y/z, och efter t är de t/u/v. Kalla denna teori för den vatanskapliga teorin. Jag ser ingen skillnad på en sådan teori och en grue-teori. Att blanda in hela vetenskapliga teorier gör problemet krångligare än grue-problemet, men ändrar ingenting i sak. Angrepp på den vatanskapliga teorin utifrån enkelhetsprinciper är varken starkare eller svagare än enkelhetsargument mot grueteorin.

JR Auk/

Jag har fortfarande inte fattat poängen med exemplet.
Vad vill han visa på för problem?

Att vi kan kalla ett ting för vad vi vill, det förstår väl alla rent instinktivt.

Ordet boll ger inte tinget "Bollen" sin runda form.

Och vad det gäller sanna påståenden så är inte påståendet om ett "grue" ting sant förräns T passerat. Vilket det aldrig gjort i denna diskution.

Finns det någon poäng överhuvudtaget?


Jag vet inte riktigt vad du är ute efter, men kanske blir du lurad (vilket inte är konstigt) av att man talar om predikat och ord istället för om föremål och världen. Poängen är, enligt Goodman, att vi inte kan avgöra rationellt huruvida smaragder är gröna eller gure (alternativt, om de är gröna efter t, eller blåa efter t). Om så är fallet, har vi ett stort problem. Förstår du, och håller du med om att detta är ett stort problem.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 01 feb 2005 16:31

Tack för förklaringen Stefan.

Jag förstår men ser inte problemet.

Vi definierar Grue, men förutsätter att definitionen av Green är klar för alla.
Som jag tidigare skrev måste man då definiera Green efter samma princip, antingen väljer vi att säga Green är grön före T och valfri efter T, eller konstant i både före och efter. Då har vi givit premisserna för vad en färg är.
Jag tycker personligen det är orimligt att ställa kravet att färgen ska vara konstant före och efter. Vi talar om en uppfattning av något i en given tidpunkt. Smaragden slutar ju vara grön när vi målar om den, men den nya färgen ändrar ju inte det faktum att den var grön.

Sen kan vi ju säga om allting att det du ser nu är inte dess verkliga form, efter T kommer det förändras. Vi har ju ingen möjlighet att verifiera påståendet om vi inte inväntar T. Så jag ser inte hur det kan vara en konflikt om vad som stämmer av Green och Grue. Dom beskriver tingets olika kvaliteer.

Dvs smaragden kan vara Green samtidigt som den är Grue, men vi kan aldrig verifiera detta.
Det är som att säga att det finns bara ett slags frö, först när fröet har grott kan vi definiera mer specifikt. (otroligt hårddraget men samma poäng)

Så enligt mig är det rent nonsens. En lek med ord.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 01 feb 2005 17:08

Stefan skrev:Dessutom talar vi naturligtvis om jorden, och inte om konstiga annorlunda världar.


Gott. Så långt allt väl.

Stefan skrev:Men som sagt, jag undrar om inte det är en lite annorlunda fråga. Frågan är om smaragder är grue eller inte, inte om vi kan förstå grue-människor. Men det kanske finns en koppling.


OK. Om det är det som är frågan är det onödigt att diskutera "grue-människor" m.m. och i så fall kan heller inte den som försvarar paradoxen anföra sådana saker till sitt försvar.

Stefan skrev:Poängen är, enligt Goodman, att vi inte kan avgöra rationellt huruvida smaragder är gröna eller gure (alternativt, om de är gröna efter t, eller blåa efter t). Om så är fallet, har vi ett stort problem. Förstår du, och håller du med om att detta är ett stort problem.


Detta var riktat till JR Auk, men jag passar på att besvara den, eftersom denna framställning av problemet stämmer överens men vad vi begränsat oss till ovan.

*Jag förstår
*Jag håller inte med om att det är ett stort problem
*Jag håller med om att, för vissa T, kan vi inte rationellt avgöra vilken färg ett visst föremål har före eller efter T
*Jag håller inte med om att vi inte rationellt kan avgöra om smaragder är gröna eller grue. Vi kan absolut säga, helt rationellt, att de är gröna. Denna sats är dock antingen falsk eller irrationell: "Smaragder är grue".

"Smaragder är gröna" betyder som sagt inte "Smaragder är gröna före och efter alla T" utan snarare "Så långt vi rationellt kan avgöra färg så är smaragder gröna". Det är alltså lika irrationellt att säga:

"Smaragder är gröna före och efter alla T" som det är att säga
"Smaragder är grue" = "Smaragder är gröna före/efter T, annars blå"

Men det är inte irrationellt att säga "Smaragder är gröna". Mer specifikt är det (och här uppenbaras tautologin i all sin härlighet) enbart irrationellt att hävda att något är grönt, när det är irrationellt att hävda att något är grönt. Det är emellertid alltid antingen falskt (om rationell prövning är möjlig) eller irrationellt (om sådan prövning är omöjlig) att hävda att något är grue.

Hela paradoxen får mig att tänka på denna fråga: "Om ett träd faller i skogen och ingen uppfattar det, gör det då något ljud?" På samma sätt - Är det rationellt att hävda att något har en bestämd färg då ingen uppfattar denna förmenta färg (vare sig genom instrument eller något annat)? Det har att göra med vad man anser är rationellt:

Jag tror alla människor tror att fallande träd alltid ger ljud ifrån sig och att smaragder är gröna även när vi inte uppfattar dem. Är detta verkligen så i kraft av en vetenskaplig teori, och är det överhuvudtaget något vi lärt oss? Har någon någonsing läst, exempelvis i en fotnot eller ett förord, något i stil med "Vi förmodar också att de relevanta data gäller för objekten även då vi inte mäter dem, att vi kan lita på våra sinnen, att laboratoriet inte försvinner eller byter färg när vi stänger dörren, samt att yttervärlden existerar"? Jag har aldrig läst eller fått lära mig något sådant. Jag menar alltså: Det är inte rationellt att tro att smaragder alltid är gröna under normala omständigheter - denna outtalade övertygelse är snarare Det Rationellas "livsmedium", i brist på bättre term (jfr Om Visshet). Och på samma sätt som en vetenskapsman inte redogör för sin metafysiska ståndpunkt i en fotnot i en lärobok så är inte "smaragder är gröna" ett irrationellt uttalande eller något som alls gör anspråk på några metafysiska aspekter. Och skulle det göra sådana anspråk så bör vi väl inte förvånas över att ett metafysiskt ställningstagande är irrationellt?

§

P.S.

Stefan skrev:Det här är en mer intressant fråga. Jag har för mig att Kripke diskuterar liknande saker; ska gå hem och titta. Förresten tror jag att den boken skulle intressera dig (hans bok om Wittgenstein).


Gärna det. Har bara några sidor kvar i Om Visshet. Trär mig gärna över en portion FU med vederbörligt "tilltugg" vid tillfälle.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 04 feb 2005 11:57

Stefan skrev:Den teorin är väl mycket lätt att konstruera. Det är bara att ta alla vetenskapliga begrepp och säga att fram till t är de x/y/z, och efter t är de t/u/v. Kalla denna teori för den vatanskapliga teorin. Jag ser ingen skillnad på en sådan teori och en grue-teori. Att blanda in hela vetenskapliga teorier gör problemet krångligare än grue-problemet, men ändrar ingenting i sak. Angrepp på den vatanskapliga teorin utifrån enkelhetsprinciper är varken starkare eller svagare än enkelhetsargument mot grueteorin.

Jag håller med. Det finns ingen skillnad mellan en sådan teori och den ursprungliga grue-teorin. De är båda lika ytliga, dvs de förklarar ingenting på djupet. Vad jag söker är alltså något annat, inte en teori som avlöser en annan vid någon godtyckligt vald tidpunkt, utan en enhetlig teori som förklarar förändringen, inte bara postulerar den ad hoc.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 04 feb 2005 13:27

Det är naturligtvis alltid tal om att postulera förändringen ad hoc eftersom vi har att göra med Ockhams rakblad. Vi bygger ju våra teorier på data från före T, och eftersom de ger skilda prognoser efter T, som vi inte har någon möjlighet att avgöra, väljer vi att prioritera den ena, enligt Ockhamska principer. Ockhams rakblad har vi ju redan konstaterat är ett sätt att angripa paradoxen och att klä in den i retorik som "djup" är bara att förvanska argumentet.

Att skapa en teori som förklarar den eventuella framtida förändringen a priori, vare sig teorin är ockhamsk eller ej, har ingenting med teorins "djup" att göra (vad är djup i en vetenskaplig teori?). Man kan t ex skapa en teori som förklarar kvantmekaniken utifrån underliggande newtonska mekanismer*, med beröringspunkter i alla kvantmekaniska fenomen, och sedan skapa ytterligare en teori som i sin tur förklarar denna teori med skillnaden att efter tiden T, skiljer den sig åt.

Man kan rent av argumentera för att Ockhams rakblad själv är ett ad hoc-postulat. Detta är kärnan i Grue-paradoxen: Allting som inte är inbördes metafysiskt inkompatibelt, har vi lika stor anledning att tro på a priori. För att förvanska litet: Varför letar fysiker efter färre och färre (mer grundläggande) principer i naturen? Det finns inget a priori-kriterium för att det måste vara på det viset. Det går inte att ge rationella skäl till att det måste vara så. Man skulle lika gärna kunna tänka sig att ett myller av grundläggande naturlagar (o dyl), ger upphov till ett fåtal makroskopiska fenomen (gravitation, massa, laddning t ex).

*Det ligger ingen metafysisk omöjlighet i detta.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 05 feb 2005 01:13

Här återigen "tinget i sig", detta Kantiska värdelösa begrepp.
För mej är vetenskap pratik och teori hand i hand.
Allting hämtas från den reella verkligheten, kan inget annat.
Varför diskutera högtflygange ting som inte har förankring i verkligheten?
Risken är att allt blir en politisk diskussion vad som är lämpligt.
Jo, vet, vi måste diskutera teoribildning och dyl. Men varför inte komma med konkreta exempel på vad ni menar med erat resonemang, allting blir liksom lättare då. Konkreta exempel från verkligheten.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 05 feb 2005 11:47

MrTambourineMan skrev:Det är naturligtvis alltid tal om att postulera förändringen ad hoc eftersom vi har att göra med Ockhams rakblad. Vi bygger ju våra teorier på data från före T, och eftersom de ger skilda prognoser efter T, som vi inte har någon möjlighet att avgöra, väljer vi att prioritera den ena, enligt Ockhamska principer. Ockhams rakblad har vi ju redan konstaterat är ett sätt att angripa paradoxen och att klä in den i retorik som "djup" är bara att förvanska argumentet.

Jag vet inte vilka "vi" du talar om ovan. Stefan verkade mena att det skulle gå att formulera en teori som inte är ad hoc, genom att välja andra begrepp (muteria, ljos, etc).

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 05 feb 2005 12:34

"Vi" åsyftade mänskligheten.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 05 feb 2005 13:13

För att förvanska litet: Varför letar fysiker efter färre och färre (mer grundläggande) principer i naturen? Det finns inget a priori-kriterium för att det måste vara på det viset. Det går inte att ge rationella skäl till att det måste vara så. Man skulle lika gärna kunna tänka sig att ett myller av grundläggande naturlagar (o dyl), ger upphov till ett fåtal makroskopiska fenomen (gravitation, massa, laddning t ex).


Visst, men det är ett annat problem.

Jag vet inte vilka "vi" du talar om ovan. Stefan verkade mena att det skulle gå att formulera en teori som inte är ad hoc, genom att välja andra begrepp (muteria, ljos, etc).


Ja. Poängen är att det går att formulera en grue-teori som följer våra enkelhetskriterier.

Jag håller med. Det finns ingen skillnad mellan en sådan teori och den ursprungliga grue-teorin. De är båda lika ytliga, dvs de förklarar ingenting på djupet. Vad jag söker är alltså något annat, inte en teori som avlöser en annan vid någon godtyckligt vald tidpunkt, utan en enhetlig teori som förklarar förändringen, inte bara postulerar den ad hoc.


Som jag uppfattar det är grue-teorin inte mindre "djup". Den försöker också förklara saker och ting, och menar inte att det sker någon förändring vid en godtyckligt vald tidpunkt (utan att det snarare är "green-teorin" som gör sig skyldig till det). Jag blir dock ganska snurrig av att tänka på grue, så jag kan ha fel.

hovnarr/

OK. Om det är det som är frågan är det onödigt att diskutera "grue-människor" m.m. och i så fall kan heller inte den som försvarar paradoxen anföra sådana saker till sitt försvar.


Gruemänniskorna togs upp för att visa att grueteorin är flummig endast från vårt perspektiv. Utöver det är de inte av speciell vikt för detta problem.

Citat:
Min fråga blir således än en gång: Hur är paradoxen ens möjlig? Alltså: hur kan jag förstå grue-människorna på ett sånt sätt att motsägelsen uppenbaras? Även deras förklaring av muteria-teorin kommer att låta exakt som materia-teorin i mina öron, eftersom deras primitiva begrepp är annorlunda än mina.

Det här är en mer intressant fråga. Jag har för mig att Kripke diskuterar liknande saker; ska gå hem och titta. Förresten tror jag att den boken skulle intressera dig (hans bok om Wittgenstein). Kan läsas parallellt med Filosofiska undersökningar (som man bör ha gott om andrahandslitteratur till för att förstå ordentligt).


Kripke tar upp ett problem han menar sig finna hos Wittgenstein. Om jag adderar, i kraft av vad använder jag plus, och inte quus, som betyder "plus om x och y är mindre än y, 5 annars". Enligt denna märkliga funktion är 68+57=5. Kripke menar att det enda sättet jag kan veta det är genom att det finns andra människor som rättar mig när jag har fel. Själv kan jag inte avgöra om jag har rätt eller fel, och då kan jag inte mena någonting. Detta utesluter enligt "Kripkenstein" möjligheten av ett privat språk.

Men det har kanske inte så stor relevans när jag tänker efter.

"Smaragder är gröna" betyder som sagt inte "Smaragder är gröna före och efter alla T" utan snarare "Så långt vi rationellt kan avgöra färg så är smaragder gröna". Det är alltså lika irrationellt att säga:


Jag är generellt skeptisk till såna här "folk menar egentligen"-argument. Folk kan väl visst uttrycka att smaragder är gröna före och efter t med "smaragder är gröna". Faktiskt tror jag att det är den vanliga användningen.

Det är inte rationellt att tro att smaragder alltid är gröna under normala omständigheter - denna outtalade övertygelse är snarare Det Rationellas "livsmedium", i brist på bättre term (jfr Om Visshet).


Nåt i stil med det tror jag också.

*Jag håller inte med om att det är ett stort problem


Nja, världen lär ju inte stanna pga grueproblemet, och vetenskapen lär knappast beröras av det. Men för dem som hoppas på att rationaliteten ska avgöra de flesta vetenskapliga och filosofiska problem är det ett problem.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 06 feb 2005 12:11

Stefan skrev:Nja, världen lär ju inte stanna pga grueproblemet, och vetenskapen lär knappast beröras av det. Men för dem som hoppas på att rationaliteten ska avgöra de flesta vetenskapliga och filosofiska problem är det ett problem.


Vi kan väl vara rationella och avgöra frågan?

Det rationella här är att stanna upp när frågan övergår i fråga om framtida tillstånd. Då börjar vi prata sannolikheter. Och sannolikheten för att en smaragd blir blå kommer alltid finnas där, precis som sannolikheten för att solen inte går upp imorgon.

Vi väljer själva hur vi definerar begrepp. Paradoxen uppstår enbart för att vi sammanför två begrepp, med olika tidsspecifika kriterier, i samma mening. Vi kan endast få fram en sannolikhet då, det absoluta blir omöjligt att bestämma.

Green = tingets tillstånd under betraktelsen.
Grue = tingets tillstånd under betraktelsen och efter en angiven framtid.


Byt ut Green och Grue, mot vad som helst, och vi talar fortfarande sannolikheter. Då får vi lov att stödja oss på tidigare observationer, eller tankens resonemang i mer abstrakta frågeställningar.

Någon "riktig" paradox är det inte.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 07 feb 2005 00:26

Jag instämmer i princip ordagrant med JR Auk's inlägg ovan.

Stefan skrev:Jag är generellt skeptisk till såna här "folk menar egentligen"-argument.


Och ändå är det exakt ett sådant "folk menar egentligen"-argument som är nödvändigt för att kunna tolka "... är grönt" till en utsaga som ger "mutually inconsistent predictions" enligt grue. "Grönt" måste "egentligen betyda" att tinget är grönt JÄMT, vilket är uppenbart fel.

"Gräs är grönt." Men sannerligen inte om det gulnar? "Himlen är blå". Utom då den är grå, svart, rosaskimrande osv. "Bananer är gula." Utom då de är gröna, eller bruna - exempelvis. Det finns OTALIGA exempel.

Stefan skrev:Folk kan väl visst uttrycka att smaragder är gröna före och efter t med "smaragder är gröna". Faktiskt tror jag att det är den vanliga användningen.


Med exemplen ovan i minne antar jag att du här talar om ytterst specifika t, t.ex. "när jag inte tittar" eller "före jag undersökt den". Ingen förståndig människa kan mena att "gul" ska betyda "gul i evig tid oavsett omständigheter" - en sådan tolkning skulle förbjuda oss att kalla bananer för gula. Därför antar jag att den vanliga användning du avser begränsas till vissa specifika t av enbart metafysisk typ (dvs. verifikation är omöjlig). Grue-paradoxen, och kanske du också, menar sedan att detta gör "grön" till något slags outtalat metafysiskt ställningstagande där man menar att smaragder är gröna redan innan vi undersökt dem, även om man inte kan prestera bevis för att så skulle vara fallet.

Men frågan är om man verkligen gör ens det. Låt säga att någon pekade på en smaragd och påpekade "Denna är grön." Nu frågar jag honom: "Menar du därför att den var grön även innan du undersökte eller varseblev den?". Den som menar detta bara i kraft av "grön", måste ju också mena att det objekt som var grönt (smaragden i detta fall) existerade innan han undersökte det - ja rent av innan han fanns (han har knappast goda skäl att tro nåt annat). Så på sätt och vis uttrycker denna man sin övertygelse att det finns en yttervärld bara genom den enkla observationen "Denna är grön".

Saken är den att jag inte tycker att det är något ställningstagande, dvs. om denna sats inte är logiskt motsägelsefull; "jag tvivlar på en yttervärld", så är denna sats inte det heller; "jag tvivlar på en yttervärld, men inte på att smaragder är gröna". Jag delar nämligen denna uppfattning:

Stefan skrev:Jag är generellt skeptisk till såna här "folk menar egentligen"-argument.


"Denna är grön" betyder ~denna~ är grön. För att kunna komma med något förtydligande av "egentligen"-typ måste vi tillfoga några speciella omständigheter (t.ex: ~denna~ är en person som just börjat i sitt yrke och "grön" här betyder egentligen "en nybörjare"). Under normala omständigheter (dvs. inte filosofiska diskussioner) uppkommer inga tidsaspekter eller metafysiska ställningstaganden. Folk vet utmärkt väl vad som menas med "Bananer är gula". Den som invänder "Inte när de är omogna" skulle man bara himla med ögonen åt och skicka på en kurs i stå-upp komik. Det är visserligen lika fel att påstå något i stil med att "denna är grön" faktiskt skulle betyda "denna är grön just nu" - det är snarare så att något temporalt ställningstagande alls inte föreligger.

§


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster