Massan vs Individen!

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Massan vs Individen!

Inläggav J R Auk » 12 mar 2005 03:21

Kan man rättfärdiga offrandet av en för flertalets överlevnad?

Om en människa dör är hans subjektiva förlust inte mindre än vad 1 av 1000 personers subjektiva förlust är.
Hur kan vi då objektivt sätta upp ett positivt värde av massans överlevnad/nytta?

Hur jag än vrider och vänder på detta så ter det sig som inhumant att åberopa utilitarism.

Vi kan ju inte känna empati för någon annan än genom föreställandet av det samma hos oss själva.

Endast om vi har ett uttalat mål med vår existens skulle en massans vinning på individens bekostnad kunna rättfärdigas. Endast om en objektiv nytta skulle kunna åberopas blir det rimligt för mig.

Men vad skulle denna objektiva nytta kunna vara?

Det känns inte som det finns en objektiv mening, vi är låsta i vår subjektivitet och borde göra alla bedömningar med ett likställande av 1 subjekt mot x antal subjekt.

Men nu råkar jag veta att det finns förespråkare av allmännyttan så jag ser fram emot ett vederläggande av mina anarkistiska ideer :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 12 mar 2005 14:12

Utlilitarismen är rätt och bra. Det mest utilitaristiskt effektiva samhället är närmast anarkistiskt liberalt. Jag tror det är lösningen på dilemmat.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 mar 2005 14:21

db skrev:Utlilitarismen är rätt och bra. Det mest utilitaristiskt effektiva samhället är närmast anarkistiskt liberalt. Jag tror det är lösningen på dilemmat.


Som ide eller genomförd som idag?
Jag har ju precis redogjort vad man missar i tillämpningen av utilitarismen. Den subjektiva uppfattningen.

Är 1+1 person lycka större än 1 ensam.

Är 10 x 10 personers lycka större än 300 - 200 personers?

Måste vi inte få fram ett övergripande medvetande innan vi kan tala om maximering av lycka?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 12 mar 2005 14:49

JRAuk skrev:Som ide eller genomförd som idag?

Utilitarismen: som idé, inte som idag.
Liberalismen: som idag, fast i högre grad och som idé när den grundas i utilitarism.

JRAuk skrev:Jag har ju precis redogjort vad man missar i tillämpningen av utilitarismen. Den subjektiva uppfattningen.

Men de subjektiva upplevelserna är just precis det som utlilitarismen bryr sig om, och inget annat.

JRAuk skrev:Är 1+1 person lycka större än 1 ensam.

Är 10 x 10 personers lycka större än 300 - 200 personers?

Ja det är dubbelt så mycket respektive nej det är mindre än hälften så mycket lycka. Ju.

JRAuk skrev:Måste vi inte få fram ett övergripande medvetande innan vi kan tala om maximering av lycka?

Vad är ett övergripande medvetande?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 mar 2005 15:27

db skrev:1.
JRAuk skrev:1. Som ide eller genomförd som idag?

Utilitarismen: som idé, inte som idag.
Liberalismen: som idag, fast i högre grad och som idé när den grundas i utilitarism.

JRAuk skrev:Jag har ju precis redogjort vad man missar i tillämpningen av utilitarismen. Den subjektiva uppfattningen.

Men de subjektiva upplevelserna är just precis det som utlilitarismen bryr sig om, och inget annat.

2.
JRAuk skrev:Är 1+1 person lycka större än 1 ensam.

Är 10 x 10 personers lycka större än 300 - 200 personers?

Ja det är dubbelt så mycket respektive nej det är mindre än hälften så mycket lycka. Ju.

3.
JRAuk skrev:Måste vi inte få fram ett övergripande medvetande innan vi kan tala om maximering av lycka?

Vad är ett övergripande medvetande?


1. Ok! Så du menar att utilarismen utgår från den subjektiva lyckan i bedömningen av en maximering av densamma. Men hur kan 2 personers lycka vara större än 1 persons lycka då endast ett subjekt åt gången kan erfara en lyckokänlsa. Vi kan ju inte dela samma lycka utan måste alltid ha våran egen lycka och utgå från den.

2. Jag skulle vilja hävda att 1 persons lycka är lika stor som 10 personers lycka. Då vi inte kan mäta känslor i kvantitet utan i kvalitet. Om vi sen går in på hur vi uppfattar 10 personers lycka jämfört med 1 persons lycka så får vi fram vår egen lycka utav deras lycka. Men det är enbart på grund utav en kvantitativ bedömning av hur vi ska skatta vår egen lycka över andras lycka. Men vår lycka blir inte större av 10 personers lycka om vi väljer att jämställa den med 1 pers, lycka är inte ett kvantativt mått. Vi kan väl inte säga att jag är dubbelt så lycklig nu som förut?
Menar vi inte då att jag var lycklig, sen vande jag mig vid det och det blev blase, sen blev jag lycklig igen (samma lycka som förut) men eftersom jag redan uppfattat den känslan så blir den dubbelt så stor eftersom jag upplever densamma igen.

Enda måttet som blir relevant i diskution om lycka blir tidsspannet som känslan infinner sig i. Men endast framtiden kan utvisa om vi kommer fortfara att erfara känslan. Så det blir spekulativt om vi utgår från sådana faktorer.

3. Något som kan se och bedömma vår lycka utan att var knuten till vad vi kallar lycka eller oss.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 12 mar 2005 15:32

J R Auk skrev:Är 1+1 person lycka större än 1 ensam.


Ja, 2 liv måste vara mer värt än två. Jag försöker, men kan inte förstå hur man kan tycka att det är bättre att offra två liv än ett.

Jag är kapten på en båt och måste dumpa en person om båten inte ska sjunka. Om jag...

1. Dumpar en person så överlever alla utom personen X.
2. Inte gör någonting så dör alla inklusive X.

Hur jag än gör dör X. Vad jag kan välja är om alla andra ska dö. Ett människoliv måste väl vara mer värt än rättvisan här.

edit: Jag såg nu att du hade skrivit lite mer men jag förstår fortfarande inte ditt resonemang. Hur är det bättre att 10pers dör en att en av dessa dör?
Jag kan inte bedöma vilken av dessa personer som är lyckligast, vem som har högst kvalitet på lyckan, men det har väl inte med saken att göra?

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 mar 2005 15:38

Zi skrev:
J R Auk skrev:Är 1+1 person lycka större än 1 ensam.


Ja, 2 liv måste vara mer värt än två. Jag försöker, men kan inte förstå hur man kan tycka att det är bättre att offra två liv än ett.

Jag är kapten på en båt och måste dumpa en person om båten inte ska sjunka. Om jag...

1. Dumpar en person så överlever alla utom personen X.
2. Inte gör någonting så dör alla inklusive X.

Hur jag än gör dör X. Vad jag kan välja är om alla andra ska dö. Ett människoliv måste väl vara mer värt än rättvisan här.


Förhoppningsvis så tar någon på sig den rollen själv. Ingen skall väl välja det åt någon annan. Tänk vilken död den utvalde får om han dör medveten om att det var han som saknade betydelse, han som hade minst värde av alla på båten. Då blir ju hans subjektiva upplevelse av döden värre än x/x subjektiva upplevelse av döden.

Vad du egentligen frågar är:
Vad är mest värt lycka eller liv!




Men ok här kommer ett liknande problem.
Jag är smittoskyddsläkare och en epedemi har brutit ut.
1000 personer är smittade och jag står inför 2 alternativ.

Antingen isolerar jag alla som har svåra symptom och räddar 200 personer av 1000 med 100 % säkerhet och resten får dö.

Eller så applicerar jag en teoretisk modell (vad det nu kan vara) där 600 personer kommer överleva med 33 % sannolikhet och 400 personer garanterat dör.
Här finns alltså en möjlighet att ingen överlever. Och en överhängande sådan.

(meningen här är att utfallet om fick göra om det om och om igen skulle bli lika i båda fallen, kanske har formulerat fel så gör en backup här )

Vilket beslut är moraliskt riktigt? :P
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Zi
Inlägg: 256
Blev medlem: 05 mar 2005 23:34

Inläggav Zi » 12 mar 2005 17:59

J R Auk skrev:Förhoppningsvis så tar någon på sig den rollen själv. Ingen skall väl välja det åt någon annan. Tänk vilken död den utvalde får om han dör medveten om att det var han som saknade betydelse, han som hade minst värde av alla på båten. Då blir ju hans subjektiva upplevelse av döden värre än x/x subjektiva upplevelse av döden.

Okej, nu förstår jag lite bättre.
Om X väljs ut ur mängden blir han olycklig. Även de som slängt ut honom borde få dåligt samvete.
Om alla dör tillsammans har ingen skuld och ingen känner sig mindre värd än de andra. Alla dör lyckligt tillsammans.

Men om man väljer X slumpmässigt genom lottning känner han sig inte lägre värderad. Resten kan ha gott samvete för att de räddat räddat liv.



J R Auk skrev:Vad du egentligen frågar är:
Vad är mest värt lycka eller liv!

Utan liv kan man inte känna lycka. Lyckan blir ytterst kortvarig.


J R Auk skrev:Men ok här kommer ett liknande problem.
Jag är smittoskyddsläkare och en epedemi har brutit ut.
1000 personer är smittade och jag står inför 2 alternativ.

Antingen isolerar jag alla som har svåra symptom och räddar 200 personer av 1000 med 100 % säkerhet och resten får dö.

Eller så applicerar jag en teoretisk modell (vad det nu kan vara) där 600 personer kommer överleva med 33 % sannolikhet och 400 personer garanterat dör.
Här finns alltså en möjlighet att ingen överlever. Och en överhängande sådan.

(meningen här är att utfallet om fick göra om det om och om igen skulle bli lika i båda fallen, kanske har formulerat fel så gör en backup här )

Vilket beslut är moraliskt riktigt? :P


Jag hade valt det första alternativet eftersom det är sannolikt att fler dör i det andra.

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 12 mar 2005 21:56

J R Auk skrev:1. Ok! Så du menar att utilarismen utgår från den subjektiva lyckan i bedömningen av en maximering av densamma. Men hur kan 2 personers lycka vara större än 1 persons lycka då endast ett subjekt åt gången kan erfara en lyckokänlsa. Vi kan ju inte dela samma lycka utan måste alltid ha våran egen lycka och utgå från den.

Att det är bättre att två personer är lyckliga i dag än att bara en är det är väl inte konstigare än att det är bättre om du är lycklig både i dag och i morgon än bara i dag?

J R Auk skrev:Då vi inte kan mäta känslor i kvantitet utan i kvalitet. [...] lycka är inte ett kvantativt mått. Vi kan väl inte säga att jag är dubbelt så lycklig nu som förut?

Vi kan mäta både kvalitet, d.v.s. styrka, och kvantitet. Styrkan multiplicerad med tiden den upplevts ger ett enhetligt mått på lyckomängd. Och det oavsett om det var en eller flera individer som hade upplevelserna.

Jag har inga problem med att avgöra när jag är ungefär dubbelt så lycklig som förut. T.o.m. en utomstående observatör kan göra en rimlig bedömning genom att t.ex. observera att jag var beredd att utstå ett visst lidande två gånger för den här lyckan men bara en gång för den förra.

J R Auk skrev:Enda måttet som blir relevant i diskution om lycka blir tidsspannet som känslan infinner sig i. Men endast framtiden kan utvisa om vi kommer fortfara att erfara känslan. Så det blir spekulativt om vi utgår från sådana faktorer.

Så klart, vi har inte fullständig kunskap om framtiden. Det är ett problem för allt handlande och inte bara utilitarism.

J R Auk skrev:3. Något som kan se och bedömma vår lycka utan att var knuten till vad vi kallar lycka eller oss.

Ok. Nej, det är klart att det hade hjälpt, men vi kan göra hyfsade bedömningar ändå.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 mar 2005 01:53

Att mäta lycka exakt är lite svårt. Jag har t ex svårt att veta när jag är 62 % lyckligare än jag är just nu. Men någon slags överslagsräkning tror jag visst är möjlig.

Om man måste välja mellan att 1 dör och 2 dör, bör man, allt annat lika, välja att den ensamme dör. Enligt nån filosof bör man i detta fall slå en tärning. Den ensamme bör räddas om det blir 1-2, de andra om man slår 3-4 resp 5-6 (dvs. 3-6, eftersom de räddas av samma handling). Men det tycker jag är absurt; allt annat lika bör man maximera lyckan. (Det finns dock mängder av tillfällen när allt annat inte är lika; jag är absolut inte utiliarist.)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 mar 2005 14:27

Zi skrev:
J R Auk skrev:Förhoppningsvis så tar någon / av döden.

Okej, nu förstår jag lite bättre.
Om X väljs ut ur mängden blir han olycklig. Även de som slängt ut honom borde få dåligt samvete.
Om alla dör tillsammans har ingen skuld och ingen känner sig mindre värd än de andra. Alla dör lyckligt tillsammans.

Men om man väljer X slumpmässigt genom lottning känner han sig inte lägre värderad. Resten kan ha gott samvete för att de räddat räddat liv.

Varför mår han bättre av att slumpen valde honom?
Jag tycker inte man kan göra ett sådant val. Liv kan skänkas men inte tas.

Zi skrev:
J R Auk skrev:Vad du egentligen frågar är:
Vad är mest värt lycka eller liv!

Utan liv kan man inte känna lycka. Lyckan blir ytterst kortvarig.

Är livet värt något utan lycka?

Zi skrev:
J R Auk skrev:Men ok här kommer ett liknande problem.
Jag är smittoskyddsläkare och en epedemi har brutit ut.
1000 personer är smittade och jag står inför 2 alternativ.

Antingen isolerar jag alla som har svåra symptom och räddar 200 personer av 1000 med 100 % säkerhet och resten får dö.

Eller så applicerar jag en teoretisk modell (vad det nu kan vara) där 600 personer kommer överleva med 33 % sannolikhet och 400 personer garanterat dör.
Här finns alltså en möjlighet att ingen överlever. Och en överhängande sådan.


Jag hade valt det första alternativet eftersom det är sannolikt att fler dör i det andra.

Men då dömer du ut x antals människors liv för andras vinning, hur kan du göra det. Det är hemskt omoraliskt att inte göra vad som kan göras för att rädda alla.
Fanns det ett tredje alternativ där chansen var 1 % att alla överlevde och 99% att alla dog skulle moralen (min då) kräva att jag valde det sista alternativet.
Blir det hemskare om 1000 dör än om 800 dör?
Vem tar vi hänsyn till när vi väljer att rädda 200 och offra 800?
Är det inte oss själva vi tar hänsyn till?
Dom som dör dör ju bara en gång och upplevelsen kommer vara dom alla densamma (inte bokstavligt då).
Deras familjers sorg kommer vara dem alla densamma.
Inte lider den enskilda familjen mer för att deras anhörige dött med 1000 andra istället för med 800 andra.

Vem tar vi hänsyn till när vi väljer att rädda 200 med säkerhet istället för att ge 1000 en chans?

Hur kan man rättfärdiga det?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 mar 2005 14:51

db skrev:
J R Auk skrev:1. Ok! Så du menar att utilarismen utgår från den subjektiva lyckan i bedömningen av en maximering av densamma. Men hur kan 2 personers lycka vara större än 1 persons lycka då endast ett subjekt åt gången kan erfara en lyckokänlsa. Vi kan ju inte dela samma lycka utan måste alltid ha våran egen lycka och utgå från den.

Att det är bättre att två personer är lyckliga i dag än att bara en är det är väl inte konstigare än att det är bättre om du är lycklig både i dag och i morgon än bara i dag?


Vems lycka är större? Din deras eller allmännyttan?
Det blir inte riktigt intressant förräns vi frågar oss om 10 personers lycka är värt 5 personers olycka?
Hur applicerar du då din kvantativa bedömning?
Om dessa 10 inte kunde bli lyckliga utan 5 personers olycka ska dom då få gå olyckliga?
db skrev:
J R Auk skrev:Då vi inte kan mäta känslor i kvantitet utan i kvalitet. [...] lycka är inte ett kvantativt mått. Vi kan väl inte säga att jag är dubbelt så lycklig nu som förut?

Vi kan mäta både kvalitet, d.v.s. styrka, och kvantitet. Styrkan multiplicerad med tiden den upplevts ger ett enhetligt mått på lyckomängd. Och det oavsett om det var en eller flera individer som hade upplevelserna.

Jag har inga problem med att avgöra när jag är ungefär dubbelt så lycklig som förut. T.o.m. en utomstående observatör kan göra en rimlig bedömning genom att t.ex. observera att jag var beredd att utstå ett visst lidande två gånger för den här lyckan men bara en gång för den förra.

Var du då inte riktigt lycklig tidigare eller är du mer än lycklig nu?
Jag uppfattar lycka som något man erfar eller inte. Något man är eller inte är. Det finns inte en skala där man kan vara jättelycklig eller bara lite lycklig.
Och lidande har väl överhuvudtaget inget med lycka att göra, tvärt om skulle jag vilja säga att avsaknaden av det är en förutsättning för lycka.
Men du kanske talar om att ha en lycka. Att sträva efter att äga lyckan.
En med makt över andra kan äga medel till lyckan, men bara om han underkastar sig sina böjelser. Då kan vi börja tala om värdet av lyckan.
Men upplevelsen lycka kan vi inte bedömma, vi vet inget om den annat än hos oss själva.

Eller är lyckans värde kanske bestämt av dom medel som krävs för att frammana den. Då är väl den simpla lyckan värd mest. Hunden som jagar sin svans. Ingen annan blandas in och ett minimum av resurser krävs för att upprätthålla lyckan.


db skrev:
J R Auk skrev:3. Något som kan se och bedömma vår lycka utan att var knuten till vad vi kallar lycka eller oss.

Ok. Nej, det är klart att det hade hjälpt, men vi kan göra hyfsade bedömningar ändå.

Kan vi? Motivera gärna hur vi kan dela upp den subjektiva uppfattningen, och reda ut vems lycka som blir värd mest, eller vems olycka som är värd minst.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 mar 2005 14:53

Stefan skrev:Om man måste välja mellan att 1 dör och 2 dör, bör man, allt annat lika, välja att den ensamme dör. Enligt nån filosof bör man i detta fall slå en tärning. Den ensamme bör räddas om det blir 1-2, de andra om man slår 3-4 resp 5-6 (dvs. 3-6, eftersom de räddas av samma handling). Men det tycker jag är absurt; allt annat lika bör man maximera lyckan. (Det finns dock mängder av tillfällen när allt annat inte är lika; jag är absolut inte utiliarist.)


Men om man måste välja mellan att x dör eller y och z dör hur tar du ställning då?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 14 mar 2005 01:12

Men om man måste välja mellan att x dör eller y och z dör hur tar du ställning då?


Om man måste välja mellan att 1 dör och 2 dör, bör man, allt annat lika, välja att den ensamme dör.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 mar 2005 10:12

Stefan hur resonerar du kring värdet av liv då?

Menar du att det finns en objektiv nytta av att hålla så många som möjligt vid liv?

För subjekten som utsätts för faran, y och z spelar det ju ingen roll att dom har inte är ensamma.
X olycka är väl lika stor som y, om respektive ska dö, och detsamma förhållande gäller rimligtvis för x - z?

Så varför är det bättre att 2 personer överlev istället för 1?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster