Mina känslor - vad ska jag göra?

[granny]

Hej, jag har några problem.
Vet inte om det är några problem egentligen men nu till saken.

Jag är 17år, min familj är "överklass", jag har många "vänner", alla ser mig som ett rikemansbarn & ja, jag är bortskämd.

Alla mina så kallade vänner tror jag lever ett så perfekt liv, att jag har allt dom inte har. Men pengar löser inga "problem" eller "känslor".

Men sanningen är att jag mår inte bra, jag har börjat funderat på vad är meningen med just mitt liv.

Jag ser det från en annan sida än mina vänners, dom har flickvänner, bra betyg & lyckliga.

Jag däremot, ingen flickvän, inga bra betyg, ingen att prata ut med och jag ser ingen glädje.

Vad ska få mig att glädjas?

___________________________


Sen så har jag börjat tänka på vad folk ser i mig.
Jag ser mig som ett misslyckande i allt. Jag har aldrig lyckats med något, gör misstag hela tiden.

___________________________


Jag har aldrig använt droger, men jag börjar dras mot den "mörka kretsen", ska jag avstå eller gå med? Jag kan inte själv tänka klart om den saken. Jag har hela mitt liv fått höra att droger förstör och bryter ner livet. Men vafan, om inget får mig att glädjas och få mig lycklig. Då är det väl likagärna bra att börja ta en spliff eller liknande, eller?

___________________________


Nu till kärleken, kommer jag någonsin hitta den? Jag träffar ofta tjejjer, får oftast bra kontakt med dom, men inget mer. Blir oftast att någon kompis drar över henne för en kväll och sticker sen när han är nöjd.
Hur ska man få någon att tycka om en? Berätta sina känslor för henne?
Själv är jag ingen såkallad "player", och jag förstår mig på tjejjer mer än någon tror. Är uppvuxen med fyra systrar som ensam bror.



Varför känner jag såhär? Är det något fel på mig? Är allt det här "normalt"?

[Minded]

Det jag skriver är vad jag tror. Ta det med en nypa salt. Faktum är, gällande allt som gäller ditt eget liv - lyssna till det som är gott, och skit i det som är dåligt. Det är dig det handlar om.


Det du känner är din personliga respons på det liv du hittills levt - alla samlade erfarenheter, all kunskap, alla upplevelser. Typ.

Jag gissar på ett grundläggande tema i det du skriver, som anledning till det du skriver. Du är inte nöjd, eftersom att du inte leder dig själv tillräckligt mycket i den riktning du själv vill. Snarare följer du efter, i ansträngda försök att bli accepterad för den du är. Du undrar om du är normal. Om du är, som du uppfattar att alla andra är, som du tror att alla andra är. Men om du lyckas lura andra med ditt sätt att egentligen vara, vad säger att de inte gör samma sak? Men men, oavsett, du kommer inte känna dig helt accepterad för den du är, så länge du gör dig till för att bli accepterad.

Jag skulle tipsa dig att börja träna dig i att stå för din egen ledning, att bli starkare i dig själv. Att hitta upplevd rättfärdighet till att vara dig själv och visa detta, dig själv, för omvärlden.

Om du inte visar dig själv, så kan omvärlden faktiskt inte heller se dig, än mindre acceptera dig. Sen är det upp till dig att faktiskt putsa till de reella kvaliteer som uppskattas. Tro inte alltför mycket på det som alla säger till dig, ta det mesta med en nypa salt, faktiskt. Se till vad som faktiskt händer istället. Orsak, verkan. Utforska livet på egen hand istället för att tro vad alla andra säger om det. Reklam och sånt från tv ska vi inte ens gå in på, det är propaganda av hög nivå, eftersom att den spelar med dina känslor, och därmed styr tittarna till hög nivå - just eftersom att det inte märks, just eftersom att man tror att man inte påverkas av den.

Edit: Du är den enda som kan hitta vad som får dig att bli glad. Ingen annan. Och om du inte hittat det hittills, så är någonting fel så gör du någonting fel. Pröva nya vägar istället för att stanna kvar i samma hjulspår, samma vanor. Även om det man är ovan vid kan kännas svårt. Någon sa någon gång, act to overcome your weakness, and your weakness will become your strength. Känn efter mer i dig själv, lita mer på din känsla, lita mer på dig själv.


Skrapandes på ytan...

[Avantgardet]

Börja sno pengar av dina föräldrar och ge till hemlösa. Eller köp braj och stöd en förtryckt subkultur.

[oorleck]

Tjao

Instämmer mkt i vad som Minded tagit upp..

För att kunna lösa problem måste du först definera problemet ifråga, alltså försök dela upp vad som "gör dig olycklig".

Sedan finns det två sätt att försöka ordna till problemet, . Ett sätt är helt enkelt "förbättra" dig själv, ändra på dina vanor.  T.ex när det gäller skola och betyg; plugga hårdare. Inte svårare än så.
Det andra sättet är att helt enkelt ställa ner kraven; om du nu pluggat så hårt som du verkligen bara kan, så är det bara att inse att du har gjort det du kan, släpp taget och skit i de där toppbetygen. Alla är inte lagda för bra betyg i alla ämnen helt enkelt. När det gäller flickvänner; slappna av killen! Du är bara 17 bast, förstå hur många långt äldre som är singel, och har vart det hela livet, och är samtidigt vad man kan kalla "lyckliga". Gå inte på den klyschan.

För att få tag på brudar Måste man ha följande egenskaper (har funderat alldeles för mkt på det här):
1. Kunna vara ledaren i gruppen ibland; våga säga vad man tycker och skita i vad andra (speciellt bruden man vi ha) tycker.
2. "Inte skämmas för den man är": Hänger ihop /synonymt  med den första. Alltså inte anpassa sig "allt för mycket" till andra.

Helt enkelt så måste man ha en egen personlighet och integritet som folk vet att man inte bara kan kliva över. Och detta är enkelt (men tar tid) att jobba på; sluta vara rädd att säga emot folk och våga tala högt och tro på vad Du tycker är t.ex ett bra skämt eller intressant.

Helt enkelt måste du finna den du vill vara och hur du vill känna dig i situationer.  Och sen när de "dåliga" tankarna - och därmed de dåliga känslorna - kommer, ignorera dem/andas lugnt och agera inte på den eventuella rädslan/ångesten. Istället så gör du det som du vill göra. Detta ,i sin tur, försvagar ångesten/rädslan vid liknande situation i framtiden.

hmm, hoppas du förstår nåt av vad ja skrivit.. börjar bli less, så nu lägger jag av, men fråga om det är nåt som behöver förklaras närmare.

Till sist så är droger, i vad jag har förstått, nog det sämsta man kan ta till om man ska lösa problem. Man lär sig bäst och har bäst kontroll på sina handlingar när man är nykter. Droger, över lag, bara skjuter på det man till sist ändå måste ta tag i.

[Skogsälvan]

Jag tror att det är viktigt för människan att ha något att sträva efter. Är du riktigt bortskämd så har du inte behövt det på en del plan. När jag har umgåtts med människor i rikare kretsar har jag upplevt mer plastig yta hos de flesta av dessa. Detta blir man osäker eller deppad av. Tror du skulle må jättebra av att sitta i Avantgardets soffa och slänga upp fötterna på hans soffbord och diskutera livet  :) Rökat och så där tycker moraltant Skogsälvan att du ska låta bli.

Och kärleken... jadå, den kommer! Jag vet inte riktigt vad problemet är, förutom att jag förstår att du är osäker och det blir man ofta om man aldrig har varit tvungen att prestera något själv. Helt normalt. Har du varit kär någon gång? Vad gjorde du då? Förklara gärna så förstår jag bättre.

[Avantgardet]

Kan ju förvissa dela sensmoralen i många av de tankar som här framförts, men skulle likväl vilja säga att formen för lösandet av problemen är här något som jag menar vara kontraproduktivt - grubblande är så långt från lösningen som möjligt äro! Det här skall inte intellektualiseras utan snarare så är det erfarenheter som behövs göras, tid att jaga på flykten osv. Ju tyngre liv, desto mera härdad, desto mera satt i sina kläder, desto stadigare står man på jorden. Vad vi ser här - om man ursäktar mig formuleringen - är ett höstlöv som darrar inför den annalkande vinden.

Sen är det inget fel i att ha tillskansat sig den vetskapen att, precis som Beatles sjunger i "Let it be" (eller som jag menar att den skall tolkas), det i rökat finns en respit, ett sätt att krypa undan världen (även om språkbruket nog både kan och bör diskuteras) för ett tag, en liten snuttefilt för brådvuxna utan mammor (stryp mig bara inte för min allt för freudianska satir, beröm mig istället för min nyktra klarsyn).

Att sno pengar av föräldrarna och ge till hemlösa är nog precis det som fattas, den där peripetin som obönhörligen störtar vår hjälte rakt in i den totala katastrofens famn och som i sig är det elddop som fattas honom (alt. henne).

[Zokrates]

Hjälp, är jag normal???? Jag trivs bäst här, att sitta under korkeken och lukta på blommorna...

Nej, så illa är det inte, men om du istället betänkte det hela lite djupare, så borde din fråga varit, är mina vänner normala?

Det de sysslar med är något som är i gränslandet till normalitet, att dra över någon första kvällen, att ha sex utan krav, att vara ytliga och banala. Hur mycket krävs det för att det skall gå snett med en sådan inställning? En dag så tröttnar kanske någon av tjejerna och anmäler din kompis för att ha utnyttjat henne då hon var berusad, ännu värre, en dag har en av tjejernas minderåriga kompis följt med och blir avdragen på samma sätt. De killarna du känner, kan mycket väl med ett dylikt handlingsmönster hamna bakom lås och bom under ett par års tid, då de beter sig ungefär som sexförbrytare gör, de utnyttjar sin spelade överlägsenhet för att få sex av tjejerna, är det något att eftersträva?

Det är ungefär som att umgås med mördare och fråga sig om man själv är normal för att man inte har mördat någon, förstår du liknelsen?
Jag ger inte fem öre för dina såkallade kompisar och om du tror att knark löser dina problem så har du fel, förmodligen är du den enda bland dem du umgås med som inte är ofördärvad, undrar varför, kan det vara så att just du är oerhört normal?

[granny]

Hej igen,
Jag tackar för alla svar jag har fått av er.
Ni har fått mig att se det hela på ett annorlunda sätt.
Det är nog inte fel på mig som Zokrates skrev, det är nog mina "vänner" som jag umgås med.

Som oorleck skrev "För att kunna lösa problem måste du först definera problemet ifråga, alltså försök dela upp vad som "gör dig olycklig".
"

Jag ska försöka grubbla på det i helgen, jag är ensam hemma och ska njuta av den fina helgen i min ensamhet.

oorleck skrev även mycket om kärleken, jag är inte desperat över att finna kärleken eller strävar allt för mycket efter den. Jag har bara börjat tänka på när den skall komma? eller det kanske är för tidigt för mig?

citerar oorleck igen;
"För att få tag på brudar Måste man ha följande egenskaper (har funderat alldeles för mkt på det här):
1. Kunna vara ledaren i gruppen ibland; våga säga vad man tycker och skita i vad andra (speciellt bruden man vi ha) tycker.
2. "Inte skämmas för den man är": Hänger ihop /synonymt  med den första. Alltså inte anpassa sig "allt för mycket" till andra."

Jag ska försöka ta vara på det till nästa gång jag är ute med mitt umgänge.

Jag återkommer med resultat efter helgen, vad jag har åstadkommit..
Tack för allt..

[oorleck]

Joo håller iofs med vad Avantgardet säger. Man anpassar sig till livet och glider på och hittar "lyckan" till slut. MEN; i mitt tycke håller det inte att bli en lycklig mes som bara håller med andra. nej, en karaktär skall byggas... Iofs är kanske frågan om man kan bli en "lycklig mes"... aja

Dock är grundinställningen att det är JAG som har kontrollen över hur JAG ska agera/ha för känsla som i längden ger resultat...

Men nä Zokrates; nu får du lugna dig. One-nighters är hyffsat vanligt och är inget att börja snurra iväg med...

Sen så har Skogsälvan rätt också; det är först när du börjar ha planer och ett lagomt inrutat schema som man känner sig riktigt trygg. Att sakta jobba sig mot sina mål är självklart tillfredställande och sättet människor i alla tider levt.

Fan mina ideer tar aldrig slut, aja hur som helst så är det iallafall för mig viktigt med någon sorts återkommande tävlingsaktivitet vare det fotboll eller cs eller vafan som helst tävlingsbart, annars blir det lätt att man börjar tävla med andra med tråkiga attribut som snyggast flickvänner, bäst humor, penislängd etc. och då är det lätt att känna sig värdelös... penisoperationer kan lätt skena iväg i kostnader.

[Zokrates]

Men nä Zokrates; nu får du lugna dig. One-nighters är hyffsat vanligt och är inget att börja snurra iväg med...

Sure, så är säkert dryparn, syffen, klamman, herpan, konden, svampbob, hivan och aidsan helt sjyssta polare därnere, skydd funkar i teorin inte i praktiken.

Hur kul är det att vara tjej och upptäcka att man är smittad och sedan inte kunna veta vem bland alla nissar som smittat henne?
Hur kul är det att vart fjärde barn i sverige inte har den biologiska fadern som mamman påstått?

Hur kul är det på en skala på 1 till 10 att tala om för föräldrarna att man har hiv och inte ens fyllt 20?

Hur kul är det att få livmoderscancer när man är 40 för att killarna haft smutsiga ollon?

Hur kul är det att var tredje dalmas har kondylom?

Hur roligt är det att varannan svensk har herpes? ( Mens en vecka, inget sex, herpes en vecka inget sex )

Dessutom har jag inte ens nämnt moralen ännu, men hur kul är det att ge invandrade muslimer rätt, när de säger att alla svenska flickor är horor?

De killar som sysslar med detta, hur kul är det att vara 18 och få höra att tjejen du satte på för en vecka sedan, som du dessutom knappt kommer ihåg mer än att du tyckte att hon var ful och dum i huvudet, är gravid och kommer att behålla barnet?

Exempel från verkligheten.

En invandrare som var gift och hade barn, satte på en svensk tjej, hon blev gravid och sa att hon vägrade göra abort.
Mannen blev vansinnig då detta skulle göra att hans fru fick reda på detta, så han bad några kompisar om hjälp inklusive sin lillebror.

De hotade henne men hon vägrade, då tog brorsan fram en kniv och högg henne mitt i magen, fostret dog, mamman blev svårt skadad.
( I sverige räknas det inte som mord att hugga ihjäl ett foster, så han dömdes för grov misshandel ).

Vill du ha fler exempel på hur kul det är att sakna moral?

[oorleck]

Om det är rädslorna.. kondom är ett tips.

[Avantgardet]

 

Fast granny, tror du missförstod just detta:

citerar oorleck igen;
"För att få tag på brudar Måste man ha följande egenskaper (har funderat alldeles för mkt på det här):
1. Kunna vara ledaren i gruppen ibland; våga säga vad man tycker och skita i vad andra (speciellt bruden man vi ha) tycker.
2. "Inte skämmas för den man är": Hänger ihop /synonymt  med den första. Alltså inte anpassa sig "allt för mycket" till andra."

Jag ska försöka ta vara på det till nästa gång jag är ute med mitt umgänge.

Det var lite här jag försökte visa på kopplingen till praktiken, och inte detta grubblande i sig som ett självändamål. Vari du misstar dig är dels att du tror att det rör sig om ett specifikt tillfälle och en specifik plats (du i ditt umgänge när ni är ute), vilket är raka motsatsen till hur det skall tänkas. Det är ingen rollkaraktär som det handlar om, inget du kan testa en gång och "lyckas", utan det handlar om just det där att låta sina egna konturer bli skarpare, det egna köttet att hårdna, ja hela människan att mer eller mindre koagulera i en form som hon sedan behåller mer eller mindre intakt under hela sitt vuxna liv. Där hon upphör att vara formbar på samma sätt som tidigare - ett helt livs tung och fast praktik har överbevisat den flyktiga teorin. Gör nåt du tycker är "rätt" men som strider mot många andras värderingar, kanske rent av nåt som du kan få ett helvete för att ha gjort, men gör det likväl, och gör det rak i ryggen med näsan i vädret och foten djupt nedborrad i marken. Våga!

Sen vad du vill åstadkomma här i världen, och på vilket sätt vi kan finna användning för dig, därom kunna du och jag tala senare.