Könlöst pronomen

[Joahn]

Hej allihop.

Det finns en sak som är riktigt onödig, det är att man i det här samhället måste ha ett kön för att ha en identitet. Det är dumt att vi delar in varandra i fack över huvud taget, och detta är det mest seglivade. Det spelar ingen roll vad man har för kön i dagens samhälle i det vardagliga livet. Ändå så kan de ca 1% intersexuella människor som föds i dag inte få ett personnummer innan man har "bestämt" vad de har för kön.

Språket är uppbyggt runt att det finns män, kvinnor och inget mer. Och det är kanske inte så konstigt. Men det kan vara irriterande, som t ex i de fall då man måste säga "han/hon" eller "honom/henne". Då faller det sig mer naturligt att man säger "han".

Detta är visserligen inget enormt problem som hotar krossa hela samhället, men själv hoppas jag i framtiden på att man börjar säga "hen" och "henom" eller något annat när könet på personen inte framgår eller inte är relevant.

Tänk hur fånigt det skulle vara om vi hade olika pronomen beroende på om man var född i eller utanför Sverige! Usch. I mitt utopisamhälle tilldelar man inte människor vare sig hemland, kön eller något annat när man träffar dem - helt enkelt för att det inte har någon betydelse.

http://www.susning.nu/Intersexuell

[Jansson]

Men det kan vara irriterande, som t ex i de fall då man måste säga "han/hon" eller "honom/henne". Då faller det sig mer naturligt att man säger "han".

Ehm.. Exempel? Jag brukar då inte säga han/honom till kvinnor. Men men, i många fall har egnetligen inte ens pronomet någon betydelse överhuvudtaget. Ex. Joahn såg en soptunna när han gick till affären. Annars kan du ju börja kalla folk vid den/det

[Joahn]

Det är ju till exempel väldigt vanligt här på forumet, när man skapar ett scenario där man frågar "Hur skulle du handla i den här situationen?". Då kanske man till exempel måste ta med en massa personer i exemplet, och enligt vårt språk så måste man ge de personerna ett kön. När sådana situationer uppkommer brukar jag skriva h*n. Men det är inte särskilt farligt i skrift. Om man pratar om en person som man inte vet vad det är för kön på så måste det komma fram, vilket är helt onödigt.

- Jag träffade en väldigt märklig person i dag.
- Jaha, vad var det som var så speciellt med... var det en han eller en hon förresten?

Och så är det väl med de flesta språk? Det finns avvikare, till exempel kinesiskan, men jag tror att det är väldigt vanligt.
Och ännu värre var det förut, när man inte ens kunde säga "lärare" om tjejer, för man måste säga "lärarinnor".

Annars kan du ju börja kalla folk vid den/det

Det har hänt, men det känns fel att kalla personer för den eller det. Möjligen att man kan kalla en katt eller hund för den, någonstans där går gränsen.

[Jansson]

Om man undrar om det är en han eller hon beror väll mest på att man vill veta vilka förutfattade meningar om personen. Vet inte hur det är i kinesiskan. Använder dom inte olika pronomen för olika kön?

[hovnarr]

- Jag träffade en väldigt märklig person i dag.
- Jaha, vad var det som var så speciellt med... var det en han eller en hon förresten?

Varför inte tala i fullständiga meningar:

- Jaha, vad var det som var så speciellt med den personen.

Det är klart att det låter lite väl nazi ibland:

- Hur gammal är bebisen?

Eller bara som om man vore i behov av en liten rättpsykiatrisk undersökning:

- Jag har ju aldrig träffat din chef, så jag vet inte vad din chef heter. Vad heter din chef?

I mitt utopisamhälle tilldelar man inte människor vare sig hemland, kön eller något annat när man träffar dem - helt enkelt för att det inte har någon betydelse.

Jag tycker att det har betydelse. Jag vill gärna veta om det sitter en kille eller en tjej vid det motsatta tangentbordet. Mycket annan fakta är också av intresse för mig: ålder, härkomst, livserfarenheter, bakgrund osv. Ju mer jag vet om personen, desto lättare har jag att begripa vad h*n (!) skriver.

Om du vill motverka att pronomen avslöjar kön kan du ju köra med att konsekvent säga "hon" oavsett vilket kön du avser, sjung t.ex: "Den som inte helan tar, hon inte heller halvan får". Det är lättare att urvattna det etablerade och sen komma med något nytt när man har stört ordningen än att försöka etablera en ny term hux flux. Alternativt kan du göra en indelning med avseeende på ålder istället för kön, eller hemland, bara för att visa hur onödigt det är, t.ex:

"Jag var hos min kompis igår, 23-åringen är en rolig prick"; elller
"Jag var hos min kompis igår, svensken är en rolig prick";

Mitt bästa tips för att muntra upp tillvaron är annars att jubla "Hurra, jag vann! Tredje gången den här månaden!" när jag tar ut pengar i en bankomat.

§

[Joahn]

Själv har jag märkt att jag beter mig annorlunda när jag pratar med killar jämfört med när jag pratar med tjejer, särskilt när jag pratar med dem första gången. Det är då mycket mer avslappnat när jag pratar med en kille. Men om jag lär känna någon bättre så slutar jag förr eller senare att tänka på personen som ett visst kön, och då blir det mycket lättare.

Vet inte hur det är i kinesiskan. Använder dom inte olika pronomen för olika kön?

Nej, de gör faktiskt inte det. I alla fall inte i den kinesiskan jag läser, den vanligaste dialekten.

Jag tycker att det har betydelse. Jag vill gärna veta om det sitter en kille eller en tjej vid det motsatta tangentbordet.

Det tycker jag också. Men varför tycker vi det? Vad spelar det för roll egentligen?

[hovnarr]

Det tycker jag också. Men varför tycker vi det? Vad spelar det för roll egentligen?

Först och främst Joahn, om någon någonsin ger dig ett entydigt svar på en sådan fråga så kan du med gott samveta stämpla "INSNÖAD" i rumpan på vederbörande. Det gäller dubbelt för psykologer, som verkligen borde veta bättre än att uttala sig kategoriskt i sådana frågor.

"Varför tycker vi att P?" Det finns säkert tusen olika skäl. Ofta är svaret ointressant. Snarare borde du fråga dig om du upplever det som ett problem att du tycker vissa saker. Du pekar till exempel på ett allmänt problem för samhället att intersexuella människor måste könsbestämmas för att kunna få ett personnummer. Det kanske skapar problem för dem, jag vet inte.

Men är det ett problem att du är intresserad av att veta vissa saker om den du pratar med? Jag ser det åtminstone inte så. Jag skulle inte betrakta det som ett problem om man var helt ointresserad av sådana saker, men jag skulle säga att en sådan person anpassat sig snabbt till vårt moderna samhälle. Historiskt sett är det en mycket ovanlig upplevelse att ha ingående diskussioner om filosofi med en människa som man inte vet ett skvatt om - en upplevelse som framförallt är möjliggjord genom internet.

§

[Nonstop]

Och så är det väl med de flesta språk? Det finns avvikare, till exempel kinesiskan, men jag tror att det är väldigt vanligt.
Och ännu värre var det förut, när man inte ens kunde säga "lärare" om tjejer, för man måste säga "lärarinnor".

Annars kan du ju börja kalla folk vid den/det

Det har hänt, men det känns fel att kalla personer för den eller det. Möjligen att man kan kalla en katt eller hund för den, någonstans där går gränsen.

Finskan har samma pronomen för båda könen. Men av någon anledning har det blivit vanligare på senare år både att kalla personer för "se" (den/det) och djur för "hän" (han/hon).