Studier - dygd - lust - korvstoppning

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Studier - dygd - lust - korvstoppning

Inläggav hovnarr » 31 mar 2005 09:55

Debatten från tråden "Är i behov av hjälp" fortsätter här.

Johan Ågren skrev:Som jag ser det kan det var de "tråkiga passagerna" som rymmer de verkliga möjligheterna. I dagens utbildningsverksamhet tenderar de "roliga studierna" att var de som man snabbt klarar av så man kan fortsätta med vad man verkligen tycker om att göra. Men problemet är att vi håller på med studier som vi enbart gör för att komma vidare med livet. Studierna får ingen primär innebörd, utan blir en abstrakt och tråkig del utav livet. Att det blir så tycker jag är synd då studierna har potential att vara intressanta om de inte enbart fungerar som pinnar på en karriärstege; att de har sekundär meningsinnebörd. Det råder en olycklig värdeförskjutning bort från potentiella värden som jag ser som sunda. Att sedan skolan inte är humant anpassad är också olyckligt.

Mötet med andra människor gör oss stereotypa, nu går jag ut i skogen... Ifrågasättandet saknas hos vissa människor. De tenderar i stället att underkasta sig någon form av aktoritet. Detta är korvstoppningens kärna. Och för att återkomma till frågeställningen som väckts i denna tråd så ser jag en fara i den lättja som finns i att bli korvstoppad. Ge mig något att skriva så att jag kan komma vidare och stoppa i mig nya saker, för att komma vidare och stoppa i mig nya saker ETC.

Jag tror inte på att människor som sammanförs automatiskt medför en kunskapsmässig evolution. Vad som medför detta är snarare individuella erfarenheter som sedan kan bidra till kollektiv evolution. Destå mer vi froterar oss med varrandra utan att lämna datorn - utan nya unika individuella intryck - destå mer stereotypa blir vi. På så sätt sätts en klass samman av en brokig skara elever som sedan kommer ut ur studieperioden på ett löpande band (som i Pink Floyd - The Wall!).


Bryter upp citatet i delar, mer bekvämt.

Johan Ågren skrev:Som jag ser det kan det var de "tråkiga passagerna" som rymmer de verkliga möjligheterna. I dagens utbildningsverksamhet tenderar de "roliga studierna" att var de som man snabbt klarar av så man kan fortsätta med vad man verkligen tycker om att göra.


Jag tror vi vill samma sak - jag skulle bara kasta om etiketterna lite. Det som "man verkligen tycker om att göra" kallar vi i fortsättningen för "de roliga studierna". Vad sägs om det? Om man exempelvis vill lära ut svenska i grundskolan bör man fråga sig: "Vad finns det för aktiviteter som elever verkligen tycker om att göra där man inte kan undgå att lära sig svenska?" Alla tycker naturligtvis inte lika i fråga om vad som är riktigt skojigt, så därför får läraren presentera flera aktiviteter. Så blir svenska till "roliga studier", exempelvis.

Något som jag skulle tycka var kul är t.ex. om en elev sitter och berättar om sitt sommarlov och sen får alla de andra barnen säga "EEERRRN!" om han gör ett språkfel. Skitkul! Alla som tycker det låter roligt får bilda grupp med mig, osv.

Johan Ågren skrev:Men problemet är att vi håller på med studier som vi enbart gör för att komma vidare med livet. Studierna får ingen primär innebörd, utan blir en abstrakt och tråkig del utav livet. Att det blir så tycker jag är synd då studierna har potential att vara intressanta om de inte enbart fungerar som pinnar på en karriärstege; att de har sekundär meningsinnebörd.


Jag håller med dig om att det är så det ser ut idag, men precis det vill jag förändra. För att kunna åstadkomma det behöver det gamla systemet störas och monteras ner. Stampa de förstockade gamla akademikerna rakt på Birkenstock-sandalerna så fort ni springer på dem i korridoren! Fuska er blå tills systemet blir ohållbart och man tvingas tänka om!

[humma]Destruction leads to a very rough road, but it also breeds creation.[/humma]

Johan Ågren skrev:Och för att återkomma till frågeställningen som väckts i denna tråd så ser jag en fara i den lättja som finns i att bli korvstoppad.


Det finns en lättja i att bli korvstoppad för att kreativiteten sedan länge hoppat överbord. Det lättaste av allt är att bara göra det man känner för. Man skriver inte upp "spela mer spel" och "äta middag" på sin att-göra-lista. Det är först när man går ifrån lusten som korvstoppning och mekaniserad inlärning inte bara blir nödvändig utan ofrånkomlig. Då vore det bättre att redan från början designa utbildning med lust i fokus. Jämfört med dagens läge behöver man då göra smärre ändringar i vad som ska läras ut och omfattande ändringar i hur det ska läras ut.

Johan Ågren skrev:Destå mer vi froterar oss med varrandra utan att lämna datorn - utan nya unika individuella intryck - destå mer stereotypa blir vi.


Se dig omkring. Tycker du att vi som frotterar oss med varandra här, till exempel du och jag just nu, blir mer stereotypa av det? I så fall blir jag hellre stereotyp, än att leva som eremit i skogen. Dessutom hade jag aldrig träffat det förträffligt utvecklande VVS-gänget IRL om det inte vore för den här sajten. Klart att det finns fördummande och likriktande dialog (i alla medier och forum!) också. Men rent generellt betraktar jag kontakt med andra människor som bland det mest utvecklande man kan tänka sig.

§

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 31 mar 2005 11:26

För att kunna vara verkligt kreativ måste man ha breda faktakunskaper. Hur ska man lära sig dessa utan "korvstoppning"?

Eleverna i grundskolan borde läsa mer i skolan; dels för att då borde lära sig mer, dels för att få en vana i att läsa. Däremot borde testningen inte vara så detaljerad. Idag ska man läsa 20 sidor till ett prov och förväntas kunna alla detaljer. Bättre att man får läsa 100 sidor och förväntas kunna det viktiga.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 31 mar 2005 12:14

Konkurrens istället för synergi är modellen i det mesta i samhället, så även i skolan. Man har så fullt upp med att prestera ett bättre resultat än andra att detta blir ett självändamål som förstör det som skulle kunna vara verkligt utvecklande. Tävlingsmomentet förstör den trevliga stämningen. Det lärande som upplevs som meningsfullt är också roligt tror jag, men det blir inte meningsfullt när motivationen till att gå i skolan är något annat än det meningsfulla lärandet. Vi kan enas om att skolan måste ändras, men indikerar vi inte då att vi vill att en hel del annat ska ändras då också? Har vi inte då gått in i den utopiska dimman som slutligen lamslår oss.

Jag är skeptisk till några större omstruktureringar som skulle föregå någon form av medvetenhet, däremot så har jag hopp om att det kunskapsmässiga klimatet förändras så enskilda individer efterlyser vettigare metoder. Som jag ser det verkar i alla fall saker blivit bättre sedan jag började skolan, det har nog blivit humanare. Särskilt om man går ännu längre tillbaka i tiden. Men vad gör vi sedan gör med denna kreativitet och frihet vet jag inte om vi har kommit till rätta med. Jag tycker det då är vettigare att bibehålla det nuvarande skolsystemet så urvalet i alla fall görs utifrån någon form av kunskapsmässig flexibilitet snarare än förmågan att fuska eller ta genvägar som senare blir senvägar. Systemet bör då optimeras så att processen medför så mycket bestående införskaffande som möjligt. Om du säger att vi ska förringa systemet dess strukturella potential att göra detta så blir inte summan av det hela bättre så länge inte det totala sammanhanget uppnåt utopiska ideal.

Vad man ska uppnå är kunskap, förmåga och kreativitet, och skolan misslyckas med att ge detta då elever inte eftersträvar detta i sig utan sekundära resultat som betyg. Om man tidigt upplever att denna betygskamp är förlorad så ressignerar elever inför skolarbetet, som då egentligen ska ha samma innebörd som att de resignerar inför sitt eget liv, men så är det inte, utan deras liv fortgår någon annanstans och skolan blir ett tvång. Att integrera människors liv med skolarbetet måste vara det centrala.

På samma sätt ressignerar människor inför sina liv då de inte lyckas uppnå de stereotypa resultat samhället glorifierar. Att integrera människor med deras unika levnadssituationer borde där var det centrala. Människor skulle vara lyckliga om de fokuserade på individuella möjligheter snarare än stereotypa ideal.

Men rent generellt betraktar jag kontakt med andra människor som bland det mest utvecklande man kan tänka sig.


Ja det kan man inte klandra. Samtidigt så får man se upp med vad man förvandlas till när man integreras till grupper. Som det ser ut i dag så blir världen mindre och mindre och människor kommer närmare och närmare varrandra i sina ideal. Destå fler vi samtalar med destå starkare knyts den gemensamma förståelsen samman. Detta innebär samtidigt en selektionsprocess som utesluter andra möjligheter. Det som är unikum i oss blir alltmer förvandlat till en gemensam selektiv upplevelsegrund, och de potential som vårt unikum medförde kanske aldrig hittar tillbaka till den variation av möjligheter vi en gång hade. Jag tror det därför är viktigt att vara selektiv när det kommer till att välja "kanaler". Den yttersta entropin är de olika mediakanaler vi har som ständigt matar ut den "gemensamma grunden". En människa som inte förmår att värja sig blir helt enkelt manipulerad.

Se dig omkring. Tycker du att vi som frotterar oss med varandra här, till exempel du och jag just nu, blir mer stereotypa av det?


Ja, om vi plötsligt börjar anse samma sak utan någon sanningsenlig grund för detta. Jag vet att jag själv lätt annammar trender runt omkring mig, och jag ser att andra gör det ännu lättare. Dessa andra rentutav anser att jag inte alls gör det, men det gör jag samtidigt som jag snackar om att jag inte vill göra det.

Johan

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 31 mar 2005 12:24

För att kunna vara verkligt kreativ måste man ha breda faktakunskaper. Hur ska man lära sig dessa utan "korvstoppning"?


Man kan också på ett kreativ sätt ta till sig faktakunskaper om rätt motivation finns. Jag tror att begreppet "korvstoppning" uppstår som en negativ reaktion på kunskapens alienerade - ickekreativa - sätt att precenteras för elever.

Idag ska man läsa 20 sidor till ett prov och förväntas kunna alla detaljer. Bättre att man får läsa 100 sidor och förväntas kunna det viktiga.


Detta tycker jag låter som om du ända anser att "korvstoppning" är något negativt. Att läsa en bok och fånga betydelsen och sammanhangen tycker jag också är viktigare än enskilda detaljkunskaper (som ändå glöms bort eftersom sammanhanget saknas). Helhetsupplevelse och förståelse för sammanhang (tautologi?) ser jag själv som något centralt för det kreativa hos människan. Först då kan människan använda kunskapen, och sätta in sitt eget liv i relation till den.

Och sedan har vi varit inne på att felaktig motivation till studierna motverkar själva inlärandet. Detta medför också att presentationen av kunskapen upplevs som korvstoppning i ett större sammanhang.

Hm, min son ska börja skolan till hösten...

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 31 mar 2005 12:48

Man kan också på ett kreativ sätt ta till sig faktakunskaper om rätt motivation finns.


På gymnasiet hade vi mellan 50 och 100 glosor i veckan. Dessa lärde man sig genom att läsa dem många ggr. Inte särskilt roligt, men vilket alternativt sätt hade varit lika effektivt?

Detta tycker jag låter som om du ända anser att "korvstoppning" är något negativt.


Om det bara är detta som avses med "korvstoppning" så är jag emot det. Men om man med "korvstoppning" menar att man tvingar eleverna att läsa tjocka böcker, plugga glosor i timmar etc., så är jag inte emot korvstoppning. All inlärning kan inte vara jätterolig och samtidigt effektiv.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 31 mar 2005 13:33

På gymnasiet hade vi mellan 50 och 100 glosor i veckan. Dessa lärde man sig genom att läsa dem många ggr. Inte särskilt roligt, men vilket alternativt sätt hade varit lika effektivt?


Att lära sig språk gör man inte effektivt genom att läsa glosor, det gör man genom att lära sig meningsfulla meningar där orden ingår. Vem fasen kommer ihåg några glosor man inte satt in i meningar och uttalat? Det är ett helsike att plugga in glosor och ett heliske att minnas dem, inte särskilt effektivt då tycker jag. Sedan måste det naturligtvis upplevas meningsfullt att lära sig ett nytt språk. Det är därför man lär sig ett nytt språk fort när man verkligen har användning för det - det är roligt. Nyckelordet är motivation.

Jag tror faktiskt att roligt intimt går att förknippas med effektivt när det kommer till mänsklig inlärning. Kommer att tänka på en bok jag läste för länge sedan; "hjärnan vill ha roligt" av Robert W Finkel. Kom ut 93 så jag läste den nog då, och jag minns inte direkt vad det stod i texten. Förhoppningsvis bidrog den till min kunskap ändå.

Här är lite material som kanske kan vara nyttigt för denna diskussion.

Johan

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 mar 2005 14:25

Johan Ågren skrev:Konkurrens istället för synergi är modellen i det mesta i samhället, så även i skolan. Man har så fullt upp med att prestera ett bättre resultat än andra att detta blir ett självändamål som förstör det som skulle kunna vara verkligt utvecklande. Tävlingsmomentet förstör den trevliga stämningen.


Sluta, du gör mig ledsen. Jag håller med helt, men det gör mig ledsen. :(

Johan Ågren skrev:Vi kan enas om att skolan måste ändras, men indikerar vi inte då att vi vill att en hel del annat ska ändras då också? Har vi inte då gått in i den utopiska dimman som slutligen lamslår oss.


Åh, jösses. Jag VET det. Jag vet det så väl. Man börjar med att flytta på favoritfåtöljen och en halvtimme senare löser man världsproblemen. Men det finns en lösning och det är att skita i konsekvenserna. Självklart vill vi att annat ska ändras också, men är det inte rätt lämpligt att börja med skolan? Anslutande system (och det finns många) får sedan anpassa sig eller i sin otur störas så till den milda grad tills de skakar sönder och tvingas tänka nytt.

Varför utsätta systemet för en förändringens cancer istället för att nöja sig med den outsägligt långsamma, dynamiska förändring som ändå sker gradvis hela tiden? För att det är dags, precis som det var dags för renässansen och industrialismen då det begav sig.

Johan Ågren skrev:Jag är skeptisk till några större omstruktureringar som skulle föregå någon form av medvetenhet, däremot så har jag hopp om att det kunskapsmässiga klimatet förändras så enskilda individer efterlyser vettigare metoder.


Jag är en av dem, och jag är inte skeptisk till större omstruktureringar.

Johan Ågren skrev:Jag tycker det då är vettigare att bibehålla det nuvarande skolsystemet så urvalet i alla fall görs utifrån någon form av kunskapsmässig flexibilitet snarare än förmågan att fuska eller ta genvägar som senare blir senvägar.


Det är inte så svart eller vitt. Ja, skolutbildningen har varit sekundär för mig. Ändå anser jag mig vara både bildad och intelligent, ja en ansvarstagande samhällsmedborgare som det står i läroplanen. Jag har fuskat mig igenom skolan, och fuskat så gott jag kunnat på KTH, och jag fuskar mig igenom arbetslivet. Jag sitter ju för fan här och skriver på detta forum just nu, kl. 13.19 på en torsdag, på min arbetsplats. Det går jättebra. Min chef tycker att jag är en tillgång för företaget.

Arbetslivet fortsätter vara det sekundära för mig. Det är sekundärt för många. Folk som presser kapsyler, översätter patent, prostituerar sig - det spelar ingen roll. Vi gör inte vad vi är och jag har fått nog av det. Jag sparkar på industrialismen - den hand som påstås ha fött mig, men i själva verket bara plockat upp notan. Och nu är det dags att betala tillbaka. Det kostar bara min själ och jag förväntas förhålla mig till det som "ganska okej ändå, när allt kommer omkring".

Tack skolan, för att ni lärt mig hur man fuskar med framgång. Det har jag haft stor nytta av i livet. Eller rättare sagt, jag har haft stor nytta av det så att jag snabbt kan lägga åt sidan det som jag anser vara ett nödvändigt ont snarare än mitt liv. Tack till mig själv och ett riktigt litet fåtal andra i min närhet för att ni lärt mig leva.

Johan Ågren skrev:Om du säger att vi ska förringa systemet dess strukturella potential att göra detta så blir inte summan av det hela bättre så länge inte det totala sammanhanget uppnåt utopiska ideal.


Och det kommer det att göra, så småningom. Den katalys jag föreslår är ingen dans på rosor. Den kommer för eller senare i alla fal. Jag föreslår bara att vi nedmonterar medvetet och med riktning istället för att falla platt på arslet när verkligheten slår oss i ansiktet. Givetvis är målet att summan av kardemumman ska bli både bättre och mer intuitiv för alla inblandade.

Johan Ågren skrev:Att integrera människors liv med skolarbetet måste vara det centrala.


Där är vi rörande överens. Fast jag skulle säga såhär: Titta på hur människor lever. Behöver den verksamheten styras upp? Det är skolarbetet. Människors liv ska inte integreras med Skolarbetet i egenskap av någon institution, utan vi ska göra människan och hennes liv till skolarbetet.

Johan Ågren skrev:På samma sätt ressignerar människor inför sina liv då de inte lyckas uppnå de stereotypa resultat samhället glorifierar.


Och så fort man är medveten om det är det precis lika hemskt att ha uppnått alla de stereotypa resultaten. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen åt mitt stereotypt sett närmast perfekta liv, eftersom jag känner mig förvirrad så till den grad att jag inte längre kan lite på att jag vill det jag vill. Jag vet inte ens om det är olyckligt att det är så, eller om det bara är.

Johan Ågren skrev:En människa som inte förmår att värja sig blir helt enkelt manipulerad.


Ändå tycks mig en sådan människa ibland lyckligare än jag själv, som ständigt stretar emot, som om jag trodde att jag hade något för det.

Johan Ågren skrev:Ja, om vi plötsligt börjar anse samma sak utan någon sanningsenlig grund för detta.


Vore det inte märkligt om vi alla plötsligt skulle börja anse samma saker utan sanningsenliga grunder? Jag tycker det är svårt nog på detta forum för folk att bli överens i frågor där det finns goda sanningsenliga grunder (t.ex. i fråga om jag existerar eller är någon annans fantasifoster).

Johan Ågren skrev:Man kan också på ett kreativ sätt ta till sig faktakunskaper om rätt motivation finns. Jag tror att begreppet "korvstoppning" uppstår som en negativ reaktion på kunskapens alienerade - ickekreativa - sätt att precenteras för elever.


Precis! För att förtydliga vill jag alltså inte att vi ska kasta ut faktakunskaper med barnvattnet, men det finns mycket mer kreativa sätt än det här:

Stefan skrev:Om det bara är detta som avses med "korvstoppning" så är jag emot det. Men om man med "korvstoppning" menar att man tvingar eleverna att läsa tjocka böcker, plugga glosor i timmar etc., så är jag inte emot korvstoppning. All inlärning kan inte vara jätterolig och samtidigt effektiv.


Inlärning, exempelvis förmåga att minnas fakta, underlättas kraftigt av att känslolivet stimuleras parallellt. Mer specifikt minns vi det som är ovanligt och påtagligt. Istället för att läsa in bok är en mycket enkel grej att tillhandahålla en CD (kostar mindre än boken att trycka) som dessutom har ett litet animerat hypnoshjul som visuell stimulans i multimediaupplevelsen. Jag tror att Mia, 12 år, roas mycket mer av att hypnotisera i sig engelskaglosorna än att läsa dem i en dum bok. Till skillnad från idag tror jag till och med att eleverna spontant skulle lockas att diskutera sin läxupplevelse tillsammans med mer kreativa metoder. Jag bryr mig inte om läraren steppar fram glosorna eller om de slås fram i morsekod av en nåjd på trolltrumma - så länge det funkar bättre än "att läsa tjocka böcker".

Stefan skrev:På gymnasiet hade vi mellan 50 och 100 glosor i veckan. Dessa lärde man sig genom att läsa dem många ggr. Inte särskilt roligt, men vilket alternativt sätt hade varit lika effektivt?


Jag ska ta två faktum från mitt eget liv, så får vi se om du har lust att kommentera dem.

Bakgrund till bägge faktum: Jag har läst franska sedan jag var 4 år. Då läste jag privat. Sedan gick jag i Franska skolan hela studietiden från förskolan till sista ring. Jag läste teknisk franska på KTH efter examen. Jag har varit i franskspråkiga respektive engelskspråkiga länder ungefär lika mycket. Jag betraktar mig som både tämligen språkbegåvad och -intresserad.

Faktum 1: Jag var rätt kass på franska fram till omkring 2:a ring. 95% av min exponering för franska tills dess hade kommit från skolan, t.ex. på de sätt du beskriver. I 2:a ring åkte vi på en 2-veckors prao i Frankrike. Därefter, och med märkbar skillnad efter varje vistelse i Frankrike då jag tvingats göra mig förstådd på franska, har jag pratat bättre franska. Jag skulle säga att jag lärde mig lika mycket under de där två veckorna som jag gjort dittills. Givetvis skulle veckorna inte varit lika lärorika utan den föregående undervisningen, men man får ändå lite perspektiv på olika inlärningsmetoders effektivitet tycker jag.

Faktum 2: Jag kan betydligt bättre engelska än jag kan franska. Om jag talar svenska korrekt till 99%, så skulle jag uppskatta motsvarande procentsatser till 95% för engelska, 75% för franska och 60% för tyska, där ungefär 30% indikerar att man kan göra sig rimligt förstådd på semestern och 60% att man kan skriva en hygglig uppsats med hjälpmedel. Jag har inte studerat mer engelska än de flesta jag känner till. Skolan hade lagt några slags valfria poäng på en extra kurs om några futtiga poäng i gymnasiet, men annars enligt det vanliga utbildningssystemet. Jag tycker jag haft både bra och medelmåttiga lärare i både franska och engelska. Så vari ligger förklaringen till att jag kan så mycket bättre engelska än franska? Jag har STUDERAT franska mer än dubbelt så mycket. Det finns alltså någon faktor i mitt liv som vägt upp för mycket mer än den dubbla studiemängden. Jag var mycket intresserad av fantasy och rollspel när jag var yngre, och en del av förklaringen ligger säkert där. En annan del är den mediala exponeringen helt klart. För mig visar detta tydligt att även omfattande studier inte behöver stå för ens hälften av resultatet. Det finns långt mer effektiva sätt, som alla har intresse och individens eget uppsökande gemensamt.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 31 mar 2005 14:42

Istället för att läsa in bok är en mycket enkel grej att tillhandahålla en CD (kostar mindre än boken att trycka) som dessutom har ett litet animerat hypnoshjul som visuell stimulans i multimediaupplevelsen. Jag tror att Mia, 12 år, roas mycket mer av att hypnotisera i sig engelskaglosorna än att läsa dem i en dum bok. Till skillnad från idag tror jag till och med att eleverna spontant skulle lockas att diskutera sin läxupplevelse tillsammans med mer kreativa metoder. Jag bryr mig inte om läraren steppar fram glosorna eller om de slås fram i morsekod av en nåjd på trolltrumma - så länge det funkar bättre än "att läsa tjocka böcker".


Jag vill se ett detaljerat och bra förslag. Jag betraktar inte hypnoshjul som ett seriöst förslag. CD-skivor kan fylla vissa syften, men jag tror att det är lättare att koncentrera sig på att läsa en bok. Dessutom är de dyra.

I 2:a ring åkte vi på en 2-veckors prao i Frankrike. Därefter, och med märkbar skillnad efter varje vistelse i Frankrike då jag tvingats göra mig förstådd på franska, har jag pratat bättre franska. Jag skulle säga att jag lärde mig lika mycket under de där två veckorna som jag gjort dittills. Givetvis skulle veckorna inte varit lika lärorika utan den föregående undervisningen, men man får ändå lite perspektiv på olika inlärningsmetoders effektivitet tycker jag.


Visst, det är klart att det är bra att prata språket. Men vi kan knappast förlägga undervisningen i Frankrike. Hur vill du konkret ändra undervisningen?

Att lära sig språk gör man inte effektivt genom att läsa glosor, det gör man genom att lära sig meningsfulla meningar där orden ingår. Vem fasen kommer ihåg några glosor man inte satt in i meningar och uttalat?


Uttala lär man sig naturligtvis parallellt. Varför måste man sätt in ord i meningar? "Dragon"="drake". Det skulle bara försvåra inlärningsprocessen att man måste sätta in detta ord i en mening.

Det är lätt att klaga på skolans metoder, men svårare att tänka ut ett bättre alternativt system själv. Tills man har ett sådant borde man köra med det gamla beprövade. Jag är helt emot nya pedagogiska idéer som att elever på mellanstadiet ska syssla med "projektarbeten" o dyl. Hur ser ni på såna frågor?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 31 mar 2005 15:40

Det skulle bara försvåra inlärningsprocessen att man måste sätta in detta ord i en mening.


Genom att sätta in ord och fakta i sammanhang så blir det meningsfullt att lära sig kunskapen för vad den är, och inte för något sekundärt som betyg ETC. Om inte så leder det till att vi inte är motiverade att lära för livet, utan enbart att minnas det som är nödvändigt endast så länge det är nödvändigt (tills tentan är gjord). Vi bryr oss inte om sammanhangen, vi blir inte klokare, utan det enda vi har är minnesluckor från en fragmentarisk kunskapsbild. Detta kan vi förändra genom att ändra undervisningsupplägget så att eleverna stimuleras att sätta in informationen i ett sammanhang - t.ex i användbara meningar.

Man måste skilja på att som du menar; att det är lättare att lära sig ett ord än en mening, och anledningen till att vi lär oss det enskilda ordet, vilket i detta fall var att lära sig ett språk. För att lära sig ett språk är det lättare att placera in det enskilda ordet i en mening, än att enbart lära sig det enskilda ordet. Det är lättare att plugga in tio ord än tio meningar - det har du rätt i. Men har du väl pluggat in tio meningar (vilket är förutsättningen för att lära sig ett språk) så minns man de enskilda orden lättare och längre. Naturligtvis måste vi också lära oss de enskilda orden och enskilda fakta, men hur bra vi gör detta beror på hur väl vi förmår sätta dessa i ett sammanhang, och detta kan utvecklas genom att arbeta på ett sådant sätt så sammanhangen framstår.

Det finns naturligtvis människor som har talang för att rabbla upp enskilda fakta som saknar sammanhang, t.ex namn ur telefonkataloger, eller information ur böcker. (Idiot savants är exempel på personer som har dessa möjligheter frilagda men samtidigt saknar förståelse för sammanhang och därför har de ett IQ på runt 25.) Men att forma en utbildning som gynnar dessa tror jag är olyckligt. Förståelse har inte med informationsmängd att göra.

Idiot savants are a group of humans that are incapable of learning, writing or reading, yet they have unlimited access to specific, accurate knowledge in the fields of mathematics, music, and other precise areas. Now the irony of an idiot-savant is that this group of individuals does not acquire knowledge by learning as the average human does. They mysteriously 'know' explicit, exact, correct information. One may wonder: "How do idiots savants know certain information or possess certain skills?" By whatever means they obtain this information, they undermine current definitions about intelligence. Does their knowledge show that a source of intelligence exists? Is it possible to tap into this source and not know of its existence?


Johan

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 31 mar 2005 15:57

Stefan skrev:Jag betraktar inte hypnoshjul som ett seriöst förslag.


Det kan användas för att främja personlig utveckling, så varför inte inlärning:
http://www.hypnoplace.com/Default.aspx?tabid=494

Stefan skrev:CD-skivor kan fylla vissa syften, men jag tror att det är lättare att koncentrera sig på att läsa en bok.


Vissa är mer auditiva, andra mer visuella. Det kan vara jättejobbigt för vissa att koncentrera sig på en bok. Det viktiga är att det finns alternativ så får man pröva sig fram och välja det man tycker bäst om.

Stefan skrev:Dessutom är de dyra.


Hur kan du mena det? Givet att licensavgifter är lika är en CD-skiva BETYDLIGT billigare att framställa än böcker. Förse varje elev med en eller ett fåtal CDRW-skivor (10 kronor styck) som kan raderas och fyllas med mängder av data efter behag - räcker skoltiden ut. Därtill kommer alla fördelar med digital information (immateriell, elektronisk överförbarhet osv.).

Stefan skrev:Jag vill se ett detaljerat och bra förslag.


Du ogillade mitt förslag på en kombination mellan självhypnos och talband, tillhandahållet på en enkel CD-skiva? Om det är hypnosgrejen du hakar upp dig på (tror faktiskt det kan hjälpa mycket i att bibehålla koncentrationen - man stänger av onödiga intryck och fokuserar på rösten i lurarna) kan man ha annan visuell stimulans. Ett enkelt lek-och-lär-program tror jag många skulle finna mer stimulerande än en bok, där man både kan höra ordet när man klickar på det, bygga meningar på pedagogiska sätt osv. Alla dessa är lågkostnadsalternativ. Låter något intressant? I så fall kan jag detaljera det mer om du vill.

Ett annat bra alternativ som idag kräver lite väl sofistikerad elektronik är att koppla (exempelvis) stimuli till önskad hjärnaktivitet som uppkommer vid optimal koncentration och mottaglighet för inlärning. Detta används exempelvis för att behandla autism, men är också vansinnigt roligt. När man "tänker rätt" belönas man helt enkelt (kommer fram nån rolig gubbe, man får gå vidare till nästa nivå med mer avancerade glosor osv. finns flera varianter). Låter det intressant kan jag ge mer detaljer.

Stefan skrev:Visst, det är klart att det är bra att prata språket. Men vi kan knappast förlägga undervisningen i Frankrike. Hur vill du konkret ändra undervisningen?


På ett sätt var det ju just att "förlägga undervisningen i Frankrike" som gjordes på praon i gymnasiet. Det hade gott kunnat göras tidigare. Unga barn kan få titta på tecknad film på franska i skolan - inte som belöning utan som grund för undervisning. Äldre barn kan få i uppgift att ladda ner tio franska låtar från DC++ och berätta om låttexterna ("dom här kidsen har ju växt med internet!"). Man kan varva den traditionella grammatikundervisningen med massor av andra goda former av undervisning. Betvivlar du detta och skulle i så fall fler kreativa förslag få dig att ändra uppfattning?

Stefan skrev:Uttala lär man sig naturligtvis parallellt. Varför måste man sätt in ord i meningar? "Dragon"="drake". Det skulle bara försvåra inlärningsprocessen att man måste sätta in detta ord i en mening.


Aftonbladet, 28 mars 2005, skrev:35-årig man påträffades på
En söndagskvällen svårt knivskuren intill en busshållplats vid Lorensborgsgatan i Malmö.


Bland annat därför är det bra att öva på att sätta in ord i meningar.

Stefan skrev:Det är lätt att klaga på skolans metoder, men svårare att tänka ut ett bättre alternativt system själv. Tills man har ett sådant borde man köra med det gamla beprövade.


Jag har nästan lika lätt att hitta på alternativ som att klaga, faktiskt. Håller du med? Ifall alternativen är bättre eller inte måste naturligtvis prövas, men jag håller med dig om att man inte bör pröva nya metoder som man inte kan förmodas förbättra för någon grupp elever. De gamla beprövade metoderna är just gamla och beprövade - inte nödvändigtvis bra. De kanske till och med var det bästa man kunde erbjuda när det begav sig, men världen har utvecklats och förbättrats på en rad olika områden sen dess.

Stefan skrev:Jag är helt emot nya pedagogiska idéer som att elever på mellanstadiet ska syssla med "projektarbeten" o dyl. Hur ser ni på såna frågor?


Som jag nämnde tidigare skulle min skolutopi förändra vad som lärs ut i skolan i viss utsträckning och hur det lärs ut i mycket stor utsträckning. Det finns många saker som lärarna nickar instämmande att borde läras ut, till exempel hur man arbetar i grupp, social kompetens och hur man arbetar i projektform. Voilà le problème: Vem ska lära ut detta?

Lärarna? Tillåt mig hånskratta. De flesta vet inte vad ett projektarbete är för något. De är livrädda för att arbeta i grupp. Om exempelvis religionsläraren och psykologiläraren får för sig att samarbeta är det en händelse, något utöver det vanliga. "Nej, jag har varit lärare i 17 år, varav adjunkt i 13 år, och mina metoder har funkat utmärkt, här ska inte någon nybakad psykologilärare komma och granska mitt sätt att jobba på" är den inre dialog som jag är van vid. Och då har vi inte ens blandat in spöket resultatbaserad (till skillnad från erfarenhetsbaserad) lön i sammanhanget, vilket borde vara en självklarhet.

Se tillbaka på din skoltid och reflektera över vilka lärare som du nu i efterhand skulle bedöma som kompetenta att "lära ut social kompetens", om det ens är möjligt i den form som skolan nu föreligger. Hur agerade de vid mobbning till exempel? Hur många handlade där på ett socialt kompetent sätt?

Om jag rent allmänt ska fundera på var i rangordningen god förmåga att arbeta i projekt ska komma på listan, skulle jag nog önska att man kunde läsa och skriva på svenska och engelska ganska hyggligt först, samt kunna resonera på ett vettigt sätt (hur stor andel lärare kan det? Jag gissar på ca. 40%). Jag har mött chefer som är rätt värdelösa på att "arbeta i projekt" (dvs. i detta fall leda dem), och det har gått utmärkt för dem i livet ändå.

§

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 31 mar 2005 17:05

Stefan skrev:För att kunna vara verkligt kreativ måste man ha breda faktakunskaper. Hur ska man lära sig dessa utan "korvstoppning"?

Eleverna i grundskolan borde läsa mer i skolan; dels för att då borde lära sig mer, dels för att få en vana i att läsa. Däremot borde testningen inte vara så detaljerad. Idag ska man läsa 20 sidor till ett prov och förväntas kunna alla detaljer. Bättre att man får läsa 100 sidor och förväntas kunna det viktiga.


Verkligt kreativ?

Vad har fakta med kreativitet att göra?

Är inte det här självhävdelse Stefan?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 31 mar 2005 17:06

Jag gick Montessoriskola praktiskt taget hela min grundskoleperiod. Montessoripedagogiken, såvitt jag lyckades lista ut under mina år där, bygger inte på någon vetenskaplig (i min mening av ordet) grund och utvecklades ursprungligen för inlärning av baselementära kunskaper hos förståndshandikappade. Sjuan spenderade jag i amerikansk allmän grundskola, där jag exponerades för betydligt mer "korvstoppning" än jag någonsin varit med om under mina tidigare samlade levnadsår. Utöver detta fick man betyg varannan månad. Denna skolform, måste jag erkänna, tog det ett flertal månader innan jag lyckades bemästra, men väl då, lärde jag mig mycket mer under min begränsade vistelse än jag någonsin gjort tidigare.

Jag måste dock tillägga, att kunskaper oförvärvade under grundskoletiden, inte sällan lätt går att lära in under gymnasietiden (eftersom kunskaperna är avsedda att bemästras av mindre skallar, kan man med en färdigvuxen skalle mkt lätt ta till sig den).

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 31 mar 2005 17:24

Jag gick Montessoriskola praktiskt taget hela min grundskoleperiod. Montessoripedagogiken, såvitt jag lyckades lista ut under mina år där, bygger inte på någon vetenskaplig (i min mening av ordet) grund och utvecklades ursprungligen för inlärning av baselementära kunskaper hos förståndshandikappade. Sjuan spenderade jag i amerikansk allmän grundskola, där jag exponerades för betydligt mer "korvstoppning" än jag någonsin varit med om under mina tidigare samlade levnadsår. Utöver detta fick man betyg varannan månad. Denna skolform, måste jag erkänna, tog det ett flertal månader innan jag lyckades bemästra, men väl då, lärde jag mig mycket mer under min begränsade vistelse än jag någonsin gjort tidigare.


Jag är inte på minsta sätt förvånad.

Verkligt kreativ?

Vad har fakta med kreativitet att göra?

Är inte det här självhävdelse Stefan?


Självhävdelse? Vad har detta med mig att göra?

Innan man kan vara kreativ t ex inom matematik måste man kunna en fasansfull mängd matematik. Dvs. matematiska fakta.

Hur kan du mena det? Givet att licensavgifter är lika är en CD-skiva BETYDLIGT billigare att framställa än böcker. Förse varje elev med en eller ett fåtal CDRW-skivor (10 kronor styck) som kan raderas och fyllas med mängder av data efter behag - räcker skoltiden ut. Därtill kommer alla fördelar med digital information (immateriell, elektronisk överförbarhet osv.).


Talböcker är dyra, kolla själv i affären. "Brott och Straff", t ex, kostade mig 26 kr som ny pocketbok (OK, det är extremt). Den är inläst på 22 CD-skivor.

Ett enkelt lek-och-lär-program tror jag många skulle finna mer stimulerande än en bok, där man både kan höra ordet när man klickar på det, bygga meningar på pedagogiska sätt osv.


Såna här finns redan i viss utsträckning, vi gjorde det i franskan på gymnasiet. Det var ingen större skillnad mot att läsa glosor, och definitivt inte roligare. Visst är detta ett alternativ, men i grunden är det samma form av undervisning: nöta, nöta, nöta.

Ett annat bra alternativ som idag kräver lite väl sofistikerad elektronik är att koppla (exempelvis) stimuli till önskad hjärnaktivitet som uppkommer vid optimal koncentration och mottaglighet för inlärning. Detta används exempelvis för att behandla autism, men är också vansinnigt roligt. När man "tänker rätt" belönas man helt enkelt (kommer fram nån rolig gubbe, man får gå vidare till nästa nivå med mer avancerade glosor osv. finns flera varianter).


Detta har jag aldrig hört talas om, det måste jag erkänna.

På ett sätt var det ju just att "förlägga undervisningen i Frankrike" som gjordes på praon i gymnasiet. Det hade gott kunnat göras tidigare.


Visst, man borde ha mer utlandsstudier. Problemet är bara att det är dyrt. Men ffa för franska och tyska är det viktigt.

Unga barn kan få titta på tecknad film på franska i skolan - inte som belöning utan som grund för undervisning.


Sånt här görs också i viss utsträckning. Jag är klart negativ till all form av filmvisning i skolan. Eleverna är aldrig lika uppmärksamma som på en lärare. Däremot kan de få det som läxa.

Äldre barn kan få i uppgift att ladda ner tio franska låtar från DC++ och berätta om låttexterna ("dom här kidsen har ju växt med internet!"). Man kan varva den traditionella grammatikundervisningen med massor av andra goda former av undervisning. Betvivlar du detta och skulle i så fall fler kreativa förslag få dig att ändra uppfattning?


Min erfarenhet är att lärare ofta faktiskt ofta använder dessa "kreativa" metoder. Men jag har inte bättre erfarenheter av dessa lärare än av några andra.

Problemet är att de icke-traditionella metoderna ställer höga krav på både elever och lärare. Om läraren inte är karismatisk och entuiasmerande så faller dessa idéer ofta platt till marken. Likaså om eleverna inte är aktiva och någorlunda tysta. Har man vanlig katederundervisning så vet man vad man får; det kan aldrig bli riktigt dåligt.

Bland annat därför är det bra att öva på att sätta in ord i meningar.



De ord som måste sättas in i meningar gör man redan det med. De flesta ord behöver man inte sätta in i meningar.

Lärarna? Tillåt mig hånskratta. De flesta vet inte vad ett projektarbete är för något.


Lärarna arbetar inte så ofta i lag, det är sant, men många lärare ger sina elever i uppgift att göra egna eller grupp-arbeten i unga år. Den främsta anledningen till det (liksom till filmvisning, datauppgifter, mm.) är inte att det har ett pedagogiskt värde utan att det gör att läraren får mindre arbete. Det gäller inte alla, men de flesta av mina lärare som använt dessa metoder har gjort det för att de inte orkat förbereda sig tillräckligt för att stå och prata i fyrtio minuter.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 31 mar 2005 19:02

<b>
hovnarr skrev:</b>Jag har fuskat mig igenom skolan, och fuskat så gott jag kunnat på KTH, och jag fuskar mig igenom arbetslivet. Jag sitter ju för fan här och skriver på detta forum just nu, kl. 13.19 på en torsdag, på min arbetsplats. Det går jättebra. Min chef tycker att jag är en tillgång för företaget.
Detta stycket passar så utomordentligt bra in på ditt användarnamn! :D.

På ett seriösare plan: Om din chef tycker att du är en tillgång för företaget, så kan jag inte se hur det kan räknas som "fusk"? Du gör trots allt det som förväntas, verkar det som...

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Lust och lärande

Inläggav Fann » 01 apr 2005 08:41

Hade examination igår med en grupp studenter i en A-kurs i pedagogik. Examinationsuppgiften var: "Gå tillbaka till det vi tagit upp under kursens gång, vad känns intressant/viktigt/outrett och vad skulle du vilja fördjupa dig i om kursen fortsatte ytterligare två veckor. Formulera en tänkt uppgift till dessa två veckor, motivera den utifrån både personligt och samhälleligt perspektiv samt relatera den till lämpliga avsnitt ur kurslitteraturen. Beskriv hur arbetet med uppgiften skulle läggas upp samt hur den skulle examineras och betygsättas"-

Detta blir förtsås en slags meta-uppgift. Igår hamnade vi i just i diskussioner om lust och motivation. Vi upptäckte att samtliga utgick från att de menade att man knappast kan lära sig om man inte har roligt när man lär sig. Jag frågade om någon av de "gubbar" de läst om i den pedagogiska idéhistorien talat om "lusten". Hmm nja men absolut "motivation". Det är klart att det är det både Rosseau och Dewey menar när de talar om att man måste utgå från erfarenheter och egna behov. Vygotskijs "proximala utvecklingszon" handlar väl också om detta? Men varför använder de inte begreppet "lust"? Är det kanske ett begrepp som blivit aktuellt i vår tid- vi talar så mycket om "stimulans" och liknande. Kanske var "lust" något man bara förknippade med "vällust" för 50-100 år sen?


Ungefär så talade vi. Vi försökte komma på situationer där lärandefungerar utan elevens "lust". "Lust" är ett uttryck för "motivation" men man kan vara "motiverad" utan att just för stunden förnimma lustkänslor. För att vara motiverad till något som inte omedelbart är belönande måste man uppleva att det är meninsgfullt "på sikt". Att vi blivit mindre benägna att uppleva mening på avstånd är antagligen sant. Vi tror inte längre på att världen kommer att bli bättre genom att vi lär oss en massa nytt. Klassresornas tid är förbi. Det är andra faktorer än flit och stora kunskaper som ger "lycka".

När det gäller "metoder" sägs det i ett av inläggen ovan att Montesorri-pedagogiken inte bygger på vetenskapliga studier och så som det sägs antyds av detta att det av den anledningen skulle ha mindre värde än andra "metoder".

I verkligheten går det inte till så att man experimenterar fram "metoder" i laboratorium - testar på kontrollgrupper osv innan man "släpper ut dem" - alla pedagogiska "metoder" (i stort sett, i varje fall alla som haft något sånär stort genomslag) har utvecklats av praktiker i ett praktiskt sammanhang. SEDAN kan man med hjälp av diverse teorier kanske kunna förstå hur de fungerar. På 60-talet försökte man utveckla pedagogska metoder på samma sätt som man utvecklade mediciner, man testade minnet och utvecklade "undervisningsteknologi" men det blev total-fiasko.

Montesorri-pedagogiken kan förstås undersökas vetenskapligt - tex man kan ta reda på hur elever som gått i sådana skolor klarat sig i jämförelse med andra elever. Problemet är att grupperna sällan är jämförbara med varandra. De föräldrar som sätter sina barn i den här typen av skolor är annorlunda - genomsnittligt - än föräldrar som använder kommunal skola. Men jag tror ändå att de flesta idag är överens om att det inte handlar om "metoder". Det finns ingen automatik i att en viss metod ger en viss effekt. Det finns dåliga Montessorri-skolor och det finns bra. Det finns barn som passar att gå i en viss sorts skola och det finns barn som fungerar bättre i andra.

Själv tror jag att skolan i sig själv medför att lärande av mer genuint slag motverkas. Det har att göra med relationen mellan bytesvärde och bruksvärde. Innan vi börjar skolan lär vi oss inte för att få betyg eller poäng utan för att vi vill kunna göra olika saker. Bruksvärdet är det rådande. Med obligatorisk skolgång korrumperas bruksvärdesprincipen och läranddet blir en del i en ekonomisk transaktion där den nödvändiga följden blir "minsta möjliga insats till mesta möjliga utdelning". "Korvstoppning" blir en tänkbar följd av detta förhållande.

Men tack och lov lyckas man ofta ändå hitta en balans mellan bruks- och bytesvärde. Exakt vad det är som gör att man lyckas med detta går antagligen inte att svara enkelt på eftersom det sannolikt rör sig om oerhört komplexa sammanhang. Det man kan göra är väl att att bli medveten om de här krafterna - vad man sedan väljer att göra måste bli olika i olika sammanhang och för varje individ.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster