Justin Case skrev:J R Auk skrev:Alltså Justin jag tycker det verkar som om du inte riktigt förstått vad maximen menar på.
Det är en betoning på; vad du kan önska upphöjt till allmän lag.
"Kan" bestäms här av förnuftet, den rationella bedömningen,
Jag tvivlar på att ens Kant visste vad som verkligen
är förnuftigt, vad förnuftet säger - d.v.s. hur vi kan veta att det vi tror, när vi tror något, är något vi tror med förnuftet och inte med något förvirrat, ickeförnuftigt tänkande. Vi tänker ju inte alltid så förnuftigt. Kanske vet vi egentligen
aldrig med 100-procentig säkerhet att vi tänker förnuftigt. Alltså är jag tveksam till att ens Kant hade full koll på vad förnuftet är. När som helst kan det t.ex. visa sig att man drömde, och så kan man upptäcka att det man i drömmen tyckte var förnuftigt inte alls känns så förnuftigt i vaket tillstånd. Vilket motiverar att man ifrågasätter om vi ens i vaket tillstånd tänker förnuftigt alla de gånger då vi tycker att vi tänker förnuftigt.
Till skillnad från dig då? Som verkligen vet det, eller approximerar det tillräckligt väl?

Poängen är inte om han vet eller inte vet det. Förnuftigt är inte det absoluta hos Kant, förnuftigt är behandlat av den förnuftiga fakulteten. Det förnuftiga är ungefär som det logiskt giltiga. Det kommer av vad vi antar.
Men visst jag tvivlar också på att Kant hade full koll på vad förnuftet är, för jag tycker han tar det som för mycket av något eget istället för något som benämns och upprättas av oss. Det tas som för diskret. Men det är inte riktigt samma som vad du här uttrycker, då du accepterar det diskreta förnuftet men betvivlar att det nåtts kunskap om det.
Vad det gäller förnuftet och drömmar samt vakenhet så visar det hur du har missuppfattat idén om förnuftet som garant. Det garanterar bara något i ljuset av vad som antagits, så det behöver inte vara motsägelsefullt att en sak är förnuftig i drömmen som inte är det i vaket tillstånd. Om vi kan flyga, erfarenheten ger oss det, så skiljer sig väl ett förnuftigt beslut om värdet av en flygmaskin åt beroende på om den erfarenheten är giltig (så som den inte är när vi erfarenheten getts oss i drömmen och vi vaknar till något annat).
Vidare så är det här med 100% förnuftighet inte relevant, vi behöver bara vara så förnuftiga, om man nu ens skall tala i de termerna, så att vi ser de implikationer som kommer av antaganden. Det är alltså inte ett absolut förnuftigt som skall nås, utan ett på antagandena kontingent förnuftigt omdöme.
Justin skrev:Men det är inte som du tycks tro att man kan önska sig lite vad som helst upphöjt till allmän lag.
Visst kanske man inte kan önska sig "lite vad som helst" upphöjt till allmän lag, men utilitarism är inte "lite vad som helst". Utilitarism kan jag önska upphöjd till almän lag av goda skäl.
Annat vore det med något uppenbart motbjudande, t.ex. en plikt att alltid bada i avföring. En sådan handling skulle jag inte önska upphöjd till allmän lag.
För att förtydliga, du kan inte önska vad som helst om du antar den kantianska pliktetiken. Då följer du den inte.
Du kan inte argumentera mot en annan etik genom antagandet av din egen etik. Det är inte rent spel.
Du skall ju jämföra dem, inte förkasta den ena vid antagandet av den andra. Då är det godtyckligt omdöme som styr ditt val.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno