Om förståelse och objektiv kunskap

Moderator: Moderatorgruppen

yy
Inlägg: 158
Blev medlem: 15 apr 2007 15:21

Om förståelse och objektiv kunskap

Inläggav yy » 18 jan 2009 15:42

Jag har valt att skriva min gymnasieuppsats på frågeställningen: "För att förstå någonting måste man förlita sig på sin erfarenhet och kultur. Betyder det att objektiv kunskap är omöjlig?". Normalt sett skulle det inte vara några problem för mig, men det är ett par saker som jag känner att jag inte riktigt greppar.

Det känns som om en enkel väg ut ur det hela vore att helt enkelt säga att vår erfarenhet och kultur tillsammans konstituerar vår begreppsapparat för att beskriva världen, och därför färgas all typ av intryck och påståenden som vi stöter på av just den här begreppsapparaten. Men det finns ett problem vad gäller just objektiv kunskap.

Tänker man sig objektiv kunskap som den kunskapen som står utanför oss, i den riktiga världen? "Så som världen verkligen är" (var det Kant som pratade om den objektiva världen på det här viset?).
Eller ser man objektiv kunskap som det som är Sant för alla medvetna agenter, som saker man omöjligen kan förneka, t.ex. sin egen existens? Mitt problem med den första versionen är ju att det inte finns något sanningsbegrepp eller ens 'kunskap' att tala om, eftersom den typen av objektiv värld saknar perspektiv över huvud taget.

Jag vet inte hur avancerade de vill att vi skall bli, men jag kan tänka mig att man får göra antagandet att logik och matematik är sant för alla medvetna agenter, och att det skulle på något vis vara 'objektiv kunskap', men å andra sidan så kanske ens begreppsapparat påverkar ens uppfattning om matematik och logik? (det finns samhällen där människorna inte kan räkna, och försök att lära dem har misslyckats).

Jag vill helst komma fram till slutsatsen att "objektiv kunskap" som sådan är omöjlig, eftersom vi alltid har vissa begrepp som är beroende av vilka vi är, men jag vet inte om jag kan avfärda logik och matematik på det viset. Jag vet ju själv att jag inte kan tillräckligt mycket om logiks och matematiks natur för att definitivt kunna säga något om dem, men jag vill verkligen inte lämna något åt sidan. Det måste bli rätt.

En sista poäng, är inte 'objektiv' i 'objektiv kunskap' överflödigt? Kunskap (knowledge) är ju en tro (belief) som är sann.

Hoppas någon kan ge mig lite inputs på åtminstone något :)

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 18 jan 2009 16:01

Du vill ha svar till en uppsats...det är dessa och liknande frågor jag tänker ägna hela mitt liv åt att klura över. Be läraren om lite uppskov på inlämningstiden, så återkommer jag om femtio-sextio år - om jag kommit fram till något vill säga...
När du väl börjat ifrågasätta en sak så slutar du aldrig, och när du till slut ifrågasätter ifrågasättandet - då har du tagit dig lera över öronen; men det är det som är det roliga med att filosofera. Ledsen att inte vara till någon hjälp, du kan skriva en uppsats "om dilemmat att fastslå något alls" istället.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara
märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 18 jan 2009 20:15

Skulle snarare kalla logik för ett redskap som man granskar förutsättningar med i den tillvaro vi under en smärre tidsperiod medverkar i.

Livet skulle man kunna se som ett slags "jam session" där deltagarna kommer in och faller från alltefter tidens gång. En improvisation som vissa av deltagarna försöker att underordna konstlade reglementen, vilket inte låter sig göras.

Matematiken är förpassad i ett slags logisk tvångströja, vilket språket vägrar att underkasta sig. Något som en tvångsmässig tänkare fick till sist lov att erkänna (Wittgennstein).

Hitintills existerar inga hållbara objektiva sanningar, tyvärr men lyckligtvis.

Enligt mitt förmenande är den enda sanningen den totala ovissheten; en sannolikhet som inte utesluter någon möjlighet.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
OWE
Inlägg: 176
Blev medlem: 17 dec 2008 13:08

Inläggav OWE » 19 jan 2009 01:01

Skälvfallet finns objektiv kunskap i vårt universum! Ljusets hastighet är en sådan. Flera naturlagar andra. "Big Bang" en tredje.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 01:05

Frågan är väl vad man kallar kunskap. Är matematik en kunskap? Vad är den då en kunskap om? Samma med logiken. Så jag håller med Erkki här. I övrigt kan man nog i mångt och mycket slopa "objektiv" och ersätta det med "intersubjektiv" utan att egentligen förlora något på det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 19 jan 2009 01:49

Avantgardet skrev:Frågan är väl vad man kallar kunskap. Är matematik en kunskap? Vad är den då en kunskap om?

De som har bestämda åsikter om matematik brukar vara de som vet minst om densamma.
Schopenhauer tyckte att matematik var en banal syssla eftersom den kunde utföras av ”maskiner”. Gissningsvis bestod hans mattekunskaper av ”de fyra räknesätten”, inte mycket att bygga en kritik på.
Matematik är en väldigt kreativ syssla och allraminst i någon ”logisk tvångströja”. Okunskapen lyser igenom.
Den moderna matematiken (där topologin är den mest expansiva grenen just nu) sysselsätter sej mycket med bl a strukturer, deras inbördes förhållande och isomorfi mellan dessa (två system representerar samma underliggande system).

Avant, varför tror du att Engels påstod ung. ”infinitesimalkalkylen (differientialkalkylen med ett modern ord, min anm.) måste vara en av mänsklighetens största uppfinningar”
Kan leta upp det citatet imorron om du vill.

Användarvisningsbild
Plepple
Inlägg: 40
Blev medlem: 23 nov 2007 19:55
Ort: Beror på... :3

Inläggav Plepple » 19 jan 2009 02:19

Om vi går under antagande att subjektivitet inte kan existera tillsammans med objektivitet, så existerar inte objektivitet utanför teorin. Vi använder oss rätt och slätt utav reduktionism med en smula eget för att komma fram till vitala beståndsdelar etc. Det hela blir lite paradoxalt som man märker senare.

För att någonting skall existera (givetvis objektivitet likväl) så måste det finnas en 'definierare'. Någon eller någonting som har egenskapen att uppfatta och forma åsikter om omgivningen i fråga. Eftersom vem som helst skulle kunna avfärda beviset att jorden kretsar runt solen med påståenden som: "Det hela är en illusion, matematik och fysiska begränsningar är en del av denna illusion som vi kallar vår verklighet". Eftersom detta "inte går " att bevisa eller motbevisa, är det en osäker existens. Och att basera en absolut sanning på osäkerhet är kanske en gnutta motstridigt.

Nåja, om vi återgår till förhoppningsvis mer passande logik. Allt som en människa uppfattar är påståendes subjektivt, alltså kan vi inte uppfatta objektivitet - och likväl så existerar inte objektivitet.  Om någon vill överbevisa detta måste de först omfatta objektivitet i sina påståenden/förklaringar - vilket vi kom fram till inte skall gå. Människor upplever endast subjektivitet därför att vi kan alltid påverka resultatet.

Till detta fick jag en invändning i en diskussion ett tag sedan.

"Vi uppfattar inte objektivitet i sin rena form, vi uppfattar den endast som en målning utav det verkliga. Likt en bild utav en blomma - där vi endast uppfattar målningen, inte blomman i sig."

Efter en stund kom jag fram till att detta inte riktigt duger till som förklaring. Och mitt motargument var därför att för att vi skall uppfatta denna blomma, så måste vi haft erfarenhet med en blomma. Annars kommer jag inte uppfatta detta som en blomma utan kanske påstår att målningen föreställer en sten. Och då påverkar jag resultatet genom att se någonting helt annat istället för den påstådda blomman.

Just därför anser jag att det heter "objektivitet", därför att endast objekt kan uppleva detta. Och objekt definierar inte, vi gör det. Därför påstår jag att objektivitet endast existerar i teorin för oss, annars skulle jag inte skriva om saken i fråga.

Och detta innefattar därför att objektiv kunskap inte existerar bortom teorin. :3
:3

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 19 jan 2009 06:23

OWE, sätter du ditt huvud i pant för dina påståendenas eviga hållbarhet? Jag gör inte det! Fram till Newton var det enkelt. Sen kom Einstein å krökte till det, men fördenskull begrep föga om kvantfysiken, mumlade nåt om att "gud kastar inte tärning".

suchanother, medger utan att kverulera att mina kunskaper i matematik är synnerligen begränsade. Fast jag saknar förvisso egenskaper att förstå å därmed förmåga att acceptera det som inte ryms i det logiska rummet. Förstår helt enkelt hur det ska gå till?

Jag vägrar att tro på häxor även om det än idag bränns en och annan sådan.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 09:13

Det är alls ingen överraskning för mig att Engels hade en viss förkärlek för matematiken, i själva verket är detta ett tema som jag själv fastnat för i de fotnoter som Engels prytt "Kapitalet" med.. Där går nämligen att utläsa ett i psykoanalytisk mening klassiskt uppror mot fadersgestalten, och jag svamlar inte när jag säger det (kolla upp det själv!). Det finns en förhållandevis spännande intrig i sig där, för den som är intresserad. Jag skulle aldrig drömma om att utge mig för att vara nån klippa på matematik, att jag finner matematiken lika ointressant som min smutstvätt är inget jag sticker under stol med.

Det är emellertid oklart på vilket sätt Engels förkärlek för matematiken skulle inverka på min argumentation, och precis lika oklart är det på vilket sätt ditt inlägg överhuvudtaget bemöter och/eller besvarar den kritik och de frågor jag framför (om det alls är en kritik). Att Engels hade denna förkärlek för matematiken kan också förstås i rent marxistiska termer. Som kapitalist genom arv, och med den borgerliga fostran han fått, så var matematiken oundgänglig för hans uppehälle. Matematiken är ett redskap, kort och gott, en teknik, och en fruktbar sådan, som alltjämt står i tjänst hos kapitalet, det är också därför vi ser detta uppsving för matematiken i precis samma stund som borgerskapet börjar göra politiska erövringar på kontinenten. Matematiken var, som bekant, inget universitetsämne ens på Newtons tid, utan förvaltades främst av näringsidkare och sjökaptener - dvs. de som hade praktisk nytta av matematiken. Inte undra på att matematiken lierade sig med de andra vetenskaperna/konsterna, och vann sitt inträde på universiteten, just i tid för revolutionerna. Det är emellertid inget skäl alls att överdriva matematikens förtjänster, lika lite som det omvänt är ett skäl att blunda för dessa. Att du upplever dig trampad på tårna tycks dock snarast vara ett stöd för min argumentation.

Att matematiken skulle vara en kreativ syssla är rent struntsnack, däremot erkänner jag villigt att matematiken i grund och botten bygger på en estetisk känsla, med det är något helt annat. Anledningen till att jag kallar den förmodade kreativiteten i matematiken för strunt är tämligen självklar - där finns inget utrymme för att bryta mot några regler, vilket är en förutsättning för kreativitet överhuvudtaget. Matematik handlar om tillämpning av regler, inte om ett spel med former. Alltså raka motsatsen till kreativitet i någon någorlunda gängse mening. Inte heller påstår vi att det är en kreativ syssla att spela efter noter - tvärtom! Däremot kan matematiken vara intrikat och "vacker", på samma gång som matematikern kan vara en virtuos. Det hantverksmässiga finns alltjämt där. Matematiken dock är snarare att förstå som ett självutvecklande system (inte som evolverande dock, utan som utbredande sig självt i tid och rum), som tar sin utgång i några förhållandevis enkla axiom, än som något vi funnit. Här är det viktigt att inse att matematiken (precis som logiken) på inget sätt är oavhängig människan, att det är en kulturprodukt och inget som upptäcks "där ute". Du tycks heller inte motsäga mig ifråga om detta, även om jag anar viljan därtill hos dig. Matematiken är kort och gott ingen kunskap emedan den inte handlar om något. Däremot kan man ha kunskap om matematiken, men det är å andra sidan en helt annan sak. Allt detta synes mig något off-topic, men du kanske har någon speciell avsikt med att snöa in på det här spåret?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

PostDebornit
Inlägg: 109
Blev medlem: 06 feb 2005 19:27

Inläggav PostDebornit » 19 jan 2009 09:43

yy:

Mitt lilla handledartips här är: Du har din frågeställning, den är mycket bra, med tanke på att du går på gymnasiet.

När du nu brottas vidare med den, blir du tvungen att problematisera begreppen, vilket du gör (är ordet objektiv i "kunskap" onödigt, etc...). Men varför inte ta en specifik författare och gå i dialog med honom/henne? Annars hamnar du i problemet att "objektiv", "kunskap", "sanning" osv kan ha många innebörder, och din läsare kommer kanske att lägga något annat i orden och därför inte tycka det du skriver är så bra. Det som indikerar att det är främmande för dig är att du säger t ex "Tänker man sig objektiv kunskap som den kunskapen som står utanför oss, i den riktiga världen?". Det finns många olika individer som tänker om objektiv kunskap, och kanske också traditioner.

Ett extra plus är att då blir man tvungen att sätta sig in i motpositionen, och ofta är den inte så naiv eller enkelt "fel" som man skulle kunna tro. Eventuellt inser du att du egentligen talar om t ex intersubjektiv kunskap. [/i]

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 19 jan 2009 14:16

Avantgardet skrev:Matematiken är ett redskap, kort och gott, en teknik, och en fruktbar sådan, som alltjämt står i tjänst hos kapitalet, det är också därför vi ser detta uppsving för matematiken i precis samma stund som borgerskapet börjar göra politiska erövringar på kontinenten.


Matematiken fick ett uppsving som alla andra vetenskaper, inte p g a kapitalismen utan p g a det allmänna uppsvinget för främst naturvetenskaperna. T ex har Newtons infinitesimalkalkyl inget med kapitalismen att göra utan svarade mot ett behov i astronomi att beräkna planetbanor. Jag ser ytters få beröringspunkter med kapitalismen, det skulle isåfall vara sannolikhetsteorin och den begynnande försäkringsverksamheten som krävde mer exakta sannolikhetsberäkningar.

Avantgardet skrev:Att matematiken skulle vara en kreativ syssla är rent struntsnack, däremot erkänner jag villigt att matematiken i grund och botten bygger på en estetisk känsla, med det är något helt annat. Anledningen till att jag kallar den förmodade kreativiteten i matematiken för strunt är tämligen självklar - där finns inget utrymme för att bryta mot några regler, vilket är en förutsättning för kreativitet överhuvudtaget. Matematik handlar om tillämpning av regler, inte om ett spel med former. Alltså raka motsatsen till kreativitet i någon någorlunda gängse mening. Inte heller påstår vi att det är en kreativ syssla att spela efter noter - tvärtom!


Du tycks tro att matematik handlar om manipulerande med siffror och symboler efter givna regler. Men reglerna måste ju först skapas eller hur? Är inte det kreativitet? Sen skriver du att i matematiken ” finns inget utrymme för att bryta mot några regler, vilket är en förutsättning för kreativitet överhuvudtaget”
Matematiken bryter ständigt mot regler. Ett vackert exempel är oändlighetsmatematiken som å det grövsta bryter mot aritmetikens regler och skapar ett logiskt konsistent system som är mot allt sunt förnuft. Snacka om kreativitet!


Avantgardet skrev:Matematiken är kort och gott ingen kunskap emedan den inte handlar om något.


Du har torftig uppfattning om matematiken. Jag  begriper inte ditt kunskapsbegrepp.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 19 jan 2009 15:28

Är objektiv kunskap på metaplanet möjlig? kan man ju fråga. Kan man objektivt veta att objektiv kunskap ej är möjlig?

menar Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
OWE
Inlägg: 176
Blev medlem: 17 dec 2008 13:08

Inläggav OWE » 19 jan 2009 15:30

Erkki skrev:OWE, sätter du ditt huvud i pant för dina påståendenas eviga hållbarhet? Jag gör inte det! Fram till Newton var det enkelt. Sen kom Einstein å krökte till det, men fördenskull begrep föga om kvantfysiken, mumlade nåt om att "gud kastar inte tärning".

Nej det gör jag nog inte. Jag tog i lite för mycket har jag upptäckt. Som praktiserande naturvetare är det lätt att bli lite fyrkantig i tänkandet.
Objektiv kunskap finns alltså inte! Tror jag.  Men, hur ska man klassificera kunskap som är den samma för alla intelligenta civilisationer i universum (rent hypotetiskt)?? Kan man kalla också dessa intersubjektiva?? Eller kanske universell kunskap.

Användarvisningsbild
OWE
Inlägg: 176
Blev medlem: 17 dec 2008 13:08

Inläggav OWE » 19 jan 2009 15:45

En sak till beträffande matematiken: Det finns de som påstår att matematiken uppfyller kraven för att kunna betraktas som ett eget universum (hörde det på ett av filosofiska rummet programmen). Matematiken existerar oberoende av vårt universum. Alla regler, funktioner och samband finns där oberoende av om vi studerar dem eller inte. Vissa tal och konstanter exempelvis bara är! Liksom.....hmmm? Där kanske man kan tala om objektiv kunskap ändå? Hmm....ja..matte är svårt!

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 16:05

"Beröringspunkter med kapitalismen"? Vad ska det betyda? Menar du, eller snarare inbillar du dig, att det skulle handla om någon rationell, begränsad, och kontrollerad process (alltså kapitalismen)? Eller begår du här felet att betrakta kapitalismen som en troslära (som borgerliga idealister alltjämt gör)? Något som Marx uttryckligen och med eftertryck förkastar på så många ställen att det är svårt att tänka sig att det är detta du gör, likväl så ser jag inte hur vi annars skall tolka dig.

Du öppnar förövrigt starkt med följande: "Matematiken fick ett uppsving som alla andra vetenskaper, inte p g a kapitalismen utan p g a det allmänna uppsvinget för främst naturvetenskaperna." Har vi börjat resonera i cirklar nu? Ditt påstående mynnar ut i att: "vetenskapen fick ett uppsving på grund av att vetenskapen fick ett uppsving". Är det en meningsfull utsaga tycker du? Eller säger du bara emot för att göra det? Självfallet - om du kan din Marx? - är inte vetenskapen något autonomt av produktionsordningen avhängigt. Nej, vetenskapen fick sitt uppsving på grund av något annat. Och var söker man grunden? I bas eller överbyggnad? Vad i helvete har överhuvudtaget en idealistisk förklaringsmodell att göra i en marxistisk kontext? Inte första gången jag får påpeka att du kompromissar kanske den viktigaste punkten hos Marx överhuvudtaget. Så nej, vetenskapen fick inte ett uppsving på grund av att vetenskapen fick ett uppsving (vilket ju är en meningslös utsaga sånär som på den härledande gesten som gömmer sig i uttrycket "på grund av", som förvisso är felaktigt i sammanhanget men åtminstone inte meningslöst som resten), utan på grund av att produktionsförhållandena var sådana att där fanns ett behov av vetenskaperna. Hade produktionsordningen varit en annan hade följaktligen överbyggnaden sett annorlunda ut, som bekant har man inte ens matematik i vissa samhällen (och detta just emedan produktionsprocessen där inte gör bruk av den). Ångmotorn fanns redan under antiken, men eftersom industrialismen ännu var långt borta så kom ångmotorn aldrig till användning, eller någon relativt sofistikerad teknik överhuvudtaget. Att vara radikal är att gripa problemen vid roten, säger Marx, och det är exakt vad du inte gör när du hävdar att Newtons infinitesimalkalkyl kom till stånd på grund av att man inom astronomin hade ett behov "att beräkna planetbanor". Du rör dig där fortfarande blott på ytan, vad du måste ta hänsyn till är Newtons socio-ekonomiska position, vetenskapsmannen som yrke, litteratören, de samhälleliga förhållanden som är nödvändiga för och som möjliggör just allt detta. "Oppenheimer" skapades för att det fanns ett behov av bomben, även om Oppenheimer (notera att jag här inte använder citationstecknen) skapades för att hans föräldrar knullade.

Sen är det lite kontroversiellt, anser jag, att påstå att matematiken skulle vara en vetenskap. Mer riktigt är det att säga att matematiken är en konst. Det är likaså ett verktyg, således inte en kunskap. Det kunskapsbegrepp jag använder när jag säger att kunskap alltid måste vara om något kan du väl knappast ha några problem med? Samma kunskapsbegrepp använder förövrigt redan Platon och torde räcka för alla praktiska syften, ser alls inte vad som skulle vara problematiskt med det. Det är i allt väsentligt detsamma som att skilja förstoringsglaset från det du ser i det, men du vill visst inte göra någon sådan distinktion? Får man fråga varför? Får ju implikationer... ajt, out!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 41 och 0 gäster