Ordets livshistoria och språkmissbruk

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 16:22

Mattias.B skrev:Allt hänger ju på om du själv kan sätta dig in i ordet eller ej. Med det mänskliga jaget menar jag att ordet hålls vid liv. Frågan är bara hur "fastfryst" det mänskliga jaget är i ett ords betydelse.


Hålls vid liv, såsom i "animeras utav"? Det mänskliga "jaget" är ju i sig inget naturgivet - annat än som en referenspunkt - utan är en språklig konstruktion som uppstår i relation till alla andra.

Mattias.B skrev:Jag kan slå upp ett ord i diverse ordböcker och finna att dess inneboende betydelse i vissa fall är mångt mycket vidare än jag tidigare trott.


De betydelser som du där finner, oavsett hur många, vittnar likväl endast om hur ordet används, inte vad det skulle ha för "egentlig" betydelse. Vad ett ord rymmer för betydelser är avhängigt den historiska epok man befinner sig i.

Mattias.B skrev:För att vara en förespråkare av Logos måste man nog i sin självmedvetenhet begripa hur en själv bildat sig begreppet för ordet, exempelvis "bord". Alltså hur abstraktionen i begreppsbildningen har gått till.

Att kunna ställa sig själv frågan, hur har mitt medvetande kunnat uppfatta (begripa) dessa objekt som just varandes bord. Det är självmedvetenhet i all sin prakt. Det skapar människans förstånd.


Genom att anamma det redan förefintliga bruket av ett ord, som alltså är i omlopp. Vi lär oss språket, och kulturen, ungefär som vi lär oss en dans. Gör vi "fel" hojtar alltid någon att vi "trampat dem på tårna". Inte krångligare än så. Vad sen gäller frågan om hur begreppsbildningen går till så antar jag, på goda grunder, att det är en enkel sammankoppling mellan ett ljud och ett perceptuellt intryck av något slag. Såsom den mest fundamentala kopplingen. Sen att vi genom erfarenheten lär oss att bord är en abstrakt kategori som inte nödvändigtvis måste ha ett visst utseende, utan kännetecknas främst av sin funktion, är vad som ligger till grund för bildandet av begreppet såsom just varandes en föreställning. Ungefär så tänker jag mig det hela.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Mattias.B

Inläggav Mattias.B » 22 feb 2008 17:12

Avantgardet skrev:Hålls vid liv, såsom i "animeras utav"? Det mänskliga "jaget" är ju i sig inget naturgivet - annat än som en referenspunkt - utan är en språklig konstruktion som uppstår i relation till alla andra.


Nej, jag menar såsom "inlevelse i". Jag menar att det är en referenspunkt till sig själv.

Avantgardet skrev:De betydelser som du där finner, oavsett hur många, vittnar likväl endast om hur ordet används, inte vad det skulle ha för "egentlig" betydelse. Vad ett ord rymmer för betydelser är avhängigt den historiska epok man befinner sig i.


Givetvis ger de sanna ordböckerna ords egentliga innebörd - att påstå annat är att ägna sig åt språkmissbruk och en vilseledning av människan.

Vet du hur en vilseledning av människor går till?

Avantgardet skrev:Genom att anamma det redan förefintliga bruket av ett ord, som alltså är i omlopp. Vi lär oss språket, och kulturen, ungefär som vi lär oss en dans. Gör vi "fel" hojtar alltid någon att vi "trampat dem på tårna". Inte krångligare än så. Vad sen gäller frågan om hur begreppsbildningen går till så antar jag, på goda grunder, att det är en enkel sammankoppling mellan ett ljud och ett perceptuellt intryck av något slag. Såsom den mest fundamentala kopplingen. Sen att vi genom erfarenheten lär oss att bord är en abstrakt kategori som inte nödvändigtvis måste ha ett visst utseende, utan kännetecknas främst av sin funktion, är vad som ligger till grund för bildandet av begreppet såsom just varandes en föreställning. Ungefär så tänker jag mig det hela.


Själv menar jag att begreppsbildningen är ett medvetet/omedvetet och ständigt pågående abstraherande.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 22 feb 2008 17:20

Själva abstraktionsprocessen torde inte vara nåt hinder.
I filosofihistorien var Hegel den förste, efter grekerna, att sysselsätta sig med de grundläggande abstraktionsprocesserna.
Vetenskapen fodrade en bestämning av kvantitet och kvalitet.. Den Newtonska mekaniken krävde mätbarhet och samtidigt en kvalitetsbedömning som var avhängig av mängden.
Men hur komponera ihop dessa två bestämningar? Detta är en oerhört delikat fråga då kvantitet och kvalitet är två bestämningar som går ihop i varandra, här får man inte bruka våld när dessa slits åt!
Ropar efter Hegel, denna Gud!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 17:36

Hegel har en rolig tanke angående språket. Han säger att "menandet" inte finns i språket alls. Även när jag säger "den här pappersbiten" så förmår min utsaga aldrig nå något annat än universalen - det kan vara vilken pappersbit som helst, i själva verket är det varje pappersbit som är "den här pappersbiten".
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Mattias.B

Inläggav Mattias.B » 22 feb 2008 17:41

Avantgardet skrev:Hegel har en rolig tanke angående språket. Han säger att "menandet" inte finns i språket alls. Även när jag säger "den här pappersbiten" så förmår min utsaga aldrig nå något annat än universalen - det kan vara vilken pappersbit som helst, i själva verket är det varje pappersbit som är "den här pappersbiten".


Isåna fall kunde han ju inte skilja abstraktionen från konkretionen, dvs när ens bildade begrepp gör sig uttryckt av vårt förstånd.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 22 feb 2008 17:55

Avantgardet, jag tror du missuppfattar Hegel här.
Hegel kör med begrepp som "enskilt", "allmänt". Universalis är allmänt, när Hegel menar enskilt så avses något specifikt, som en enskild medlem i en större mängd.
I ett vidare perspektiv är Hegels begrepp om enskilt/allmänt en vidareutveckling av det subjektiva kontra "das Andres" där "das Andres" är uteslutande.
Rätta mej om jag har fel.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 18:22

Nä, han är ganska tydlig på den här punkten. Den enskilde är också en universal. Det han söker belysa är helt enkelt att "menandet" (avsikter och slikt) inte finns i språket självt, "pekandet" når inte objektet. Jag ser det som en tidig insikt i språket som ett självrefererande system. Kanske skulle man kunna säga att "innehållet" inte finns i språket.

Det jag dock funderar över är detta med Hegels "arbetsbegrepp" - som jag tror vi måste utsträcka att täcka alla handlingar, vilket jag också tycker är ganska självklart. "Arbetet" är ju det, enligt Hegel, genom vilket vi externaliserar vårt inre, och i den objektiva världen (som bara är summan av våra ansträngningar i ett givet ögonblick) blir vi varse vad vi själva är i vårt inre (självmedvetenheten). Frågan infinner sig dock om detta "inre" är något alltid tillhandahållet av omständigheterna ("innehållet"), snarare än en abstrakt form.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 22 feb 2008 18:32

Hur kan bra skriven poesi som är skrivet av ord som staplas efter varandra, och som har en bestämd mening i sig, resultera i något som är större en summan av orden när jag läser det rakt av?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 18:39

Marksa skrev:Hur kan bra skriven poesi som är skrivet av ord som staplas efter varandra, och som har en bestämd mening i sig, resultera i något som är större en summan av orden när jag läser det rakt av?


Eftersom de inte har en betydelse i sig själva utan endast i relation till andra ord (en viss kontext).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 22 feb 2008 18:40

Avantgardet skrev:Nä, han är ganska tydlig på den här punkten. Den enskilde är också en universal.

Fattar inte hur du kan påstå detta.
Hegel är stenhård när han gör åtskillnad mellan det enskilda och det allmänna.
Detta är ju springande punkten i Hegels resonemang att skilja ut det specifika i "das Andres" resonemanget.

Waggho
Inlägg: 273
Blev medlem: 01 dec 2005 04:45

Inläggav Waggho » 22 feb 2008 18:49

Älska kan också göras i tron och hoppet om att en dag kunna dela förståelsen med någon annan.

Yes, här ställer vi oss över våra meningsmotståndare.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 18:52

Hegel skrev:No doubt I "mean" an an individual I, but just as little as I am able to say what I "mean" by Now, Here, so it is impossible in the case of the I too. By saying "this Here", "this Now", "an individual thing", I say all Thises, Heres, or Individuals. In the same way when I say "I", "this individual I", I say quite generally "all I's", every one is what I say, every one is "I", this individual I. When philosophy is requested, by way of putting it to a crucial test - a test which it could not possibly sustain - to "deduce", to "construe", "to find apriori", or however it is put, a so-called this thing, or this particular man, it is reasonable that the person making this demand should say what "this thing", or what "this I", he means: but to say this is quite impossible.


Han driver in den här poängen ordentligt, på flera, flera, sidor, har du verkligen missat?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 22 feb 2008 18:58

Avantgardet skrev:
Marksa skrev:Hur kan bra skriven poesi som är skrivet av ord som staplas efter varandra, och som har en bestämd mening i sig, resultera i något som är större en summan av orden när jag läser det rakt av?


Eftersom de inte har en betydelse i sig själva utan endast i relation till andra ord (en viss kontext).


Okeydå exempel kontext:


Strålkällans illumenerar landskapet så att jag kan se sanningen. så jag hittar hem.



Sa jag samma sak som nedan eller något hel annat? Jag tror att poesin spelar på andra strängar en kontext.





Billens helljus visar mig vart vägen går.


(dålig poesi, men jag tror att du förstår vad jag menar)

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 22 feb 2008 19:03

Avantgardet skrev:
Hegel skrev: or this particular man, it is reasonable that the person making this demand should say what "this thing", or what "this I", he means: but to say this is quite impossible.


Han driver in den här poängen ordentligt, på flera, flera, sidor, har du verkligen missat?


Samtigit poängterar han ständigt det enskilda kontra kollektivet.
Precis vad jag var ute efter.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 22 feb 2008 19:08

suchanother skrev:
Avantgardet skrev:
Hegel skrev: or this particular man, it is reasonable that the person making this demand should say what "this thing", or what "this I", he means: but to say this is quite impossible.


Han driver in den här poängen ordentligt, på flera, flera, sidor, har du verkligen missat?


Samtigit poängterar han ständigt det enskilda kontra kollektivet.
Precis vad jag var ute efter.


Jo, helt riktigt, men då som just tomma kategorier. Och det är väl det här med "form" och "innehåll"?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster