Rising skrev:Först: Ledsen att jag inte svarat tidigare.
Ingen fara!
Rising skrev:JDM skrev:Kan vi erhålla metakunskaper? När beskriver en motsägelse en metakunskap och när är beskriver den något falskt (även ontologiskt falskt)? Är det inte möjligt att logiken inte lärt sig hur den ska förhålla sig till "metakunskaper" än, men så kan komma att lära sig? Dvs urskilja metakunskaper från oriktiga påståenden.
Du uttalar dig lite konstigt om metakunskaper, tycker jag.
Det tycker jag också!
är skall strykas. Mindre konstigt?
Vad jag menar är att om vi har en motsägelse, p och inte p, exempelvis jag vet att jag inget vet, så är frågan i vilka av dessa fall denna motsägelse (p och inte p) beskriver någonting som egentligen är sant (i egenskap av att vara en metakunskap) och i vilka av dessa fall som denna motsägelse beskriver något falskt (eller rättare sagt något som kan innebära att någon av premisserna som ledde fram till motsägelsen är falska). Med metakunskap menar jag här en kunskap (sann jusfierad tro) om något som är logiskt motsägelsefullt/falskt. Dvs något som är
över kunskapen som logiken kan förse oss med.
Rising skrev:Om vi med "kunskaper" menar kunskaper om sakförhållanden (=såsom "katter har svansar") så är metakunskaper kunskaper om dessa nyss nämnda kunskaper om sakförhållanden (=alltså; "jag har kunskapen om att katter har svansar"). Metametakunskaper är kunskaper om dessa kunskaper (="jag har kunskapen om att jag har kunskapen om att jag har kunskapen om att katter har svansar").
Det du har i din andra parantes uppifrån räknat (totalt tre paranteser) är kunskap och inte metakunskap om jag har förstått dig rätt. Om det inte vad var du avsåg räkna då antalet "kunskaper" i nästa parantes, för metametakunskaper, och jämför.
"Jag vet att jag inget vet", är en kunskap som leder till en motsägelse. Man kan omformulera det till "kunskapen om att jag inte har någon kunskap" (=motsägelse). Metakunskapen är då kunskapen(2) om kunskapen(1) att jag inte har någon kunskap(1). Kunskap(1) är kunskap som nås har kravet att implicera logisk konsistens, kunskap(2) har ej detta krav. Skillnaden mellan ditt katt-exempel och mitt kunskaps-exempel är att det första ej leder till en motsägelse medan det andra gör så, ty kunskap(1) och inte kunskap(1).
Rising skrev:Det är inget konstigt med det. De är inte självreferenser eftersom de inte ligger på en och samma nivå i den ontologiska hierarkin, utan de kan enbart referera nedåt i denna hierarki så att självreferens omöjliggörs.
Egentligen ser jag inget nödvändigt logiskt fel med självreferenser, bara att dem i bästa fall är fullständigt onödiga. Antingen refererar något till sig själv som det är eller så refererar det till sig själv så som det inte är. Det första innebär en trivial sanning, en tautologi, dvs p är ekvivalent med p. Det andra innebär en trivial falskhet, kontradiktion, dvs p är inte ekvivalent med p. Dem typer av självreferenser som jag nu avser vara problematiska är naturligtvis kontradiktionerna, tautologierna är problemematiska om man eftersträvar minimalism men är självfallet ändock logiskt konsistenta. Det kan tänkas att jag dragit alla självreferenser över en kant, om det var jag som sa det nedan exempelvis, men det var i så fall ett misstag och det ovan klargör vad som gäller.
[quote"Rising"]
Jag ser ingen självklarhet att självreferenser är fel på någon annan nivå än logikens dessutom
[/quote]
Var det jag eller du som skrev detta? Bara undrar? Kommer inte ihåg!
Rising skrev:De flesta menar att den inte ens är fel på logikens nivå. Varken Algotezza eller Russell menar att det skulle vara fel med självreferenser förrän vi påstått att det skulle vara det. Jag tycker tvärtom att paradoxerna i stil med Lögnaren bevisar att de är felaktiga. Lögnaren är som att försöka utföra division med noll. Vi märker att det inte går, och därför kan vi konstatera att det vi försökt göra strider mot logiken. Det går inte att dividera med noll, och det går inte att göra självreferenser på en och samma nivå inom den ontologiska hierarkin. Punkt slut.
Jag har antagit punkt slut i den frågan hela tiden. Det är därför dem olika nivåerna i den ontologiska hierarkin behövs. Men om man inte vill att dessa hierarkier ska var en simpel ad hoc hypotes så behöver dem justifieras. Det är vad mina tre påståenden nedan handlar om.
Rising skrev:Nå, du talar i ditt inlägg om "sanning" och det tycker jag är en återvändsgränd. Vi kan ju aldrig vara säkra på att vi vet sanningen om tingen i sig. Så jag pratar aldrig om "sanning", utan enbart om "kunskap" såsom i definitionen "erhållna sinnesintryck" med tillägget "ur vilka förnuftiga slutsatser och abstraktioner gjorts". Typ.
Jag förstår inte hur du kan prata om kunskap utan att samtidigt prata om sanning eftersom kunskap om p innebär "(1) "p" är sant; (2) personen är övertygad om att "p" är sant; (3) personen har goda, tillfredsställande eller tvingande skäl för att tro att "p" är sant." (Ur filosofilexikonet, förlag Forum.) Man kan ju anse att "p" endast kan vara erhållna sinnesintryck, men ändock så om man pratar om kunskap gällande dessa så pratar man samtidigt om sanning gällande dessa per deifnitionen av kunskap. Annars har du en definition av kunskap som skiljer sig från den allmänt vedertagna. Är det så?
Rising skrev:Du behöver fortfarande justifiera mina tre påståenden ovan.
Varför då? Utveckla detta.
Citatet inom citatet ovan vet jag i alla fall att jag har skrivit.
Jag tycker det är ganska självklart, förstår inte varför inte alla ni andra tycker det också.
Om jag ska uttrycka det så nära ditt synsätt som jag kan så ställer jag mig frågorna:
1. Är det så att vi ingenting vet?
2. Förutsatt att 1 besvaras jakande, med hänvisan till att vi har kunskap om att så är fallet. Det leder till att en metakunskap måste införas, vilket innebär att sanning i detta fallet inte implicerar logisk konsistens. Vad är det som avgör vad som är sant eller falskt gällande denna metakunskap, när det uppenbarligen inte är logiken?
3. Förutsatt att 2 är tillfredsställande besvarad, det vill säga att det är definierat vad som avgör när en metakunskap är sann respektive falsk. Man kan tänka sig en metametakunskap som är kunskapen om att jag inte har någon kunskap om kunskapen att jag inte har någon kunskap, dvs det är falskt att jag har kunskap om kunskapen att jag inte har någon kunskap, och det är därmed falskt att jag har kunskap om att jag inte har någon kunskap; alltså det är falskt att jag vet att jag inget vet. Denna situation är tänkbar. För att säkerställa att det är så att man har kunskap om kunskapen att man inte har någon kunskap, så måste man även visa att en sådan situation som ovan är otänkbar. Och detta gäller inte bara metametakunskaperna utan metametametakunskaperna, meta(x)(4)kunskaperna, .... , meta(x)(oändligheten)kunskaperna. Den sista tänkbara nivån måste alltså vara metakunskaperna. Varför? Det är min sista fråga.
Jag är lite hängig nu efter en sömnlös natt, men jag kollar igenom detta igen vid ett lite senare tillfälle utifall att någon inkonsistens eller otydlighet råkat uppstå. Tror inte det är något allvarligt i så fall!