"Two Dogmas of Empiricism"

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 16 feb 2005 15:12

Stefan skrev:Så långt är jag helt med på vad du skrivit. Men efter denna punkt har jag lite svårare att förstå. Ska försöka dock.


Jag är i varje fall oerhört lättad att vi är överens så långt. :)

Stefan skrev:Jag vet inte riktigt vad du menar här. Det känns som om vi pratar förbi varandra på denna punkt.


OK. Jag ska bara förtydliga detta helt kort och sedan gå på ditt specifika exempel. När man betraktar rubriken "Semantiska regler", dvs. "rubriken själv" som du var inne på, då betraktar man inte ATT något är analytiskt utan VAD som är analytiskt för L. Vi definierar inte analyticitet genom en sådan rubrik, utan analyticitet för L. Men jag lämnar det därhän.

Stefan skrev:Visst, det är ju alltid möjligt. Vi kan t ex säga att "låt 'qwerty' vara synonymt med '+' i L*". Men då är frågan: är qwerty=+ en analytiskt sann sats i L*?


Nej, "qwerty = +" (S) är inte en analytiskt sann sats i L. Först är det fråga om (S) är en sats (teorem) överhuvudtaget. Det är möjligt att "=" inte är någonting i L, mellanslag kanske inte existerar osv. (S) verkar snarare vara en sats på "sveLska" eller kanske en "matematiLsk" sats. Men låt säga att (S) är ett teorem i L.

Nu kommer vi till den spännande gränsdragningen. Alla axiom i L är teorem i L, för alla L. Om alla teorem också är axiom, då saknar L möjligheten att beskriva någonting överhuvudtaget. Om så inte är fallet finns regler för hur man kan skapa nya teorem, och en möjlighet att avgöra om en given samling symboler är ett teorem i L samt om ett teorem är ett axiom.

En regel kan till exempel vara "Om X är ett teorem, då är X+ också ett teorem." Låt oss nu säga att vi har axiomet "qwerty". Det är ett teorem. Då är också "qwerty+" eller "qwerty+++" teorem. Däremot är de inte axiom.

Det där var naturligtvis en banal och fånig regel, men redan den börjar kräva en viss förståelse. Man kanske tänker "aha, man lägger till ett '+'" osv. "qwerty+++" är visserligen ett teorem i kraft av språkets regler men de kanske har något att göra med någon slags naturlig känsla för addition. Och man kanske är skeptisk till en regel av typen "Om X..." - vadå "X" undrar man kanske? Det finns ju inte i L. Vi har börjat tala om L och börjat förknippa det med en massa saker i vårt vanliga språk.

Vad bör då gränsen dras mellan rent analytiska satser och syntetiska satser? Precis där gränsen dras mellan axiom och teorem tycker jag. "Axiom" och "analytisk sanning" är liksom aftonstjärnan och morgonstjärnan. Således är "qwerty = +" varken mer eller mindre analytisk än "koppar = koppar", men "qwerty" är analytisk för L. "qwerty+++" är dock inte analytisk för L.

Quine rynkar på näsan åt detta uttryckssätt men där tror jag han gör ett misstag. Det är här man måste skilja mellan (1) och (2) som jag skrev i föregående inlägg. Det faktum att en sats bara kan vara analytisk för ett eller flera L förringar inte betydelsen av ordet "analytisk". Analyticitet är verkligen inte ett "lingering trait". Vi borde snarare skriva så här:

"P är analytisk (L)"

så att vi specificerar i vilket språk (nämligen L) uttrycket P är analytiskt, vilket är detsamma som att säga att P tillhör axiomen i L.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 16 feb 2005 16:58

Nej, "qwerty = +" (S) är inte en analytiskt sann sats i L. Först är det fråga om (S) är en sats (teorem) överhuvudtaget. Det är möjligt att "=" inte är någonting i L, mellanslag kanske inte existerar osv. (S) verkar snarare vara en sats på "sveLska" eller kanske en "matematiLsk" sats. Men låt säga att (S) är ett teorem i L.


För att specificera vilken mening tecknen i L har måste vi använda åtminstone något tecken utanför L. Eller? I detta sammanhang valde jag "+" och "=". (Eller, du måste inte, för spädbarn lyckas ju lära sig ord utan hjälp av tidigare ord, men om vi ska lära oss på ett lättare sätt behöver vi redan kända ord.)

Men visst, kalla det sveLska om du vill. Men om det är sveLska, finns det då verkligen något nytt språk där något känt gammalt språk inte ingår?

Nu kommer vi till den spännande gränsdragningen. Alla axiom i L är teorem i L, för alla L. Om alla teorem också är axiom, då saknar L möjligheten att beskriva någonting överhuvudtaget. Om så inte är fallet finns regler för hur man kan skapa nya teorem, och en möjlighet att avgöra om en given samling symboler är ett teorem i L samt om ett teorem är ett axiom.


Det här förstår jag inte. Vad menar du med att alla axiom också är teorem? Att alla axiom följer från sig själva?

För det andra; visst kan det finnas teorem i ett formelt system.

Vad bör då gränsen dras mellan rent analytiska satser och syntetiska satser? Precis där gränsen dras mellan axiom och teorem tycker jag. "Axiom" och "analytisk sanning" är liksom aftonstjärnan och morgonstjärnan. Således är "qwerty = +" varken mer eller mindre analytisk än "koppar = koppar", men "qwerty" är analytisk för L. "qwerty+++" är dock inte analytisk för L.


Varför ska gränsen mellan analytiska satser och syntetiska satser dras vid gränsen mellan axiom och teorem?

Dessutom: "qwerty" är ingen sats och är därför inte analytisk. En sats måste innehålla åtminstone ett logiskt tecken (ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium). Eller? T ex "det finns x sådana att x är hundar". "Per" är t ex inte en sats utan ett namn. (I en mening kan man naturligtvis säga att "usch" är en sats, men det är inte sådant jag talar om här.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 17 feb 2005 17:33

Stefan skrev:För att specificera vilken mening tecknen i L har måste vi använda åtminstone något tecken utanför L. Eller?


Precis. I och med att vi tilldelar mening börjar analyticiteten upphöra. Jag tror det är detta som menas med "lingering trait".

Stefan skrev:Det här förstår jag inte. Vad menar du med att alla axiom också är teorem? Att alla axiom följer från sig själva?


Ett axiom är alltid ett teorem. Det är som att säga att en analytisk sats är allltid en sats. Om det finns axiom och teorem i språket L, så kommer mängden av alla L-teorem att innefatta alla L-axiom.

Stefan skrev:En sats måste innehålla åtminstone ett logiskt tecken (ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium). Eller?


Innehåller logiken några analytiska satser? Både ja och nej. En ögonblicksbild av logiken ger vid handen "A=A". Detta är på sätt och vis en analytisk sats. Om det i verkligheten - på något sätt - uppenbarar sig att identitet inte existerar, skulle vi då gå ifrån logiken? Skulle då "A=A" upphöra att vara sant? Även om jag har otroligt svårt att tänka mig en sådan värld, har jag lätt att tänka mig att vi skulle anpassa logikens satser till verkligheten. I den meningen är de inte analytiska. I den meningen är också alla språk som bygger på logiken syntetiska.

Jag använder kanske satsbegreppet slarvigt. Tycker du att "A=A" är en sats? Den säger att A är samma sak som A. Vad säger 'satsen' "A"? Den säger att det är sant att A (för alla språk L). Det är ett slags påstående om sanning. Om vi återfinner "A" på vår axiomlista för L så är det en analytisk sann sats i L. Om vi kan nå dit genom ett axiom och en uppsättning regler så är det en sann sats i L.

Stefan skrev:Dessutom: "qwerty" är ingen sats och är därför inte analytisk.


Om du tycker att en sats måste uttrycka något begripligt så drar vi oss redan från strikt analyticitet. När jag refererar till "qwerty" som 'sats' så menar jag "det är sant att qwerty". Att sätta "qwerty" under rubriken "axiom" i språket L är att stipulera "det är sant att qwerty". Därför är "qwerty" en analytisk sats - den lägsta hierarkiska nivån i L, om vi så vill.

Stefan skrev:Varför ska gränsen mellan analytiska satser och syntetiska satser dras vid gränsen mellan axiom och teorem?


Om man med analytisk sats menar det Kant och Quine menar, så kommer man att få problem (som redogörs för i Two Dogmas) om man accepterar teorem (som inte är axiom) som analytiska. Vi måste ha något sätt att särskilja mellan vilka semantiska regler som ger analytiska, och vilka som ger syntetiska, satser. Annars blir de alla analytiska, som Quine skriver. Jag tycker den mest naturliga distinktionen ligger just i axiom och teorem - det är svårt att entydigt dela in alla teorem i alla artificiella språk i några andra grupper än axiom och icke-axiom. Men jag är öppen för möjligheten att gränsen går någon annanstans.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 17 feb 2005 19:30

Precis. I och med att vi tilldelar mening börjar analyticiteten upphöra. Jag tror det är detta som menas med "lingering trait".


Analytiskt sanna satser är satser som är sanna enbart i kraft av sin mening. Hur kan då satser utan mening (vilka f ö per definition inte kan vara satser) vara analytiska?

Tycker du att "A=A" är en sats?


Visst, det kan nog vara en sats (t ex "aftonstjärnan är lika med morgostjärnan").

Om du tycker att en sats måste uttrycka något begripligt så drar vi oss redan från strikt analyticitet.


Endast begripliga satser kan vara sanna enbart i kraft av sin mening. Obegripliga satser har ingen mening.

När jag refererar till "qwerty" som 'sats' så menar jag "det är sant att qwerty".


"Det är sant att qwerty" är en sats endast om "qwerty" är en sats. T ex "det är sant att Per är röd" är en sats endast om "Per är röd" är en sats, och "det är sant att aftonstjärnan" är sant endast om "aftonstjärnan" är en sats (vilken det inte är, utan ett namn). Således gör inte "det är sant att"-tillägget qwerty till mer av en sats. Man måste skilja på namn och satser.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 18 feb 2005 11:39

Stefan skrev:Analytiskt sanna satser är satser som är sanna enbart i kraft av sin mening. Hur kan då satser utan mening (vilka f ö per definition inte kan vara satser) vara analytiska?


Det är inte så jag tolkar Quine eller Kant:

hovnarr skrev:"Quine-analyticitet" [...] beskriver satser som är sanna oberoende av fakta utanför språket.


Mening måste ha att göra med fakta utanför språket. Således ser jag inte hur någon sats som betyder något icke-stipulativt kan vara analytisk.

Alltså, min syn på saken är egentligen mycket enkel: Endast axiom är analytiska. Inget som inte är ett axiom är analytiskt. Om vi inte kan avgöra om en sats är ett axiom eller ej, liksom i svenskan, så kan vi heller inte avgöra om den är analytisk eller ej.

Stefan skrev:Således gör inte "det är sant att"-tillägget qwerty till mer av en sats.


Det håller jag med om. "Det är sant att" förändrar inte uttryckets status. Det var bara en förklaring på hur uttrycket ska tolkas.

Stefan skrev:Man måste skilja på namn och satser.


Visst, det kan vi göra. Gör vi det ser jag inte att man kan tala om en "analytisk sats". Men, vad skulle du då kalla detta:

AXIOM FÖR L: qwerty
(L1) "qwerty"

Vad skulle du kalla uttrycket 1 i språket L (L1)? Vi kan begränsa oss till att kalla det axiom och slopa analyticiteten, för min del.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 18 feb 2005 12:03

Analytiskt sanna satser är satser som är sanna enbart i kraft av sin mening. Hur kan då satser utan mening (vilka f ö per definition inte kan vara satser) vara analytiska?


Det är inte så jag tolkar Quine eller Kant:


Quine skriver:

One is a belief in some fundamental cleavage between truths which are analytic, or grounded in meanings independently of matters of fact and truths which are synthetic, or grounded in fact.


Alltså: analytiska sanningar är sanna enbart i kraft av de ingående ordens mening.

Mening måste ha att göra med fakta utanför språket.


Vad menas?

Vad skulle du kalla uttrycket 1 i språket L (L1)? Vi kan begränsa oss till att kalla det axiom och slopa analyticiteten, för min del.


Om qwerty är en sats, så visst kan den vara ett axiom. Frågan gäller emellertid analyticitet, inte axiom.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 16 mar 2005 02:21

Frågan är vem förutom en filosof som skulle säga "en ungkarl är en ogift man". Snarare skulle man säga "'ungkarl' betyder samma sak som 'ogift man'". Kunde något i den stilen utgöra ett kriterium för analyticitet: analytiskt sanna satser är sådana som är sanna redan på metanivån? Man behöver inte gå ner till objektnivån, där orden står utan '...', t ex "ungkarl = ogift man", utan kan klara sig på metanivån. Detta går inte med t ex "ungkarlar är olyckliga". Denna sats är inte sann på metanivån: "'ungkarl' betyder 'olycklig'" är en falsk sats.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 16 mar 2005 13:59

Stefan skrev:Kunde något i den stilen utgöra ett kriterium för analyticitet


Ta en god titt på den frågan. Kan vi inte definiera analyticitet precis som vi behagar? Låt säga att något är analytiskt om det är sant utifrån sin betydelse. Givet att ungkarl betyder ogift man är då "ungkarl = ogift man" en analytisk sats. Ger vi en annan definition på analytisk uppfyller satsen måhända inte längre kriterierna, liksom om vi ger någon konstig betydelse till ordet "betyda", eller gör andra sådana krumsprång som filosofer ibland plägar göra.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 16 mar 2005 14:51

Ta en god titt på den frågan. Kan vi inte definiera analyticitet precis som vi behagar?


Jo, visst kan vi definiera "analyticitet" hur vi vill. T ex som "långhårig". Men det skulle vara idiotiskt.

Vad jag är ute efter är inte en definition på analyticitet, utan ett kriterium på hur man ska kunna avgöra om en sats är analytisk eller inte.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 16 mar 2005 16:05

Stefan skrev:Vad jag är ute efter är inte en definition på analyticitet, utan ett kriterium på hur man ska kunna avgöra om en sats är analytisk eller inte.


Hur skiljer sig de två? Definitionen av att två linjer är parallella är att de inte möts annat än i oändligheten. Nå, nu står jag framför två linjer och önskar veta om de är parallella. Då ser jag efter om de möts före oändligheten.

"Analytiska satser är sanna redan i kraft av ordens betydelse."

Det är mer diffust vad "betydelse" betyder än vad "analytiska" betyder. Och för att ta en annan definition: vad är en "linguistical fact" jämfört med en "extra-linguistical fact"?

§


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster