Johan Ågren skrev:Som jag ser det kan det var de "tråkiga passagerna" som rymmer de verkliga möjligheterna. I dagens utbildningsverksamhet tenderar de "roliga studierna" att var de som man snabbt klarar av så man kan fortsätta med vad man verkligen tycker om att göra. Men problemet är att vi håller på med studier som vi enbart gör för att komma vidare med livet. Studierna får ingen primär innebörd, utan blir en abstrakt och tråkig del utav livet. Att det blir så tycker jag är synd då studierna har potential att vara intressanta om de inte enbart fungerar som pinnar på en karriärstege; att de har sekundär meningsinnebörd. Det råder en olycklig värdeförskjutning bort från potentiella värden som jag ser som sunda. Att sedan skolan inte är humant anpassad är också olyckligt.
Mötet med andra människor gör oss stereotypa, nu går jag ut i skogen... Ifrågasättandet saknas hos vissa människor. De tenderar i stället att underkasta sig någon form av aktoritet. Detta är korvstoppningens kärna. Och för att återkomma till frågeställningen som väckts i denna tråd så ser jag en fara i den lättja som finns i att bli korvstoppad. Ge mig något att skriva så att jag kan komma vidare och stoppa i mig nya saker, för att komma vidare och stoppa i mig nya saker ETC.
Jag tror inte på att människor som sammanförs automatiskt medför en kunskapsmässig evolution. Vad som medför detta är snarare individuella erfarenheter som sedan kan bidra till kollektiv evolution. Destå mer vi froterar oss med varrandra utan att lämna datorn - utan nya unika individuella intryck - destå mer stereotypa blir vi. På så sätt sätts en klass samman av en brokig skara elever som sedan kommer ut ur studieperioden på ett löpande band (som i Pink Floyd - The Wall!).
Bryter upp citatet i delar, mer bekvämt.
Johan Ågren skrev:Som jag ser det kan det var de "tråkiga passagerna" som rymmer de verkliga möjligheterna. I dagens utbildningsverksamhet tenderar de "roliga studierna" att var de som man snabbt klarar av så man kan fortsätta med vad man verkligen tycker om att göra.
Jag tror vi vill samma sak - jag skulle bara kasta om etiketterna lite. Det som "man verkligen tycker om att göra" kallar vi i fortsättningen för "de roliga studierna". Vad sägs om det? Om man exempelvis vill lära ut svenska i grundskolan bör man fråga sig: "Vad finns det för aktiviteter som elever verkligen tycker om att göra där man inte kan undgå att lära sig svenska?" Alla tycker naturligtvis inte lika i fråga om vad som är riktigt skojigt, så därför får läraren presentera flera aktiviteter. Så blir svenska till "roliga studier", exempelvis.
Något som jag skulle tycka var kul är t.ex. om en elev sitter och berättar om sitt sommarlov och sen får alla de andra barnen säga "EEERRRN!" om han gör ett språkfel. Skitkul! Alla som tycker det låter roligt får bilda grupp med mig, osv.
Johan Ågren skrev:Men problemet är att vi håller på med studier som vi enbart gör för att komma vidare med livet. Studierna får ingen primär innebörd, utan blir en abstrakt och tråkig del utav livet. Att det blir så tycker jag är synd då studierna har potential att vara intressanta om de inte enbart fungerar som pinnar på en karriärstege; att de har sekundär meningsinnebörd.
Jag håller med dig om att det är så det ser ut idag, men precis det vill jag förändra. För att kunna åstadkomma det behöver det gamla systemet störas och monteras ner. Stampa de förstockade gamla akademikerna rakt på Birkenstock-sandalerna så fort ni springer på dem i korridoren! Fuska er blå tills systemet blir ohållbart och man tvingas tänka om!
[humma]Destruction leads to a very rough road, but it also breeds creation.[/humma]
Johan Ågren skrev:Och för att återkomma till frågeställningen som väckts i denna tråd så ser jag en fara i den lättja som finns i att bli korvstoppad.
Det finns en lättja i att bli korvstoppad för att kreativiteten sedan länge hoppat överbord. Det lättaste av allt är att bara göra det man känner för. Man skriver inte upp "spela mer spel" och "äta middag" på sin att-göra-lista. Det är först när man går ifrån lusten som korvstoppning och mekaniserad inlärning inte bara blir nödvändig utan ofrånkomlig. Då vore det bättre att redan från början designa utbildning med lust i fokus. Jämfört med dagens läge behöver man då göra smärre ändringar i vad som ska läras ut och omfattande ändringar i hur det ska läras ut.
Johan Ågren skrev:Destå mer vi froterar oss med varrandra utan att lämna datorn - utan nya unika individuella intryck - destå mer stereotypa blir vi.
Se dig omkring. Tycker du att vi som frotterar oss med varandra här, till exempel du och jag just nu, blir mer stereotypa av det? I så fall blir jag hellre stereotyp, än att leva som eremit i skogen. Dessutom hade jag aldrig träffat det förträffligt utvecklande VVS-gänget IRL om det inte vore för den här sajten. Klart att det finns fördummande och likriktande dialog (i alla medier och forum!) också. Men rent generellt betraktar jag kontakt med andra människor som bland det mest utvecklande man kan tänka sig.
§