db skrev:J R Auk skrev:1. Ok! Så du menar att utilarismen utgår från den subjektiva lyckan i bedömningen av en maximering av densamma. Men hur kan 2 personers lycka vara större än 1 persons lycka då endast ett subjekt åt gången kan erfara en lyckokänlsa. Vi kan ju inte dela samma lycka utan måste alltid ha våran egen lycka och utgå från den.
Att det är bättre att två personer är lyckliga i dag än att bara en är det är väl inte konstigare än att det är bättre om du är lycklig både i dag och i morgon än bara i dag?
Vems lycka är större? Din deras eller allmännyttan?
Det blir inte riktigt intressant förräns vi frågar oss om 10 personers lycka är värt 5 personers olycka?
Hur applicerar du då din kvantativa bedömning?
Om dessa 10 inte kunde bli lyckliga utan 5 personers olycka ska dom då få gå olyckliga?
db skrev:J R Auk skrev:Då vi inte kan mäta känslor i kvantitet utan i kvalitet. [...] lycka är inte ett kvantativt mått. Vi kan väl inte säga att jag är dubbelt så lycklig nu som förut?
Vi kan mäta både kvalitet, d.v.s. styrka, och kvantitet. Styrkan multiplicerad med tiden den upplevts ger ett enhetligt mått på lyckomängd. Och det oavsett om det var en eller flera individer som hade upplevelserna.
Jag har inga problem med att avgöra när jag är ungefär dubbelt så lycklig som förut. T.o.m. en utomstående observatör kan göra en rimlig bedömning genom att t.ex. observera att jag var beredd att utstå ett visst lidande två gånger för den här lyckan men bara en gång för den förra.
Var du då inte riktigt lycklig tidigare eller är du mer än lycklig nu?
Jag uppfattar lycka som något man erfar eller inte. Något man är eller inte är. Det finns inte en skala där man kan vara jättelycklig eller bara lite lycklig.
Och lidande har väl överhuvudtaget inget med lycka att göra, tvärt om skulle jag vilja säga att avsaknaden av det är en förutsättning för lycka.
Men du kanske talar om att
ha en lycka. Att sträva efter att äga lyckan.
En med makt över andra kan äga medel till lyckan, men bara om han underkastar sig sina böjelser. Då kan vi börja tala om värdet av lyckan.
Men upplevelsen lycka kan vi inte bedömma, vi vet inget om den annat än hos oss själva.
Eller är lyckans värde kanske bestämt av dom medel som krävs för att frammana den. Då är väl den simpla lyckan värd mest. Hunden som jagar sin svans. Ingen annan blandas in och ett minimum av resurser krävs för att upprätthålla lyckan.
db skrev:J R Auk skrev:3. Något som kan se och bedömma vår lycka utan att var knuten till vad vi kallar lycka eller oss.
Ok. Nej, det är klart att det hade hjälpt, men vi kan göra hyfsade bedömningar ändå.
Kan vi? Motivera gärna hur vi kan dela upp den subjektiva uppfattningen, och reda ut vems lycka som blir värd mest, eller vems olycka som är värd minst.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno