Vad gott kan ateismen skänka människan?

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 jan 2010 23:14

Apropå ducka frågor.....

Problemet är väl att det i mångt och mycket påtalats att Derrida och hans dekonstruktion inte fångas i några gängse definitioner.

Jag har hört påtalas att det inte är en metod, inte en struktur, inte en litterär form, inte en analys osv. Jag har hört mycket lite om vad som kan beskriva dekonstruktionen. Mest uttalanden om vad den/det inte är.

Så nog tycker jag det finns utrymme för en lite mer konkret beskrivning, om nu någon sådan kan ges. Och ser man till vad Derrida själv presenterar i diverse intervjuer så blir det inte så mycket lättare heller i min mening. Han är ju något av en showman, och dessutom så söks väl det just ofta beskrivas populärt vilket då undgår någon närmre beskrivning.

Jag skulle tolka frågan som att den efterfrågar en upplysning om vad dekonstruktionen är i ljuset av dess syfte och dess antagna berättigande i det meningsfulla som nås genom ett sådant grepp (om nu grepp tillåts beskriva aktiveten som inbegrips när man "dekonstruerar").

Nä du CAUSTIX här får du nog ta på dig prästkåpan och förklara dina profeters utsagor om gudens mening ;)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 07 jan 2010 23:20

J R Auk skrev:Apropå ducka frågor.....

Problemet är väl att det i mångt och mycket påtalats att Derrida och hans dekonstruktion inte fångas i några gängse definitioner.

Jag har hört påtalas att det inte är en metod, inte en struktur, inte en litterär form, inte en analys osv. Jag har hört mycket lite om vad som kan beskriva dekonstruktionen. Mest uttalanden om vad den/det inte är.

Så nog tycker jag det finns utrymme för en lite mer konkret beskrivning, om nu någon sådan kan ges. Och ser man till vad Derrida själv presenterar i diverse intervjuer så blir det inte så mycket lättare heller i min mening. Han är ju något av en showman, och dessutom så söks väl det just ofta beskrivas populärt vilket då undgår någon närmre beskrivning.

Jag skulle tolka frågan som att den efterfrågar en upplysning om vad dekonstruktionen är i ljuset av dess syfte och dess antagna berättigande i det meningsfulla som nås genom ett sådant grepp (om nu grepp tillåts beskriva aktiveten som inbegrips när man "dekonstruerar").

Nä du CAUSTIX här får du nog ta på dig prästkåpan och förklara dina profeters utsagor om gudens mening ;)


Fast det är ju just det som är poängen! Eller enkelt uttryck, du måste ta det negativa som en positivitet. Det går inte ge en positiv beskrivning av dekonstruktionen - då skulle det, slarvigt uttryck, röra sig om en konstruktion och inte om dekonstruktion. Det handlar om att se till särskiljande, spridande, och inte en ihopsamlande (identitets)logik. Det är alltså ingen "miss" att dekonstruktionen inte kan ges någon beskrivning (utan att göra våld på den) utan det (avsaknaden) fångar precis vad det rör sig om.

Den bästa beskrivningen är att det rör sig om en läsning där en texts inre motsättningar artikuleras. Närmare än så kommer man inte utan att förlora poängen.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 07 jan 2010 23:22

Men någon metod måste ju finnas eller? Är det en mystisk tradition?

Alltså jag är säker på att det är en passande beskrivning. Det framstår som rimligt i ljuset av de knappa undersökningar som jag har gjort. Men, finns det alltså ingen kunskap om att någon dekonstruerat en text? Upplåter sig en dekonstruktion för diskussion?

Om den så gör måste det väl finnas en princip för att göra läsningen till en kunskap?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 07 jan 2010 23:29

CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:
Avantgardet skrev:Visst, du har helt rätt, och det är att bedriva teologi att förneka Guds existens också, och poängen är ju att inte inlåta sig på sådant överhuvudtaget.

Å andra sidan så vill jag nog hävda att det inte är fullt så enkelt att komma undan religionen som ett intellektuellt ställningstagande allena. Våra praktiker och ritualer bär spår och rester av religionen, till och med de sekulära. Det är ett heltidsjobb att dekonstruera traditionen.


Hur dekonstruerar man religionen och dess traditioner? Och vad når man fram till, vad vill man uppnå? Hur gör du?

undrar Algotezza


Om dekonstruktionen så hänvisar jag till Derridas verk och till en noga läsning av avantgardets inlägg de senaste åren här, där hittar du säkert allt du behöver veta.

Det blir liksom knäppt att fråga "Hur dekonstruerar man religionen och dess traditioner? Och vad når man fram till, vad vill man uppnå?" när själva frågan visar att du inte vet vad dekonstruktion innebär. Om du verkligen sätter dig in i vad dekonstruktion innebär så besvaras också frågan.

Jag rekommenderar  Jaques Derridas "Apoteket" som en första väg in i dekonstruktionen.


Nu kan jag allt brösta upp mig!  :)

Fast nog kan vi ge en fingervisning. Sen hur fruktbart man tycker det är är en annan femma. Kan till och med ge en länk (för att göra det enkelt för mig), som är högst aktuell för tråden: http://www.youtube.com/watch?v=r3fScS2c ... L&index=46
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 07 jan 2010 23:35

J R Auk skrev:Men någon metod måste ju finnas eller? Är det en mystisk tradition?

Alltså jag är säker på att det är en passande beskrivning. Det framstår som rimligt i ljuset av de knappa undersökningar som jag har gjort. Men, finns det alltså ingen kunskap om att någon dekonstruerat en text? Upplåter sig en dekonstruktion för diskussion?

Om den så gör måste det väl finnas en princip för att göra läsningen till en kunskap?


Varför envisas du med att försöka tvinga in det under en etikett? Varför detta tvångsmässiga? Dekonstruktionen är inget, och att utge den för att vara något är ett misstag. Som sagt, du måste ta negativiteten som en positivitet. Kan man då kalla det för en "kunskap", jo det anser jag nog.

Självfallet finns det en viss karakteristik som kännetecknar en dekonstruktiv läsning - ja, textens inre motsägelser lyfts fram i den dekonstruktiva läsningen t.ex. - men det är inte särskilt intressant. Det intressanta är läsningen som sådan.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 08 jan 2010 01:26

Det är därför jag just hänvisar till "apoteket" för att däri följa Derrida och se vad som händer. Man måste själv gå på stigen.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2010 08:34

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:Men någon metod måste ju finnas eller? Är det en mystisk tradition?

Alltså jag är säker på att det är en passande beskrivning. Det framstår som rimligt i ljuset av de knappa undersökningar som jag har gjort. Men, finns det alltså ingen kunskap om att någon dekonstruerat en text? Upplåter sig en dekonstruktion för diskussion?

Om den så gör måste det väl finnas en princip för att göra läsningen till en kunskap?


Varför envisas du med att försöka tvinga in det under en etikett? Varför detta tvångsmässiga? Dekonstruktionen är inget, och att utge den för att vara något är ett misstag. Som sagt, du måste ta negativiteten som en positivitet. Kan man då kalla det för en "kunskap", jo det anser jag nog.

Självfallet finns det en viss karakteristik som kännetecknar en dekonstruktiv läsning - ja, textens inre motsägelser lyfts fram i den dekonstruktiva läsningen t.ex. - men det är inte särskilt intressant. Det intressanta är läsningen som sådan.


Aja baja tom retorik.

Jag tvingar ingenting och särskilt tvångsmässigt kan det väl inte sägas vara när jag lyfter frågan i anslutning till en på detta forum parallell tråd och en fråga om dekonstruktionens karakteristik. Jag påpekade att det inte verkar som om någon etikett kan ges den och frågar er som påstår er företräda en kunskap om dekonstruktionen om detta stämmer.

Om textens inre motsägelser lyfts fram genom läsningen så måste det väl finnas ett särskilt sätt man läser på som lyfter fram dessa, eller är all läsning dekonstruktiv?

Jag menar det är väl inte bara du som gör dekonstruktiva läsningar, du tar väl del av andras dekonstruktiva läsningar? Om deras läsning kan förmedlas måste det väl finnas ett positivt innehåll, även om det enbart är en negation av det som är givet i det dekostruerade innehållet (vilket du ju också påpekar), men är det då försvarbart att kalla dekonstruktion som något utan positivt innehåll?
Alltså om man tar negativitet som en positivitet, är det då inte ett positivt innehåll som upplåter sig för beskrivning? Det är ju då i abstraktion positivt men i essens negativt, eller?

Jag menar det är ju helt ok att säga att -jag kan inte karakterisera det närmare, eller -det går inte att karakterisera det närmare, men att säga att det är något som ligger till last den som frågar sig vad det är för något och hur det karakteriseras verkar kasta ett löjets skimmer över det som ursprungligen ledde dig till att närma dig dekonstruktionen. Eller utgick du när du fann intresse i Derrida och dekonstruktion från att det inte fanns något som bestämmer den? Ledde dina undersökningar dig till att direkt göra dekonstruktiva läsningar eller närmade du dig undersökningen på något annat sätt? Om du valde ett annat sätt, hur uppstod då din kunskap om dekonstruktionen som gjorde att du sedan kände att du kunde tala om den?

Ett praktiskt exempel på en dekonstruktiv läsning av en kortare text kanske skulle vara upplysande, för minns det är en skillnad på en mystisk tradition och att mystifiera en tradition.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2010 08:41

Kan man tex inte säga att en av gesterna i dekonstruktionen är att avtäcka, eller inte skyla över, att det finns element som tas som naturliga som egentligen är artificiella?

Och kan man säga det så kan man väl börja ge ett konkret positivt innehåll till dekonstruktionen i fråga om dess metod?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2010 08:43

CAUSTIX skrev:Det är därför jag just hänvisar till "apoteket" för att däri följa Derrida och se vad som händer. Man måste själv gå på stigen.


Då är det alltså en mystisk tradition? Tradition för att det är en aktivitet som delas i det kulturella rummet och mystisk för att den inte upplåter sig för kunskap genom beskrivning utan måste upplevas själv.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 jan 2010 12:28

Mitt påpekande att du tvångsmässigt söker tvinga in dekonstruktionen under en etikett är på sätt och vis en dekonstruktiv gest. Det syftade att visa på en tvångsmässighet med vilken vi vill äga, och ha makt, över saker och ting. Dekonstruktionen motstår just det, och hela poängen med Derridas etik är att just släppa taget och glädja sig åt friheten. Men okej, jag ska ge ett exempel på vad dekonstruktionen skulle ta fasta på:

J R Auk skrev:Kan man tex inte säga att en av gesterna i dekonstruktionen är att avtäcka, eller inte skyla över, att det finns element som tas som naturliga som egentligen är artificiella?

Och kan man säga det så kan man väl börja ge ett konkret positivt innehåll till dekonstruktionen i fråga om dess metod?


Dekonstruktionen gör inga egna metafysiska antaganden, men du förutsätter redan här några. Om vi skulle köpa antagandet du gör (aletheia), så måste vi samtidigt fråga oss hur detta avtäckande är möjligt. Vi måste ju anta en avtäckandets möjlighet. Finns det då en avtäckningsmöjlighet som föregår det faktiska avtäckandet, eller avtäcker avtäckandet också avtäckningsmöjligheten? Avtäckandet måste självt avtäckas. Och vi ser att avtäckandets möjlighet i själva verket är en omöjlighet (i och med att det förutsätter just det som inte ännu medges) - en omöjlighet som gör avtäckandet möjligt.

Men nej, det är ingen metod, det är som Derrida säger, något alltid-redan inherent i textens arkitektur. Typ, annars har du förstått rätt. Du måste bara släppa det där "lost fatherland of thought" som du tyr dig till.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 08 jan 2010 12:32

J R Auk skrev:
CAUSTIX skrev:Det är därför jag just hänvisar till "apoteket" för att däri följa Derrida och se vad som händer. Man måste själv gå på stigen.


Då är det alltså en mystisk tradition? Tradition för att det är en aktivitet som delas i det kulturella rummet och mystisk för att den inte upplåter sig för kunskap genom beskrivning utan måste upplevas själv.


Nej det är ingen tradition överhuvudtaget.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 08 jan 2010 12:49

Isaac Bashevis Singer hävdade att i varje människa bor det en mystiker, men så fort denne försöker pracka sin mysticism på andra har det förvandlats till religion.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2010 14:55

Avantgardet skrev:
J R Auk skrev:
CAUSTIX skrev:Det är därför jag just hänvisar till "apoteket" för att däri följa Derrida och se vad som händer. Man måste själv gå på stigen.


Då är det alltså en mystisk tradition? Tradition för att det är en aktivitet som delas i det kulturella rummet och mystisk för att den inte upplåter sig för kunskap genom beskrivning utan måste upplevas själv.


Nej det är ingen tradition överhuvudtaget.


Men det är ju ett arv? Jag satt och tänkte på att det var en dålig formulering som jag gjorde om varför jag ville kalla det för en tradition. Men ni har ju övertagit det från Derrida och Heidegger, i den mån man inbegriper destruktionen i samma benämnande (dekonstruktion).

Jag kan köpa att att dekonstruera (dvs aktiviteten när vi sysselsätter oss med den) inte är en tradition, som tex riten är det, eftersom det menas att inget tillförs som inte redan föreligger, det finns inget innehåll i dekonstruktion taget som en rit, men det är ju en tradititon att dekonstruera (dvs att anta sig aktiviteten). Utan att ha tagit del av den här idéströmningen som Derrida tas för att vara främsta företrädare för så hade du väl inte dekonstruerat texter?

Avantgardet skrev:Dekonstruktionen gör inga egna metafysiska antaganden, men du förutsätter redan här några. Om vi skulle köpa antagandet du gör (aletheia), så måste vi samtidigt fråga oss hur detta avtäckande är möjligt. Vi måste ju anta en avtäckandets möjlighet. Finns det då en avtäckningsmöjlighet som föregår det faktiska avtäckandet, eller avtäcker avtäckandet också avtäckningsmöjligheten? Avtäckandet måste självt avtäckas. Och vi ser att avtäckandets möjlighet i själva verket är en omöjlighet (i och med att det förutsätter just det som inte ännu medges) - en omöjlighet som gör avtäckandet möjligt.

Men nej, det är ingen metod, det är som Derrida säger, något alltid-redan inherent i textens arkitektur. Typ, annars har du förstått rätt. Du måste bara släppa det där "lost fatherland of thought" som du tyr dig till.


Där förklarar du det utmärkt. Jag lånade nämligen från Derrida, som talade om det i negativa termer, det jag lät följa efter kommateringen, (hans uttryck; to not neutralize what isnt natural [översatt från franska då så jag kan inte svara för det faktiska, utan bara vad jag tagit del av]) och skrev om det som jag gjorde.

Men det jag undrar är om man inte då kan göra en beskrivning, normera läsningen, på ett sätt som blir betecknande, positivt, av dekonstruktionen? Alltså, vi kunde till exempel säga då att dekonstruktion är en attityd där vi inte för in eller antar den metafysik som texten implicerar, eller kräver. Och att läsningen är denna applicerade attityd.

Vad du menar med "lost fatherland of thought" förstår jag dock inte. Jag tror ju inte att språket är historiskt på samma sätt som jag förstått dig tro det, jag hyser ju föreställningen om en internt upprättad logik för språket som meningsgivande av det.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Byz
Inlägg: 98
Blev medlem: 08 jul 2008 00:59

Inläggav Byz » 08 jan 2010 18:37

Ber om ursäkt för att jag från ingenstans hoppar in i tråden.
Tvivelsutan är i alla fall faktumet att en ateistisk världsåskådning i förlängningen alltid kommer att ge upphov till en relativiserad och därav arbiträr moral; denna börda är förmodligen dess tyngsta.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 08 jan 2010 20:57

Byz skrev:Tvivelsutan är i alla fall faktumet att en ateistisk världsåskådning i förlängningen alltid kommer att ge upphov till en relativiserad och därav arbiträr moral; denna börda är förmodligen dess tyngsta.


Är det moral att göra som en supermäktig varelse har sagt därför att han annars kan komma att straffa en (t.ex. skicka en till helvetet, eller förneka en något åtråvärt, t.ex. himlen)?

Nej, det är inte moral, det är att tillåta sig att bli ruled by fear. Hur kan man kalla ett handlande för moraliskt som en supermäktig varelse genom skrämsel manipulerar oss till? Kallar man sådant moral, kan man lika gärna kalla det moral när en kedjad svart slav lyder sin pistolbeväpnade vite husbonde. Nej, ruling by fear är inte moral. Håller alla med om det?

Men i så fall: vilken är kopplingen, mellan (en icke-arbiträr) moral och en tro på den supermäktiga varelsen, som gör att man påstår att en tro på den där supermäktiga varelsen behövs för att vi ska ha (en icke-arbiträr) moral?

För mig framstår en tro på en supermäktig varelse, för vars existens det inte finns några vetenskapliga bevis, som det arbiträra. Om det är någon moral som är arbiträr, är det alltså i mina ögon snarast en sådan moral som baserar sig på en sådan arbiträrt påhittad varelse.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster