Nonstop skrev:
eh...? Nu tycker jag du trollar litet med nyanserna och logiken själv här..
Jag beskriver bara hur jag upplever "min moral". Alltså som en del av personligheten, ingenting som jag kan stänga av och knäppa på eller ändra från en dag till den andra. Jag kan inte bestämma mig för att tycka att det jag tycker är fel är rätt. Lika lite som jag kan bestämma mig för vem jag ska bli förälskad i eller vad som får mig att skratta.
Jag vet inte hur du menar att det "är"? Att vi blir moraliska vindflöjlar om inte någon håller efter oss med blåslampa?
Moral är delvis känslor men inte bara - om jag känner en stark avsky
för något behöver i alla fall jag tänka efter om denna avsky är befogad
om jag omfattar den även med förnuftet.
Och moral kan aldrig angå bara mig själv ...
Men vad du menar med att "moralen är till för att påverka andra" det begriper jag inte riktigt ännu. Och vilken logik och vilka nyanser är det jag struntar i?
Du skriver att du är snäll mot andra för något annat bjuder dig emot
rent känslomässigt - och det är ditt moraliska tänkande - då innebär
det rimligen att allt är moraliskt bara det inte bjuder en emot -
är det verkligen så enkelt?
Moralen är till för att påverka andra - moral är något man skapar i samspel med andra - därför att moralen handlar huvudsakligen om hur
vi fungerar tillsammans....

](./images/smilies/eusa_wall.gif)

