J R Auk skrev:Något slätande över tycker jag mig aldrig ha gjort, och inte heller säger jag att du bör göra dig av med normativa ståndpunkter kring hur vi skall förstå metafysik. Dock tycker jag att du begagnar dig av begreppet slarvigt och slänger det på idéer för att kunna avfärda dem utan argumentation. Det man kategoriskt antagit som "trams" eller liknande bör man ha sådan klar syn på att man utan problem på stående fot kan formulera vad det är som felar.
Primärt använder jag mig av begreppet metafysik i två bemärkelser. (1) Traditionellt borgerliga föreställningar om "själ" och "Gud", och (2) i en snävare bemärkelse där språket självt till syvende och sist måste betraktas som till själva sin essens varandes metafysik. Den förra typen är den jag kategoriskt avfärdar, och som har ersatts av vetenskapen. Den senare är mer subtil och svårtillgänglig, och genomsyrar också vetenskaperna. Menar mig ha tämligen klar bild över situationen, att du sen aldrig sett nåt skäl att förkasta metafysiken är en annan femma. Men så är du ju inte så noga att skilja fiktion från verklighet heller.
Jag ser inget skäl att ta Berkley på allvar, du menar att han inte går att avfärda. Se där vad olika uppfattning man kan ha!
J R Auk skrev:Jag ser hur alla tänkbara invändningar jag staplar om Platon, Descartes så försöker du ge faktiska svar. Det jag ville var att du skulle börja med att ge dem så mycket utrymme du kan ge dem, anta dem så långt du bara kan, och börja med att se till överensstämmelser i deras system, för att sen kritisera.
Hade jag gärna gjort, men då måste vi avgänsa oss än mer. Då kan vi inte tala om en "idealism" utan måste tala om specifika tänkare. Däremot hade det varit riktigt roligt, och nyttigt. Kanske borde vi söka beta av en tråd om nån specifik tänkare med jämna mellanrum?
J R Auk skrev:Kan du visa att du härleder materialism utan att du abstraherar detta från upplevelsen, och gör den avhängig någon förförestående förståelse för världen? Alltså du bygger materialismen från idealismen, eller vad som är naivt icke-beaktande av frågan (säger det mest med tanke på att du menade det ligga Descartes till last att han bygger på världen).
Det här menar jag ju, som jag svarade Johan Ågren tidigare, inte vara annat än ett språkligt bekymmer. Det finns ingen upplevelse-i-sig, utan upplevelsen är alltid om, eller av, något. Vad detta får för konsekvenser är lätt att räkna ut. Bl.a. kan vi då inte, som du, säga att den materiella världen skulle vara härledd från upplevelsen, däremot gäller dock fortfarande för idealismen att den tar sin abstraktion för det verkliga och inte det som den utgår ifrån för att göra sin abstraktion.
J R Auk skrev:Det här med enkelhet och estetik måste vara något helt annat du talar om, för det estetiska om något är väl sinnligt och kräver våran betraktelse?
Vet inte riktigt vad du är ute efter här, eller hur det relaterar till det som sagts. Kanske kan utveckla?
J R Auk skrev:Jag vet inte mycket om hans teori, har inte valt att argumentera för att han har rätt. Jag har enbart använt mig av en invändning som i mina ögon måste besvaras för att materialism skall vara rimlig. Och det är en svår invändning att bemöta om man inte skall sparka den under stolen.
Men detta med "idealism" kontra "materialism", hur kan det nånsin bli annat än att resa halmgubbar? Antingen håller man sig med stereotyper, schabloner, eller så diskuterar man specifika tänkare, eller rent av specifika verk (då också tänkare kan ändra sig från verk till verk, rent av inom ett och samma verk).
J R Auk skrev:Så var vi där igen, jag menar inte mig vilja finna en chokladsmaksidé. Jag menar att vi måste ha en idé om vad det än är för att vi skall kunna tala om den. Även om det är det okända som vi söker tala om så föreställs detta just genom "det okända".
Är det inte snarare så att det du behöver är endast att negera "det kända"? Du behöver veta att där finns nåt som skiljer sig från "det kända".
J R Auk skrev:Du anger materialism, det materiella är det faktiska.
Detta som jag kallar "evigt" säger du "blott vara något hos det materiella" (varför nu blott kommer med i ditt uttryck undrar jag, blott verkar vara det minsta det är om det är faktiskt).
Jag förstår alls inte varför det här skulle vara ett problem, eller en självmotsägelse hos mig som du påstår. Ser inte den knipa som du menar att jag måste söka ta mig ur.
J R Auk skrev: ... betänk att jag inte talar om det som är det faktiska, det materiella, utan det som jag kan fånga i tal, upplåta det för diskussion.
Sure, inga problem, det är fritt fram för dig att tala om precis vad som helst, men bara för att du kan tala om något så betyder det inte att det har en ontologisk status i paritet med andra ting.
J R Auk skrev: ... enbart bruket av negativa begrepp gör inte att jag inte talar om det faktiska. Snarare så återstår det att utröna
Det skulle jag heller inte påstå. Din utsaga var ju fortfarande positiv, även om det var en negation av vad som är blått.
J R Auk skrev:Minns att jag inte påstått oss veta detta med det "eviga", jag talar om något ontologiskt tänkbart inte huruvida vi epistemologiskt någonsin kan fastställa detta.
Men lite högre krav än så får man väl lov att ha? Allt som är tänkbart är ju för den skull inte riktigt.
J R Auk skrev:Genom att blott vara något materiellt, eller något som uttrycks av det materiella, och visar på en egenskap hos det materiella, så visar du att det jag talar om kan vara det faktiska, och att det som begreppen menar på, syftar till, kan rymma fakticiteter.
Det faktum att vi som materiella varelser har en förmåga att tänka saker som inte finns gör inte därigenom dessa saker till existerande. Att de existerar som "tankar" (som tanke-ting) innebär inte att de är ting. De existerar faktiskt som idealiteter - tankar/begrepp alltså - men inte på något annat sätt. Och de existerar endast i den skepnaden så länge de alls hyses av ett materiellt medium (som inskription i endera våra kroppars vävnader eller i något externt medium, typ pappersark eller dator).