Varat och tiden. Översättningar.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 18 jun 2007 20:29

CAUSTIX skrev:Ok jag hade fel där. Men Heidegger hade i flera år innan hållt föredrag om det som skulle sluta i VT. Han var ju just känd som en ypperlig talare, men hade inte publicerat mycket. Men hans filosofi fanns där innan Lukacs publicerade "Historia och klassmedvetande" 1923. Men jag tror snarare att det handlar om att båda utgått i från samma filosofer som Kant, Dilthey, Kierkegaard mfl än att det rör sig om en direkt påverkan. Skulle isofall vara indirekt genom Rickert och Lask. Om Lukacs bevistat något föredrag av Heidegger känner jag inte till. Heidegger som kommer i från en strikt katolsk tanketradition var ju inte mycket till övers för Marxismen. Dessutom rör sig heidegger inom det fenomenologiska projektet med hans ontologi på ett sätt som jag inte direkt kan se likheter med hos Lukács. Hans senare kritik av Heidegger som irrationalist visar också på hur otroligt olika deras tänkande var.


Rickert omnämns vid ett flertal tillfällen hos Lukács, bra jobbat där! Å andra sidan fann jag efter lite snokande att Wikipedia stödjer min förmodan - och dessutom får vi lov att tro att påverkan skett ömsesidigt.

Angående Mannet och kopplingen till Lukács så skulle jag påstå att den största skillnaden nog ligger i att Heidegger utgår från det subjektiva i sin undersökning av varat emedan Lukács utgår från det objektiva - en punkt ovanför/utanför.

CAUSTIX skrev:Mannet är ju en modus av vad det är att vara människa oavsett klass osv. Det handlar inte om att bli medveten om din samhällsställning utan om vad det innebär att vara människa överhuvud. Du kan inte emancipiera mannet i och med att du aldrig kan leva i ett egentligt varamodus, det vardagliga bestyret skulle inte fungera. vi lever alla både egentligt och oegentligt. Heidegger säger också att det inte finns någon skillnad i värde.


Så här ser jag det: Vi måste dels tänka oss att Mannet. i sig, är historiskt/kulturellt betingad. Hela VT igenom kontrasteras Heideggers analys av varat mot just Mannets föreställningar, varför det blir mer eller mindre omöjligt - förutsatt att Heidegger vill att vi skall ta honom på allvar - att återgå till Mannet efter en läsning av VT. Häri ligger just det emancipatoriska - Heidegger blir ett slags revolution från insidan och ut.

CAUSTIX skrev:och nej, jag har ingen superkoll på Lukács. intressant är dock (om jag förstått honom rätt) att förhållandet mellan personer tycks snarare fått en tingslig karaktär i de kommunistiska stater som funnits t.ex. Sovjet, DDR, Kina mfl. än i de västerländska kapitalistiska staterna. Det är ju just  i dessa stater som man kan tala om en avhumanisering och förtingsligande. Medvetandestrukturerna tycks där förtingsligats.


I "Historia och klassmedvetande" har han inte hunnit med att studera dessa, med tanke på utgivningsår, men det är säkert mycket riktigt som du säger. Lukács blickar ju alltid framåt, som den ortodoxa marxist han är, bortom kommunismen och proletariatets diktatur. Fast att säga "[mer] än i de västerländska kapitalistiska staterna" tror jag är att ta i. Men det är lite av detta jag pekar på när jag säger att vi måste tänka oss även Mannet som kulturellt betingad, och på så sätt kontextualisera fenomenet i Heideggers analys.

CAUSTIX skrev:Nej just det ångesten kommer i band två, fruktan är bara försmaken.

Ångesten är grundstämmningen/befintligheten. Ångesten har just inget objekt, utan det som uppenbaras i ångesten är varat i sin egentliga modus. I ångesten så blir tillvaron själv det som går ur led.


J R Auk skrev:Hur som helst. Jag tror inte jag nått till utläggningen om ångesten och dess stämningar som upptäckbarheten för varat. Vad menar han med ångest? Vad lägger han in i begreppet?


Vi kan väl tänka oss vanlig Kierkegaardsk ångest? Men jag hade minne av att ångestbegreppet inträdde redan i första volymen.

CAUSTIX skrev:Tillvaron är ju alltid i sig en självutläggning på ett eller annat sätt. Heidegger Tillvaron är ju just hermeneutisk, och är ju aldrig enligt Heidegger ett "jag" så som hos Descartes. det finns ingen absolut nu-punkt utan tillvaron är som sådan utsträckt som i-världen-varo.


Ja, man måste tänka sig "Jaget" hos Heidegger som något som alltid är i rörelse/tillblivelse.

CAUSTIX skrev:Men mannet blir ju först synligt från tillvaron när den är egentlig, och det är ju ett sätt för oss att vara nämligen oegentligt och ontiskt.
"Jaget" hos descartes är ju ett tänkande ting, alltså något ontiskt. I förhandenheten så får vi syn på tinget (donet, tyget mm) just så som enskilt ting. Men i tillhandenvaron så fungerar donen så som de är tänkta att göra, hammaren spikar osv. Han säger ju att något blir förhanden först genom att det blir ett brott, något går sönder osv.


Han menar väl så att reflexionen som sådan gör entré först iom ett sådant "brott" som du talar om? Förstår jag rätt då?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Mannet

Inläggav Algotezza » 18 jun 2007 22:09

Mannet, om temporärt och kulturellt betingat fenomen, antyder att ett existentiellt paradis funnits i "civilisationens barndom" eller i ett preindustriellt samhälle då de då givna omständigheterna gjorde det möjligt att leva (mer) autentiskt, genom att ens händers verk var ens eget. Ni antyder att mannet är en indsutriell skapelse, så uppfattar jag kopplingen till Lukacs, nämligen den alienerade människan, som via sitt arbete tvingats att leva allt mindre autentiskt i takt med att hon fjärnats från sina egna produkter. De tillhör inte henne fastän de är hennes händers verk. Så var ej fallet i skråsamhället. Fanns icke das Man, mannet, där och då? Ergo, bör den på andras liv sig livnärande överklassen/adeln ha haft möjlighet att leva mer autentiskt, men deras lott blir ju också mannet, alltså ett icke autentiskt liv, då de livnär sig av andra händers verk och ej sina egnas. Har då medelklassaren/ borgaren eller det kyrkliga frälset/prästerna haft större möjlighet att leva autentiskt, att bli ett med sina händers verk?

Eller är mannets genes helt frikopplad från samhällsutvecklingen och av mer universell-existentiell karaktär?

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Re: Mannet

Inläggav Avantgardet » 18 jun 2007 22:48

Algotezza skrev:Mannet, om temporärt och kulturellt betingat fenomen, antyder att ett existentiellt paradis funnits i "civilisationens barndom" eller i ett preindustriellt samhälle då de då givna omständigheterna gjorde det möjligt att leva (mer) autentiskt, genom att ens händers verk var ens eget. Ni antyder att mannet är en indsutriell skapelse, så uppfattar jag kopplingen till Lukacs, nämligen den alienerade människan, som via sitt arbete tvingats att leva allt mindre autentiskt i takt med att hon fjärnats från sina egna produkter. De tillhör inte henne fastän de är hennes händers verk. Så var ej fallet i skråsamhället. Fanns icke das Man, mannet, där och då? Ergo, bör den på andras liv sig livnärande överklassen/adeln ha haft möjlighet att leva mer autentiskt, men deras lott blir ju också mannet, alltså ett icke autentiskt liv, då de livnär sig av andra händers verk och ej sina egnas. Har då medelklassaren/ borgaren eller det kyrkliga frälset/prästerna haft större möjlighet att leva autentiskt, att bli ett med sina händers verk?

Eller är mannets genes helt frikopplad från samhällsutvecklingen och av mer universell-existentiell karaktär?

A


Utesluter de nödvändigtvis varandra? Jag tror inte det, så jag svarar både/och utan att finna något motsägelsefullt i det (självklart läser jag in lite mer än vad som står). Fast jag menar att den autentiska människan nog står att finna i framtiden, framförallt, eller i ett mycket tidigt mänskligt skede. Mannet är väl inte möjligt utan samhälle?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Mannet

Inläggav Algotezza » 18 jun 2007 23:13

Avantgardet skrev:
Algotezza skrev:Mannet, om temporärt och kulturellt betingat fenomen, antyder att ett existentiellt paradis funnits i "civilisationens barndom" eller i ett preindustriellt samhälle då de då givna omständigheterna gjorde det möjligt att leva (mer) autentiskt, genom att ens händers verk var ens eget. Ni antyder att mannet är en indsutriell skapelse, så uppfattar jag kopplingen till Lukacs, nämligen den alienerade människan, som via sitt arbete tvingats att leva allt mindre autentiskt i takt med att hon fjärnats från sina egna produkter. De tillhör inte henne fastän de är hennes händers verk. Så var ej fallet i skråsamhället. Fanns icke das Man, mannet, där och då? Ergo, bör den på andras liv sig livnärande överklassen/adeln ha haft möjlighet att leva mer autentiskt, men deras lott blir ju också mannet, alltså ett icke autentiskt liv, då de livnär sig av andra händers verk och ej sina egnas. Har då medelklassaren/ borgaren eller det kyrkliga frälset/prästerna haft större möjlighet att leva autentiskt, att bli ett med sina händers verk?

Eller är mannets genes helt frikopplad från samhällsutvecklingen och av mer universell-existentiell karaktär?

A


Utesluter de nödvändigtvis varandra? Jag tror inte det, så jag svarar både/och utan att finna något motsägelsefullt i det (självklart läser jag in lite mer än vad som står). Fast jag menar att den autentiska människan nog står att finna i framtiden, framförallt, eller i ett mycket tidigt mänskligt skede. Mannet är väl inte möjligt utan samhälle?


Mannet - en kapitalismprodukt?

Den autentiska människan blir möjlig i proletariatets diktatur/ det klasslösa samhället/ det sanna människoriket?

Förverkliga den autentiska människan redan idag genom att skriva på FF!

A
Algotezza aka Algotezza

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Mannet

Inläggav CAUSTIX » 18 jun 2007 23:44

Algotezza skrev:Mannet, om temporärt och kulturellt betingat fenomen, antyder att ett existentiellt paradis funnits i "civilisationens barndom" eller i ett preindustriellt samhälle då de då givna omständigheterna gjorde det möjligt att leva (mer) autentiskt, genom att ens händers verk var ens eget. Ni antyder att mannet är en indsutriell skapelse, så uppfattar jag kopplingen till Lukacs, nämligen den alienerade människan, som via sitt arbete tvingats att leva allt mindre autentiskt i takt med att hon fjärnats från sina egna produkter. De tillhör inte henne fastän de är hennes händers verk. Så var ej fallet i skråsamhället. Fanns icke das Man, mannet, där och då? Ergo, bör den på andras liv sig livnärande överklassen/adeln ha haft möjlighet att leva mer autentiskt, men deras lott blir ju också mannet, alltså ett icke autentiskt liv, då de livnär sig av andra händers verk och ej sina egnas. Har då medelklassaren/ borgaren eller det kyrkliga frälset/prästerna haft större möjlighet att leva autentiskt, att bli ett med sina händers verk?

Eller är mannets genes helt frikopplad från samhällsutvecklingen och av mer universell-existentiell karaktär?

A


Jag kan inte finna någonting i det du säger som stämmer överens med Heidegger "das man" utan just allt det som jag argumenterar för att det inte är.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Mannet

Inläggav Algotezza » 19 jun 2007 00:05

CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:Mannet, om temporärt och kulturellt betingat fenomen, antyder att ett existentiellt paradis funnits i "civilisationens barndom" eller i ett preindustriellt samhälle då de då givna omständigheterna gjorde det möjligt att leva (mer) autentiskt, genom att ens händers verk var ens eget. Ni antyder att mannet är en indsutriell skapelse, så uppfattar jag kopplingen till Lukacs, nämligen den alienerade människan, som via sitt arbete tvingats att leva allt mindre autentiskt i takt med att hon fjärnats från sina egna produkter. De tillhör inte henne fastän de är hennes händers verk. Så var ej fallet i skråsamhället. Fanns icke das Man, mannet, där och då? Ergo, bör den på andras liv sig livnärande överklassen/adeln ha haft möjlighet att leva mer autentiskt, men deras lott blir ju också mannet, alltså ett icke autentiskt liv, då de livnär sig av andra händers verk och ej sina egnas. Har då medelklassaren/ borgaren eller det kyrkliga frälset/prästerna haft större möjlighet att leva autentiskt, att bli ett med sina händers verk?

Eller är mannets genes helt frikopplad från samhällsutvecklingen och av mer universell-existentiell karaktär?

A


Jag kan inte finna någonting i det du säger som stämmer överens med Heidegger "das man" utan just allt det som jag argumenterar för att det inte är.


Du skriver så här i tidigare inlägg:

Caustix skrev: Mannet är ju en modus av vad det är att vara människa oavsett klass osv. Det handlar inte om att bli medveten om din samhällsställning utan om vad det innebär att vara människa överhuvud. Du kan inte emancipiera mannet i och med att du aldrig kan leva i ett egentligt varamodus, det vardagliga bestyret skulle inte fungera. vi lever alla både egentligt och oegentligt. Heidegger säger också att det inte finns någon skillnad i värde.


Mannet är alltså människans analys i hennes roll som var-dags-människa som är engagerad i sina omsorger om sin vardag, sina vardagsbestyr. Är denna analys av människan menad att vara tidlös och universell? Jag har tidigare tolkat den så, och det är först nu som jag via Avantgardet fått en hint om att det skulle kunna ligga något mer tidsbundet och socialt i detta begrepp, vilekt jag tycker är en intressant vinkling, men det kanske är en filosofisk återvändsgränd som förvirrar mer än fördjupar förståelsen av H.

Vår käre Knug är fullständigt inne i mannet och beskriver sig alltid med pronomenet "man": man var på älgjakt och man åkte vasaloppet (ej på samma gång förstås) men detta är väl menat som ett slags ödmjukhet?

Sein und Zeit har jag läst valda delar av i olika antologier men inte hela. När jag läste filosofi i Lund ägnade vi en del lektioner åt Teknikens väsen och några essäer i den. Jag fascineras av H:s analys av "intet".

A
Algotezza aka Algotezza

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Inläggav CAUSTIX » 19 jun 2007 00:31

Avantgardet skrev:Rickert omnämns vid ett flertal tillfällen hos Lukács, bra jobbat där! Å andra sidan fann jag efter lite snokande att Wikipedia stödjer min förmodan - och dessutom får vi lov att tro att påverkan skett ömsesidigt.

Heidegger och Lukacs hade flera, men speciellt en gemensam bekant som stod båda nära, Wilhelm Szilasi som tog över rektorsposten i Freiburg efter kriget. Båda var dock mycket påverkade av Emil Lask.
Av den information som jag hittar så kan jag bara se att Heidegger förmodligen inte gillade Lukacs filosofi därför att han begår alla historiens misstag mm. Lukacs avskydde tydligen Heidegger, speciellt efter kriget.

Jag måste säga att jag inte finner Lukacs särskilt intressant, men vill du fördjupa dig mer i deras relation så finns Lucien Goldmanns "Lukacs and Heidegger: toward a new philosophy" på Routledge.

Angående Mannet och kopplingen till Lukács så skulle jag påstå att den största skillnaden nog ligger i att Heidegger utgår från det subjektiva i sin undersökning av varat emedan Lukács utgår från det objektiva - en punkt ovanför/utanför.


Fast heidegger vill ju komma i från subjekt-objekt distinktionen. Dikotomierna egentlighet/oegentlighet bör ses som olika varamodus snarare än diametrala motsatser.
Heidegger rör sig i hermeneutiska cirklar på alla vara nivåer. Som jag sagt tidigare så kan jag inte se det annorlunda än att de rör sig på helt olika plan. heidegger är ontolog som har en hermeneutisk/frenomenologisk utgångspunkt. Lukacs verkar (om jag fårstått honom rätt) utgå i från socialpolitiska medvetandestrukturer.



Så här ser jag det: Vi måste dels tänka oss att Mannet. i sig, är historiskt/kulturellt betingad. Hela VT igenom kontrasteras Heideggers analys av varat mot just Mannets föreställningar, varför det blir mer eller mindre omöjligt - förutsatt att Heidegger vill att vi skall ta honom på allvar - att återgå till Mannet efter en läsning av VT. Häri ligger just det emancipatoriska - Heidegger blir ett slags revolution från insidan och ut.


Alla varanivåer är historiskt kulturellt betingade, mannet är bara ett varamodus. Mannet är bara ett sätt för tillvaron att vara, något som vi för det mesta i alldagligheten är, oavsätt om vi fått syn på vårat egentliga kunna-vara. Vi frigör oss alltså inte i från mannet, och någon revolution från insidan ut förstår jag inte hur det skulle kunna vara tal om.


I "Historia och klassmedvetande" har han inte hunnit med att studera dessa, med tanke på utgivningsår, men det är säkert mycket riktigt som du säger. Lukács blickar ju alltid framåt, som den ortodoxa marxist han är, bortom kommunismen och proletariatets diktatur. Fast att säga "[mer] än i de västerländska kapitalistiska staterna" tror jag är att ta i. Men det är lite av detta jag pekar på när jag säger att vi måste tänka oss även Mannet som kulturellt betingad, och på så sätt kontextualisera fenomenet i Heideggers analys.


Tillvaron är historiskt kulturellt betingad både som egentlig och oegentlig. men vi skall inte göra något värderande, politiskt eller etiskt av dessa varamodus, det säger han explicit, gällande för hela VT.

Han menar väl så att reflexionen som sådan gör entré först iom ett sådant "brott" som du talar om? Förstår jag rätt då?

ja den vetenskapliga och ontiskt-filosofiska.

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Mannet

Inläggav CAUSTIX » 19 jun 2007 00:50

Algotezza skrev:Mannet är alltså människans analys i hennes roll som var-dags-människa som är engagerad i sina omsorger om sin vardag, sina vardagsbestyr. Är denna analys av människan menad att vara tidlös och universell? Jag har tidigare tolkat den så, och det är först nu som jag via Avantgardet fått en hint om att det skulle kunna ligga något mer tidsbundet och socialt i detta begrepp, vilekt jag tycker är en intressant vinkling, men det kanske är en filosofisk återvändsgränd som förvirrar mer än fördjupar förståelsen av H.

vad menar du med tidlös och universell?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Mannet

Inläggav Algotezza » 19 jun 2007 01:01

CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:Mannet är alltså människans analys i hennes roll som var-dags-människa som är engagerad i sina omsorger om sin vardag, sina vardagsbestyr. Är denna analys av människan menad att vara tidlös och universell? Jag har tidigare tolkat den så, och det är först nu som jag via Avantgardet fått en hint om att det skulle kunna ligga något mer tidsbundet och socialt i detta begrepp, vilekt jag tycker är en intressant vinkling, men det kanske är en filosofisk återvändsgränd som förvirrar mer än fördjupar förståelsen av H.


vad menar du med tidlös och universell?


Att begreppet mannet kan tillämpas på människor i alla tider för att beskriva deras existens, så länge människor funnits och så länge människor kommer att finnas. Tidlöst begrepp: alltså tillämpbart i alla tider. Universellt: gällande alla människor.

Alltså att begreppet mannet gäller för alla människor i alla tider över hela vårt jordklot, inte bara för 1900-talets västeuropéer.



A
Algotezza aka Algotezza

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Mannet

Inläggav CAUSTIX » 19 jun 2007 01:23

Algotezza skrev:Att begreppet mannet kan tillämpas på människor i alla tider för att beskriva deras existens, så länge människor funnits och så länge människor kommer att finnas. Tidlöst begrepp: alltså tillämpbart i alla tider. Universellt: gällande alla människor.

Alltså att begreppet mannet gäller för alla människor i alla tider över hela vårt jordklot, inte bara för 1900-talets västeuropéer.


ok...  tänkte på tid-lös, hehe är inne i mina egna tankar.

Men visst, med reservation för formuleringen "kan tillämpas" och "i alla tider" :)  Historien är ju nu.

Det är som sagt ett sätt för tillvaron att vara. sen är ju frågan om en tillvaro måste vara mänsklig, minns inte om Heidegger nämner något om det. Vet dock att han avfärdar djur.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 19 jun 2007 01:49

Tja jag kan ha fel.

Men jag tycker mig märka i stycken som §38 Förfallandet och kastadheten, speciellt, och B. Därets alldagliga vara samt tillvarons förfallande. Ett tal om människans vara så som bortfallet sitt egentliga vara. Han talar om alienation, och vart ifrån är det? Om inte från sin ursprungliga varaart. Samtidigt betonar han hur vi är i våran värld med andra. Och hur detta konstituerar våra tankar om vår värld. Hela vår uppbyggnad av förståelse som hela tiden en förefinnande förståelse manar till att se att det finns ett seende innan som vi gömmer inför oss själva.

"Detta förstående är, i likhet med förståendet i allmänhet, inte något ur / teoretiskt / utrönande framvuxen kunskap (Kenntnis), utan en ursprunglig existential varaart, vilken först möjliggör sådant som utrönande och kunskap."

"De andra - alltså de man kallar så för att skymma bort att man själv väsensenligt själv hör till dem - är de som i inom den alldagliga medvarandravaron mestadels och i första hand är där."

"Denna medvarandravaro löser fullkomligt upp den egna tillvaron i de andras varaart, närmare bestämt såtillvida att de andra - med sina skillnader sinsemellan och sin distinkthet - mer och mer försvinner / suddas ut."

Men det fanns en anledning att jag skrev att jag anar det. Det är inte vad han avhandlar och man anar bara i hans beskrivning av samvaron en kritik till upplåtenheten i andra. Eller så vill jag bara se en kritik mot denna upplåtenhet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 19 jun 2007 02:05

Jag märkte att ångesten behandlas i slutet av boken. Men verkar mest som det skrapas på ytan.

Jag förstår inte riktigt vad han menar med att ångesten inför, den potentiella världen är något i grunden i varat. Men satt o läste på tunnelbanan så måste nog ta en lite lugnare stund för det.

"Alldagligheten i detta flyende ger dock fenomenellt vid handen, att ångesten, i egenskap av grundbefintlighet, ingår i i-världen-varons väsensenliga tillvaroförfattning, vilken, i egenskap av existential författning, aldrig är för handen, utan själv alltid är i någon den factiska tillvarons modus, dvs i någon befintlighet."
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Mannet

Inläggav Algotezza » 19 jun 2007 06:52

CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:Att begreppet mannet kan tillämpas på människor i alla tider för att beskriva deras existens, så länge människor funnits och så länge människor kommer att finnas. Tidlöst begrepp: alltså tillämpbart i alla tider. Universellt: gällande alla människor.

Alltså att begreppet mannet gäller för alla människor i alla tider över hela vårt jordklot, inte bara för 1900-talets västeuropéer.


ok...  tänkte på tid-lös, hehe är inne i mina egna tankar.

Men visst, med reservation för formuleringen "kan tillämpas" och "i alla tider" :)  

Det är som sagt ett sätt för tillvaron att vara. sen är ju frågan om en tillvaro måste vara mänsklig, minns inte om Heidegger nämner något om det. Vet dock att han avfärdar djur.


OK, jag förösker precisera: Jag menar med tidlös och universell att begreppet mannet hade kunnat tillämpas i det förflutna och skulle kunna tillämpas i framtiden, om det funnits i förflutenheten resp. kommer att finnas i framtiden samt över hela världen om man far runt och kollar in den globala tillvaron...

CAUSTIX skrev:Historien är ju nu.


Nej, historien är inte det just nu pågående, utan det som har varit, vilket innebär att det som är pågående kontinuerligt och på ett vis "nästan" samtidigt övergår i historia, i förstone kallad "samtids- eller nutidshistoria" (ett något paradoxalt begrepp). Däremot lever vi nu i framtidens historia.

Jag håller dock med om att NUET är det enda som EXISTERAR. Och i den mån vi menar oss kunna tala om "det förflutna" resp. "framtiden" måste vi kunna peka ut elelr ange hur dessa representeras i nuet för att vi skall kunna påstå att de över huvud taget existerar.

I vårt medvetande utgörs det förflutna av vad vi förmår minnas här och nu och av det vi erfarit som vi just nu inte aktualiserar eller "plockar fram" ur vårt privata erfarenhets- eller minnesarkiv. I analogi därmed representeras i vårt medvetande framtiden av planer, avsikter och förhoppningar som vi hyser här och nu, antingen vi aktualiserar dem eller låter dem "sjunka undan".

I yttervärlden representeras det förflutna i vårt kolelktiva  "här och nu" av alla historiska fragment och kvarlevor, artefakter av alla de slag, dokument och ting, och framtiden representeras av planer och avsikter som finns nedtecknade i yttre form, överenskommelser, samt den potentialitet, de möjligheter, som de handlingar och de händelser som utföres resp. sker här och nu rymmer, vilket gör att framtiden blir något  mer abstrakt eller mentalt i nuet jämfört med historiens/förflutenhetens mer konkreta kvarlevor.

Vårt kroppsliga förflutna representeras av avföringen och vår kroppsliga framtid av födan vi ännu inte ätit.

Att rumtiden i sin helhet skall kallas "fysisk/ materiell" och det förflutna och framtiden, i enlighet med Einsteins syn på 4D, skall betraktas som lika konkreta och matereillt framträdande som "nuet", är väl mer än teoretisk konstruktion än något vi någonsin kan "konstatera med egna ögon". På samma vis utgör ju böcker om historia teoretiska konstruktioner.

Något utanför ämnet - men handlar dock om en viss, möjlig, och faktiskt faktisk, syn på tiden, Zeit, nämligen min. Och kanske några andras...

A
Algotezza aka Algotezza

CAUSTIX
Inlägg: 494
Blev medlem: 22 maj 2004 01:32

Re: Mannet

Inläggav CAUSTIX » 19 jun 2007 08:57

Algotezza skrev:
CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:Att begreppet mannet kan tillämpas på människor i alla tider för att beskriva deras existens, så länge människor funnits och så länge människor kommer att finnas. Tidlöst begrepp: alltså tillämpbart i alla tider. Universellt: gällande alla människor.

Alltså att begreppet mannet gäller för alla människor i alla tider över hela vårt jordklot, inte bara för 1900-talets västeuropéer.


ok...  tänkte på tid-lös, hehe är inne i mina egna tankar.

Men visst, med reservation för formuleringen "kan tillämpas" och "i alla tider" :)  

Det är som sagt ett sätt för tillvaron att vara. sen är ju frågan om en tillvaro måste vara mänsklig, minns inte om Heidegger nämner något om det. Vet dock att han avfärdar djur.


OK, jag förösker precisera: Jag menar med tidlös och universell att begreppet mannet hade kunnat tillämpas i det förflutna och skulle kunna tillämpas i framtiden, om det funnits i förflutenheten resp. kommer att finnas i framtiden samt över hela världen om man far runt och kollar in den globala tillvaron...

CAUSTIX skrev:Historien är ju nu.


Nej, historien är inte det just nu pågående, utan det som har varit, vilket innebär att det som är pågående kontinuerligt och på ett vis "nästan" samtidigt övergår i historia, i förstone kallad "samtids- eller nutidshistoria" (ett något paradoxalt begrepp). Däremot lever vi nu i framtidens historia.

Jag håller dock med om att NUET är det enda som EXISTERAR. Och i den mån vi menar oss kunna tala om "det förflutna" resp. "framtiden" måste vi kunna peka ut elelr ange hur dessa representeras i nuet för att vi skall kunna påstå att de över huvud taget existerar.

I vårt medvetande utgörs det förflutna av vad vi förmår minnas här och nu och av det vi erfarit som vi just nu inte aktualiserar eller "plockar fram" ur vårt privata erfarenhets- eller minnesarkiv. I analogi därmed representeras i vårt medvetande framtiden av planer, avsikter och förhoppningar som vi hyser här och nu, antingen vi aktualiserar dem eller låter dem "sjunka undan".

I yttervärlden representeras det förflutna i vårt kolelktiva  "här och nu" av alla historiska fragment och kvarlevor, artefakter av alla de slag, dokument och ting, och framtiden representeras av planer och avsikter som finns nedtecknade i yttre form, överenskommelser, samt den potentialitet, de möjligheter, som de handlingar och de händelser som utföres resp. sker här och nu rymmer, vilket gör att framtiden blir något  mer abstrakt eller mentalt i nuet jämfört med historiens/förflutenhetens mer konkreta kvarlevor.

Vårt kroppsliga förflutna representeras av avföringen och vår kroppsliga framtid av födan vi ännu inte ätit.

Att rumtiden i sin helhet skall kallas "fysisk/ materiell" och det förflutna och framtiden, i enlighet med Einsteins syn på 4D, skall betraktas som lika konkreta och matereillt framträdande som "nuet", är väl mer än teoretisk konstruktion än något vi någonsin kan "konstatera med egna ögon". På samma vis utgör ju böcker om historia teoretiska konstruktioner.

Något utanför ämnet - men handlar dock om en viss, möjlig, och faktiskt faktisk, syn på tiden, Zeit, nämligen min. Och kanske några andras...

A


Nej jag förstod vad du menade.. tänkte bara högt på något annat, internskämt... i huvudet  hehe.

Jut att nuet är det enda som existerar är just det kant skulle kalla för ett oegentligt tidsbegrepp (fast han har en annan term??)
Historien är nu i och med att historien aktualiseras i nuet i det att vi riktar oss inj i framtiden.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Mannet

Inläggav Algotezza » 19 jun 2007 12:55

CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:
CAUSTIX skrev:
Algotezza skrev:Att begreppet mannet kan tillämpas på människor i alla tider för att beskriva deras existens, så länge människor funnits och så länge människor kommer att finnas. Tidlöst begrepp: alltså tillämpbart i alla tider. Universellt: gällande alla människor.

Alltså att begreppet mannet gäller för alla människor i alla tider över hela vårt jordklot, inte bara för 1900-talets västeuropéer.


ok...  tänkte på tid-lös, hehe är inne i mina egna tankar.

Men visst, med reservation för formuleringen "kan tillämpas" och "i alla tider" :)  

Det är som sagt ett sätt för tillvaron att vara. sen är ju frågan om en tillvaro måste vara mänsklig, minns inte om Heidegger nämner något om det. Vet dock att han avfärdar djur.


OK, jag förösker precisera: Jag menar med tidlös och universell att begreppet mannet hade kunnat tillämpas i det förflutna och skulle kunna tillämpas i framtiden, om det funnits i förflutenheten resp. kommer att finnas i framtiden samt över hela världen om man far runt och kollar in den globala tillvaron...

CAUSTIX skrev:Historien är ju nu.


Nej, historien är inte det just nu pågående, utan det som har varit, vilket innebär att det som är pågående kontinuerligt och på ett vis "nästan" samtidigt övergår i historia, i förstone kallad "samtids- eller nutidshistoria" (ett något paradoxalt begrepp). Däremot lever vi nu i framtidens historia.

Jag håller dock med om att NUET är det enda som EXISTERAR. Och i den mån vi menar oss kunna tala om "det förflutna" resp. "framtiden" måste vi kunna peka ut elelr ange hur dessa representeras i nuet för att vi skall kunna påstå att de över huvud taget existerar.

I vårt medvetande utgörs det förflutna av vad vi förmår minnas här och nu och av det vi erfarit som vi just nu inte aktualiserar eller "plockar fram" ur vårt privata erfarenhets- eller minnesarkiv. I analogi därmed representeras i vårt medvetande framtiden av planer, avsikter och förhoppningar som vi hyser här och nu, antingen vi aktualiserar dem eller låter dem "sjunka undan".

I yttervärlden representeras det förflutna i vårt kolelktiva  "här och nu" av alla historiska fragment och kvarlevor, artefakter av alla de slag, dokument och ting, och framtiden representeras av planer och avsikter som finns nedtecknade i yttre form, överenskommelser, samt den potentialitet, de möjligheter, som de handlingar och de händelser som utföres resp. sker här och nu rymmer, vilket gör att framtiden blir något  mer abstrakt eller mentalt i nuet jämfört med historiens/förflutenhetens mer konkreta kvarlevor.

Vårt kroppsliga förflutna representeras av avföringen och vår kroppsliga framtid av födan vi ännu inte ätit.

Att rumtiden i sin helhet skall kallas "fysisk/ materiell" och det förflutna och framtiden, i enlighet med Einsteins syn på 4D, skall betraktas som lika konkreta och matereillt framträdande som "nuet", är väl mer än teoretisk konstruktion än något vi någonsin kan "konstatera med egna ögon". På samma vis utgör ju böcker om historia teoretiska konstruktioner.

Något utanför ämnet - men handlar dock om en viss, möjlig, och faktiskt faktisk, syn på tiden, Zeit, nämligen min. Och kanske några andras...

A


Nej jag förstod vad du menade.. tänkte bara högt på något annat, internskämt... i huvudet  hehe.

Jut att nuet är det enda som existerar är just det kant skulle kalla för ett oegentligt tidsbegrepp (fast han har en annan term??)
Historien är nu i och med att historien aktualiseras i nuet i det att vi riktar oss inj i framtiden.


"Internskämt" - sitter du på Österåker?

För mig är nuet det enda egentliga tidsbegreppet - allt övrigt, förflutenhet och framtid, är resultatet  konstruktioner företagna i nuet.

A
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster