FILOSOFI...FÖRSVÅRAR DEN ?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 19 jan 2009 10:18

Avantgardet skrev:Fast sker det inte snarare på bekostnad av de andra problemen? Egentligen filosofin som en flyktmekanism för att slippa vardagsproblemen. Ett dygn blir aldrig riktigt längre oavsett hur mycket man försöker klämma in på det, och man har inte mer än ett liv. Anser dock inte, som du tycks göra, att känslorna inte har i filosofin att göra.


Jag har uttryckt mig lite dåligt, ha överseende med detta, jag är ny här! :)

Jag håller fullständigt med om att filosofin är en flyktmekanism och ett försök att hantera och bringa något slags ordning till sitt liv; samtidigt står det som du säger klart att det blir mindre tid att tänka på emotionella problem om man hänger sig åt filosofi, men jag menar som så att det ändå blir dubbelt upp med olika problem, även om dessa samtidigt blir fördelade rent tidsmässigt. Och om man så använder hela sin vakna till till att filosofera, så hemsöker känslorna en i sömnen - genom drömmarna, där de tenderar florera i större utsträckning än logiska problem. Det är i alla fall min erfarenhet.
Alltså: mindre tid att tänka på varje typ av problem, men icke desto mindre fler problem. Och i den bemärkelsen blir filosofin ytterligare stenar i kappsäcken, vilket jag kan tänka att många vill slippa. Givetvis resonerar man inte såhär när man väljer att filosofera, men det kan vara en förklaring till varför icke-filosoferande personer skyr djupare tankar.

Visst har känslorna i filosofin att göra, det råder t.o.m. ett samspel på hög nivå mellan de båda vill jag påstå! Jag hävdar ju att känslorna angår oss alla - alltså även oss som filosoferar vilket rimligtvis (jag var otydlig på denna punkt) borde innebära att filosoferandet påverkas i ett eller annat avseende av känslorna. Dessutom är känslor intressant att filosofera om, och filosoferandet kan i sin tur påverka känslorna, t.ex. genom det enkla faktum att jag finner det vara en ren njutning att sitta och klura. Det jag menar med det som jag tar upp på denna tråden är bara att icke-filosofer nöjer sig med känslolivets problem, något jag härleder till att de anser det vara tillräcklig vånda, medans filosoferna ger sig i kast med ytterligare dilemman i en annan "dimension".
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara
märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 19 jan 2009 10:33

Anders skrev:Kan bara tala för mig själv här (vem sjutton kan ge en generell regel för vilket tänkande som ger ångest?) - Och de flesta tankar runt död och evighet jag haft hade jag helst varit utan. Sånt hade jag gärna gått genom livet utan att tänka på. Men dessa tankar är väl inte direkt "filosofiska"?

Jag har läst idehistoria för första gången i höstas, första gången jag läst nåt ordentligt filosofiskt, och de tankar som finns där, och de tankeprocesser kunskaperna har startat i mig har mest varit stimulerande. Visst finns det här med död och evighet med i bilden då man läst och funderat på filosofi, men inget har blivit värre av det, snarare tvärt om.

Men visst, att kolla skidskytte på Vinterstudion är väl ännu mer avslappnande.


Jag får givetvis ge konkreta exempel om jag skall förvänta mig att det jag säger skall tolkas rätt, så jag har bara mig själv att skylla.  :oops:

Jag hade faktiskt inte utpräglat negativa teman (såsom död) i tanken när jag skrev, faktiskt hade jag inte några specifika teman alls. Jag tänkte mer på tankeverksamheten i sig och hur skrämmande många kanske upplever det att lämna sina självklara uppfattningar om livet för att hänge sig åt filosofins fria värld. Om man har svårt med att välja vilken färg man skall ha på sin nya mössa, så är det lättare att inte tänka kring vad saker innebär.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 10:39

Midgårdsormen, jag hävdar ju det något radikala att förnuftet är en viss typ av känsla. Och jag skulle säga att den där antinomin (känsla-förnuft) inte annat tjänar än att mystifiera varat. Vad gäller detta med filosofin och problem så vidhåller jag nog fortfarande att kvantiteten problem, i allt väsentligt, förblir densamma, men att kvaliteten på dessa problem skiljer sig åt. Så inte fler stenar att bära i kappsäcken, men väl kanske mer exotiska stenar. Av dessa skäl säger jag inte, som du, att "filosoferna ger sig i kast med ytterligare dilemman i en annan 'dimension'", utan säger istället att filosoferna sysselsätter sig med en annan litterär genre än vad gemene man gör i sitt vardagsliv. Alldaglighetens genre är intressant på många sätt (även om vi med det inte får förstå någon essens, eller en en gång för alla fastslagen norm - tvärtom re-producerar sig denna, i en eller annan specifik skepnad, precis som alla institutioner, blott i den mån vårt faktiska handlande tar sin utgångspunkt i och återvänder till denna), och att ställa den som filosofisk fråga är alldeles nödvändigt om du frågar mig - men får göras i annan tråd vid annat tillfälle. Tycker alls inte du är otydlig, och om något problem med tydlighet föreligger så är det snarast en fråga om att för diskussionsdeltagarna kalibrera sina begreppsapparater och söka finna nåt slags gemensamt språk. Man får ge det tid. Det tar alltid tid att lära känna andra.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 19 jan 2009 15:35

Då förstår jag precis hur du menar, Avant, och jag är nästan benägen att hålla med om förnuft som ett slags känsla. Men oavsett mina åsikter om den saken, så glöm allt med 'dimensioner' och dylikt avskräde för att inte ta fokus från det jag fortfarande undrar:
Om vi först tänker oss en icke-filosoferande person som 'bara' har sitt sociala (kanske var det istället här min otydlighet låg?) känsloliv att bry sig om, och om vi sedan tänker vidare att samme person börjar intressera sig för filosofiska frågor - så får väl denne fler stenar i sin kappsäck då han börjar filosofera? Frågeställningarna kan ju ligga latent hos honom, men om han inte betänker de så kan han inte besväras av dem och då hamnar vi där jag började: det man inte vet det lider man inte av. Eller är det jag som missförstår något här?
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 17:10

Hur existerar något som ligger "latent" hos honom? Är de också problem när de inte dryftas, eller endast när de dryftas?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 19 jan 2009 18:05

Avantgardet skrev:Hur existerar något som ligger "latent" hos honom? Är de också problem när de inte dryftas, eller endast när de dryftas?


I hans minne. Jag tänkte på erfarenheter han upplevt, vilka hans drömmar och ev. undermedvetna behandlar, och som skulle kunna utgöra grunden för filosofiska tankegångar, men som han aldrig utvecklat, och som därför är att betrakta som latenta. Möjligtvis är dessa problematiska i sig för honom om han kan förnimma dem, men han har ännu inte öppnat dem och ställts inför de filosofiska problemen, vilket är de extra stenar jag talar om.
Dessa stenar kommer han att få om han tar upp sina egna tankegångar med sig själv och analyserar dem, begrundar dem, eller på annat vis bejakar dem. För när han gör det så märker han förr eller senare att självklarheter inte existerar, något som går utöver den välstädade uppfattning om liv och lagar han tidigare haft. Han har nu inte bara de vardagliga problemen över sig - han har dessutom problematiken med att bevisa något överhuvud taget och följaktligen problematiken med att förhålla sig till något överhuvud taget. Detta är väl ändå att betrakta som extra stenar, eftersom de är resultatet av att kittla de latenta tankarna?
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 19 jan 2009 18:11

Det låter för mig snarare som att lägga ifrån sig en ryggsäck full med stenar, och tycker det borde göra det för dig också som anarkist? Tror du inte på en emancipatorisk effekt med filosofin?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 19 jan 2009 19:22

Från samhället och dess ofantliga inskränkthet, jo - men hur frigjord blir man inför sig själv och sina egna begränsningar? Det är vad jag talar om.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 20 jan 2009 15:43

Genom filosofin får man fler frågor än man kan besvara. Det är inte utpräglat negativt enligt mitt personliga tycke - men visst försvårar det i förhållande till att aldrig ställa frågorna?
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 jan 2009 15:45

Jag inbillar mig att problemlösning är nåt vi konfronteras med i vilket fall som. Eller skulle allting gå friktionsfritt och vara glasklart utan filosofin?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 20 jan 2009 15:59

Avantgardet skrev:Jag inbillar mig att problemlösning är nåt vi konfronteras med i vilket fall som. Eller skulle allting gå friktionsfritt och vara glasklart utan filosofin?


Nej, men det har jag aldrig påstått heller, Avant - tvärtom säger jag ju att all problematik kring våra (a)sociala liv alltid finns som en grund, men om vi dessutom fördjupar oss i filosofin så tillkommer problem utöver de sociala.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 jan 2009 16:02

:lol:

Fast jag menar ju att livet är ett helt, oavsett i vilken utsträckning det innehåller filosofi. Jag undrar var du ska få denna extra tid till som behövs för att vi ska kunna tala om att något tillkommer.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 20 jan 2009 16:15

Dygnet har 24 timmar. Innan du började med filosofi hade du alla dessa 24 timmar till att bara grubbla (och drömma) över dina sociala problem. När du sedan upptäcker filosofin och använder tid till att grubbla över de nya problemen som dyker upp, så blir det givetvis på bekostnad av dina gamla, sociala grubblerier. Men detta tar inte ut faktumet att du får fler problem att förhålla dig till. Du växlar visserligen mellan att först grubbla över det ena och sedan det andra, vilket innebär att du ägnar varje problem mindre tid, men nog måste det ändå räknas som försvårande eftersom du har fler problem och därmed fler tankebanor som skall aktiveras och mer att hålla reda på än om du hade färre problem.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 jan 2009 16:18

Men det måste ju i sådana fall gälla för allt vi lär oss, och ingalunda uteslutande filosofin, eller? Samtidigt vore det lite konstigt att påstå att kunskap och lärdom av princip försvårar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Midgårdsormen
Inlägg: 307
Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
Ort: En befruktning

Inläggav Midgårdsormen » 20 jan 2009 16:31

Men filosoferandet är ju just det som slår hål på begrepp som kunskap och lärdom och försvårar allt. Den icke-filosoferande personen som aldrig tänkt kritiskt eller ifrågasatt självklarheter/axiomer anser ju i princip att allt han hör stämmer. Han definierar kunskap på ett mer inskränkt sätt än vad vi gör, så hans förhållningssätt är därför enklare.
Och det är vi som talar om inskränkthet när vi ser honom, för själv märker han inte av den, vilket gör livet enklare för honom än för oss.
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara

märkvärdig som skriver detta?


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster