Antic skrev:förstår mig själv skrev:Ja allt är säkert matematik. Håller alltså med dig. Eftersom du haft styrkan att förstå detta( jag antar att du inte alltid förstått detta). Anser du att din tidigare världsuppfattning uppstod av känslomässiga skäl. Då undviker man sådant som förnuftet och sinnena antyder åt dig. Det man trodde tidigare var en vanföreställning. (Som de flesta iprincip håller fast vid livet ut). Man undviker det som får oss att förstå. Förnekar, stänger av sinnen, bekämpar, eliminerar.
Spinoza skriver om den som följer förnuftet, du verkar ju göra detta. Det har du antagligen alltid vetat, jag vet inte om du håller med mig här (ännu), det är inte alltid så lätt som man tror. I efterhand kan man konstatera att det viktiga kommer alltid till dig. Det vi försöker/vill förstå leder ingenvart utan det var det vi "inte ville förstå", eller det vi inte kunde förstå, eller var omedvetna om. Det är dessa kunskaper som blir de "botande", det viktiga. Tyvärr är det så vi fungerar. Vi vet inte vad vi letar efter eller vad målet ska vara. Ändå kommer vi ändå att ha målen och leta. Tittar vi "vetenskapligt" på det, och det kan man göra. Vi kan välja att förstå på annat sätt också om det passar bättre. Själv har jag varit tvungen att gå den materiella vägen/tumörs vägen. Det fungerade för mig. Men det var när jag kom i kontakt med, ska vi kalla det den andliga,trollkarlsvägen som utvecklingen tog fart. Jag var mottaglig och då kom det som ledde till insikten.
Kom ihåg att vi ger alltid lika mycket som vi får(naturlag). Vi vet kanske ännu inte hur viktiga olika situationer varit för att vi blev den vi är nu. Detta kan vi förstå i efterhand. Ja lidande tex har varit ovärderligt. När man inser detta kan man se det högre i det som man tidigare tyckte var ondska. Som ledde till hat i våra kroppar, som hindrade vårar förnuft.
Sen kan vi förlåta vår värsta fiende. I det ögonblicket man förstår kommer man att förlåta.
Det är framförallt dina tankar om att allt är matte och att våra ögon inte ser något absolut/objektivt. Detta kan bevisa på ett övertygande sätt om du vill. Att du tex har förlikat dig med att du kanske är helt ensam (egentligen). Att alla varelser upplever världen olika kom jag fram till troligen i tidiga tonåren. Solipsismen blev jag upplyst om i 13 års åldern. Denna Idee var svår att acceptera. Jag ville inte att det skulle vara så och motarbetade den som beskrev den. Det var på en kyrkogård, jobbade tillsammans med en hippie. När denna tanke(teori) ploppar upp i hjärnan på mig då och då kände jag olust. Försökte hitta på invändningar/vederläggningar men lyckades inte. Efter ett år kanske så accepterade jag att jag inte kunde avgöra om den stämmer eller inte. Svalde den så att säga känslomässigt. Var inte tex min familj verkliga? Ett känslomässigt trauma. Men det bearbetades. Där lades väl grunden och jag hade stött på det första problemet att kunna följa förnuftet blint och stå imot den olust som ibland kan uppstå av en ny Idee. Rent logiskt insåg jag tidigt att naturen/naturlagarna följer inte min vilja. Mycket bättre att tro att naturen följer mitt förnuft/teorier istället.
Sedan låg de filosofiska tankarna nere i ca 15år. Fick barn, studerade, jobbade mycket. Även hemma gård, hästar, hundar, långa resor. Jag blev mer och mer maskinmässig. Slutade känna. Verkställde andras viljor. Blev "normal i andras ögon" dock blev jag allt mer nedstämd. Livet blev grått, jag var nästan död när det vände till det bättre. Allt har ju många orsaker, kan gå in på annat senare men en sak som var viktig var internet. Vid den här tiden var jag nog rätt normal i mina värderingar. Något smårasistisk, ganska intolerant mot religiösa, andra kulturer, mot de utstötta. Tex psykiskt sjuka, knarkare, sjukskrivna. Jag tyckte ungefär som alla andra. Bibeln var flummigt skit.
Inom kort skulle allt ändras, rubbet. Min styrka har väl varit att jag har haft svårt att gå imot förnuftet.
Jag läste och skrev i ett forum. Där togs frågan om tex omskärelse upp. Vi har ju ganska hårda straff för barnporr tex. Att titta på bilder, röra någons kön osv (som tur är har jag fyllts av olust vid tanken på detta) men jag kunde bara inte få ihop att det var helt ok att ha någon slags ritual, religiöst skit och sedan "könsstympning"/skära bort en bit av könet permanent. Detta var helt normalt tydligen. Jag kunde inte förstå. Det gick inte. Visst tyckte jag det var helt ok att straffa människor och särskilt pedofiler.
Så småningom kom jag på tanken att dopet också var en ritual. Att hälla kallt vatten på en bebis huvud borde kanske inte vara ok det heller(det är ju mycket lindrigare förståss). Sedan slog det mig hur hade jag reagerat(jag var i och för sig hatisk mot kyrkan då) om jag flyttat till ett annat land där dop inte var tillåtet. Till min stora förvåning kände jag stark olust. Jag kunde känna varför. Kunde förstå lite bättre tex judar och muslimer. Jag hade fått svaret på ett sätt till det förnuftsvidriga. Hur starkt kulturen och religionen kan förblinda och få oss att göra iprincip vad som hellst. Jag förstod genom att känna.
Sedan började min förvandling och utveckling, där jag fick omvärdera allt. Det blev möjligt. Sedan gick allt lättare och lättare, blev mer och mer energifull. Jag utvecklar mig fortfarande. Att livet kunde vara så här annorlunda. Jag var inte levande tidigare. Glädjen kom tillbaka,jag blev barn på nytt.
Nästa stora steg var determinismen. Det är så nära fri man kan bli paradoxalt nog. Det motbjudande i att släppa fria viljan försvann. Samtidigt såg man så mycket fel i samhället. Även inom mitt yrke, psyk patienter tex. Tidigare skrev jag många vårdintygxflera tex . Förstod ju att de var "sjuka" galna(som alla andra). Det är till största delen en kulturell fråga, en politisk. Att eliminera, förändra någons sätt att vara så att den blir mer normal. Följer normen. Jag tänker aldrig mer skriva ett vårdintyg. Även synen på straff förändrades totalt. En del i min omgivningreagerade med ilska och skam över min förändring. Jag började tycka om alla människor, tror inte på fängelse/straff(naturen sköter detta). Till och med hundarna vet ju vad de ska göra. Med vem de ska para sig. (Människan har ideer om tex egenskaper, utseende osv. Parar ihop dem mot naturlagarna. Ja hunden dör snabbt om man släpper ut den i skogen tack vare människans ideer. Den är helt beroende av oss för sin överlevnad.
Mm nu fick du lite bakgrund. Orsaker osv.