Hur hade Du konstruerat tillvaron om du var Konstruktören?

Moderator: Moderatorgruppen

Christian
Inlägg: 58
Blev medlem: 29 sep 2003 04:45
Kontakt:

Re: Hur hade Du konstruerat tillvaron om du var Konstruktöre

Inläggav Christian » 30 okt 2008 18:54

Cosmic philosopher skrev:Om du hade varit fullkomligt allsmäktig och allvetande - om du hade varit Konstruktören,Uppfinnaren eller Gud till livet,alltet och tillvaron - hur hade då tillvaron gestaltat sig eller sett ut? Hur hade Du just snickrat ihop det hela? Hade någon andlig värld existerat?Något efterliv?Reinkarnation? Att man föds då och då totalt slumpmässigt här och där i vårt fysiska universum? Hade någon ondska överhuvudtaget existerat? Eller bara lite? Hade det funnits bara växtätande djur? Hur många klot med liv hade du skapat?


Frågan är ofullständig men jag ska ge dig ett fullständigt svar.
Svaret är att allting är som det är pga att det ej kan vara annorlunda!
Det finns ingen existens som ej är denna existens!
Varför lura sinnet att tänka i banor som ej är gynnsamma?
Varför inte hålla sig till det möjliga istället för att söka det omöjliga?
Om vi kan acceptera existensen så som den är, så blir vi själva den fullkomligt allsmäktiga skaparen - allvetande konstruktör, uppfinnaren, Guden, livet, alltet OCH tillvaron! (som du nämner). Du är redan allt det du eftersträvar. Du har redan helheten inom dig (du som är delen i det hela)

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 31 okt 2008 03:16

Den högsta lyckan upplevs i ett tillstånd av total frihet. Frihet är detsamma som oberoende, vilket enbart är möjligt då ens handlingar utförs utförs under fullständig frånvaro av krav på motprestation.
Annorlunda uttryckt: Detta tillstånd inträffar då samtliga handlingar från vem det än må vara är handlingar av kärlek, det vill sga handlingar utan krav på motprestation.
Den enda, absolut enda framkomliga vägen för ett paradisiskt tillstånd på vilken planet som helst i universum eller i vilket universum som helst.
Ett utomordentligt och synnerligen lättbegripligt tillvägagångssätt, som därtill håller för en logisk granskning.
Logik är det enda redskap som människan verkligen är beroende av. Logiken är inte beroende av människan utan reder sig själv fullständigt.
Om så allting, absolut allting skulle försvinna så skulle ändå logiken finnas kvar.
Om så ett nytt universum skulle uppstå så skulle logiken finnas tillgänglig för vilken varelse som helst som är i besittning av egenskaper för utnyttjande av logiken.
Det är på denna grund allting existerar.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 31 okt 2008 09:29

Fication skrev:Frågan du borde ställa är snarare: Ur vilket (vilka) perspektiv kan man se världen för att tycka den är snyggt uträknad?


Det finns triljarder frågor man skulle kunna ställa. Jag förstår inte varför just den frågan skulle vara så värst viktig. Om jag har att välja mellan en värld som kan beskrivas som "den snyggast uträknade världen" och en värld som istället är den lyckligaste möjliga världen, väljer jag självklart den senare. De kan förstås råka vara samma värld, genom att den lyckligaste världen också är den snyggaste uträknade. Men det som gör en värld till den bästa möjliga världen är att den är lyckligast möjlig, snarare än att den kan beskrivas som "den snyggast uträknade världen". Om någon blir lycklig av att finna att en värld att den är "den snyggast uträknade världen", har det ett värde, men i så fall genom att det ökar lyckan i världen, inte genom att världen rent objektivt skulle kunna sägas vara snyggast uträknad. Ett musikstycke är t.ex. ingenting värt om inte världens lycko- och/eller lidandesumma någonsin påverkas det minsta av det. Varför skulle något annat gälla för "grad av snygg-uträknadhet", som ju också är en rent estetisk grej. Estetik kan framkalla en sorts lycka, och har därigenom ett värde genom att lycka har ett värde. (Alla de känslor som estetik kan skapa hos människor, och som gör att människor värdesätter estetik "för sin egen skull", inkluderar jag i min definition av lycka.)

För du verkar helt ha snöat in på perspektivet att den enskilda individen vill springa runt och vara lycklig hela tiden.


Springa runt har jag inte sagt. Även att vara still i stark lycka kan vara underbart. Och vad individer vill beror på hur man menar med "vill". Jag är säker på att när du känner riktigt, riktigt stark lycka, vill du inget annat än att fortsätta känna den lyckan. Jag tror att du helt enkelt inte har kontakt med någon särskilt stark lycka, och därför får för dig att lycka inte är så värdefull som den är. Ungefär som att man kan glömma hur gott det är med en viss maträtt om man inte äter den på länge. På sätt och vis kan man säga att du "vill" något annat än att känna lycka, men det finns ju otaliga exempel på att folk vill saker som inte är bra för dem. T.ex. självsvälta, skära sig, slå ned folk, etc. Att man vill något, i en sådan mening av "vill", är inte på något sätt en garanti för att det blir bra för en i slutändan. En mer konstruktiv definition av ordet "vill" är det sätt man ofta använder det på i engelskan. Ett påstående som "you don't want to pay your bills too late" utesluter inte att man i en mening kan vilja skjuta upp att betala sina räkningar för att det kortsiktigt smärtar att betala dem i tid, utan syftar på att man, om man betalar räkningarna för sent så att man blir tvungen att betala förseningsavgift, kommer att lida mer på längre sikt, och att man ju inte vill ha det lidandet. Den definitionen av "vill" syftar på vad man längre fram kommer att inse blev bäst att man gjorde. I den meningen tror jag att du, och alla, vill vara lyckliga framför allt annat. Folk vet ofta bara inte hur de ska ta sig dit. De tycks t.ex. i många fall (undermedvetet) tro att de blir lyckligare av att ifrågasätta det faktum att lycka är det enda som har egenvärde, än vad de skulle bli av att göra något annat.

Vad är bättre än en värld där alla är maximalt lyckliga, och varför?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 31 okt 2008 10:56

Erkki skrev:Den högsta lyckan upplevs i ett tillstånd av total frihet.


Om man uppnår total frihet, kan man då veta att man uppnått total frihet? Nej, det kan man aldrig veta. Hur fri man än kanske upplever sig vara, ja, även om vi t.ex. lägger vad som verkar vara hela universum under oss och lär oss kontrollera allting i det ned till minsta supersträng, kan det alltid senare visa sig att vi levde i någon högre makts datorsimulation t.ex., en högre makt som trots allt har makt över oss, kanske rentav total makt, och att vår frihets dagar är räknade om denna högre makt vill (jag tror dock att det snarare kommer att pendla mellan att vi är slavar under högre makter och att vi blir fria från dem, fram och tillbaka, i evighet). Total frihet är en hopplös sak att sträva efter. Hur fri man än tycks vara, kan det nog alltid vara klokt att räkna med att man kanske trots allt inte är fri. Men det kan vara värt att öka sitt utrymme, sin makt, sin förmåga etc., då dessa saker kan tänkas öka ens frihet, även om man inte kan vara säker på det.

Frihet är detsamma som oberoende, vilket enbart är möjligt då ens handlingar utförs utförs under fullständig frånvaro av krav på motprestation.


Det räcker inte. Se ovan.

Annorlunda uttryckt: Detta tillstånd inträffar då samtliga handlingar från vem det än må vara är handlingar av kärlek, det vill sga handlingar utan krav på motprestation.


Det är inte alls säkert. Det blir aldrig säkert. Se ovan.

Den enda, absolut enda framkomliga vägen för ett paradisiskt tillstånd på vilken planet som helst i universum eller i vilket universum som helst.


Nej. Kärlek är en bra komponent, men räcker inte som enda komponent för att maximera frihet och lycka på riktigt lång sikt. Det behövs också bl.a. utveckling av bättre och bättre teknologi för att vår civilisation ska överleva så länge som möjligt, t.ex. när solen slocknar om några miljarder år. Vi behöver nog även militär, eller något liknande, för att kunna försvara oss mot utomjordingar som kan anfalla oss i framtiden. (Överlever mänskligheten oändligt länge (vilket är bra att satsa på om vi vill maximera lyckan), kommer den förr eller senare att stöta på utomjordingar, det är bara en tidsfråga och kan inte alls avfärdas som science fiction.)

Att bara köra på kärlek och inget annat har tydligen aldrig funkat som överlevnadsstrategi på lång sikt för någon art genom evolutionen på jorden (för då skulle nog sådana arter finnas idag), och kommer nog aldrig att göra det heller. Hur mycket av universum vi än lägger under oss, kan vi aldrig veta att vi lagt under oss allt som finns att upptäcka. Därmed kan det aldrig sluta vara sant att det längre fram kan dyka upp illasinnade utomjordingar som vi måste vara på vår vakt mot. Det är inte barnsligt att tro att utomjordingar som upptäcker oss kan komma att vara illasinnade mot oss och vilja förgöra oss. Vi har ju varit illasinnade mot en massa andra arter på jorden och utrotat många av dem. Varför skulle då utomjordingar vara annorlunda mot oss? Nej, vi måste i all framtid kunna försvara oss mot eventuella illasinnade utomjordingar. Däremot ska vår allra första gest vid varje första möte med en ny sorts utomjordingar vara en vänskaplig gest, för den händelse att de är öppna för samarbete. Varteftersom kan vi kanske också bygga upp kärlek mellan dem och oss, och på så sätt ingå symbios med fler och fler nya civilisationer utomjordingar vi träffar på under vår kolonisering av universum. Men emellanåt kommer vi att behöva ta till vapen också.

Logik är det enda redskap som människan verkligen är beroende av.


Nej, inte om vi vill överleva (och vill vi inte överleva behöver vi inte ens logik, så jag antar att du pratar om vad vi är beroende av för att överleva). För att överleva är vi även beroende av bl.a. förmågan att inhämta kunskap om vår omvärld och om oss själva, förmågan att förändra/påverka/manipulera vår omvärld och oss själva, och tillgång till en slumpgenerator för att kunna välja mellan två eller flera till synes exakt likvärdiga handlingsalternativ när vi hamnar inför sådana. Vi är även beroende av att ha en vilja eller något annat som motiverar oss på något sätt. Och fler saker som jag inte orkar räkna upp.

Jag ser verkligen inte hur vi skulle klara oss med enbart logik och utan bl.a. ovan nämnda saker.

Logiken är inte beroende av människan utan reder sig själv fullständigt.
Om så allting, absolut allting skulle försvinna så skulle ändå logiken finnas kvar.
Om så ett nytt universum skulle uppstå så skulle logiken finnas tillgänglig för vilken varelse som helst som är i besittning av egenskaper för utnyttjande av logiken.
Det är på denna grund allting existerar.


Hur vet du det? Hur kan du vara säker på att inte allt, inklusive logiken, (exklusive du själv) är illusioner?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Hur hade Du konstruerat tillvaron om du var Konstruktöre

Inläggav Justin Case » 31 okt 2008 11:22

Christian skrev:
Cosmic philosopher skrev:Om du hade varit fullkomligt allsmäktig och allvetande - om du hade varit Konstruktören,Uppfinnaren eller Gud till livet,alltet och tillvaron - hur hade då tillvaron gestaltat sig eller sett ut? Hur hade Du just snickrat ihop det hela? Hade någon andlig värld existerat?Något efterliv?Reinkarnation? Att man föds då och då totalt slumpmässigt här och där i vårt fysiska universum? Hade någon ondska överhuvudtaget existerat? Eller bara lite? Hade det funnits bara växtätande djur? Hur många klot med liv hade du skapat?


Frågan är ofullständig men jag ska ge dig ett fullständigt svar.
Svaret är att allting är som det är pga att det ej kan vara annorlunda!
Det finns ingen existens som ej är denna existens!


Vi kan göra om denna existens så att den i framtiden blir annorlunda än den är just nu. Naturligtvis har du rätt i att den inte nu kan vara annorlunda än den är nu. Men är det inte en ganska okonstruktiv attityd, att bara prata om vad som är? Mer konstruktivt är att prata om vad man skulle kunna skapa. Det kan leda till att man också så småningom börjar skapa det, så att framtiden blir bättre än vad den blir om man bara konstaterar hur saker och ting är.

Varför lura sinnet att tänka i banor som ej är gynnsamma?


Det är konstruktiva banor, potentiellt gynnsamma banor. Är du inte intresserad av att skapa något? Varför deltar du då alls i diskussionen till exempel?

Varför inte hålla sig till det möjliga istället för att söka det omöjliga?


För att hypoteser och funderingar om det omöjliga, det utopiska, som extrapolering av det möjliga, kan ge nyttiga ledtrådar till hur vi bäst ska skapa något möjligt som kommer så nära det utopiska som möjligt. Sikta mot stjärnorna och du når kanske månen. Sikta mot allmakt och du når kanske mer makt än annars.

Om vi kan acceptera existensen så som den är, så blir vi själva den fullkomligt allsmäktiga skaparen - allvetande konstruktör, uppfinnaren, Guden, livet, alltet OCH tillvaron! (som du nämner). Du är redan allt det du eftersträvar. Du har redan helheten inom dig (du som är delen i det hela)


Jag undrar vad du har för belägg för det. Hur som helst: vad ska man med allmakt till om man redan accepterar existensen sådan som den är (om du med "accepterar existensen sådan som den är" menar att man tycker, och för all framtid fortsätter tycka, att allt är bra som det är, och att inget behöver förändras i hela universum). En kortsiktig egoist kanske kan lockas av en sådan livsstil, då det kanske är skönt att inte längre tycka att något i hela världen behöver förändras. Men en sådan egoist lär inte leva särskilt länge, eftersom han/hon ju inte kommer att anpassa sig till omvärlden ett jota. Endast de som kan anpassa sig överlever på sikt. Så även om du mot förmodan har rätt, finns det inget värde med det du pratar om.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 31 okt 2008 13:49

Justin Case. Ett haveri inträffade med mitt inlägg strax innan avslutningen. Jag kommer med ett nytt inom kort. Nämner bara kort ett par motsägelser i ditt resonemang.
Frihet är oberoende. är man beroende av vetskapen av att ha uppnått total frihet har man givetvis inte gjort det. Är man totalt fri är man inte beroende av vetskapen om detta. Tvivlaren är alltid beroende av den vetskapen och därmed inte kvalificerad till total frihet.
Om man ökar sitt utrymme, sin makt etcetera i syfte att öka sin frihet blir resultatet det motsatta. Ytterligare beroende skapas genom den föresatsen.

Kärleken är lagen i dess fullkomlighet, en förutsättning för snabbare teknisk utveckling i och med reduktionen av den egna vinningen. Inga förbehåll för egna favörer utan rönen ställs till förfogande för varje individ, vilka i sin tur utan förbehåll presenterar sina rön. Den egotrippade förbehåller sig rätten att avslöja blott vissa delar av dennes forskningsrön eftersom en möjlighet till diverse utmärkelser hägrar. Det är ju en enorm prestige i t. ex. Nobels pris osv.
Återkommer inatt

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 31 okt 2008 20:00

Justin Case skrev:
Fication skrev:Frågan du borde ställa är snarare: Ur vilket (vilka) perspektiv kan man se världen för att tycka den är snyggt uträknad?

Jag förstår inte varför just den frågan skulle vara så värst viktig.

En annan då. Skulle du kunna tänka dig att avstå en liten gnutta egen lycka till förmån för en ocean av lycka för en medmänniska?

Erkki skrev:Den högsta lyckan upplevs i ett tillstånd av total frihet. Frihet är detsamma som oberoende, vilket enbart är möjligt då ens handlingar utförs utförs under fullständig frånvaro av krav på motprestation.


Det här stämmer inte överens med erfarenheter som visar människor som upplever att de är en del av ett större sammanhang, tex genom religion eller nationalism, är lyckligare än sådana som gjort sig fria och bara glider runt i en kravlös dimma.

Om det är så att det inte finns några krav på mig, ingen uppgift, inga måsten, då är jag inte behövd, överflödig.

Existentiell ångest suger!

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 02 nov 2008 03:44

Fication, nationalism, liksom andra grupptillhörigheter är utmärkta exempel på diverse beroendeförhållanden som människan till synes behöver för att uppleva lycka. det i mitt tycke främsta beroendeförhållandet hos människan kommer till uttryck i dennes behov av gudar.
När människan finner lycka och förtröstan hos en metafysisk skapelse, en skapelse vars existens människan i urminnes tider förgäves har försökt att bevisa. Den troendes lycksalighet har sin genes i föreställningen att den eller de gudar som vederbörande dyrkar bär det yttersta ansvaret för dennes gärningar. För dom flesta individer är föreställningen om en gud som dom kan skylla på så befriande att dom blir saliga. Men att vara befriad är inte det samma som att vara fri utan dom tillstånden är varandras motsatser.
Din uppfattning att en fri individ skulle vara utan krav är helt fel.
För klarhetens skull avser jag med frihet det mentala oberoendet, eller med andra ord frihet från andras åsikter och värderingar, vilket givetvis inte innebär att en fri individs åsikter och värderingar inte skulle kunna stämma överens med andra individers.
Till yttermera visso har en fri individ ett krav på sig som denne absolut måste lyda. Fast det kravet ställs av denne själv och ingen annan än just denne själv. Det absoluta kravet består i att alla handlingar som den fria individen utför görs helt utan krav på motprestation, vilket alldagligt uttryckt är oförbehållen handlande av kärlek. Kärleken ställer aldrig något krav utan det görs enbart av individen.
Den troende  är beroende av gud för sin lycka, den fria individens lycka föranleds av oberoendet.
Människans historia är fylld av katastrofer som orsakats av diverse beroenden. Plikter och krav som ställts och ställs genom någon form av grupptillhörighet. Dom i modern tid värsta exemplen på det vanvett som åstadkommits av plikter mot grupp eller individ är Hitler och den fascism som han förespråkade, samt Stalin och den förmenta kommunism som han var huvudman för i ett antal decennier. Stämmer dessa individers upplevelser som delar av större sammanhang överens med det du påstår att tillhörigheten som en del av ett större sammanhang medför beträffande lyckan?
Det beteendet kan jämföras med stimmen av småfiskar där den enskilde fisken har en större chans till överlevnad än vad en ensam fisk har.
Jag tycker att du förväxlar trygghet som identitetslös i en massa med lyckan som fri individ.
Det var inte Hitler som var orsaken till katastrofen, lika lite som Stalin. Det som orsakade katastrofen var den identitetslösa och ansvarslösa stora massan.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 02 nov 2008 22:05

Erkki skrev:Din uppfattning att en fri individ skulle vara utan krav är helt fel.

Jaha...
Till yttermera visso har en fri individ ett krav på sig som denne absolut måste lyda. Fast det kravet ställs av denne själv och ingen annan än just denne själv.

Hur kan man ställa ett krav på sig själv? Och vaddå "absolut måste"? Enligt vem?
Det absoluta kravet består i att alla handlingar som den fria individen utför görs helt utan krav på motprestation, vilket alldagligt uttryckt är oförbehållen handlande av kärlek. Kärleken ställer aldrig något krav utan det görs enbart av individen.

Men det du säger här betyder ju inget. Det är ju bara en lek med ord.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 03 nov 2008 05:50

Fication, din axelryckning åt det enda absoluta kravet för som ställs på en fri individ antyder antingen oförmåga till fritt tänkande eller så känner du dig träffad som en liten fisk idet stora stimmet. I verkligheten gäller nog både och.

Hur man kan ställa krav på sig själv begriper förstås inte den som förväntar att någon annan gör det åt en.

Ett absolut måste ingår i frihetens natur. Varje form av beroende kryssar likhetstecknet mellan frihet och oberoende. Vill åter poängtera att jag avser den mentala friheten.

I all min ödmjukhet vill jag jag givetvis inte hävda att något av vad jag säger skulle betyda särskilt mycket, vilket jag tycker mig gälla samtliga som deltar i forumet, eller har jag uppfattat det fel, ty vad annat sysslar sysslar vi väl än med lek med ord. Jag delger min uppfattning om frihet och den lyckan som friheten medför. Jag söker inte efter förstärkning i min uppfattning. Jag hävdar att den lycka som grupptillhörighet genererar har sitt ursprung i befrielsen från verkligt ansvar för dom egna handlingarna. Som en liten del i en större gemenskap kan man vid behov skylla på kraven från gemenskapet. Som yttersta ursäkt för sina gärningar tillgriper människan Gud. "Jag måste göra så för att det är guds vilja". Låt oss bränna en häxa till!

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 03 nov 2008 06:05

Ber om överseende med mitt slarviga språkbruk, samt diverse stavfel. Jag är uppkopplad på nätet med mobilt bredband som uppvisar stora brister i samarbetsvilja genom att ihärdigt koppla ned mig från nätet, vilket stressar mig till att knappa på tangenterna över min förmåga. Jag tillhör en generation som fick lära sig att uttrycka sig i skrift med en penna, eller i bästa fall en mekanisk skrivmaskin.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 03 nov 2008 07:45

För den delen?

Ställer mig smått undrande hur det kommer sig att man ber om en beskrivning av en konstruktion på någonting, om jag förstår det rätt, sker i jämförelsesyfte med det befintliga? Vi befinner ju på en planet på en resa mot okänt mål. vi har ingen som helst begrepp om hur resans slut ser ut, om det överhuvudtaget någonsin tar slut. Detta förhållande medför att jämförelsen kommer att ske med en konstruktion som inte är färdig, vad det nu finns för mening med det? Ja, visst ja, jag leker ju bara med ord.
Så till vida är jag synnerligen nöjd med med den gällande konstruktionen att den tillåter varje möjlighet Ingen klåpare äger hittills makt att utesluta någon enda av det oändliga antalet möjligheter.

Den totala ovissheten är hittills den enda sanningen; det är en sannolikhet som inte utesluter någon möjlighet.

Naturens styrka är dess mångfald, vilket människan strävar efter att likrikta i sin enfald.

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 03 nov 2008 10:19

Justin Case, nämnde att jag skulle återkomma, men sällan blir det som mantänkt sig och ingen jävel kan man lita på; allra minst sig själv.

Nog för att en kamrat till mig framgångsrikt lyckades med företaget att övertyga mig om att ingen predikan är värd den tid den tar upprepar jag mig ytterligare en gång i vällovligt syfte gällande begreppet frihet. Frihet, den mentala alltså, kan ingen ge någon än sig själv.  

Den mentala friheten är ett tillstånd där varje form av beroende är frånhänd. Därför existerar överhuvudtaget någon undran över huruvida man har total frihet eller ej. Den totala frihetens villkor saknar gradering på nivån frihet eftersom den totala friheten är antingen eller. Även om man inte har någon erfarenhet av tillståndet total frihet föreligger stora möjligheter att i andanom föreställa välbefinnandet i nämnda tillstånd. Det är snarlikt den lycksalighet som en nyfrälst upplever. Fast den sistnämnda är beroende av en Gud för sin salighet. Den förras glädjerus är utan hämning, den senare hämmas av behovet av välsignelser från huvudmannen, guden.

Jag vill göra dig uppmärksam på kravet av logik särskilt när det gäller att överleva. Inhämtande av kunskap måhända kräver föga logik, men väl för utnyttjandet av den förvärvade kunskapen.

Avslutningsvis ett utmärkt bevis för hur viktig logiskt tänkande är för individen: ett nyfött barn utvecklar först redskapet för bearbetning av förvärvad data för att inte det ska fördärva sig. Hjärnan utvecklas i snabbare takt än extremiteterna. Att det omvända inte råder säger sig självt med logiken som redskap; dom avkommor som utvecklar lemmarna funktionsdugliga innan hjärnan har evolutionen sanerat.

Beträffande samhället som levande organism råder just det taskiga förhållandet att den tekniska utvecklingen har försett samhällskroppen med organ som den inte äger mental kapacitet att styra. Mentalt befinner sig människan kvar i sin stenålders grotta. Det finns fog för misstanken att människan verkar vara mentalt fullständigt oförmögen att utvecklas. Önskar få uppleva motsatsen innan jag trillar av pinnen

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 04 nov 2008 00:00

Erkki, jag delar ditt intresse att frigöra sig från sociala krav och konventioner för att på så sätt göra mera, vad ska vi kalla det, medvetna val snarare än att bara flyta med strömmen.

Men det medför vissa problem. Först och främst, det har ett pris. En gemenskap är en trygghet, delade värderingar, delat språk och förståelse, en delad identitet helt enkelt. Det är som vattenmolekylerna som samlar sig i en hel droppe för att spara energi. En molekyl som vill vara fri måste betala med energi.

Omvänt kan man resonera att när man värmer vatten så tillför man energi och vattenmolekylerna kan bryta sig ur dropp-gemenskapen och sväva runt på egen hand, som ånga. Sens moralen här är att det är energimässigt fördelaktigt att vara i en gemenskap. Att man är lycklig av att ha brutit sig ur denna kan lika väl bero på att man fått energin någonstans i första steget. Eller också var just den gemenskapen man lämnat mycket destruktiv och kostsam.

En annan invändning är att den frihet vi tror oss ha är en illusion. Vi kan bara ha frihet från det vi sett, upptäckt och medvetet valt bort. I själv verket är vi intimt ihoptvinnade och i ett ömsesidigt beroende vare sig vi vill eller inte. Det finns gott om lager av social prägling vi inte ser. Sedan har vi det fysiska. Du har mobilt bredband, det måste du betala för, då måste du ha ett jobb, då är du beroende av din arbetsgivare. Eller också går du på bidrag, då är du beroende av farbror staten. Eller också är du egen företagare, då är du beroende av kunder, en bank, infrastruktur osv osv.

Att vara helt fri och oberoende är att lämna civilisationen.
Vill åter poängtera att jag avser den mentala friheten.

Jo, men ett fysiskt beroende medför ett mentalt.

Sedan, ännu en gång, tycker jag det är intressant att fundera på det med att ställa krav på sig själv. Jag förstår vad det vanligtvis innebär, men vad betyder det egentligen? Vem är det som ställer krav på vem? Är det överjaget som ställer krav på egot? Är det något ideal man försöker nå upp till?

Det hade varit intressant med en logisk analys av den processen.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 nov 2008 06:18

Fication skrev:Omvänt kan man resonera att när man värmer vatten så tillför man energi och vattenmolekylerna kan bryta sig ur dropp-gemenskapen och sväva runt på egen hand, som ånga. Sens moralen här är att det är energimässigt fördelaktigt att vara i en gemenskap. Att man är lycklig av att ha brutit sig ur denna kan lika väl bero på att man fått energin någonstans i första steget. Eller också var just den gemenskapen man lämnat mycket destruktiv och kostsam.


Att vatten (och säkert många andra ämnen) fungerar på det sättet, säger det verkligen någonting om hur vi människor fungerar eller borde fungera? Du skulle t.ex. lika gärna ha kunnat säga att män är som planeter och kvinnor som solar: män cirkulerar som katten kring en het gröt kring kvinnor. Det stämmer i många fall, men det finns också många fall där män och kvinnor förenas. Vi har däremot ännu inte sett planeter och solar förenas. De planeter vi kan se tycks ha cirkulerat kring sin sol väldigt, väldigt länge. Att något gäller på ett område kan inte hur som helst överföras på ett annat område, som du försöker göra med ditt vattenexempel.

Ditt påstående "Att man är lycklig av att ha brutit sig ur denna kan lika väl bero på att man fått energin någonstans i första steget. Eller också var just den gemenskapen man lämnat mycket destruktiv och kostsam" tycks utgå från antagandet att lyckocentra i människans hjärna skulle fungera enligt samma principer som vatten. Vad finns det som talar för det? Vad säger att inte den liknelsen bara är en godtycklig sammanklumpning av två fenomen som inte har med varandra att göra? Varför skulle människors lycka fungera som just vatten, av allt? Hade du tagit varghannar som exempel, hade man kunnat konstatera att, jaha, de här entiteterna verkar ju repellera varandra. Man hade då kunnat dra slutsatsen att det är mer kostsamt att vara i närheten av varandra än långt ifrån varandra.

Varken "långt ifrån varandra" eller "nära varandra" är något generellt pålitligt recept för hur man ska vara för att vara så lycklig som möjligt som människa. Vi är genetiskt adapterade till att söka sällskap, men det kan också bli för mycket av sällskap. Människa A:s proportion mellan sällskapande och ensamhet kan vara optimal för människa A, men inte för människa B, och vice versa. Det varierar även från tidpunkt till tidpunkt, från de och de omständigheterna till andra omständigheter, etc.

Skalan med de två föreställda ytterpolerna "maximal frihet" å ena sidan, och "maximalt beroende av andra/annat" å andra sidan, är nog instrumentellt värdefull, i alla fall i vår tid, här, men jag är tveksam till att någon av dessa två ytterpoler skulle vara något patentrecept för att maximera lyckan på oändligt lång sikt. Omständigheterna kan förändras hur mycket som helst under en oändligt lång framtid. Jag tror att det, under vår oändligt långa framtid, ibland kommer att vara så att man blir lyckligast av att vara väldigt självständig, fri och oberoende av andra, kanske rentav 100%-igt fri (vad nu det är), och att det ibland kommer att vara så att man blir lyckligast av att istället acceptera att vara beroende av andra i mycket stor utsträckning, kanske rentav 100%-igt ofri (vad nu det är).

Alla de teorier om hur saker kan vara som förs fram här, kan ha giltighet under vissa delar av våra eviga liv.

Jag finner det dock viktigare att komma fram till hur vi ska bete oss under de närmaste årtiondena eller så, snarare än att fundera över om total frihet kan vara bra någon gång i framtiden.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster