Möjlighet, sannolikhet, rimlighet?

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 jul 2008 01:36

J R Auk, först skriver du:

J R Auk skrev:Det är bara att fråga sig vad chansen är att det blir rött efter ett utfall på 98723 st svarta på en roulett så ser man problematiken.


Sedan skriver du:

J R Auk skrev:Roulette är ett spel med regler, gäller inte de reglerna så är det inte roulette. Är bordet inte kalibrerat rätt så spelas inte roulette. Då gör man bedrägerier vid något som liknas vid roulette.


Hur ska du ha det, är något som till synes är Roulette, men som just haft ett utfall på 98723 svarta i rad, Roulette eller inte?

Oavsett vilket, måste man väl utgå från att om det nu varit 98723 svarta i rad, så är risken stor att någon sorts fusk förekommer, eller att bordet är felkalibrerat eller någon liknande, eller hur? Anta att någon som lånat ut pengar till dig hotar göra något riktigt otrevligt med dig om du inte lämnar tillbaka pengarna om en minut, och din enda rimliga chans att lyckas få ihop tillräckligt med pengar på en minut är att spela roulette vid detta "roulettebord" som just haft 98723 svarta i rad. Gör du det då? Ja, antar jag? Och om du gör det, spelar du då på svart eller rött? Och varför väljer du det du väljer (av svart och rött) i så fall?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 10 jul 2008 01:57

Justin Case skrev:J R Auk, först skriver du:

J R Auk skrev:Det är bara att fråga sig vad chansen är att det blir rött efter ett utfall på 98723 st svarta på en roulett så ser man problematiken.


Sedan skriver du:

J R Auk skrev:Roulette är ett spel med regler, gäller inte de reglerna så är det inte roulette. Är bordet inte kalibrerat rätt så spelas inte roulette. Då gör man bedrägerier vid något som liknas vid roulette.


Hur ska du ha det, är något som till synes är Roulette, men som just haft ett utfall på 98723 svarta i rad, Roulette eller inte?

Oavsett vilket, måste man väl utgå från att om det nu varit 98723 svarta i rad, så är risken stor att någon sorts fusk förekommer, eller att bordet är felkalibrerat eller någon liknande, eller hur? Anta att någon som lånat ut pengar till dig hotar göra något riktigt otrevligt med dig om du inte lämnar tillbaka pengarna om en minut, och din enda rimliga chans att lyckas få ihop tillräckligt med pengar på en minut är att spela roulette vid detta "roulettebord" som just haft 98723 svarta i rad. Gör du det då? Ja, antar jag? Och om du gör det, spelar du då på svart eller rött? Och varför väljer du det du väljer (av svart och rött) i så fall?


Alltid dessa hot, alltid dessa offertankar, någon måste dö för att någon annan skall få leva. Vad i helvete är det med er utilitarister, klarar ni inte av att g;ra exempel utan v[ld eller 'r det s[ integrerat med er livsuppfattning att ni st[r maktl;sa utan DET. Shit, amerikanskt tangentbord nu igen, f;rresten n[gon som har en id+e om vad som driver virusskapare_  :lol:

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 jul 2008 02:33

J R Auk skrev:Vilken effekt vi vill uppnå måste föregå undersökningen av sannolikhet. Sannolikhet kan alltså i sig självt aldrig vara ett argument för vad vi bör.


"Vilken effekt vi vill uppnå" är inte en entydig sak. "Vilken effekt vi vill uppnå" är ett begrepp som kan tolkas på många sätt. Vi vill olika saker olika mycket, och alla dessa saker är inte förenliga med varandra, vi kan bara uppnå en del av dem, och alla dessa saker är inte lika sannolika, och eftersom de inte är lika sannolika "vill" vi i en mening kanske hellre göra A än B, därför att A troligare blir förverkligat än B, medan vi skulle ha velat göra B hellre än A om bara sannolikheten för att lyckas med B (om vi skulle satsa på B) inte vore så ynkligt liten.

Vi kanske tolkar frågan "vilken effekt vill du uppnå?" som "vad vore det allra bästa som skulle kunna hända som du i din allra största optimism kanske möjligen skulle kunna hoppas uppnå?" eller vi kanske tolkar den som "vilken effekt vill du uppnå av de effekter som du har typ mer än 1% chans att lyckas uppnå"? Det kan vara en väldig skillnad redan mellan dessa två tolkningar, i fråga om hur vettigt det är att utgå från dem som handlingsunderlag.

Ett exempel: jag kanske visserligen allra helst skulle vilja att jag från och med nästa ögonblick och för resten av evigheten var ständigt superlycklig, men eftersom jag tror att chansen för att jag ska lyckas med det (eller "få" det) är alltför liten för att det statistiskt sett ska löna sig för mig att satsa på det, satsar jag istället på chansen att något liknande ska bli verklighet åtminstone någon gång i framtiden, eller, om jag inte tror att heller det är särskilt sannolikt, åtminstone "en väldig massa lycka och helst inte tillnärmelsevis lika mycket lidande".

Om någon frågar mig "vad vill du?", vad ska jag då svara? Vad jag allra helst vill, men som, som jag ovan nämnt, är extremt osannolikt, eller vad jag inte allra helst men ändå ganska gärna vill, och som är mer sannolilkt?

Jag kanske bör svara något i stil med "jag vill vara superlycklig i evighet eller i alla fall enormt mycket tid (mycket mer än vad jag kommer att ha lidit sammantaget), men den superlyckan behöver inte ta vid särskilt snart, jag kan vänta mycket länge om det behövs", eftersom jag tror att denna målsättning, denna "gyllene medelväg", statistiskt sett ger mig störst produkt av lycka gånger sannolikhet, grovt förenklat uttryckt (ja, även detta krångliga sätt att uttrycka min vilja är en förenkling; jag kan förklara närmare om det behövs).

Du påstår att "vad vi vill uppnå" måste föregå varje undersökning av sannolikhet. Jag påstår att om man bara frågar sig vad man vill uppnå, utan att låta tolkningen av den frågan begränsas av sannolikhetsbedömningar, leder det oss lätt till den orimliga slutsatsen att vi bör agera som om det var 100% säkert att vi kommer att få vår allra mest underbara dröm uppfylld nu genast om vi agerar för att få den uppfylld -  en dröm vars sannolikhet för att uppnås nu genast kanske är aningen, aningen större än noll om vi har en helt gudomlig tur, typ.

Nu kanske du svarar att nejdå, när vi inser att vi förmodligen inte kommer att lyckas få vår allra högsta dröm uppfylld nu genast (oavsett hur vi handlar nu), får vi fråga oss vad vi näst helst vill uppnå, och så vidare, tills vi kommer till någon dröm vi realistiskt sett kan uppnå. Men hur mycket är då "realistiskt sett", i procent? Inte heller en sådan strategi är särskilt bra. Den utgår för övrigt, outtalat, från att vi kan avgöra vad som är realistiskt, utan att göra sannolikhetsbedömningar. Det kan vi inte. Själva känslan av att det där är realistiskt, men det där är inte realistiskt, den känslan är ett bevis på att en sannolikhetsbedömning ägt rum inuti oss redan, må vara undermedvetet. Det skadar nog inte att medvetandegöra den, eller vad säger du? Vissa drömmar kanske faktiskt är värda att satsa på trots att de har ganska låg sannolikhet för att slå in. Vårt undermedvetna kan ibland i onödan styra oss bort från sådana, för att det upplever dem som osannolika. Den gyllene medelvägen mellan våra allra mest lockande, men extremt orealistiska drömmar, och våra allra minst lockande, men extremt realistiska drömmar, kanske går någonstans vid en dröm som är väldigt lockande och tycks ha 10% sannolikhet för att kunna förverkligas om vi satsar på att förverkliga den. Hur kan i sådana fall din approach, att skjuta upp sannolikhetstänket till efter att frågan om vad vi vill satsa på är avgjord, ens leda oss i närheten av vad som är bäst för oss?

Sannolikhetsbedömning går, med rätta, naturligt hand i hand med beslutandet av vad vi vill satsa på. Du verkar ha fått för dig att du själv inte fungerar så, och/eller att människor inte skulle behöva fungera så. För mig verkar det bara obegripligt. Eller anser du verkligen att vi alltid, i varje stund, bör satsa på att uppnå det vi allra helst skulle vilja uppnå, oavsett hur osannolikt det verkar vara att vi kommer att uppnå det? Om en nästan säkert omöjlig dröm inte är "vad du försöker uppnå", vilket jag inte heller tror, hur går du då tillväga för att komma fram till vad du ska försöka uppnå?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 jul 2008 03:30

Zokrates skrev:Alltid dessa hot, alltid dessa offertankar, någon måste dö för att någon annan skall få leva. Vad i helvete är det med er utilitarister, klarar ni inte av att g;ra exempel utan v[ld


Brukar inte motståndare mot utilitarismen själva komma med minst lika obehagliga tankeexperiment, när de ska försöka vederlägga utilitarismen? Gruppvåldtäkter för lyckomaximering, och allt vad det är.

Och om utilitarister nu oftare än andra pratar om offrande (vilket dock faktiskt inte var samtalsämnet den här gången), kan det vara för att de som vill slippa höra om sådant vill slippa höra det därför att de själva offrar hela tiden, men hittills har lyckats blunda för det, och så kommer utilitaristen och visar på detta skamliga förträngda? Ett bra exempel på detta är när veganer anklagar inte-lika-veganska-människor för att leva djurförtryckande. Veganerna själva åker nästan undantagslöst buss ibland, och vad är det om inte att offra djur (de djur som blir påkörda av bussar på våra vägar)? Om man inte vill se sådant, och inse att det faktiskt är ett ständigt offrande av liv, är det förstås bekvämt att anklaga utilitaristen för att vara offerfixerad eftersom det är utilitaristen som för offrandet på tal. Det må vara retoriskt dumt av utilitaristen att använda obehagliga ord i så stor utsträckning, man förknippas lätt med dem själv. Men sedan när är det den retoriska finessen som är avgörande för vilket moralsystem som är rimligast? Kanske är det viktigare för den filosofiska klarhetens skull att benämna saker vid deras rätta namn, och inte släta över verklighetens obehagligheter. För faktum är att det sker en kolossal massa offrande och hotande och våld på den här planeten hela tiden. När en lågstadieargumentation av typen "den som sa det han var det" är det enda som återstår, då ska utilitarister kanske inte förvänta sig några vettiga argument från utilitarismmotståndarnas sida.

J R Auk hävdade att han inte spelar roulette. Jag tyckte det var att slingra sig från frågeställningen om nödvändigheten av sannolikhetsbedömning, för i vissa situationer i livet spelar J R Auk, liksom vi andra, "roulette" i livet, det är ofrånkomligt. Jag hade kunnat ta ett trevligare exempel på när vi låter sannolikhetsbedömningar avgöra våra val, men jag tror att det är just i de mer hotfulla situationerna som ens moral prövas på det mest relevanta sättet. Om allt vore frid och fröjd på denna planet, om inget våld skedde, skulle då J R Auk eller någon annan se sig föranledd att diskutera moral överhuvudtaget? Eller se att sannolikhetsdiskussionen har några viktiga moraliska aspekter? Troligen inte. När då de mer fredliga situationerna inte ger något klart besked i vår diskussion, eftersom man i verkligheten t.ex. enkelt kan välja bort att spela roulette, är det naturligt att det enda sättet, att få "sannolikhetsmotståndare" att se sina faktiska värderingar riktigt klart, är att ställa dem mot väggen i någon hypotetisk allvarlig situation där de inte rimligen kan vara moraliskt likgiltiga inför hur sannolikhet ska hanteras.

Att vara tvungen att ta till spel och dobbel för att klara sig ur en skuld till en våldsbenägen person är tyvärr en vanlig situation för många människor. Tankeexperimentet är alltså inte på något sätt verklighetsfrämmande.

Ge gärna exempel på tankeexperiment utan våld, offrande och hot, som lika övertygande visar varför det är moraliskt viktigt att fästa vikt vid sannolikheter. Alltså övertygande för en som t.ex. J R Auk som inte frivilligt ger sig in på situationer där sannolikhetsbedömning uppenbart är av vikt för moraliska beslut.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 10 jul 2008 04:42

Men när i verkliga livet hinner en människa i en krissituation att beräkna olika sannolikhetsutfall? Finns det dessutom ett yttre hot med i bilden, så minskar ju ens valmöjligheter automatiskt ju större hotet är.

Funkar våra liv om vi utgår enbart från statistik? Vem vill gifta sig när 50 % av äktenskapen slutar i skilsmässa inom ett par år? Vem vill gifta sig när de läser statistik om att så fort man gift sig minskar lyckan? Vem vill skaffa barn om man tänker på alla sjukdomar barnet kommer att drabbas av, osv?

Folk gör val hela tiden, mestadels utifrån den nuvarande känslan inför ett val, inte sannolikheten.

Nils och Greta vill bila från Sthlm till Malmö. Greta frågar Nils, tänk om vi kör på en älg på vägen? Nils kollar i statistiken över alla tidigare älgolyckor längs med alternativa färdvägar, väljer den minst olycksdrabbade vägen och sällskapet ger sig tryggt iväg i vetskapen om att sannolikheten för att just de skall köra på en älg är 0.001%.

Hallå, finns det verkligen sådana människor? Knappast, de är ju isåfall tokstollar som i sin egen beräknade trygghet har en säkerställd minskad uppmärksamhet, vilket därmed ökar just risken för att köra på ett vilt. :?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 jul 2008 06:30

Zokrates skrev:Men när i verkliga livet hinner en människa i en krissituation att beräkna olika sannolikhetsutfall?  


Därför kan det vara bra att på förhand ha tänkt ut hur man ska handla, och framför allt enligt vilka principer man ska handla, och varför. Så att man är beredd när man hamnar i sådana situationer.

Man kan inte med medvetandet beräkna särskilt många sannolikhetsutfall särskilt exakt, utan man får delegera det mesta av sannolikhetsberäknandet till intuitionen. Det viktiga är kanske inte hur man tänker med medvetandet, utan att man delegerar den utilitaristiska moralen till sin intuition, så att den vet vad den ska sträva efter i sina undermedvetna sannolikhetsberäkningar. Vår hjärna är mästare på att göra sannolikhetsberäkningar, men den gör det till största delen undermedvetet. Man ska inte klanka på den förmågan. Man ska styra den i rätt riktning: utilitaristisk riktning.

Funkar våra liv om vi utgår enbart från statistik? Vem vill gifta sig när 50 % av äktenskapen slutar i skilsmässa inom ett par år? Vem vill gifta sig när de läser statistik om att så fort man gift sig minskar lyckan? Vem vill skaffa barn om man tänker på alla sjukdomar barnet kommer att drabbas av, osv?


Bra poänger! Jag tror det är bra om den forskning som visar att man inte blir lyckligare av att skaffa barn får folk att skaffa färre barn. Det minskar försörjningsbördan på den här planeten, och det ger vuxna människor mer tid och resurser över till att förhindra en fatal klimatkatastrof. Jag är för ett avskaffande av medfödda sjukdomar (på t.ex. genetisk väg) så att folk vågar börjar skaffa barn igen efter en sådan eventuell nedgång i barnaskaffandet som nämnts. Jag är för ett ifrågasättande av äktenskapets särställning, i den mån statistik visar att vi skulle må bra av färre äktenskap (vilket jag tror är fallet). Titta på vår släkting bonobon, hur liberalt kärleksliv den har! Det borde vi nog ta efter, iaf lite.

de är ju isåfall tokstollar som i sin egen beräknade trygghet har en säkerställd minskad uppmärksamhet, vilket därmed ökar just risken för att köra på ett vilt. :?


I så fall är deras handlingar inte utilitaristiska. Sannolikhetsbedömning ska självklart bara utövas i den utsträckning som ger utilitaristiskt bäst konsekvenser.

Jag tror att det största felet människor gör är inte vad de gör utan vad de inte gör. Paret du nämnde som vill akta sig för att köra på en älg bör förmodligen allra först fråga sig om de överhuvudtaget har ett tillräckligt utilitaristiskt syfte med sin resa för att ägna all den där tiden åt att förflytta sig. Förmodligen skulle de kunna göra något som förbättrade världen mycket mer på den tiden och med de resurserna, än att företa nämnda resa. Men har de ett utilitaristiskt syfte med resan, och är de utilitarister, kan det nog vara rätt av dem att vidta många mått och steg för att akta sig för att köra på älgar, eftersom varje utilitarists liv har ett oerhört stort instrumentellt värde med tanke på hur mycket gott en utilitarist kan göra om och endast om han/hon får leva ett långt liv. Minsta lilla man kan minska risken för att en utilitarist dör kan vara väldigt mycket värd för universums lyckonivå.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jul 2008 13:18

Justin Case skrev:J R Auk, först skriver du:

J R Auk skrev:Det är bara att fråga sig vad chansen är att det blir rött efter ett utfall på 98723 st svarta på en roulett så ser man problematiken.


Sedan skriver du:

J R Auk skrev:Roulette är ett spel med regler, gäller inte de reglerna så är det inte roulette. Är bordet inte kalibrerat rätt så spelas inte roulette. Då gör man bedrägerier vid något som liknas vid roulette.


Hur ska du ha det, är något som till synes är Roulette, men som just haft ett utfall på 98723 svarta i rad, Roulette eller inte?

Oavsett vilket, måste man väl utgå från att om det nu varit 98723 svarta i rad, så är risken stor att någon sorts fusk förekommer, eller att bordet är felkalibrerat eller någon liknande, eller hur? Anta att någon som lånat ut pengar till dig hotar göra något riktigt otrevligt med dig om du inte lämnar tillbaka pengarna om en minut, och din enda rimliga chans att lyckas få ihop tillräckligt med pengar på en minut är att spela roulette vid detta "roulettebord" som just haft 98723 svarta i rad. Gör du det då? Ja, antar jag? Och om du gör det, spelar du då på svart eller rött? Och varför väljer du det du väljer (av svart och rött) i så fall?


Du missar helt poängen med vad exemplet försöker visa.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jul 2008 13:21

Justin Case skrev:
J R Auk skrev:Vilken effekt vi vill uppnå måste föregå undersökningen av sannolikhet. Sannolikhet kan alltså i sig självt aldrig vara ett argument för vad vi bör.


"Vilken effekt vi vill uppnå" är inte en entydig sak. "Vilken effekt vi vill uppnå" är ett begrepp som kan tolkas på många sätt. Vi vill olika saker olika mycket, och alla dessa saker är inte förenliga med varandra, vi kan bara uppnå en del av dem, och alla dessa saker är inte lika sannolika, och eftersom de inte är lika sannolika "vill" vi i en mening kanske hellre göra A än B, därför att A troligare blir förverkligat än B, medan vi skulle ha velat göra B hellre än A om bara sannolikheten för att lyckas med B (om vi skulle satsa på B) inte vore så ynkligt liten.

Vi kanske tolkar frågan "vilken effekt vill du uppnå?" som "vad vore det allra bästa som skulle kunna hända som du i din allra största optimism kanske möjligen skulle kunna hoppas uppnå?" eller vi kanske tolkar den som "vilken effekt vill du uppnå av de effekter som du har typ mer än 1% chans att lyckas uppnå"? Det kan vara en väldig skillnad redan mellan dessa två tolkningar, i fråga om hur vettigt det är att utgå från dem som handlingsunderlag.

Ett exempel: jag kanske visserligen allra helst skulle vilja att jag från och med nästa ögonblick och för resten av evigheten var ständigt superlycklig, men eftersom jag tror att chansen för att jag ska lyckas med det (eller "få" det) är alltför liten för att det statistiskt sett ska löna sig för mig att satsa på det, satsar jag istället på chansen att något liknande ska bli verklighet åtminstone någon gång i framtiden, eller, om jag inte tror att heller det är särskilt sannolikt, åtminstone "en väldig massa lycka och helst inte tillnärmelsevis lika mycket lidande".

Om någon frågar mig "vad vill du?", vad ska jag då svara? Vad jag allra helst vill, men som, som jag ovan nämnt, är extremt osannolikt, eller vad jag inte allra helst men ändå ganska gärna vill, och som är mer sannolilkt?

Jag kanske bör svara något i stil med "jag vill vara superlycklig i evighet eller i alla fall enormt mycket tid (mycket mer än vad jag kommer att ha lidit sammantaget), men den superlyckan behöver inte ta vid särskilt snart, jag kan vänta mycket länge om det behövs", eftersom jag tror att denna målsättning, denna "gyllene medelväg", statistiskt sett ger mig störst produkt av lycka gånger sannolikhet, grovt förenklat uttryckt (ja, även detta krångliga sätt att uttrycka min vilja är en förenkling; jag kan förklara närmare om det behövs).

Du påstår att "vad vi vill uppnå" måste föregå varje undersökning av sannolikhet. Jag påstår att om man bara frågar sig vad man vill uppnå, utan att låta tolkningen av den frågan begränsas av sannolikhetsbedömningar, leder det oss lätt till den orimliga slutsatsen att vi bör agera som om det var 100% säkert att vi kommer att få vår allra mest underbara dröm uppfylld nu genast om vi agerar för att få den uppfylld -  en dröm vars sannolikhet för att uppnås nu genast kanske är aningen, aningen större än noll om vi har en helt gudomlig tur, typ.

Nu kanske du svarar att nejdå, när vi inser att vi förmodligen inte kommer att lyckas få vår allra högsta dröm uppfylld nu genast (oavsett hur vi handlar nu), får vi fråga oss vad vi näst helst vill uppnå, och så vidare, tills vi kommer till någon dröm vi realistiskt sett kan uppnå. Men hur mycket är då "realistiskt sett", i procent? Inte heller en sådan strategi är särskilt bra. Den utgår för övrigt, outtalat, från att vi kan avgöra vad som är realistiskt, utan att göra sannolikhetsbedömningar. Det kan vi inte. Själva känslan av att det där är realistiskt, men det där är inte realistiskt, den känslan är ett bevis på att en sannolikhetsbedömning ägt rum inuti oss redan, må vara undermedvetet. Det skadar nog inte att medvetandegöra den, eller vad säger du? Vissa drömmar kanske faktiskt är värda att satsa på trots att de har ganska låg sannolikhet för att slå in. Vårt undermedvetna kan ibland i onödan styra oss bort från sådana, för att det upplever dem som osannolika. Den gyllene medelvägen mellan våra allra mest lockande, men extremt orealistiska drömmar, och våra allra minst lockande, men extremt realistiska drömmar, kanske går någonstans vid en dröm som är väldigt lockande och tycks ha 10% sannolikhet för att kunna förverkligas om vi satsar på att förverkliga den. Hur kan i sådana fall din approach, att skjuta upp sannolikhetstänket till efter att frågan om vad vi vill satsa på är avgjord, ens leda oss i närheten av vad som är bäst för oss?

Sannolikhetsbedömning går, med rätta, naturligt hand i hand med beslutandet av vad vi vill satsa på. Du verkar ha fått för dig att du själv inte fungerar så, och/eller att människor inte skulle behöva fungera så. För mig verkar det bara obegripligt. Eller anser du verkligen att vi alltid, i varje stund, bör satsa på att uppnå det vi allra helst skulle vilja uppnå, oavsett hur osannolikt det verkar vara att vi kommer att uppnå det? Om en nästan säkert omöjlig dröm inte är "vad du försöker uppnå", vilket jag inte heller tror, hur går du då tillväga för att komma fram till vad du ska försöka uppnå?


Inte heller här inser du vad jag försöker mena på.

Problemet handlar om hur vi identifierar sannolikhetens olika delar.

Vi har ett tvunget utfall, med olika möjligheter. Vi sorterar dem oftast efter en av oss godtycklig identitet.

Det är vad jag talade om.

Vill du fortfarande säga det du säger?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jul 2008 13:24

Kanske bör förtydliga för dig J C.

Viljan är inte något som vi får tänka på efter vi har siffrorna att bolla med i en sannolihetskalkyl.

Det jag talar om är att vi måste medvetandegöra oss om vår vilja och våra val innan vi ens börjar göra sannolikhetsbedömningar. Detta då våra val, och vår vilja, avgör hur vi identifierar sannolikhetsbedömningens delar, variabler, och således dess utfall.

Det handlar om oss, och inte om världen!!!!!!!!!!!!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jul 2008 13:31

Krenek skrev:
J R Auk skrev:Nej jag skulle inte spela på den rouletten. Men jag spelar helst inte roulette alls.

Vad är det du försöker göra här?

Varför skulle jag anta att det är något lurt.


Det jag försöker göra är att leda in dig på den väg som man tog på 1700-talet när man på allvar började resonera kring sannolikheter. Speciellt fallet där man har en hypotes och man får in nytt bevis; hur påverkar beviset hypotesens sannolikhet? Dina resonemang leder till märkbart problematiska slutsatser, vilket du konstaterar själv.

Men som vanligt är du ute och far. Roulette är ett spel med regler, gäller inte de reglerna så är det inte roulette. Är bordet inte kalibrerat rätt så spelas inte roulette. Då gör man bedrägerier vid något som liknas vid roulette.


Se det som ett tankeexempel.

Men visst är jag skeptisk av mig, så jag betvivlar ju att den antagna sannolikheten stämmer med verkligheten. Men jag skulle för den skull inte avvika i mina beräkningar av sannolikhet.


Du säger med andra ord att du inte kommer uppdatera din tro oavsett vilken information du får in. Vilket motsvarar absolut tro på det initiala påståendet. Men eftersom du faktiskt inte har en absolut tro i det så får du en konflikt mellan vad ditt förnuft säger och dina egna beräkningar.

Ungefär såhär: "Jag vidhåller vid min beräkning även om jag inte tror på dess slutsats". Eftersom du valde ett så extremt fall så blir det väldigt uppenbart att din intuition är mer korrekt än din beräkning.

Varför skulle jag göra det?

Sen vad fan menar du med att jag "initialt sett en absolut tro"? Vems tro är det jag ser?


För att du inte skall uppdatera din tro givet nya och betydelsefulla bevis, krävs i princip en absolut tro på den ursprungliga hypotesen.

----------------------------------------------------------------------

Hur gjorde Cox och vad leder hans slutsats till?

Vi tittar på vår tro i några propositioner och deras relationer med varandra. Om vi har exempelvis: (a) myntet kommer ofta upp klave; (b) jag kommer att vinna på lotto imorgon; (c) AIK kommer att vinna allsvenskan. Då rankar vi dem transitativt, så om jag tror på (a) mer än (b), och (b) mer än (c), då måste jag nödvändigtvis tro på (a) mer än (c). Om man släpper detta kommer man kunna argumentera i cirklar. Vi kan enkelt ranka dessa transitativt genom att ge varje proposition ett numeriskt värde som motsvarar hur mycket vi tror på dem.

Sedan gör ett antagande: om vi specificerar hur mycket vi tror att något är sant, så har vi också implicit specificerat hur mycket vi tror att det är falskt.

Ett annat antagande är att om vi tror att proposition A är sann, och sedan säger hur mycket vi tror att B givet A är sann, då har vi implicit specificerat hur mycket vi tror att både A och B är sann.

Det sista kravet är att om man kan använda samma information på olika sätt, så måste man alltid komma fram till samma resultat, oavsett vägen man gick. En analogi med matematiken är att hur du än räknar så måste du komma fram till att 1+1 = 2, inte att det blir 1+1=3 när man gör på ett visst sätt och 1+1=2.3 när man gör på ett annat.

Vi har här samband, men vi vet inte exakt den exakta formen på sambanden. Det Cox gjorde var att bevisa att det finns bara en unik lösning på problemet. Det visade sig vara sannolikhetsaxiomen som var kända sedan iaf 1700-talet.

p(X|I) + p(~X|I) = 1

p(X,Y|I) = p(X|Y, I) * p(Y|I)

Där p(falskt) = 0 och p(sant) = 1.

p(X|I) läses sannolikheten för X givet I.

~X är att X är falskt.

I är relevant bakgrundsinformation (skrivs ofta inte ut i litteraturen, men det är ofta värt att komma ihåg att det alltid finns där).

Från detta kan vi härleda allt vi behöver för att lösa roulette problemet om vi så önskar.


Om jag tror att någon manipulerar bordet så gör jag mina bedömningar av sannolikhet kring deras vinst, och agitationen hos de som spelar.

Så sannolikhet är inte så relevant då längre, däremot så blir analys viktigt. Jag måste kunna analysera de dolda underströmmar som består i av vem det nu är som sköter bordet och dennes medvandetillstånd.

Du försöker rädda sannolikheten när den inte har någon applikation längre. Klart att du kan agera spågumma och förutsäga ett utfall mellan svart och rött. Men är det lämpligt att använda matematik för att förutsäga ett av en individ manipulerat utfall? Nej, så detta är mest retorik du far med.

Men låt mig fråga dig i stället.

Om du gjorde en beräkning efter dessa principer du framför, skulle du då satsa allt du äger med ett för dig rationellt odds?

Om inte varför inte?

Du verkar tro att vi inte förstår dessa saker Kranek, varför är det så? Att vi inte alla kan metoderna som någon Cox stipulerat säger inget om förståelsen för sannolikhetslära och dess värdsliga problematik. Men då jag gissar det är för din skull så får du fortsätta om du vill. (inte så jag kan göra något åt saken)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 10 jul 2008 16:48

J R Auk skrev:Om jag tror att någon manipulerar bordet så gör jag mina bedömningar av sannolikhet kring deras vinst.

Så sannolikhet är inte så relevant då längre, däremot så blir analys viktigt. Jag måste kunna analysera de dolda underströmmar som består i av vem det nu är som sköter bordet och dennes medvandetillstånd.


Analys står inte i någon som helst konflikt med sannolikhetsberäkningar, du kan inte beräkna någon alls utan att analysera det som är inblandat i beräkningen. Frågan är varför du tror att ren intuition skulle ge bättre resultat trots att ingen metod har visat sig prestera bättre resultat än Cox.

Kan du ge några exempel där din metod presterar säkrare resultat?

Du försöker rädda sannolikheten när den inte har någon applikation längre. Klart att du kan agera spågumma och förutsäga ett utfall mellan svart och rött. Men är det lämpligt att använda matematik för att förutsäga ett av en individ manipulerat utfall? Nej, så detta är mest retorik du far med.


Din beräkning saknade helt verklighetsförankring, vad menar du exakt skulle fungera bättre än de metoder jag presenterat, som löst problem inom en enorm mängd olika områden de senaste 300 åren?

Ett exempel: Laplace beräknade att oddsen för att felet i hans beräkning av Saturnus massa inte var större än 1% av värdet var 11,000:1. Idag,  drygt 150 år senare skiljer sig hans uppskattning med mindre än 1% från dagens uppskattning. Om du försöker hävda att det inte fungerar i praktiken så har du en extremt jobbigt fight framför dig.

Men låt mig fråga dig i stället.

Om du gjorde en beräkning efter dessa principer du framför, skulle du då satsa allt du äger med ett för dig rationellt odds?

Om inte varför inte?


Det är en beslutsteoretisk fråga, men jag kan definitivt säga att jag skulle välja Cox metoder för sannolikhetskalkylen över alla andra alternativ.

Du verkar tro att vi inte förstår dessa saker Kranek, varför är det så? Att vi inte alla kan metoderna som någon Cox stipulerat säger inget om förståelsen för sannolikhetslära och dess värdsliga problematik. Men då jag gissar det är för din skull så får du fortsätta om du vill. (inte så jag kan göra något åt saken)


Eftersom Cox kom fram till sannolikhetsaxiomen så kan man definitivt och utan tvekan säga att ni inte förstår ens det mest grundläggande inom sannolikhetslära om ni inte förstår det Cox kom fram till.

Dina beräkningar bekräftar detta.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 10 jul 2008 17:04

J R Auk skrev:Kanske bör förtydliga för dig J C.

Viljan är inte något som vi får tänka på efter vi har siffrorna att bolla med i en sannolihetskalkyl.

Det jag talar om är att vi måste medvetandegöra oss om vår vilja och våra val innan vi ens börjar göra sannolikhetsbedömningar. Detta då våra val, och vår vilja, avgör hur vi identifierar sannolikhetsbedömningens delar, variabler, och således dess utfall.

Det handlar om oss, och inte om världen!!!!!!!!!!!!


Frågan är hur du gör beräkningarna när du väl har gjort denna analys. Sedan får vi hoppas att du tar hänsyn till hur världen ser ut när du gjorde analysen... Cox ger dig den optimala metoden för att göra beräkningar givet den information du har, sedan är det givetvis en relativt öppen fråga hur information inhämtas. Men det är att missa målet helt om man ser en konflikt mellan de frågorna med öppna ändar och med systemet i sig. Systemet tar hänsyn till precis detta, och det ger bättre resultat än än alla andra alternativ idag.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 jul 2008 18:44

Upp till bevis då, gör din sannolikhetskalkyl av exemplet. Låt det gälla att från en till synes normal serie så har det uppstått en serie av 98732 utfall av svart på rouletten. Du har inte sett något fuffens.

Visa mig hur Cox hjälper oss i det här sammanhanget. Och skriv tydligt vad det är som du "stoppar in i modellen".

Att du har principer för dina sannolikhetsbedömningar är dock inte vad jag talar om. Problemet jag rest handlar enbart om bakgrundsinformationen, och hur dessas enhet utgör identifieringar inför sannolikhetsberäkningarna.

Men med det sagt så kan vi fortsätta i det du talar om. För jag skulle vilja säga att det är en relevant skillnad i att stipulera en formel som kräver kunskaper och kunna visa på formelns resultat praktiskt. Exakt vad menar du står i den där formeln?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 10 jul 2008 20:28

J R Auk skrev:
Justin Case skrev:Hur kan i sådana fall din approach, att skjuta upp sannolikhetstänket till efter att frågan om vad vi vill satsa på är avgjord, ens leda oss i närheten av vad som är bäst för oss?

Sannolikhetsbedömning går, med rätta, naturligt hand i hand med beslutandet av vad vi vill satsa på. Du verkar ha fått för dig att du själv inte fungerar så, och/eller att människor inte skulle behöva fungera så. För mig verkar det bara obegripligt. Eller anser du verkligen att vi alltid, i varje stund, bör satsa på att uppnå det vi allra helst skulle vilja uppnå, oavsett hur osannolikt det verkar vara att vi kommer att uppnå det? Om en nästan säkert omöjlig dröm inte är "vad du försöker uppnå", vilket jag inte heller tror, hur går du då tillväga för att komma fram till vad du ska försöka uppnå?


Inte heller här inser du vad jag försöker mena på.


Det vore trevligt om du ville svara på mina frågor, och inte bara påpeka att jag inte förstått vad du menar, följt av förklaringar som inte besvarar mina frågor för fem öre. Kanske förstår jag lättare vad du menar om du svarar på mina frågor? Har den möjligheten slagit dig?

Med "svarar på mina frågor" menar jag t.ex. att du på min ovanstående fråga "hur går du då tillväga för att... osv" förslagsvis ger ett svar av typen "jo, då går jag tillväga så här:... osv." - inte icke-svar som "Inte heller här inser du vad jag försöker mena på.", följt av ytterligare förklaringar som, genom att envisas med att vägra belysa frågan på det sätt jag efterlyser, säger mig lika lite som det du sagt tidigare.

Viljan är inte något som vi får tänka på efter vi har siffrorna att bolla med i en sannolihetskalkyl.

Det jag talar om är att vi måste medvetandegöra oss om vår vilja och våra val innan vi ens börjar göra sannolikhetsbedömningar.


Vi vet väl förhoppningsvis vad vi vill? Gör inte du det? I så fall bör du nog sitta och analysera det i några år innan du skrider till handling, det håller jag med dig om. Jag vet vad jag vill. Däremot vet jag inte vad jag ska satsa på, eftersom det jag allra helst vill faktiskt inte nödvändigtvis är vad jag bör satsa på, eftersom det (som sagt) inte är så sannolikt att det går att uppnå.

Låt oss ta ett exempel. Anta att du helst av allt skulle vilja gifta dig med drottningen av England imorgon, om det vore möjligt. Det är strängt taget "möjligt", i betydelsen "större än noll sannolikhet". Men eftersom det är så osannolikt att du skulle få den drömmen uppfylld, blir det inte lite konstigt om du på frågan "vad vill du göra imorgon?" skulle svara "Jag vill gifta mig med drottningen av England." I allmänhet betyder ju frågan "vad vill du göra imorgon?" egentligen något i stil med "vad vill du helst göra i morgon av allt det du någorlunda sannolikt kan lyckas göra imorgon?".

Så hur gå du tillväga i en sådan situation, för att besvara frågan "vad vill du göra imorgon"? Hur plockar du fram det relevanta svaret ur dig? Anta hypotetiskt att du näst helst av allt vill spela basket med dina polare i morgon, och att detta vore lätt för dig att göra, då du har allt som behövs för det: god hälsa, polare som vill och kan spela basket med dig imorgon, nödvändig utrustning, lokal etc. Hur kommer du då fram till att du på frågan "vad vill du göra imorgon?" ska svara "spela basket med mina polare" snarare än "gifta mig med drottningen av England", trots att du allra helst vill det sistnämnda?

(Icke-svar undanbedes vänligen.)

Vilka saker du vill (i betydelsen "skulle vilja") har du förmodligen klart för dig ganska omgående. Du behöver bara känna efter en sekund, så vet du det. Du vet vad du allra helst skulle vilja, hur gärna du vill det, vad du näst helst vill, hur gärna du vill det, osv. Det är en no-brainer. Jag förstår inte varför du envisas med att stå och stampa på denna startlinje.

Vad du däremot inte omedelbart kan veta, genom att bara känna efter en sekund, är hur stora sannolikheterna är för att du ska lyckas få dina olika viljor uppfyllda. Här krävs det mer analys av omvärlden, tankearbete, analys av ens egna förmågor att uppnå de olika målen, etc. Jag har tagit för givet att det är på denna "station" vi är, eftersom den första stationen - vilka saker man vill och hur gärna man vill dem - är en no-brainer.

Och även om det inte är en no-brainer, varför inte också diskutera hur station två ska hanteras? Varför vill du inte diskutera det? Du framstår ju bara som om du inte kan hantera station två.

Krenek
Inlägg: 749
Blev medlem: 30 maj 2008 11:42

Inläggav Krenek » 12 jul 2008 11:13

J R Auk skrev:Upp till bevis då, gör din sannolikhetskalkyl av exemplet. Låt det gälla att från en till synes normal serie så har det uppstått en serie av 98732 utfall av svart på rouletten. Du har inte sett något fuffens.

Visa mig hur Cox hjälper oss i det här sammanhanget. Och skriv tydligt vad det är som du "stoppar in i modellen".

Att du har principer för dina sannolikhetsbedömningar är dock inte vad jag talar om. Problemet jag rest handlar enbart om bakgrundsinformationen, och hur dessas enhet utgör identifieringar inför sannolikhetsberäkningarna.

Men med det sagt så kan vi fortsätta i det du talar om. För jag skulle vilja säga att det är en relevant skillnad i att stipulera en formel som kräver kunskaper och kunna visa på formelns resultat praktiskt. Exakt vad menar du står i den där formeln?


Vi kan testa tre olika hypoteser samtidigt och se hur de far i detta fallet (notera att det inte finns några begränsningar, det är ofta enklare att testa  oändligt många).

-------

Axiomen:

(1.1) p(X|I) + p(~X|I) = 1

(1.2) p(X,Y|I) = p(X|Y, I) * p(Y|I)

-------

Bayes Teorem:

p(Y,X|I) = p(Y|X,I)*p(X|I)

p(Y,X|I) = p(X,Y|I)

p(X|Y,I)*p(Y|I) = p(Y|X,I)*p(X|I)

p(X|Y,I) = [p(Y|X,I)*p(X|I)]/p(Y|I) (Bayes Teorem)

Första termen kallas för posterior, andra termen för likelihood, tredje för prior och fjärde för evidence.

-------

Odds:

p(A|D,I)/p(B|D,I) = [ p(A|I)*p(D|A,I) / p(D|I) ] / [ p(B|I)*p(D|B,I) / p(D|I) ]

O(A|D,I) = p(A|I)*p(D|A,I) / p(B|I)*p(D|B,I)

Posterior odds = prior odds * likelihood ratio

e(A|D,I) = 10log_10[O(A|D,I)]

-------------

Vi vill nu pröva ett antal hypoteser (A,B,C). VI kan ta 3 stycken för enkelhetens skull, det är dock i

regel enklare matematiskt om mängden hypoteser går mot oändligheten.

A = 1/2 kommer på svart
B = 3/4 kommer på svart
C = 95/100 kommer på svart

Vi tror antagligen på A ganska mycket, B något mindre och C extremt lite:

p(A|I) = 8/10(1-10^-6)
p(B|I) = 2/10(1-10^-6)
p(C|I) = (10^-6)

Vi spelar nu roulette och får in Data (D) i formen att av alla 97832 vi gjorde så kom alla på svart. Hur

uppdaterar vi nu sannoliheten för de olika hypoteserna? Vi tittar på posterior evidence (en variant av

Bayes Teorem):

e(A|D,I) = e(A|I) + 10log_10[p(D|A,I)/p(D|~A,I)]

e(B|D,I) = e(B|I) + 10log_10[p(D|B,I)/p(D|~B,I)]

e(C|D,I) = e(C|I) + 10log_10[p(D|C,I)/p(D|~C,I)]

Vi kan nu titta på alla termer för sig:

e(A|I) = +6db
e(B|I) = -6db
e(C|I) = -60db

p(D|A,I) = (1/2)^n
p(D|B,I) = (3/4)^n
p(D|C,I) = (95/100)^n

(D|~CI) = (D|I)(~C|DI) / (~C|I)

(~C|I) = (A+B|I) = (A|I) + (B|I)

(~C|DI) = (A+B|DI) = (A|DI) + (B|DI)

(A|DI)(D|I) = (AD|I) = (A|I)(D|AI)

(B|DI)(D|I) = (BD|I) = (B|I)(D|BI)

(A|DI) = (A|I)(D|AI) / (D|I)

(B|DI) = (B|I)(D|BI) / (D|I)

(D|~CI) = (D|I)*[(A|I)(D|AI) / (D|I) + (B|I)(D|BI) / (D|I)] / [(A|I) + (B|I)]

       = [(A|I)(D|AI) + (B|I)(D|BI)] / [(A|I) + (B|I)]

p(D|~CI) = [ 8/10(1-10^-6)(1/2)^n + 2/10(1-10^-6)(3/4)^n ] / [ (8/10)(1-10^-6) + (2/10)(1-10^-6) ]

        = (8/10)(1/2)^n + (2/10)(3/4)^n

e(A|DX) = 6 + 10log_10[ (1/2)^n / [ (3/4)^n + (10/2)(10^-6)(95/100)^n ]]

e(B|DX) = -6 + 10log_10[ (3/4)^n / [ (1/2)^n + (10/8)(10^-6)(95/100)^n ]]

e(C|DX) = -60 + 10log_10[ (95/100)^n / [ (8/10)(1/2)^n + (2/10)(3/4)^n ]]

(Jag ber om ursäkt i förväg om ett mindre fel slank in någonstans).

Bild

Vi kan se hur den från början osannolika hypotesen "besegrar" de andra två när vi fått drygt 50 svarta på rad och sedan sticker den iväg och de andra två blir mer och mer osannolika. Det motsvarar hur vi människor resonerar intuitivt i sådana scenarios, vi blir mer och mer skeptiska kring att sannolikheten för svart skulle vara 1/2, och även hypotesen som förutspådde 3/4 svarta får på nöten av den som var ännu mer specifik i sitt omdöme.
Thou shalt not sit with statisticians nor commit a social science.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster