Erkki skrev:Den högsta lyckan upplevs i ett tillstånd av total frihet.
Om man uppnår total frihet, kan man då veta att man uppnått total frihet? Nej, det kan man aldrig veta. Hur fri man än kanske upplever sig vara, ja, även om vi t.ex. lägger vad som verkar vara hela universum under oss och lär oss kontrollera allting i det ned till minsta supersträng, kan det alltid senare visa sig att vi levde i någon högre makts datorsimulation t.ex., en högre makt som trots allt har makt över oss, kanske rentav total makt, och att vår frihets dagar är räknade om denna högre makt vill (jag tror dock att det snarare kommer att pendla mellan att vi är slavar under högre makter och att vi blir fria från dem, fram och tillbaka, i evighet). Total frihet är en hopplös sak att sträva efter. Hur fri man än tycks vara, kan det nog alltid vara klokt att räkna med att man kanske trots allt inte är fri. Men det kan vara värt att öka sitt utrymme, sin makt, sin förmåga etc., då dessa saker kan tänkas öka ens frihet, även om man inte kan vara säker på det.
Frihet är detsamma som oberoende, vilket enbart är möjligt då ens handlingar utförs utförs under fullständig frånvaro av krav på motprestation.
Det räcker inte. Se ovan.
Annorlunda uttryckt: Detta tillstånd inträffar då samtliga handlingar från vem det än må vara är handlingar av kärlek, det vill sga handlingar utan krav på motprestation.
Det är inte alls säkert. Det blir aldrig säkert. Se ovan.
Den enda, absolut enda framkomliga vägen för ett paradisiskt tillstånd på vilken planet som helst i universum eller i vilket universum som helst.
Nej. Kärlek är en bra komponent, men räcker inte som enda komponent för att maximera frihet och lycka på riktigt lång sikt. Det behövs också bl.a. utveckling av bättre och bättre teknologi för att vår civilisation ska överleva så länge som möjligt, t.ex. när solen slocknar om några miljarder år. Vi behöver nog även militär, eller något liknande, för att kunna försvara oss mot utomjordingar som kan anfalla oss i framtiden. (Överlever mänskligheten oändligt länge (vilket är bra att satsa på om vi vill maximera lyckan), kommer den förr eller senare att stöta på utomjordingar, det är bara en tidsfråga och kan inte alls avfärdas som science fiction.)
Att bara köra på kärlek och inget annat har tydligen aldrig funkat som överlevnadsstrategi på lång sikt för någon art genom evolutionen på jorden (för då skulle nog sådana arter finnas idag), och kommer nog aldrig att göra det heller. Hur mycket av universum vi än lägger under oss, kan vi aldrig veta att vi lagt under oss allt som finns att upptäcka. Därmed kan det aldrig sluta vara sant att det längre fram kan dyka upp illasinnade utomjordingar som vi måste vara på vår vakt mot. Det är inte barnsligt att tro att utomjordingar som upptäcker oss kan komma att vara illasinnade mot oss och vilja förgöra oss. Vi har ju varit illasinnade mot en massa andra arter på jorden och utrotat många av dem. Varför skulle då utomjordingar vara annorlunda mot oss? Nej, vi måste i all framtid kunna försvara oss mot eventuella illasinnade utomjordingar. Däremot ska vår allra första gest vid varje första möte med en ny sorts utomjordingar vara en vänskaplig gest, för den händelse att de är öppna för samarbete. Varteftersom kan vi kanske också bygga upp kärlek mellan dem och oss, och på så sätt ingå symbios med fler och fler nya civilisationer utomjordingar vi träffar på under vår kolonisering av universum. Men emellanåt kommer vi att behöva ta till vapen också.
Logik är det enda redskap som människan verkligen är beroende av.
Nej, inte om vi vill överleva (och vill vi inte överleva behöver vi inte ens logik, så jag antar att du pratar om vad vi är beroende av för att överleva). För att överleva är vi även beroende av bl.a. förmågan att inhämta kunskap om vår omvärld och om oss själva, förmågan att förändra/påverka/manipulera vår omvärld och oss själva, och tillgång till en slumpgenerator för att kunna välja mellan två eller flera till synes exakt likvärdiga handlingsalternativ när vi hamnar inför sådana. Vi är även beroende av att ha en vilja eller något annat som motiverar oss på något sätt. Och fler saker som jag inte orkar räkna upp.
Jag ser verkligen inte hur vi skulle klara oss med enbart logik och utan bl.a. ovan nämnda saker.
Logiken är inte beroende av människan utan reder sig själv fullständigt.
Om så allting, absolut allting skulle försvinna så skulle ändå logiken finnas kvar.
Om så ett nytt universum skulle uppstå så skulle logiken finnas tillgänglig för vilken varelse som helst som är i besittning av egenskaper för utnyttjande av logiken.
Det är på denna grund allting existerar.
Hur vet du det? Hur kan du vara säker på att inte allt, inklusive logiken, (exklusive du själv) är illusioner?