kan DROGER försvaras?

[J R Auk]

Byz kunde jag skulle jag skapa den misär som följer i drogernas fotspår enligt din utsaga men på din trappa just nu.

Det är så enerverande med den här individualiserade humanismen som du kör med.

Jag tycker tvärtom att din liberala syn är enerverande. Så okänslig, kall och egoistisk. Dessutom mer präglad av subjektiva preferenser än kollektivt gott.

Bara för att du inser din patetiska svaghet i relation till rusmedel så ger det dig inte skäl att projicera denna svaghet på andra och i kraft av det förvägra oss att leva livet som vi brukligt ser. Skall jag utöva mitt godtycke över dig och sedan skicka hantlangare för att trakasera dig?

Om inte så betänk dina ord.

De invektiv du for runt med, visar endast på svagheterna i din ställning, och avtäcker därav faktumet att de idéer du pläderar för mer har känsla en förnuft som bas. Har jag förolämpat dig?

Och som en parantes kan nämnas att mycket få, om ens något, psykadelika är beroendeframkallande. Vilket i ljuset av dina uttalanden avslöjar dig som en demagogisk bluff med storsvulna planer på att inta översittarposition.

Att du skapar ett fantasifoster, pådyvlar det mig, och sedan argumenterar utifrån det, är också ful retorik. Dock enkel att skärskåda. Jag har ju bevisligen inte enbart talat om den beroendeframkallande aspekten som en anledning till ett förbud. Översittaren här är ju du, ditt förolämpande sätt att för ett samtal på är ett glasklart bevis på det.

Tur att jag har rötjutet här som lugnar mina arma nerver, sådana här saker klarar jag inte av längre, trodde vi kommit längre än så här, varför jag också hade tilltro till att problemen med droger skulle fly, då de uteslutande är kulturella.

Eller har vi inherenta problem med diskmedel också, vilka uppvisar toxicitet vid väldigt låga doser?

Finns inget som skvallrar om att diskmedel skulle ställa till med några problem för någon, inte mindre rasera individers och familjers liv. Du är av annan åsikt? Vi människor hyser trots allt ett förnuft mäktigt nog att klara av att dra vissa generella gränser.  Men jag tadlar dig inte för din syn. Varje armé slåss för sin sak. Bättre det än likgiltighet.

Ah det där gamla kortet, är man för droger är man för att människor dör av droger, eller helt enkelt för att människor dör i synnerhet.

Bra då vet vi var ribban är lagd.

Kollektiv gott? Vad är det som är kollektivt gott i din fördömande syn? Sådant där hittar du på bara för att sova gott på natten. Du gömmer dig bakom något "objektiv" och tror att du kan kalla dig "god" för det. Förvänta dig inte några sympatier och förvånas inte över om du tvärt om får lida på grund av de splittringar en sådan attityd anlägger.

[Byz]

Försöker jag på ett "stroppigt sätt nedvärdera" dig? Tycker det verkar vara vad du försöker göra när du betraktar mig som ett "offer". Och om du nu inte lyckas uppbringa nån definition, som inte är godtycklig, så faller ditt fundament och vi tillåts avfärda dig rakt av. Men intressant kan förstås vara att fundera på huruvida droger orsakar fattigdom och misär, eller om det är andra vägen runt att fattigdom och misär orsakar drogmissbruk.

Du har under hela diskussionen med mig använt en nonchalant och okultiverad retorik. Det står för envar att läsa. Men låt oss lägga det åt sidan.

Att jag inte lyckas att uppbringa en lexikondefinition hör ju direkt till "begreppets" natur, och den komplexa värld, som människan och hennes handlande är en del av. Därav sitter vi här och diskuterar dessa frågor. Detta innebär emellertid inte att begreppet är godtyckligt, och bakom den retorik som du begagnar dig av, är du förmodligen medveten om det.

Jag är alls ingen moralisk relativist, jag vidhåller bara att droger överhuvudtaget inte är en fråga för moralen.

På sättet du relativiserar de begrepp jag använder, kan du relativisera precis allting. Som du själv verkar tycka, är det en dålig idé.

Och på tal om borgerlig ideologi. I fråga om droger betraktar man hälsorisk som ett argument att helt förbjuda droger. I fråga om bilkörning och trafik blott som nåt som bör reduceras. Varför skiljer sig logiken åt? Jo, för att det ena gör man stora pengar på, och det andra sker på en marknad som inte är kontrollerad på samma sätt. Det är hyckleri från början till slut.

Förmodligen är det så, och visst är det föraktfullt, jag håller med dig till fullo. Men vad har det med denna diskussion att göra? Jag förstår att det irriterar dig, men diskussionen får du gärna föra med någon som representerar och försvarar en sådan logik. Här står jag på din sida. Argumentet är malplacerat. Så, hur ser du på droger (låt oss för diskussionens skull tala om de vedertaget "tyngre drogerna") i ljuset av hälsorisker?

[J R Auk]

J R Auk:
Självklart orsaker droger en hel del problem, både för den som brukar/missbrukar dessa, men även för dessa människors omgivning. Det jag också påstår är att om dessa människor som använder sig av droger inte hade behövt vara med om diverse dåliga saker i sina liv så kanske de heller aldrig hade börjat sitt användande av droger. Vill säga, dåliga händelser blir en inkörsport då folket inte vet hur man annars ska göra för att "må bra". Men man har alltid ett val! jag vet även folk som haft en strulig uppväxt utan att för den skull börja använda droger. Allt handlar om hur starkt psyke man har som person, vilka man har som hjälper och stöttar en och vilka val man själv väljer att göra.

Orsakar eller leder till?

Dessa små skillnader i formulering är mer avgörande än vad du tror. Du tycks tillskriva magiska egenskaper till drogerna.

Jag har haft en bra uppväxt och börjat använda droger. Det enda problemet jag har med droger är att det är förbjudet med allt som följer på det.

[MaRRiZZ]

Där du ser utnyttjande ser jag behov. Och där du talar om människor som tycker om en utan krav så ser jag bara ytterst tidsbegränsad frikostighet. Vilka är det som alltid har dörren öppen för dem utan sovplatser? Ja, inte är det dessa "riktiga vänner" som "tycker om en för den man är", som du säger, utan det är narkomanerna (man behöver inte ens förödmjuka sig och fråga). Men du som sitter med jordaxeln i rövhålet kan ju fortsätta tala om för mig vad "verkligheten" är bakom det liv jag vuxit upp med och levt hela mitt liv. Att du varit turist i den, och inte begripit ett skit, gör dig inte till expert. Det gäller att se "hela" bilden, och inte bygga sin tolkning blott utifrån de bitar som bekräftar ens självförhärligande narrativ.

Seriöst: "Där du ser utnyttjande ser jag behov".
Varför ens utnyttja människor som man tycker om/älskar? Antagligen för att man inte bryr sig om dessa på riktigt och pga det känner att man inte har någon respekt för dessa = kan utnyttja dem (vilket är en biverkning av dessa "kära, underbara" droger) *LOL*  M.a.o. så som riktiga pundare, oj "förlåt", missbrukare behandlar sina närstående som vi ju sett i mitt exempel ovan. Men den dagen du vaknar upp ur din drömvärld och börjar inse verkligheten så hoppas jag att du kommer få förståelse för andra människor & vad du utsätter dina närstående för. Jag hoppas inga barn finns med i bilden, för det jag varit med om skulle jag inte ens önska min värsta fiende och än mindre barn.

Sen är frågan, men varför skulle man som vanlig civil människa bli utan sovplats? och skulle så ske så kan jag med stor sannolikhet garantera dig att även riktiga vänner skulle öppna sina dörrar om man behövde det. Inte för en kort period, utan för alltid = man skulle inte behöva harva runt på olika ställen varje natt. Frågan är vad Ditt egentliga problem är, vad har du för dålig last i ditt bagage som gör att du måste använda och försvara droger? För så många fördelar finns det faktiskt inte med droger förutom att kanske få försvinna från verkligheten några timmar/dygn. Men sanningen är den, förr eller senare så kommer verkligheten i kapp och då kommer det bli jobbigare. Både det du går igenom nu och det du har i bagaget.

[MaRRiZZ]

 Orsakar eller leder till? Dessa små skillnader i formulering är mer avgörande än vad du tror. Du tycks tillskriva magiska egenskaper till drogerna.

Jag har haft en bra uppväxt och börjat använda droger. Det enda problemet jag har med droger är att det är förbjudet med allt som följer på det.  

Användande av droger både orsaker och leder till (same same diffrent name) diverse tråkigheter, både för den som missbrukar drogerna, men även för dennes närstående. Vart är det poängen inte går hem?

Tillskriva droger magiska egenskaper..? Yeah right, och det baserar du på..??? Om du läser mitt tidigare inlägg får du en bra överblick om vad droger faktiskt har för negativa konsekvenser...

[kWee]

Jo jag såg nog min egen generalisering och visste ju att folk skulle ta upp det. Men so what... Och nej Auk inte mina...drog mig bara till minnes de första gångerna man skulle inhandla saker, hos främlingar som kanske inte var det bästa sällskapet. Har nog endast goda vänner numera

[Avantgardet]

Försöker jag på ett "stroppigt sätt nedvärdera" dig? Tycker det verkar vara vad du försöker göra när du betraktar mig som ett "offer". Och om du nu inte lyckas uppbringa nån definition, som inte är godtycklig, så faller ditt fundament och vi tillåts avfärda dig rakt av. Men intressant kan förstås vara att fundera på huruvida droger orsakar fattigdom och misär, eller om det är andra vägen runt att fattigdom och misär orsakar drogmissbruk.

Du har under hela diskussionen med mig använt en nonchalant och okultiverad retorik. Det står för envar att läsa. Men låt oss lägga det åt sidan.

Om jag inte skulle dra mig för att använda ett sånt språkbruk, så skulle jag säga att du har fel: jag är nonchalant och okultiverad (men naturligtvis mycket mer än så också), och försöker heller inte ge sken av annat, märkligare är att du som anser dig förmer än så (det framgår av ditt påpekande ensamt) låter dig "sjunka" till en sån nivå.

Att jag inte lyckas att uppbringa en lexikondefinition hör ju direkt till "begreppets" natur, och den komplexa värld, som människan och hennes handlande är en del av. Därav sitter vi här och diskuterar dessa frågor. Detta innebär emellertid inte att begreppet är godtyckligt, och bakom den retorik som du begagnar dig av, är du förmodligen medveten om det.

Hade det spelat en mer perifer roll i diskussionen hade det förstås inte varit lika intressant, men nu är det ju det fundament utifrån vilket du dömer droger och droganvändande och då måste det motiveras.

Jag är alls ingen moralisk relativist, jag vidhåller bara att droger överhuvudtaget inte är en fråga för moralen.

På sättet du relativiserar de begrepp jag använder, kan du relativisera precis allting. Som du själv verkar tycka, är det en dålig idé.

Av att man kan följer naturligtvis inte att man bör, men inte heller att man bör avstå. Självfallet handlar det om politisk strategi här. Här anser jag det absolut påkallat, och likaså när det gäller drogbegreppet som sådant. Varför just en viss konsumtion (som även när den kan sägas vara omåttlig likförbannat gör väldigt liten påverkan på miljö osv.) skall betraktas som "omoroalisk" och inte en annan (säg energiförbrukning - eller hela det energikrävande liv som stadsbon lever, hela den livsstil som är stadsbon) är inget som ger sig per automatik, och jag köper helt enkelt inte dina billiga fördömanden. Jag har levt med det här livet sen barnsben, och alltjämt ser jag fan så mycket större bovar överallt annorstädes. Dessa kallar man emellertid "framgångsrika" eller nåt annat lika vedervärdigt. Den kanske intressantaste frågan är om inte det nyktra sinnelaget är allra mest förrädiskt narkotiskt?

Om det är fattigdom och misär som du menar vara problemet, hur skulle ett drogförbud stävja det? I själva verket så har drogförbudet överallt bara bidragit till större misär (och en mer omfattande drogkonsumtion). Rättsliga repressalier och bestraffningar gör en inte direkt benägen att knarka mindre. Det är helt enkelt kontraproduktivt. Lagen är istället där för att stryka de medborgare självförhärligande medhårs som likväl ändå inte knarkar, och skapa en inre fiende. Det när en hel fängelse- och rehabiliteringsindustri. Vi har alltså en näring (drogindustrin) och en massa parasitnäringar. Varför är inte villkoren desamma som lagen föreskriver när det gäller huvudnäringen här? Varför detta rättsliga vakuum? Vore det inte mer produktivt att ändra där istället för att fortsätta en strid som bara skapar mer av det man säger sig vilja åtgärda? Det är en långt mer intressant fråga, och som helt skyls över av dessa billiga moraliseranden.

Och på tal om borgerlig ideologi. I fråga om droger betraktar man hälsorisk som ett argument att helt förbjuda droger. I fråga om bilkörning och trafik blott som nåt som bör reduceras. Varför skiljer sig logiken åt? Jo, för att det ena gör man stora pengar på, och det andra sker på en marknad som inte är kontrollerad på samma sätt. Det är hyckleri från början till slut.

Förmodligen är det så, och visst är det föraktfullt, jag håller med dig till fullo. Men vad har det med denna diskussion att göra? Jag förstår att det irriterar dig, men diskussionen får du gärna föra med någon som representerar och försvarar en sådan logik. Här står jag på din sida. Argumentet är malplacerat. Så, hur ser du på droger (låt oss för diskussionens tala om de vedertaget "tyngre drogerna") i ljuset av hälsorisker?

Tycker inte argumentet är malplacerat, tvärtom betraktar jag ju hela din ingångspunkt som symptomatisk för själva problemet här. Vad gäller tyngden på droger så är det mest en doseringsfråga, men beror också på hur de används (och hur de distribueras - själv har jag aldrig använt mig själv som nåldyna, av hälsoskäl naturligtvis). Det är alltså inte fullt så enkelt. Själv är jag barnsligt förtjust i allehanda morfinpreparat, och så länge jag har sådana så vill jag inte ha nåt annat överhuvudtaget. Det absolut bästa, för mig, vore att få metadon förskrivet, men man envisas med att göra det så svårt som möjligt att få substitutionsbehandling (trots att det visat sig vara det enda egentligen verksamma).

Min drogkonsumtion har naturligtvis ändrat mönster med att jag började studera - väcks lusten att t.ex. studera så krockar det med lusten att vara tokväck. Och så är det naturligtvis med all drogkonsumtion - om det så är bokläsande som krockar med TV-tittande, eller sociala förpliktelser med arbete eller vad än det nu må vara. Hälsorisker finns med allt vi företar oss, frågan är hur vi definierar dessa "risker". För antagandet krävs en "normalitet", ett visst utfall av konsekvenser som inte betraktas i en riskaspekt. Denna tankegång är i sig suspekt, och av nödvändighet kommer den definieras olika beroende på tid och plats. "Risken" med haschrökning är naturligtvis lungcancer, men vem ser till risken med den ökade aktivitet (i förhållande till haschrusets lättja) som kommer av nykterhet? Ingen ställer upp såna kalkyler, trots att det är fullt möjligt. Eller risken med att nån nervsjuk absolutist skall trycka på en stor röd knapp och starta kärnvapenkrig? Sådana risker är fullt verkliga, men de skyls över i denna massiva smutskastning mot s.k. "droger". Fråga dig själv, vad har förorsakat större misär (krig, död etc.): missbruk eller nykterhet? Är det nyktra sinnet då att föredra? Är inte det just förrädiskt narkotiskt?

[kWee]

Men visst finns det svin också, opportunister, girigbukar, och allmänt fittiga typer. Skiljer sig på så sätt inte alls från samhället i övrigt.

Precis min mening satt med just dessa i åtanke, när jag plitade ned den stora generalen.

[Avantgardet]

Där du ser utnyttjande ser jag behov. Och där du talar om människor som tycker om en utan krav så ser jag bara ytterst tidsbegränsad frikostighet. Vilka är det som alltid har dörren öppen för dem utan sovplatser? Ja, inte är det dessa "riktiga vänner" som "tycker om en för den man är", som du säger, utan det är narkomanerna (man behöver inte ens förödmjuka sig och fråga). Men du som sitter med jordaxeln i rövhålet kan ju fortsätta tala om för mig vad "verkligheten" är bakom det liv jag vuxit upp med och levt hela mitt liv. Att du varit turist i den, och inte begripit ett skit, gör dig inte till expert. Det gäller att se "hela" bilden, och inte bygga sin tolkning blott utifrån de bitar som bekräftar ens självförhärligande narrativ.

Seriöst: "Där du ser utnyttjande ser jag behov".
Varför ens utnyttja människor som man tycker om/älskar?

Kanske för att ingen ställde upp och hjälpte en i ens stund av nöd? Ja, varför ens neka en behövande hjälp? Jag tänker inte försvara allt som narkomaner gör, de är människor precis som andra och gör dumheter precis som andra, men dumheter är inget förbehållet narkomaner.

Antagligen för att man inte bryr sig om dessa på riktigt och pga det känner att man inte har någon respekt för dessa = kan utnyttja dem (vilket är en biverkning av dessa "kära, underbara" droger) *LOL*  M.a.o. så som riktiga pundare, oj "förlåt", missbrukare behandlar sina närstående som vi ju sett i mitt exempel ovan. Men den dagen du vaknar upp ur din drömvärld och börjar inse verkligheten så hoppas jag att du kommer få förståelse för andra människor & vad du utsätter dina närstående för. Jag hoppas inga barn finns med i bilden, för det jag varit med om skulle jag inte ens önska min värsta fiende och än mindre barn.

Pundare är för mig amfetaminister enbart, men du som är så bevandrad kan ju fortsätta med din upplysande utläggningar. T.ex. får du gärna berätta vad jag utsätter mina närstående för. Och lika gärna vad du i din självförhärligande egotripp utsätter dina närstående för.

Sen är frågan, men varför skulle man som vanlig civil människa bli utan sovplats?

Ja just precis, vi har oss själva att skylla för allt. Att arbetsmarknaden inte har plats för alla är den arbetslöses fel. Till och med det faktum att det är en strukturell konstant i den typen av ekonomi som vi har har han sig själv att skylla för. Vad underbart att kunna klappa sig själv på axeln och känna sig duktig för att omständigheterna fallit rätt ut för ens egen del.

och skulle så ske så kan jag med stor sannolikhet garantera dig att även riktiga vänner skulle öppna sina dörrar om man behövde det. Inte för en kort period, utan för alltid = man skulle inte behöva harva runt på olika ställen varje natt. Frågan är vad Ditt egentliga problem är, vad har du för dålig last i ditt bagage som gör att du måste använda och försvara droger? För så många fördelar finns det faktiskt inte med droger förutom att kanske få försvinna från verkligheten några timmar/dygn. Men sanningen är den, förr eller senare så kommer verkligheten i kapp och då kommer det bli jobbigare. Både det du går igenom nu och det du har i bagaget.

Jag trivs med mitt liv, och skulle vi syna skiten i sömmarna så tvivlar jag på att jag inte kan mäta mig med dig om att leva ett "gott" och "moraliskt" liv. Och likväl väljer jag detta? Är ditt enda sätt att förklara en sådan anomali att det måste vara "nåt fel på" mig?

[Avantgardet]

Men visst finns det svin också, opportunister, girigbukar, och allmänt fittiga typer. Skiljer sig på så sätt inte alls från samhället i övrigt.

Precis min mening satt med just dessa i åtanke, när jag plitade ned den stora generalen.

Du är urskuldad, kWee.  :)

[honey is cool]

Och vad består denna "smäll" i? Får inte vi missbrukare ta skiten för alla nykteristers anala beteenden?

Kan man vara snäll och sluta definiera mitt liv som ett misslyckande och som ett problem, åtminstone tills dess man lyckas visa mig nån djävel som har mer att komma med och som lever mer moraliskt medvetet och korrekt än vad jag själv gör? Kan man klandra mig om jag blir arg? Nej.

Jag vill absolut inte klandra dig! Det finns alltid en motkraft trots att många förnekar den. Det borde ju vara så att de som bestämmer ser på läget och gör åtgärder. Men de föredrar att spela viktiga, snor åt sig pengarna och kommer på någon ursäkt. Istället beskylla någon som inte har något val, de söker fienden inom oss, det är ett sätt att knuffa ut folk från banan, så att de slipper bry sig. Jag tror ärligt att det inte spelar någon roll vem man pekar på, alla har lika misslyckade/rika liv. Sedan finns det illusion och verklighet, jag tror det är allt. Hoppas att detta inte lät alltför naivt eller dumt?

http://www.youtube.com/watch?v=mN3hH8LG4Yw

[Avantgardet]

Och vad består denna "smäll" i? Får inte vi missbrukare ta skiten för alla nykteristers anala beteenden?

Kan man vara snäll och sluta definiera mitt liv som ett misslyckande och som ett problem, åtminstone tills dess man lyckas visa mig nån djävel som har mer att komma med och som lever mer moraliskt medvetet och korrekt än vad jag själv gör? Kan man klandra mig om jag blir arg? Nej.

Jag vill absolut inte klandra dig! Det finns alltid en motkraft trots att många förnekar den. Det borde ju vara så att de som bestämmer ser på läget och gör åtgärder. Men de föredrar att spela viktiga, snor åt sig pengarna och kommer på någon ursäkt. Istället beskylla någon som inte har något val, de söker fienden inom oss, det är ett sätt att knuffa ut folk från banan, så att de slipper bry sig. Jag tror ärligt att det inte spelar någon roll vem man pekar på, alla har lika misslyckade/rika liv. Sedan finns det illusion och verklighet, jag tror det är allt. Hoppas att detta inte lät alltför naivt eller dumt?

http://www.youtube.com/watch?v=mN3hH8LG4Yw

Nej, tyckte det lät förhållandevis klarsynt.

Gjorde en gång ett arr på den där för stråkkvartett.

Vilket får mig att tänka: hur torftiga hade inte våra s.k. kulturprodukter varit utan drogerna?

[J R Auk]

 Orsakar eller leder till? Dessa små skillnader i formulering är mer avgörande än vad du tror. Du tycks tillskriva magiska egenskaper till drogerna.

Jag har haft en bra uppväxt och börjat använda droger. Det enda problemet jag har med droger är att det är förbjudet med allt som följer på det.  

Användande av droger både orsaker och leder till (same same diffrent name) diverse tråkigheter, både för den som missbrukar drogerna, men även för dennes närstående. Vart är det poängen inte går hem?

Tillskriva droger magiska egenskaper..? Yeah right, och det baserar du på..??? Om du läser mitt tidigare inlägg får du en bra överblick om vad droger faktiskt har för negativa konsekvenser...

Och om du inte kan skilja begreppen åt så blir det svårt att diskutera.

Poängen går inte hem eftersom jag brukar droger frekvent och upplever inte det som du påstår stämma. Är det jag som är unik och så mycket bättre än alla andra?

Vidare påstår du att folk enbart umgås så länge man tar droger osv. Så är inte fallet i min erfarenhet. Däremot kan den som inte längre vill ta droger känna sig tvungen att inta en distans eftersom det är svårare att bryta en vana man vill förändra om man fortsätter leva i samma sammanhang. Men då är det inte så att pundarna slutar umgås med den som inte längre har något att utnyttja (som du beskriver det) utan då är det tvärt om.

Sen kan jag ju säga så här. Du verkar vara ett riktigt ägg, varför det inte förvånar mig om du har rört dig bland likar, då kanske det vore brukligt att finna förklaringen till varför du har nått de erfarenheter du påstår dig ha i umgänget, och den kultur som det innebär, istället för skylla på drogen, som rimligen bara är en faktor, eller ett inslag.

För att du skall kunna tillskriva drogen, och inte situationen, det negativa så måste du kunna förklara undantagen där droger brukas utan att det leder till att man utnyttjar varandra osv.

Känns som att diskutera med troende det här. Döfött när man har proffstyckare som inte ens förstår vad som krävs för att drogen i sig skall belastas för det negativa som går att framlägga inför problemställningen.

[Byz]

Byz kunde jag skulle jag skapa den misär som följer i drogernas fotspår enligt din utsaga men på din trappa just nu.

Det är så enerverande med den här individualiserade humanismen som du kör med.

Jag tycker tvärtom att din liberala syn är enerverande. Så okänslig, kall och egoistisk. Dessutom mer präglad av subjektiva preferenser än kollektivt gott.

Bara för att du inser din patetiska svaghet i relation till rusmedel så ger det dig inte skäl att projicera denna svaghet på andra och i kraft av det förvägra oss att leva livet som vi brukligt ser. Skall jag utöva mitt godtycke över dig och sedan skicka hantlangare för att trakasera dig?

Om inte så betänk dina ord.

De invektiv du for runt med, visar endast på svagheterna i din ställning, och avtäcker därav faktumet att de idéer du pläderar för mer har känsla en förnuft som bas. Har jag förolämpat dig?

Och som en parantes kan nämnas att mycket få, om ens något, psykadelika är beroendeframkallande. Vilket i ljuset av dina uttalanden avslöjar dig som en demagogisk bluff med storsvulna planer på att inta översittarposition.

Att du skapar ett fantasifoster, pådyvlar det mig, och sedan argumenterar utifrån det, är också ful retorik. Dock enkel att skärskåda. Jag har ju bevisligen inte enbart talat om den beroendeframkallande aspekten som en anledning till ett förbud. Översittaren här är ju du, ditt förolämpande sätt att för ett samtal på är ett glasklart bevis på det.

Tur att jag har rötjutet här som lugnar mina arma nerver, sådana här saker klarar jag inte av längre, trodde vi kommit längre än så här, varför jag också hade tilltro till att problemen med droger skulle fly, då de uteslutande är kulturella.

Eller har vi inherenta problem med diskmedel också, vilka uppvisar toxicitet vid väldigt låga doser?

Finns inget som skvallrar om att diskmedel skulle ställa till med några problem för någon, inte mindre rasera individers och familjers liv. Du är av annan åsikt? Vi människor hyser trots allt ett förnuft mäktigt nog att klara av att dra vissa generella gränser.  Men jag tadlar dig inte för din syn. Varje armé slåss för sin sak. Bättre det än likgiltighet.

Ah det där gamla kortet, är man för droger är man för att människor dör av droger, eller helt enkelt för att människor dör i synnerhet.

Bra då vet vi var ribban är lagd.

Kollektiv gott? Vad är det som är kollektivt gott i din fördömande syn? Sådant där hittar du på bara för att sova gott på natten. Du gömmer dig bakom något "objektiv" och tror att du kan kalla dig "god" för det. Förvänta dig inte några sympatier och förvånas inte över om du tvärt om får lida på grund av de splittringar en sådan attityd anlägger.

Hur var det med diskmedlet då? Ett "tungt" argument som egentligen var ett "tomt" retoriskt knep? Förväntade mig inget annat, du har inga argument till fördel för den syn du så ivrigt förfäktar. Du vinner i alla fall ad-hominem-ligan utan större konkurrens. Det ger jag dig mer än gärna.

[Byz]

Om jag inte skulle dra mig för att använda ett sånt språkbruk, så skulle jag säga att du har fel: jag är nonchalant och okultiverad (men naturligtvis mycket mer än så också), och försöker heller inte ge sken av annat, märkligare är att du som anser dig förmer än så (det framgår av ditt påpekande ensamt) låter dig "sjunka" till en sån nivå.

Jag har tilltalat dig på ett respektfullt sätt, du har å andra sidan från första början i dialogen med mig använt en okultiverad retorik och ett sätt tala som du ogärna lär dina egna barn. Du ligger heller inte långt ner i adhominem-ligan.

Hade det spelat en mer perifer roll i diskussionen hade det förstås inte varit lika intressant, men nu är det ju det fundament utifrån vilket du dömer droger och droganvändande och då måste det motiveras.

Vilket jag gjort.

Av att man kan följer naturligtvis inte att man bör, men inte heller att man bör avstå. Självfallet handlar det om politisk strategi här. Här anser jag det absolut påkallat, och likaså när det gäller drogbegreppet som sådant. Varför just en viss konsumtion (som även när den kan sägas vara omåttlig likförbannat gör väldigt liten påverkan på miljö osv.) skall betraktas som "omoroalisk" och inte en annan (säg energiförbrukning - eller hela det energikrävande liv som stadsbon lever, hela den livsstil som är stadsbon) är inget som ger sig per automatik, och jag köper helt enkelt inte dina billiga fördömanden. Jag har levt med det här livet sen barnsben, och alltjämt ser jag fan så mycket större bovar överallt annorstädes. Dessa kallar man emellertid "framgångsrika" eller nåt annat lika vedervärdigt. Den kanske intressantaste frågan är om inte det nyktra sinnelaget är allra mest förrädiskt narkotiskt?

Varför begränsa oss till att avfärda det som är mindre dåligt som okej, bara för att det finns något som är ännu sämre? Ett sådant argument håller inte. Visst finns det annat vedervärdigt i samhället, men det rättfärdigar lik förbannat inte det som är mindre vedervärdigt. Om vi applicerar ett sådant modus operandi (som du alltså här ovan väljer att göra), hamnar vi i en sits där vi hjälplöst godtar borgarnas politik med anledning av att "det finns värre saker".

Om det är fattigdom och misär som du menar vara problemet, hur skulle ett drogförbud stävja det? I själva verket så har drogförbudet överallt bara bidragit till större misär (och en mer omfattande drogkonsumtion). Rättsliga repressalier och bestraffningar gör en inte direkt benägen att knarka mindre. Det är helt enkelt kontraproduktivt. Lagen är istället där för att stryka de medborgare självförhärligande medhårs som likväl ändå inte knarkar, och skapa en inre fiende. Det när en hel fängelse- och rehabiliteringsindustri. Vi har alltså en näring (drogindustrin) och en massa parasitnäringar. Varför är inte villkoren desamma som lagen föreskriver när det gäller huvudnäringen här? Varför detta rättsliga vakuum? Vore det inte mer produktivt att ändra där istället för att fortsätta en strid som bara skapar mer av det man säger sig vilja åtgärda? Det är en långt mer intressant fråga, och som helt skyls över av dessa billiga moraliseranden.

Jag menar exempelvis misär, precis som du säger. Eftersom drogmissbruk mycket ofta leder till just misär, hade ett drogförbud kapat i alla fall en väg till misär. Att drogförbudet bidragit till större drogberoende är inte sant. Du väljer att se på dina argument från en sida. Förmodligen hade långt fler människor knarkat om drogerna släpptes fria, vilket naturligtvis hade lett till ännu mer misär. Har du varit i Amsterdam? Vägen till droger, ( i alla fall de lättare)är helt fri. Går du ut på stan en natt möts du av ett zombiesamhälle, utslagna, nerknarkade individer i vart och vartannat hörn. Är det det ett sådant samhälle som du vill bringa dina avkomma till? Du talar om eliten och ditt förakt visavi den genomsyrar en stor del av dina inlägg; betänk deras taktik - inga invånare är så enkla att kontrollera och därmed styra som de som ständigt tar tillflykt till en värld bortom den verkliga, i stället för att ställa sig upp och protestera. Det drogliberala samhälle med sina invånare som du pläderar för är ett enkelt byte för den elit som du så öppenhjärtigt hyser ett förakt mot.

Min drogkonsumtion har naturligtvis ändrat mönster med att jag började studera - väcks lusten att t.ex. studera så krockar det med lusten att vara tokväck. Och så är det naturligtvis med all drogkonsumtion - om det så är bokläsande som krockar med TV-tittande, eller sociala förpliktelser med arbete eller vad än det nu må vara. Hälsorisker finns med allt vi företar oss, frågan är hur vi definierar dessa "risker". För antagandet krävs en "normalitet", ett visst utfall av konsekvenser som inte betraktas i en riskaspekt. Denna tankegång är i sig suspekt, och av nödvändighet kommer den definieras olika beroende på tid och plats. "Risken" med haschrökning är naturligtvis lungcancer, men vem ser till risken med den ökade aktivitet (i förhållande till haschrusets lättja) som kommer av nykterhet? Ingen ställer upp såna kalkyler, trots att det är fullt möjligt. Eller risken med att nån nervsjuk absolutist skall trycka på en stor röd knapp och starta kärnvapenkrig? Sådana risker är fullt verkliga, men de skyls över i denna massiva smutskastning mot s.k. "droger". Fråga dig själv, vad har förorsakat större misär (krig, död etc.): missbruk eller nykterhet? Är det nyktra sinnet då att föredra? Är inte det just förrädiskt narkotiskt?

Där människor finns, finns risker, inga tvivel därom. Tycker att det sista du skriver faktiskt låter ganska underfundigt. Men det speglar och representerar de facto inte verkligheten. Fråga dig själv, vad hade förorsakat större misär, 6 miljarder missbrukare, eller 6 miljarder nyktra individer?