Stefan skrev:Grue-människorna har som sagt position 1. Våra teorier har naturligtvis materia, färg och ljus som predikat. Men det skulle kunna finnas en annan teori, med predikaten muteria, fyrg och ljos, som säger att något är materia fram till t, och sedan anti-materia, osv. Eller är det nåt annat du är ute efter?
Vad skönt att detta nu äntligen står klart för mig! OK. I så fall resonerar jag så här:
För att grue-paradoxen ska uppkomma måste en jämförelse vara möjlig. Om det är omöjligt att översätta ordet till vårt språk så att betydelsen bevaras så uppstår ingen paradox. För att kunna gå vidare på detta spår och komma med relevanta förklaringar till paradoxen måste jag ha svar på två frågor:
*Skulle grue-människorna kunna existera på jorden?
*Skulle vi kunna samtala på ett sånt sätt att en oenighet om exempelvis juvelers beskaffenhet kunde uppenbara sig?
Om de fysiska förutsättningarna på deras planet är nödvändiga för att deras teorier m.m. ska uppkomma så är det svårt för mig att komma med någon kommentar. I så fall föreligger dock ingen paradox för jordens saffirer och färgegenskaper. Om ingen oenighet skulle uppenbara sig vid diskussion så resonerar jag som tidigare kring 1 (det blir i praktiken som om jag pratade med en fransman utan att förstå franska - till slut skulle jag förstå "bleu" som "blå" även om han menade något annat som han utifrån sina primitiva begrepp inte kan förklara för mig).
Min fråga blir således än en gång: Hur är paradoxen ens möjlig? Alltså: hur kan jag förstå grue-människorna på ett sånt sätt att motsägelsen uppenbaras? Även deras förklaring av muteria-teorin kommer att låta exakt som materia-teorin i mina öron, eftersom deras primitiva begrepp är annorlunda än mina.
Med 1) blir skeptiska argument inte aktuella som jag tidigare påpekade, instämmer du?
Stefan skrev:Visst, de som hävdar att så kommer att ske menar alltså rimligen att dessa teorier är felaktiga. De går efter "muteria"-teorin. Det var det jag talade om, men jag var något oklar.
Omöjligt! Om de inte har våra primitiva begrepp kommer skillnaden inte att uppenbaras. Det kommer att låta precis som deras "muteria"-teori när vi förklarar hur vi ser på saken. Vår syn på saken kommer ens aldrig att komma på tal - våra färgbegrepp kommer att ha ett-till-ett-översättningar. Vad grue (enligt 1) visar enligt min mening är att det måste finnas likheter innan det kan finnas skillnader. Hur ska vi veta att vi inte är överens innan vi vet vad vi är överens om? Just denna roll spelar de primitiva begreppen.
Stefan skrev:Vad vi vill veta är inte om det ÄR så att grue-predikat utvecklas, utan huruvida vi BÖR använda grue-predikat.
Det beror som sagt på. Ligger samma fysikaliska förutsättningar till grund? Om nej, använd inte grue (olämplig för våra förutsättningar). Om ja, hur förstår vi då att det är en skillnad? Endast om vi använder samma primitiva begrepp. Grue-människorna intar då en annan metafysisk åskådning med stöd av skeptiska argument (modell 2 i mitt förra inlägg - den som du menade att Grue inte följde). I detta fall är det dock fel att använda grue, eftersom våra vanliga färgbegrepp inte gör anspråk på eviga, temporala aspekter (som J R Auk skriver). "Gul" betyder inte "gul före T, gul efter T" för alla T. Således fel av mig - det beror inte på. Vi bör aldrig använda färgpredikat av grue-typ.
Stefan skrev:Hursomhelst tror jag att man måste inse att rationaliteten har vissa gränser. Det kan kanske visas att just detta problem kan lösas med rationella principer, men jag tror inte att alla filosofiska frågor kan lösas med rationella metoder.
Jag håller med dig helt och fullt, och det är också här som grue-paradoxen måste välja. Antingen är det ett rationellt problem (modell 1) och då kan det lösas med rationella metoder, eller så är det av skeptisk typ (modell 2) och då också irrationellt. Man kan inte först utge sig för att vara 1 och sedan ducka undan med 2 så fort de rationella argumenten börjar hagla. Alla skeptiska problem kan inte lösas rationellt, men hur många som kan det beror i stora drag på hur stränga definitioner man har på "kunskap" och "sanning". Å andra sidan tror jag detta är skeptikerns seger: Om han får rationalisten att tumma på sina absoluta krav för kunskap och sanning har han redan vunnit. Det är svårt att ge en rationell grund för vad "rationellt" bör betyda, så visst har rationaliteten sina gränser.
§
